İsveççe Meal — Rowad Tercüme Merkezi — Fatiha 1:1 – Enam 6:165

I Guds namn, den Nåderike, den Barmhärtige.

All lovprisning tillkommer Gud, världarnas Herre,

den Nåderike, den Barmhärtige,

domedagens Härskare.

Endast dig dyrkar vi och endast dig ber vi om hjälp.

Led oss på den raka vägen!

Den väg som de du har välsignat följde; inte de som har drabbats av din vrede och inte heller de vilsna.

Alif Lām Mīm. [1] ——— [1] De fristående bokstäverna i inledningen av vissa suror belyser skriftens fundament: de elementära tecken som det arabiska språket vilar på. I detta ryms en utmaning: vore skriften ett mänskligt verk borde vem som helst kunna återskapa dess like med samma fritt tillgängliga bokstäver. Ändå har ingen någonsin lyckats. Denna oförmåga att efterlikna texten betraktas av klassiska korantolkare som det främsta beviset på att den har sitt ursprung hos Gud. Vad de inledande bokstäverna ytterst representerar förblir dock en kunskap förbehållen Gud.

Denna skrift råder det inga tvivel om; den är en vägledning för de gudfruktiga –

de som tror på det fördolda, som förrättar bönen och som ger åt andra av det som vi har försörjt dem med.

Och för de som tror på det som uppenbarats för dig och det som har uppenbarats före din tid, och som är övertygade om det kommande livet.

Det är dessa som följer sin Herres vägledning; ja, det är dessa som det ska gå väl för.

För de otrogna blir det sannerligen ingen skillnad om du varnar dem eller inte, de kommer ändå inte att tro.

Gud har förseglat deras hjärtan och deras öron, och han har täckt över deras ögon. De ska få ett oerhört straff.

Bland människorna finns de som säger: ”Vi tror på Gud och den yttersta dagen”, trots att de egentligen inte tror.

De försöker bedra Gud och de troende, men de bedrar endast sig själva, utan att inse det.

I deras hjärtan finns en sjukdom och Gud låter deras sjukdom förvärras. Ett plågsamt straff väntar dem för att de brukade ljuga.

Och när det sägs till dem: ”Sprid inte fördärv på jorden!” säger de: ”Vi vill bara förbättra och ställa till rätta.”

Nej, det är verkligen de som sprider fördärv, men de inser det inte.

Och när det sägs till dem: ”Anta tron så som andra människor har antagit tron!”, säger de: ”Ska vi tro på det som de dåraktiga tror på?” Nej, det är de själva som är dåraktiga, men de vet det inte.

Och när de möter de troende säger de: ”Vi tror också”, men när de är ensamma med sina onda ledare säger de: ”Vi står på er sida – vi gör bara narr av dem!”

Gud gör narr av dem och låter dem fortsätta i sitt trots, irrande i sin villfarelse.

Det är dessa människor som har bytt ut vägledningen mot villfarelse. De har inte vunnit på sin byteshandel och de har inte vägletts.

De kan liknas vid någon som tänder en eld; så fort den lyst upp allt omkring honom tar Gud bort hans ljus och lämnar honom i mörker, utan möjlighet att se.

De är döva, stumma och blinda och därför vänder de inte tillbaka.

Eller som ett störtregn från himlen, fyllt av mörker, åska och blixtar. De sätter fingrarna i öronen på grund av åskknallarna – i rädsla för döden. Ja, Gud har full kontroll över de otrogna.

Blixten är nära att beröva dem synen. När den lyser upp [mörkret] går de framåt, men när mörkret faller över dem stannar de åter. Om Gud hade velat hade han berövat dem deras hörsel och syn. Gud har förvisso makt över allt.

Människor! Dyrka er Herre som har skapat er och de som levde innan er, så att ni blir gudfruktiga.

Han som har gjort jorden till en viloplats för er och himlen till ett tak, och som har sänt ned vatten från himlen med vilket han tagit fram frukter för er försörjning. Sätt därför inga gudar vid Guds sida, när ni vet detta!

Och om ni tvivlar på det som vi har uppenbarat för vår tjänare, producera då en sura som kan jämföras med detta. Tillkalla sedan era vittnen, andra än Gud, om ni talar sanning!

Om ni däremot inte gör det – och ni kommer aldrig att kunna göra det – frukta då elden, vars bränsle är människor och stenar. Den har förberetts för de otrogna.

Och ge de som tror och handlar rättfärdigt det glada budskapet att för dem väntar trädgårdar, genom vilka floder rinner. Varje gång de förses med en frukt därifrån säger de: ”Det här liknar det som vi tidigare fått”. De kommer att förses med något som påminner om det, och deras hustrur ska vara med dem, renade från orenlighet. Där ska de förbli.

Gud blygs inte för att framställa en liknelse; allt från en mygga till något större. De troende vet att det är sanningen från deras Herre, men de otrogna säger: ”Vad ville Gud med denna liknelse?” Genom den låter han många gå vilse och han vägleder många. Han vilseleder dock endast de trotsiga syndarna –

de som bryter Guds avtal efter att det slutits och åtskiljer det som Gud har beordrat ska vara sammanfogat, och som sprider fördärv på jorden. Dessa är de riktiga förlorarna.

Hur kan ni förneka tron på Gud? Ni var döda och han gav er liv. Sedan låter han er dö, för att sedan ge er liv på nytt. Därefter är det till honom ni återförs.

Det är han som för er skull har skapat allt på jorden. Därefter höjde han sig över himlen och utformade den till sju himlar. Ja, han har full vetskap om allt.

Minns då din Herre sa till änglarna: ”Jag ska tillsätta en efterträdare på jorden.” De sa: ”Ska du sätta någon där som sprider fördärv och spiller blod, medan vi upphöjer dig och prisar ditt lov, och vi helgar dig?” Han svarade: ”Jag vet vad ni inte vet.”

Och han lärde Adam namnen på alla ting, varpå han visade dem för änglarna och sa: ”Informera mig om namnen på dessa om det ni sa stämmer!”

De sa: ”Upphöjd är du! Vi har ingen kunskap förutom det du har lärt oss. Det är sannerligen du som är den Allvetande, den Vise.”

Han sa: ”Adam! Informera dem om deras namn.” När han gjort det sa han: ”Har jag inte sagt till er att jag har full kunskap om det fördolda i himlarna och jorden, och att jag vet både vad ni visar öppet och vad ni döljer?”

Och minns när vi sa till änglarna: ”Fall ner inför Adam!” Då gjorde de det, alla utom Iblīs. Han vägrade, visade högmod och blev en av de otrogna.

Och vi sa: ”Adam! Bo du och din hustru i paradiset och ät fritt var ni än vill. Men närma er inte detta träd, för då blir ni orättfärdiga.”

Men Satan fick dem att fela genom det och drev ut dem därifrån. Då sa vi: ”Ned med er! Ni ska vara fiender till varandra. På jorden ska ni ha er boplats, och där kan ni njuta av tillvaron under en bestämd tid.”

Sedan mottog Adam [ångerns] ord från sin Herre som tog emot hans ånger. Han är förvisso den som ständigt godtar ånger, den Barmhärtige.

Vi sa: ”Ned med er därifrån allesammans! När än min vägledning kommer till er ska den som följer min vägledning varken känna rädsla eller tyngas av sorg.

Men de som är otrogna och påstår att våra budskap är lögn kommer att träda in i elden. Där ska de förbli.”

Israeliter! Minns mina välsignelser som jag skänkt er och uppfyll ert löfte till mig, så ska jag uppfylla mitt löfte till er. Och bäva endast för mig!

Och tro på det som jag har uppenbarat, i bekräftelse till de [uppenbarelser] som ni tidigare fått ta emot, och var inte de första att förkasta det. Sälj inte mina budskap för ett obetydligt pris och frukta endast mig!

Blanda heller inte ihop sanning med falskhet, och dölj inte sanningen när ni egentligen vet bättre!

Förrätta också bönen, ge allmosan och buga med de som bugar [i bön].

Uppmanar ni andra till fromhet medan ni glömmer er själva, samtidigt som ni reciterar skriften? Använder ni inte ert förstånd?

Sök hjälp genom tålamod och bön; och den är ytterst betungande, förutom för dem vars hjärtan ödmjukar sig [inför Gud] –

de som är övertygade om att de ska möta sin Herre och att det är till honom de ska återvända.

Israeliter! Minns mina välsignelser som jag har skänkt er, och att jag tidigare gav er företräde över alla andra folk.

Och frukta en dag då ingen själ kan gynna en annan själ det minsta; då all medling avvisas och ingen lösen accepteras och de inte ges någon hjälp.

Och kom ihåg när vi räddade er från Faraos folk, som utsatte er för enorma plågor. De slaktade era söner och lät era döttrar överleva. Ja, detta var en oerhörd prövning från er Herre.

Och minns när vi delade havet för er, räddade er och dränkte Faraos folk medan ni såg på.

Och kom ihåg när vi arrangerade ett möte med Mose, som varade i fyrtio nätter, och hur ni, i hans frånvaro, tog kalven [till en avgud] – orättfärdiga som ni var.

Efter det förlät vi er, så att ni skulle visa tacksamhet.

Och kom ihåg när vi gav Mose skriften och måttstocken [som skiljer mellan sanning och falskhet], för att ni skulle bli vägledda.

Och minns när Mose sa till sitt folk: ”Mitt folk! Ni har sannerligen gjort orätt mot er själva när ni tog kalven [till en avgud]. Vänd er därför i ånger till er Frambringare genom att döda varandra. Detta är vad er Frambringare finner vara bäst för er.” Och han tog emot er ånger; han är förvisso den som ständigt godtar ånger, den Barmhärtige.

Och kom ihåg när ni sa: ”Mose! Vi kommer inte att tro på dig förrän vi ser Gud med våra egna ögon!” Då drabbades ni av blixten, medan ni såg på.

Sedan väckte vi er åter till liv, efter att ni dött, för att ni skulle bli tacksamma.

Och vi lät molnen skugga er, och vi sände ned manna och vaktlar till er: ”Ät från det goda vi har försörjt er med!” Och de vållade oss ingen skada utan skadade enbart sig själva.

Och kom ihåg när vi sa: ”Gå in i denna stad och ät därifrån var än ni vill, men gå in genom porten bugande och säg: 'Förlåt oss våra synder.' Då ska vi förlåta era illgärningar och öka [belöningen för] de som gör gott.”

Men de orättfärdiga bland dem bytte ut orden som de uppmanats att säga mot något helt annat, så vi sände ned ett straff från himlen över dem på grund av deras olydnad.

Och minns när Mose bad om vatten för sitt folk och vi sa: ”Slå med din stav på stenen.” Då sprang tolv källor fram ur den, och varje stam visste vilken de skulle dricka av. ”Ät och drick av det Gud har försörjt er med, men sprid inte fördärv på jorden!”

Och kom ihåg när ni sa: ”Mose! Vi står inte ut med att äta en och samma mat. Be därför till din Herre för vår skull att han ska frambringa åt oss sådant som växer ur jorden: örter, gurka, vitlök, linser och lök.” Han sa: ”Vill ni byta bort det som är bra mot något som är sämre? Bege er till vilken plats som helst; där finner ni det ni ber om!” Då drabbades de av förnedring och ömklighet och ådrog sig Guds vrede. Detta därför att de brukade förkasta Guds tecken och döda profeterna utan rätt – ja, för deras olydnad och ständiga överträdelser.

De troende, judarna, de kristna och sabierna – de av dessa som tror på Gud och den yttersta dagen och handlar rättfärdigt kommer att få sin belöning från sin Herre. De kommer varken känna fruktan eller tyngas av sorg.

Och minns när vi slöt vårt förbund med er och lyfte berget ovanför er [och sa]: ”Håll med kraft fast vid det vi har gett er och kom ihåg vad som finns däri, så att ni kan bli gudfruktiga.”

Trots det vände ni er därefter bort, och om det inte vore för Guds välgärning och barmhärtighet så hade ni helt säkert förlorat allt.

Och ni känner till det som hände dem bland er som kränkte sabbatsbudet. Vi sa till dem: ”Bli föraktade apor!”

Vi gjorde det till ett varnande exempel för deras samtid och för senare [folk], och till en förmaning till de gudfruktiga.

Och kom ihåg när Mose sa till sitt folk: ”Gud beordrar er att slakta en ko.” De sa: ”Driver du med oss?” Han sa: ”Jag tar skydd hos Gud från att bete mig dåraktigt.”

De sa: ”Be till din Herre för vår skull att han klargör för oss hurdan den ska vara.” Han sa: ”Han säger att det ska vara en ko som varken är gammal eller ung, utan däremellan. Gör nu som ni har blivit befallda!”

De sa: ”Be till din Herre för vår skull att han ska klargöra för oss vilken färg den ska ha.” Han sa: ”Han säger: 'Det ska vara en kraftigt gulfärgad ko som tilltalar de som betraktar den.'”

De sa: ”Be till din Herre för vår skull att han ska klargöra för oss vad för slags ko det ska vara, för korna liknar så varandra. Om Gud vill kommer vi säkerligen att bli vägledda.”

Han sa: ”Han säger: 'Det är en ko som varken används för att plöja jorden eller vattna åkern. Den ska vara utan brister och fläckar.' De sa: ”Nu har du kommit med sanningen.” Och så slaktade de den, men de var nära att inte göra det.

Och minns när ni mördade en människa och sedan tvistade om det. Gud lät dock avslöja det ni försökte dölja.

Vi sa: ”Slå till [kroppen] med ett stycke av denna [ko]!” På så vis upplivar Gud de döda och visar er sina tecken, för att ni ska använda ert förstånd.

Men efter detta hårdnade era hjärtan och kom att bli som stenar, ja, ännu hårdare. Det finns nämligen stenar, sådana ur vilka bäckar väller fram, och det finns sådana som spricker så att vatten forsar fram, och det finns sådana som faller ned av vördnad för Gud. Gud är inte omedveten om vad ni gör.

Ska ni verkligen hoppas på att de ska tro på det ni tror på, när en grupp bland dem brukade höra Guds ord och, efter att ha förstått dem, medvetet förvrängde dem?

När de möter de troende säger de: ”Vi tror!” Men när de är ensamma med varandra säger de: ”Ska ni berätta för dem det som Gud har uppenbarat för er, så att de kan använda det som argument mot er inför er Herre? Använder ni inte ert förstånd?”

Vet de inte att Gud har kunskap om vad de gömmer i sitt inre och vad de visar utåt?

Och bland dem finns analfabeter som inte har kunskap om skriften, och som i stället håller sig till lögner [om den]. De följer endast lösa antaganden.

Ett hårt straff väntar de som författar skriften på egen hand och sedan säger: ”Det här är från Gud”, för att tjäna en liten summa pengar på det. Ett hårt straff väntar dem för det deras händer skrivit, och ett hårt straff väntar dem för vad de tjänar ihop!

Och de säger: ”Elden kommer endast att drabba oss ett begränsat antal dagar.” Säg: ”Har ni slutit ett avtal med Gud? För Gud kommer aldrig att bryta sitt avtal. Eller är det så att ni talar om Gud utan kunskap?”

Nej! De som har valt [otrohetens] synd och omslutits av sina synder kommer att vara eldens folk, och i den ska de förbli.

De som tror och handlar rättfärdigt kommer däremot att vara paradisets folk, och där ska de förbli.

Och minns när vi slöt förbundet med israeliterna: ”Dyrka inte någon annan än Gud, och var goda mot era föräldrar och era släktingar, och mot de faderlösa och de behövande. Tala gott med alla människor och förrätta bönen och betala allmosan.” Men ni vände er bort, utom ett fåtal av er, och ni var motvilliga.

Och kom ihåg när vi slöt förbundet med er: ”Spill inte varandras blod och driv inte ut varandra från era hem!” Då gav ni er bekräftelse och vittnade om det.

Trots det dödar ni varandra och driver ut en grupp av er från deras hem och motarbetar dem med synd och överträdelse. Om de kommer till er som krigsfångar köper ni dem fria, fast det var förbjudet för er att jaga bort dem [redan från början]. Tror ni på vissa delar av skriften och förnekar andra? Vad ska då lönen bli för den som gör så, om inte förnedring i detta liv? Och på uppståndelsens dag ska de utlämnas till det hårdaste straffet. Gud är inte omedveten om vad ni gör.

Det är dessa som har köpt det jordiska livet till priset av det kommande. Straffet kommer inte att lindras för dem, och de kommer inte att få någon hjälp.

Vi gav förvisso Mose skriften och lät sändebud komma efter honom. Och vi gav Jesus, Marias son, de klara bevisen och stödde honom med helighetens ande. Är det inte så att ni, varje gång ett sändebud kom till er med något som stred mot era begär, har svarat med högmod? Vissa anklagade ni för lögn och andra dödar ni!

Och de säger: ”Våra hjärtan är stängda.” Nej, det är Gud som har fördömt dem för deras otro, och därför tror de knappt.

När en skrift nu har kommit till dem, från Gud, som bekräftar det som redan finns hos dem – och de brukade tidigare be om [profetens ankomst för att få] övertag mot de otrogna – ja, när de nu nåtts av det som är välbekant för dem, förkastar de det! Ja, Guds fördömelse vilar över de otrogna.

Uselt är det val de gjorde för sig själva när de förkastade det som Gud har uppenbarat, av avsky för att Gud skänkt sin nådegåva [i form av profetskap] åt den han vill bland sina tjänare. De har ådragit sig vrede på vrede, och dessa otrogna kommer få ett förnedrande straff.

Och när det sägs till dem: ”Tro på det som Gud har uppenbarat!” säger de: ”Vi tror hellre på det som uppenbarats för oss”, och de förkastar allt annat, trots att det här är sanningen som bekräftar det som redan finns hos dem. Säg: ”Varför dödade ni då tidigare Guds profeter, om ni nu verkligen är troende?”

Mose kom sannerligen till er med klara bevis. Ändå tog ni kalven [till avgud], orättfärdiga som ni var.

Och kom ihåg när vi slöt vårt förbund med er och lyfte berget ovanför er [och sa]: ”Ta med kraft emot det som vi gett er och lyssna!” De sa: ”Vi hör men vi lyder inte”, och deras hjärtan fylldes i stället med [kärlek till] kalven, till följd av deras otro. Säg: ”Uselt är det som er tro uppmanar er till, om ni verkligen är troende!”

Säg: ”Om det kommande livets boplats är reserverad endast för er, och inte för andra människor, kan ni väl önska er döden, om ni verkligen är uppriktiga!”

De kommer dock aldrig att önska sig det, till följd av det de har gjort. Gud har full vetskap om de orättfärdiga.

Du ska helt visst se att de hänger sig fast vid livet mer envist än någon annan – ja, till och med mer än avgudadyrkarna. Var och en av dem önskar att de kunde leva i tusen år. Men hur länge de än lever, kommer det inte att rädda dem från straffet. Gud har fullständig insikt om allt de gör.

Säg: ”Den som är fiende till Gabriel [ska veta] att det är han som har förmedlat denna [Koran] till ditt hjärta, med Guds tillåtelse, som en bekräftelse på vad som fanns före den [från tidigare uppenbarelser] och som vägledning och glädjebudskap till de troende.

Den som är en fiende till Gud, till hans änglar och sändebud, och till Gabriel och Mikael, [ska veta] att Gud säkerligen är fiende till de otrogna.”

Vi har sannerligen sänt ned klara tecken till dig, och det är endast de trotsiga syndarna som förkastar dem.

Är det inte så att varje gång de ingick i ett förbund, förkastades det av en grupp bland dem? Jo, de flesta av dem tror inte.

När ett sändebud från Gud väl kom till dem och bekräftade det som redan finns hos dem, kastade en grupp av de som fått [ta del av den tidigare] skriften Guds skrift bakom ryggen, som om de ingenting visste.

Och de följde det som djävlarna hade hittat på om Salomos kungarike. Det var dock inte Salomo som hädade, utan det var djävlarna. De undervisade människorna i magi och det som hade sänts ned till de två änglarna i Babylon, Hārūt och Mārūt. Men dessa två undervisade ingen utan att först säga: ”Vi är endast en prövning, så häda inte [genom att lära er magi från oss]!” Trots det lärde de sig av dem sådant som kan separera mellan en man och hans hustru. De kan emellertid inte skada någon med det, förutom med Guds tillåtelse. De lärde sig sådant som skadade dem och som inte gav dem någon nytta. Och de visste alldeles säkert att den som väljer detta inte har någon andel i det kommande livet. Uselt är det de sålde sina själar för, om de bara visste!

Om de i stället hade trott och varit gudfruktiga skulle förvisso belöningen från Gud varit bättre för dem, om de bara visste.

Troende! Säg inte: ”Ta hänsyn till oss!”, säg i stället: ”Ha tålamod med oss”, och lyssna. De otrogna ska få ett smärtsamt straff.

Varken de otrogna bland skriftens folk eller avgudadyrkarna vill att något gott ska sändas ned till er från er Herre. Gud väljer i sin barmhärtighet ut vem han vill. Guds nådegåvor är outsinliga.

Varje vers vi upphäver eller låter glömmas bort ersätter vi med något bättre eller likvärdigt. Vet du inte att Gud har makt över allt?

Vet du inte att Gud äger herraväldet över himlarna och jorden? Och ni har ingen som kan hjälpa er eller skydda er förutom Gud.

Eller vill ni ställa krav på ert sändebud, så som man tidigare ställde krav på Mose? Den som byter tron mot otro har sannerligen gått vilse från den raka vägen.

Många bland skriftens folk önskar, i sin avund, att de åter kunde göra er till otrogna, efter det att ni antagit tron. Detta efter att sanningen blivit tydlig för dem. Men förlåt dem och visa överseende tills Gud kommer med sin befallning. Gud har förvisso makt över allt.

Förrätta även bönen och ge den obligatoriska allmosan. Vilka goda handlingar ni än gör kommer ni att finna [belöningen för det] hos Gud. Gud har fullständig insikt om allt ni gör.

Och de säger: ”Ingen kommer att få träda in i paradiset utom judar och kristna!” Detta är vad de inbillar sig. Säg: ”Hämta ert bevis, om ni talar sanning!”

Nej, de som underkastar sig Gud med hela sitt väsen, och gör gott, ska få sin belöning av sin Herre. De ska varken känna rädsla eller tyngas av sorg.

Judarna säger: ”De kristna har ingen grund att stå på” och de kristna säger: ”Judarna har ingen grund att stå på”, fast de allesamman läser ur skriften. Även de okunniga har tidigare sagt detta. På uppståndelsens dag kommer Gud att döma mellan dem i det de var oense om.

Och vem är mer orättfärdig än den som förhindrar att Guds namn ska nämnas i hans moskéer och som söker förstöra dem? De som gör så ska inte få träda in i dem annat än [förödmjukade och] rädda. De kommer att förnedras i detta liv, och i det kommande livet ska de få ett oerhört straff.

Öst och väst tillhör Gud och vart ni än vänder er finner ni hans ansikte. Guds [godhet] och kunskap omfattar allt.

De säger att Gud har en son. Upphöjd är han! Nej, allt i himlarna och på jorden tillhör honom. Alla är de undergivna honom.

Han är Frambringaren av himlarna och jorden. När han beslutar något säger han endast: ”Var!” – och det är.

De okunniga säger: ”Varför talar inte Gud till oss eller ger oss ett tecken?” Så sa deras föregångare innan dem; deras hjärtan liknar varandra. Vi har dock klargjort tecknen för de människor som är övertygade [om sanningen].

Vi har sannerligen sänt dig med sanningen som en förkunnare av glädjebudskap och varningar. Och du ska inte frågas om folket i den brinnande elden.

Varken judarna eller de kristna kommer att bli nöjda med dig förrän du följer deras väg. Säg: ”Guds vägledning är förvisso [den enda sanna] vägledningen.” Och om du hade följt deras onda begär, efter att du nåtts av kunskapen, skulle du inte ha haft någon hjälp eller något skydd från Gud.

[Vissa av] dem som vi har gett skriften följer den så som den ska följas; det är dessa som tror på den. Men de som förkastar den, de är de sanna förlorarna.

Israeliter! Minns mina välsignelser som jag skänkt er och att jag tidigare gav er företräde över alla andra folk.

Och frukta en dag då ingen själ kan gynna en annan själ på något sätt; då ingen lösen accepteras och då all medling avvisas och ingen ges någon hjälp.

Och minns då Abraham sattes på prov av sin Herre med vissa bestämmelser och hur han åtlydde dem. [Gud] sa: ”Jag ska göra dig till ett föredöme för människorna.” Då sa [Abraham]: ”Låt det även gälla mina ättlingar!” [Gud] svarade: ”Mitt löfte omfattar dock inte de orättfärdiga.”

Och kom ihåg att vi gjorde helgedomen till en samlingsplats för människorna och en tillflyktsort: ”Gör platsen där Abraham stod till en böneplats!” Och vi gav Abraham och Ismael uppdraget: ”Rena min helgedom för de som cirklar runt den, de som uppehåller sig vid den, och de som bugar och faller ned på sina ansikten!”

Och minns när Abraham sa: ”Herre! Gör detta till ett säkert land och försörj dess invånare med frukter – de bland de som tror på Gud och den yttersta dagen.” [Gud] svarade då: ”Även den otrogne bland dem ska jag låta njuta för en stund, men därefter ska jag tvinga in honom i eldens straff – ja, vilken hemsk destination.”

Och kom ihåg när Abraham och Ismael lade grunden för helgedomen: ”Herre! Acceptera detta från oss; du är sannerligen den som hör allt, vet allt.

Herre! Gör så att vi båda underkastar oss din vilja och gör våra ättlingar till ett samfund som underkastar sig din vilja. Visa oss våra riter och ta emot vår ånger; du är säkerligen den som ständigt godtar ångern, den Barmhärtige.

Herre! Låt ett sändebud träda fram bland dem, ur deras egna led, som reciterar dina verser för dem, och som undervisar dem i skriften och [den profetiska] visdomen och som renar dem. Du är sannerligen den Allsmäktige, den Vise.”

Och vem vänder sig ifrån Abrahams religion utom [den som förnedrar] sig själv genom sin dårskap? Vi har valt ut honom i detta liv, och i det kommande livet kommer han säkerligen att vara bland de rättfärdiga.

När hans Herre sa till honom: ”Underkasta dig!”, svarade han: ”Jag underkastar mig världarnas Herre!”

Och Abraham manade sina söner med detta, vilket även Jakob gjorde med sina: ”Mina söner! Gud har förvisso valt ut er tro för er. Dö därför endast som muslimer!”

Eller närvarade ni när döden närmade sig Jakob? Han sa då till sina söner: ”Vad ska ni dyrka efter att jag gått bort?” De svarade: ”Vi ska dyrka din och dina fäders Gud – Abraham, Ismael och Isaks Gud – en enda Gud, och vi underkastar oss endast honom.”

Detta är ett samfund vars tid är förbi. De ska lönas efter vad de har gjort och ni ska lönas efter vad ni har gjort. Och ni ska inte tillfrågas om vad de brukade göra.

Och de säger: ”Bli judar” eller ”Bli kristna, så vägleds ni!” Säg: ”Nej, vi följer snarare Abrahams rena monoteistiska lära, och han var ingen avgudadyrkare.”

Säg: ”Vi tror på Gud, och på det som har uppenbarats för oss och på det som har uppenbarats för Abraham, Ismael, Isak, Jakob och de av hans ättlingar [som var profeter], och på det som gavs till Mose, Jesus och det som gavs alla profeterna från deras Herre. Vi gör ingen åtskillnad mellan någon av dem, och det är endast honom vi underkastar oss.”

Om de sedan tror på det som ni tror på kommer de säkerligen att vägledas. Men om de vänder om ska de hamna i riktig osämja. Gud kommer att skydda dig [från deras ondska]; han är den som hör allt, vet allt.

Följ Guds väg! Och vems väg är bättre än Guds? Och [säg:] ”Det är endast honom vi dyrkar.”

Säg: ”Ska ni argumentera med oss om Gud, när han är vår Herre och er Herre? Vi har våra handlingar och ni har era handlingar, och vi riktar all dyrkan enbart till honom.”

Eller påstår ni att Abraham, Ismael, Isak, Jakob och de av hans ättlingar [som var profeter] var judar eller kristna? Säg: ”Är det ni eller Gud som vet bäst?” Och vem är mer orättfärdig än den som döljer det vittnesbörd han fått från Gud? Gud är inte omedveten om vad ni gör.

Detta är ett samfund vars tid är förbi. De ska lönas efter vad de har gjort och ni ska lönas efter vad ni har gjort. Och ni ska inte tillfrågas om vad de brukade göra.

De enfaldiga bland människorna kommer att säga: ”Vad fick dem att vända sig bort från den böneriktning som de tidigare haft?” Säg: ”Öst och väst tillhör Gud. Han vägleder den han vill till en rak väg.”

Likaså har vi gjort er till ett rättvist och balanserat samfund, för att ni ska stå som vittnen mot människorna och för att sändebudet ska stå som vittne mot er. Vi gjorde endast [bytet av] böneriktningen som du brukade följa för att särskilja de som följer sändebudet från de som vänder honom ryggen. Detta var verkligen en svår prövning, förutom för dem som Gud vägledde. Gud skulle aldrig låta er trosutövning förgås. Gud är sannerligen förbarmande och barmhärtig mot människorna.

Vi har sett hur du upprepade gånger vänder ditt ansikte mot himlen. Vi ska därför vända dig mot en böneriktning som du blir nöjd med. Vänd nu ditt ansikte mot den heliga moskén; ja, var ni än befinner er ska ni vända ansiktet mot den. Och de som tidigare har fått ta emot skriften vet att detta är sanningen från deras Herre. Gud är inte omedveten om vad de gör.

Om du så hade kommit med alla bevis till de som mottagit skriften, skulle de ändå inte följa din böneriktning. Och du ska inte heller följa deras böneriktning; de följer ju inte varandras böneriktning! Nej, om du hade följt deras onda begär, efter det att kunskapen nått dig, skulle du säkerligen höra till de orättfärdiga.

De som vi tidigare gett skriften känner till detta lika väl som de känner till sina egna barn. Ändå döljer en grupp bland dem sanningen, trots att de vet bättre.

Detta är sanningen från din Herre, var därför aldrig bland de som tvivlar!

Och varje [samfund] har en riktning som de vänder sig mot. Skynda er därför i att göra goda handlingar! Var ni än befinner er kommer Gud att samla er alla; Gud har förvisso makt över allt.

Vart du än beger dig ska du vända ditt ansikte mot den heliga moskén. Detta är förvisso sanningen från din Herre. Gud är inte omedveten om vad ni gör.

Vart du än beger dig ska du vända ditt ansikte mot den heliga moskén. Ja, var ni än befinner er ska ni vända era ansikten mot den. Då kan inga människor föra fram argument mot er, undantaget de bland de som begår orätt. Men frukta inte dem, utan frukta mig! Därigenom fullbordar jag min välsignelse över er, så att ni kan bli vägledda.

Vi har ju skickat ett sändebud till er, från era egna led, som reciterar våra verser för er, renar er, lär er skriften och [den profetiska] visdomen och lär er sådant ni inte tidigare visste.

Minns därför mig, så ska jag minnas er. Tacka mig och var inte otacksamma mot mig!

Troende! Sök hjälp i tålamod och bön. Gud är säkerligen med de tålmodiga.

Och säg inte om de som stupar för Guds sak: ”De är döda.” Nej, de lever, fast ni är inte medvetna om det.

Vi kommer helt visst att låta er utstå prövningar genom fruktan, hungersnöd, och förlust av egendom, liv och skörd. Ge dock glada besked till de tålmodiga –

de som när de drabbas av en olycka [eller motgång] säger: ”Vi hör till Gud och det är till honom vi ska återvända.”

Över dem vilar deras Herres lovprisning och barmhärtighet. Det är dessa som är vägledda.

Al-Ṣafā och al-Marwā hör till Guds minnesmärken. Den som beger sig till helgedomen för att utföra den större eller mindre vallfärden och vill vandra mellan dem gör inget klandervärt. Och den som av egen vilja gör goda handlingar [ska veta] att Gud uppskattar det och han vet allt.

De som döljer de klara bevisen och vägledningen som vi har uppenbarat, efter det att vi klargjort det för människorna i skriften, kommer att fördömas av Gud och fördömas av de som fördömer.

Utom de som visar ånger, korrigerar [sina handlingar] och klargör [vad de har dolt] – deras ånger kommer jag att godta. Det är jag som ständigt godtar ånger, den Barmhärtige.

De som är otrogna och dör som otrogna, över dem vilar Guds fördömelse, liksom änglarnas och människornas allesammans.

Under denna [fördömelse] ska de förbli. Straffet lindras inte för dem och de ska inte ges något uppskov.

Och er gud är en enda Gud; ingen är värd dyrkan utom han, den Nåderike, den Barmhärtige.

I skapelsen av himlarna och jorden och i växlingen mellan natt och dag, och i skeppen som färdas över haven med det som gynnar människorna, och i regnet som Gud sänder ned från skyn – med vilket han ger liv till den döda jorden och sprider levande varelser av alla slag på den – samt i vindarnas vändningar och i molnen som samlats mellan himmel och jord – [i allt detta] finns säkerligen tecken för de människor som använder sitt förstånd.

Ändå finns det människor som sätter gudar vid Guds sida; de älskar dem på samma sätt som de älskar Gud. Men de troendes kärlek till Gud är större. Om de orättfärdiga bara kunde se [sig själva] när de får se straffet, [skulle de inse] att all makt tillhör Gud och att Guds straff är strängt.

[Det är dagen] då de som följdes tar avstånd från de som följde dem, och de får se straffet och banden mellan dem slits isär.

Och efterföljarna säger då: ”Om vi bara kunde återvända [till det jordiska livet] och ta avstånd från dem så som de nu tagit avstånd från oss!” Så visar Gud dem deras handlingar och de fylls av förtvivlan, men de kommer inte att lämna elden.

Människor! Ät det som finns på jorden av det som är tillåtet och bra, och följ inte i Satans spår. Han är utan tvekan er uppenbara fiende.

Han uppmanar er endast till att göra dåliga och skamlösa handlingar, och att tala om Gud utan kunskap.

Och när det sägs till dem: ”Följ det som Gud har uppenbarat!” svarar de: ”Vi följer hellre våra förfäders väg.” [Ska de blint följa] sina förfäder, fastän dessa inte använde sitt förstånd och inte alls var vägledda?

Dessa otrogna kan liknas vid den [boskap] som hör [herdarnas] rop som om det endast vore anrop och skrik [utan att förstå vad som sägs]. De är döva, stumma och blinda och förstår därför ingenting.

Troende! Ät av de goda ting vi har försörjt er med och tacka Gud, om det endast är honom ni dyrkar.

Han har endast förbjudit er [kött av] självdöda djur, blod, svinkött och sådant som slaktats för andra än Gud. Men den som av nöd tvingas [bryta dessa förbud], utan avsikt att trotsa eller gå till överdrift, har inte syndat. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

De som döljer det som Gud har uppenbarat i sin skrift för att på så sätt tjäna en liten summa pengar fyller endast sina bukar med eld. Gud kommer inte att tala med dem på uppståndelsens dag och inte rena dem, och dem väntar ett smärtsamt straff.

Det är dessa som har bytt ut vägledning mot villfarelse och förlåtelse mot straff. Hur tålmodiga är de inte med elden!

Detta [straff] är en följd av att Gud har sänt ned skriften med sanningen [vilken de inte får dölja]. Och de som tvistar om skriften har säkerligen gått långt i sin osämja.

Fromhet är inte att ni vänder era ansikten mot öst eller väst. Fromhet har snarare den som tror på Gud och den yttersta dagen och på änglarna och skrifterna och sändebuden, och som ger den egendom han håller kär till släktingar, och till de faderlösa, och till behövande, och till resenären i nöd, och till de som ber om hjälp och [i syfte att friköpa] slavar; och som förrättar bönen och ger allmosan, liksom de som håller sina avtal när de slutit dem, och de som är tålmodiga i tider av fattigdom och sjukdom och i stridens hetta. Det är dessa som är sannfärdiga och det är dessa som är gudfruktiga.

Troende! I fall av mord är rättvis vedergällning föreskriven för er; en fri man för en fri man, en slav för en slav, och en kvinna för en kvinna. Om [gärningsmannen] däremot förlåts av sin broder, [som är den målsägande släktingen i utbyte mot blodspengar], så ska han [som förlät] begära [blodspengarna] med gott uppförande och [gärningsmannen ska överlämna] dem på ett hederligt sätt. Denna [regel] är en lindring från er Herre och nåd. Den som begår överträdelser efter detta kommer att få ett smärtsamt straff.

I regeln om rättvis vedergällning har ni fått [skydd för ert] liv – ni som använder ert förstånd – för att ni ska bli gudfruktiga.

Om döden närmar sig någon av er, och denne efterlämnar tillgångar, är det föreskrivet för er att upprätta ett testamente till förmån för föräldrar och släktingar enligt god sed. Detta är en plikt för de gudfruktiga.

Om någon ändrar [testamentet] efter att ha hört det, är det endast de som gjorde ändringarna som syndar. Gud hör allt, vet allt.

Om någon däremot fruktar att testamentsgivaren är orättvis eller syndar [i sitt testamente] är det harmlöst om han söker förlikning mellan [parterna]. Gud är sannerligen ständigt förlåtande, barmhärtig.

Troende! Fastan har föreskrivits för er så som den föreskrevs för de som levde innan er, så att ni må bli gudfruktiga.

[Ni ska endast fasta] ett begränsat antal dagar. Men den av er som är sjuk eller resande [kan bryta fastan och ta igen den] under motsvarande antal dagar. Och de som kan [fasta, men med stor möda,] kan kompensera för det genom att ge mat till en behövande. Men om någon självmant gör gott är det bättre för honom. Att fasta är dock bäst för er, om ni bara visste.

Ramadan är månaden i vilken Koranen uppenbarades, som en vägledning till människorna. I den finns klara och vägledande bevis och en måttstock [för att skilja mellan rätt och orätt]. Den av er som når månaden ska fasta, men den som är sjuk eller resande [behöver inte fasta och] ska ta igen motsvarande dagar. Gud vill underlätta och inte göra det svårt för er. Och ni ska fullborda [fastandet] under den föreskrivna perioden och prisa Guds storhet för att han väglett er. På så sätt kan ni bli tacksamma.

Och när mina tjänare frågar dig, [Muhammed], om mig är jag sannerligen nära. Jag besvarar den bedjandes bön när han tillber mig. Därför ska de besvara mig [när jag befaller dem] och tro på mig så att de kan ledas till den rätta vägen.

Det är tillåtet för er att ha samlag med era fruar under natten innan fastan. De är ett skydd för er och ni är ett skydd för dem. Gud visste att ni gjorde er själva orätt men han godtog er ånger och förlät er. Därför är det nu tillåtet för er att ha samlag med dem och eftersträva det han föreskrivit för er. Ät och drick fram till dess att ni [vid horisonten] kan urskilja [gryningens] vita strimma från [nattmörkrets] svarta strimma. Fullborda därefter fastan fram till natten. Och ha inte samlag med dem så länge ni är i avskild andakt i moskéerna. Detta är Guds gränser – närma er dem inte! På så vis klargör Gud sina bestämmelser för människor för att de ska bli gudfruktiga.

Ta inte varandras egendomar utom om ni har rätt till det, och argumentera inte om dem framför domarna för att olovligt ta delar av människornas egendomar, trots att ni vet bättre.

De frågar dig om nymånarna. Säg: ”De visar människorna tiderna [för vissa former av dyrkan] och [tiden för] vallfärden.” Fromhet är inte att ni stiger in i husen från deras baksidor, utan sann fromhet har den som visar gudsfruktan. Stig in i husen genom deras dörrar, och frukta Gud så ska det gå er väl.

Strid för Guds skull mot de som strider mot er, men överskrid inte gränserna. Gud tycker inte om de som överskrider gränserna.

Och döda dem var ni än finner dem och fördriv dem från [de platser] de fördrivit er ifrån. Ja, prövningen [med avguderi och förföljelsen av de troende] är värre än dråp. Strid däremot inte mot dem vid den heliga moskén förrän de strider mot er där. Men om de strider mot er ska ni döda dem – det är lönen för de otrogna.

Men om de slutar [att strida mot er] är Gud förvisso ständigt förlåtande, barmhärtig.

Och strid mot dem tills prövningen [med avguderi och förföljelsen av de troende] upphör och dyrkan helt ägnas Gud. Men om de slutar [att strida mot er och lämnar sin otro] ska alla fientligheter upphöra, förutom mot de som begår orätt.

Den helgade månaden [då ni fick tillträde till Mecka] är en gottgörelse för den helgade månaden [då ni nekades tillträde dit], och [överträdelser mot] helgade ting leder till rättvis vedergällning. Om någon angriper er ska ni angripa dem på samma sätt som de angrep er, men frukta Gud och vet att Gud är med de gudfruktiga.

Spendera för Guds skull och orsaka inte er egen undergång. Och gör gott! Gud älskar säkerligen de som gör gott.

Och fullborda vallfärden, såväl den större som den mindre, för Guds skull. Om ni däremot förhindras, [ska ni slakta] det offerdjur som är lättillgängligt för er. Raka inte era huvuden tills offerdjuret nått sin offerplats. Men om någon av er är sjuk eller har en huvudskada [och därmed rakar sitt huvud], ska ersättningen bestå av fasta, välgörenhet eller slakt. När ni känner er trygga, ska den som utför den mindre vallfärden och följer upp den med den större vallfärden, [slakta] det offerdjur som är lättillgängligt. Men den som inte hittar [ett offerdjur], ska fasta tre dagar under vallfärden och sju efter hemkomsten. Detta blir totalt tio dagar och gäller den som inte är bosatt i närheten av den heliga moskén. Frukta Gud, och var medvetna om att Guds straff är strängt!

Vallfärden äger rum under de kända månaderna. Den som förpliktar sig att vallfärda under dem ska avhålla sig från sexuellt umgänge, syndande och gräl under sin vallfärd. Gud har full vetskap om allt gott ni gör. Och ta med er det ni behöver för resan, men det bästa man kan ta med sig är gudsfruktan. Och frukta mig, ni som använder ert förstånd!

Ni gör inget klandervärt om ni söker det goda från er Herre [genom att tjäna pengar under vallfärden]. När ni beger er från ʻArafāt ska ni prisa Gud vid al-Mashʻar al-Ḥarām [i Muzdalifah]. Ja, prisa honom för att han väglett er – tidigare var ni förvisso bland de vilsna.

Bege er därefter från den plats som människorna beger sig från, och be Gud om förlåtelse – han är ständigt förlåtande, barmhärtig.

När ni har fullgjort era riter ska ni prisa Gud, såsom ni brukade prisa era förfäder – ja, ännu mer. Bland människorna finns de som säger: ”Herre! Skänk oss [gott] i det här livet!” men de kommer inte att få någon del i det kommande livet.

Och det finns andra människor som säger: ”Herre! Skänk oss gott i det här livet och gott i det kommande livet, och skydda oss från eldens straff!”

Dessa ska få del av frukten av sina handlingar. Gud är snabb att kalla till räkenskap.

Och prisa Gud under de fastställda dagarna! Men den som [under vallfärden] beger sig iväg [från Minā] efter två dagar har inte syndat, och den som stannar kvar [en dag till] har inte heller syndat, om han gjort det baserat på gudsfruktan. Ja, frukta Gud och vet att ni åter ska samlas till honom.

Bland människorna finns den vars tal tilltalar dig i detta liv, och som åkallar Gud som vittne över det som finns i hans hjärta, men egentligen är han den mest fientlige av motståndare!

Och när han avlägsnar sig ägnar han sig åt att sprida fördärv på jorden och förstör både jordbruk och [boskapens] avkomma. Gud tycker definitivt inte om fördärv.

Och när det sägs till honom: ”Frukta Gud!” driver högmod honom till ytterligare synd. Helvetet är tillräckligt [som straff] för honom – vilken eländig viloplats!

Men bland människorna finns även den som offrar sig själv för att uppnå Guds välbehag. Gud är förbarmande mot sina tjänare.

Troende! Träd in i islam till fullo och följ inte Satans spår; han är utan tvekan er uppenbara fiende.

Men om ni skulle avvika [från rätt väg], efter det att de klara bevisen nått er, ska ni veta att Gud är allsmäktig, vis.

Vad väntar de på annat än att Gud kommer till dem [på domedagen] tillsammans med änglarna, i skuggor av moln, och att domen faller? Ja, till Gud ska allting återföras.

Fråga israeliterna hur många klara tecken vi gav dem! Men om någon byter bort Guds välsignelse efter att den nått honom, [ska han veta att] Gud verkligen straffar med stränghet.

Det jordiska livet har förskönats för de otrogna, och de gör narr av de troende. Men de gudfruktiga kommer att vara ovanför dem på uppståndelsens dag. Gud försörjer den han vill utan gräns.

Människorna var en gång ett enda samfund, [men när splittring uppstod] sände Gud profeter som förkunnare av glädjebudskap och varningar, och han uppenbarade skrifter för dem med sanningen för att de skulle döma mellan människorna i vad de blivit oense om. De som nåddes av budskapet [i skrifterna] blev dock oense först efter att de klara bevisen nått dem, på grund av ömsesidigt övergrepp och avund. Gud vägledde då de troende till sanningen i det de tvistade om, helt enligt sin vilja. Ja, Gud vägleder den han vill till en rak väg.

Eller tror ni att ni ska träda in i paradiset utan att först ha gått igenom detsamma som de som levde innan er? De drabbades av fattigdom och sjukdom, och de skakades [av fruktan] till den grad att sändebudet och de troende sa: ”När kommer hjälpen från Gud?” Men Guds hjälp är säkerligen nära!

De frågar dig om vad de bör skänka. Svara: ”Det goda ni skänker ska gå till era föräldrar, era anhöriga, de faderlösa, de behövande och resenären i nöd. Och vilken god handling ni än gör har Gud sannerligen full vetskap om det.”

Det är föreskrivet för er att strida, och det är förhatligt för er. Men det kan hända att ni ogillar något, fastän det är gott för er, och att ni tycker om något, fastän det är dåligt för er. Gud vet, men ni vet inte.

De frågar dig om strid under de helgade månaderna. Säg: ”Att strida under dem är en allvarlig överträdelse. Men det som är värre inför Gud är att hindra andra från Guds väg, att förneka honom och [att hindra tillträde] från den heliga moskén och fördriva dess folk därifrån. Och prövningen [med avguderi] är värre än dråp.” De kommer att fortsätta att strida mot er tills de får er att lämna er tro, om de kan. För den av er som överger sin tro och dör som otrogen går handlingarna förlorade i detta och i det kommande livet. Dessa är eldens folk, och i den ska de förbli.

De som tror och de som utvandrar och de som kämpar för Guds sak – dessa är de som hoppas på Guds nåd. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

De frågar dig om alkoholdrycker och spel om pengar. Säg: ”I dem finns stor synd och även viss nytta för människorna, men deras synd är större än deras nytta.” Och de frågar dig om vad de ska skänka. Säg: ”Överskottet [av det ni själva är i behov av].” På så vis klargör Gud sina bestämmelser för er för att ni ska tänka över dem,

[och hur de gynnar er i] både det här och det kommande livet. Och de frågar dig om [hur de bör göra med egendomen som tillhör] de faderlösa. Säg: ”Att göra det som gynnar dem mest är det bästa, och om ni förvaltar deras [egendom] tillsammans med er egen, så är de ju era bröder.” Gud vet vem som försämrar och vem som förbättrar. Och om Gud velat hade han gjort [omhändertagandet av de faderlösa] svårt för er. Gud är sannerligen allsmäktig, vis.

Gift er inte med kvinnor som dyrkar avgudar till dess att de tror. En troende slavinna är bättre än en [fri] kvinna som dyrkar avgudar, även om de skulle behaga er. Och vig inte män som dyrkar avgudar [med troende kvinnor] tills dess att de tror. En troende slav är bättre än en [fri] man som dyrkar avgudar, även om de skulle behaga er. Sådana [människor] kallar till elden, men Gud kallar till paradiset och förlåtelse genom sin föreskrift. Och han klargör sina bestämmelser för människorna för att de ska tänka efter.

Och de frågar dig om menstruationen. Säg: ”Det är något skadligt, håll er därför borta från [samlag] med kvinnor under menstruationen. Och ha inte samlag med dem, förrän de blivit rena från den. Men när de har renat sig kan ni komma till dem på det sätt Gud tillåtit er.” Gud älskar sannerligen de som vänder sig till honom i ånger och han älskar de som renar sig.

Era hustrur är som en åker för er, gå därför till er åker som ni vill. Och förbered [goda handlingar] för er egen räkning. Frukta Gud och var medvetna om att ni ska möta honom. Och ge de troende ett glatt budskap!

Gör inte era eder vid Gud till ett hinder för att vara fromma och gudfruktiga och för att medla i tvister mellan människor. Gud hör allt, vet allt.

Gud ställer er inte till svars för era oavsiktliga eder, men han ställer er till svars för det som era hjärtan avsiktligt har avsett. Gud är ständigt förlåtande, fördragsam.

De som avlägger en ed om att inte ha samlag med sina hustrur ska [som längst] vänta i fyra månader. Men om de återgår [till samlag inom den tidsperioden], är Gud ständigt förlåtande, barmhärtig.

Och om de beslutar sig för skilsmässa [genom att fortsätta att avhålla sig från samlag], så hör Gud allt och han vet allt.

Vid skilsmässa ska kvinnor iaktta en väntetid på tre menstruationsperioder [innan de kan gifta om sig]. Det är inte tillåtet för dem, om de tror på Gud och den yttersta dagen, att dölja det som Gud skapar i deras livmoder. Och deras makar har full rätt till att ta tillbaka dem om de vill återförenas. [Hustrurna] har samma rättigheter som de har skyldigheter, enligt god sed. Männen har dock företräde över dem. Gud är allsmäktig, vis.

Skilsmässan [får återkallas] två gånger. Därefter ska [mannen] fortsätta äktenskapet på ett hederligt sätt, eller avsluta det med gott uppförande [genom att uttala en tredje skilsmässa]. Och det är inte tillåtet för er [män] att ta tillbaka något av det ni gett dem, förutom om båda parterna är rädda att de inte kan upprätthålla Guds gränser. Om ni är rädda att de inte kan upprätthålla Guds gränser är det harmlöst om hon avslutar äktenskapet [genom att ge tillbaka en del av sin brudgåva]. Detta är Guds gränser, så överskrid dem inte. Och de som överskrider Guds gränser är verkligen orättfärdiga.

Om han därefter skiljer sig från henne [en tredje gång] är det inte tillåtet för honom att återvända till henne förrän hon ingått äktenskap med en annan man. Om [den andra mannen] skiljer sig från henne är det harmlöst om [kvinnan och den första mannen] återgår till varandra, såvida de tror att de kan upprätthålla Guds gränser. Detta är Guds gränser som han klargör för människor som vet.

Och när ni skiljer er från era hustrur och deras vänteperiod närmar sig slutet, ska ni antingen ta tillbaka dem på ett hederligt sätt eller låta dem gå på ett hederligt sätt. Men ni får inte hålla dem kvar för att skada dem. Den som gör det har begått orätt mot sig själv [genom att gå emot Guds befallning]. Och missbruka inte Guds bestämmelser! Minns i stället Guds välgärning mot er och att han uppenbarade skriften och [den profetiska] visdomen som en förmaning för er. Frukta därför Gud och var medvetna om att Gud har full vetskap om allt.

Och om ni har skilt er från era hustrur [färre än tre gånger] och deras vänteperiod löpt ut, får ni [förmyndare] inte hindra dem från att gifta sig med sina tidigare makar, såvida de kommer överens om det på ett hederligt sätt. Med detta förmanas den av er som tror på Gud och den yttersta dagen. Detta är både bättre och renare för er. Ja, Gud vet och ni vet inte.

Mödrarna ska amma sina barn i två hela år, om de vill fullborda amningsperioden. Barnets fader är skyldig att stå för deras försörjning och kläder, enligt god sed. Ingen ska belastas utöver sin förmåga. Modern ska inte skadas på grund av sitt barn och inte heller ska fadern skadas på grund av sitt. Arvingen åläggs samma ansvar [som fadern gentemot den som ammar, ifall fadern inte är vid liv]. Men om båda, efter samråd och samförstånd, vill avsluta amningen tidigare, begår de inget fel. Och om ni vill anlita någon annan att amma era barn, är det inte klandervärt så länge ni ger ersättning på ett hederligt sätt. Frukta Gud och var medvetna om att Gud har fullständig insikt om vad ni gör.

För dem av er som avlider och efterlämnar hustrur gäller att de ska iaktta en vänteperiod på fyra månader och tio dagar. När de har fullbordat sin vänteperiod faller inget klander på er [förmyndare] för vad de själva gör enligt god sed. Gud är fullt medveten om vad ni gör.

Ni ska inte klandras om ni antyder ett intresse att ingå äktenskap med kvinnorna [som blivit änkor och befinner sig i vänteperioden], eller ifall ni döljer detta inom er. Gud vet att ni kommer att tänka på dem, men ni ska inte sluta hemliga överenskommelser med dem, utan endast tala med dem på ett passande sätt [genom antydningar]. Ni får däremot inte verkställa äktenskapskontraktet till dess att vänteperioden är över. Ni ska veta att Gud vet vad som finns inom er – så var på er vakt! Ni ska även veta att Gud är ständigt förlåtande, fördragsam.

Ni ska inte klandras om ni skiljer er från era kvinnor innan ni har haft samlag med dem eller fastställt någon brudgåva. Men ge dem en gåva – den välbärgade efter sin förmåga och den fattige efter sin förmåga. Detta är en skyldighet för de som vill handla rätt.

Och om ni skiljer er innan ni har haft samlag med dem, men efter att ni har fastställt en brudgåva, ska ni ge dem hälften av det ni har fastställt, om inte kvinnorna avstår eller den som har äktenskapskontraktet i sin hand avstår. Att visa överseende ligger närmare gudsfruktan. Och glöm inte den välvilja som ska råda er emellan. Gud har fullständig insikt om allt ni gör.

Slå vakt om bönerna, och särskilt den mittersta, och stå inför Gud i ödmjuk lydnad.

Men om ni befinner er i rädsla, så [be] gående eller ridande. När ni åter är trygga ska ni minnas Gud, så som han har lärt er det ni tidigare inte visste.

De av er som dör och efterlämnar hustrur ska ha föreskrivit underhåll åt dem under ett år, utan att de drivs bort. Om de själva lämnar [sina hem], faller inget klander på er för det de gör med sig själva enligt god sed. Gud är allsmäktig, vis.

Även frånskilda kvinnor har rätt till rimlig försörjning. Detta är en skyldighet för de gudfruktiga.

På så sätt klargör Gud sina bestämmelser för er så att ni ska använda ert förstånd.

Har du inte hört om de som i tusentals lämnade sina boplatser av rädsla för döden? Gud sa till dem: ”Dö!” Därefter gav han dem liv igen. Gud visar sannerligen stor godhet mot människorna, men de flesta människor är inte tacksamma.

Strid för Guds sak och var medvetna om att Gud hör allt, vet allt.

Vem är den som ger Gud ett gott lån, så att han fördubblar det för honom många gånger om? Gud begränsar och ger i överflöd, och till honom ska ni återvända.

Har du inte hört om israeliternas ledare efter Moses tid, när de sa till en av sina profeter: ”Utnämn en kung för oss, så att vi kan strida för Guds sak.” Han sa: ”Kan det vara så att ni vägrar strida när ni väl ålagts det?” De sa: ”Varför skulle vi inte strida för Guds sak när vi har drivits bort från våra hem och skilts från våra barn?” Men när de blev ålagda att strida vände de om, alla utom ett fåtal. Gud har full vetskap om de orättfärdiga.

Deras profet sa till dem: ”Gud har utsett Saul till er kung.” De sa: ”Hur kan han ha makt över oss när vi har större rätt till makten än han, och när han inte har fått rikedom i överflöd?” Han sa: ”Gud har utvalt honom framför er och gett honom överlägsen kunskap och kroppslig styrka.” Gud ger makt åt den han vill; Guds [godhet] och kunskap omfattar allt.

Deras profet sa till dem: ”Tecknet på hans kungamakt är att det ska komma en kista till er, buren av änglar. I den finns ett lugn från er Herre och en kvarleva av det som Moses och Arons familjer lämnade efter sig. I detta finns sannerligen ett tecken för er, om ni är troende.”

När Saul drog ut med sina soldater sa han: ”Gud kommer att pröva er med en flod. Den som dricker ur den räknas inte som en av mina följare; och den som inte dricker ur den räknas som en av mina följare, liksom den som [känner sig nödgad] att ta en skopa med handen.” Men de drack allesamman ur den, utom ett fåtal. När han och de troende som var med honom hade korsat den sa de: ”I dag har vi ingen kraft mot Goliat och hans soldater.” De som däremot var övertygade om att de skulle möta Gud [i det kommande livet] sa: ”Hur ofta har inte en liten skara lyckats besegra en stor, med Guds vilja? Ja, Gud är med de tålmodiga.”

När de stod inför Goliat och hans soldater sa de: ”Herre, låt tålamod strömma över oss, gör våra steg fasta och ge oss seger över dessa otrogna människor!”

Så besegrade de dem med Guds vilja. David dödade Goliat, och Gud gav honom kungadöme och visdom och lärde honom det han ville. Om Gud inte höll tillbaka vissa människors övergrepp genom andra människor skulle jorden fördärvas. Men Gud visar stor godhet mot skapelsen.

Detta är Guds verser som vi reciterar för dig med sanning. Ja, du är säkerligen ett av sändebuden.

Vi har gett vissa av dessa sändebud företräde framför andra. Bland dem fanns de som Gud talade till, och några har han upphöjt i grader. Och vi gav Jesus, Marias son, klara bevis och stödde honom med helighetens ande. Om Gud hade velat skulle de som kom efter dem inte ha stridit med varandra efter att de klara bevisen hade nått dem, men de blev oense: några av dem trodde, och andra framhärdade i otro. Om Gud hade velat skulle de inte ha stridit, men Gud gör vad han vill.

Troende! Ge av det vi har försörjt er med innan den dag kommer då det inte går att köpa sig fri, då ingen vänskap består och då inga förböner accepteras. Det är de otrogna som är de orättfärdiga.

Gud – ingen är värd dyrkan utom han, den Levande, alltings Upprätthållare. Varken slummer eller sömn drabbar honom. Allt i himlarna och på jorden tillhör honom. Vem kan medla hos honom utan hans tillåtelse? Han känner till allt som har skett i deras förflutna och allt som ska ske i deras framtid. De kan inte omfatta något av hans kunskap, annat än det han själv vill göra tillgängligt. Hans fotpall omsluter himlarna och jorden, och det tynger honom inte att bevara dem. Han är den Höge, den Väldige.

Det ska inte finnas något tvång i [att acceptera] tron. Rätt väg har nu klart skilts från villfarelse. Den som förkastar de falska gudarna och tror på Gud har sannerligen gripit det fastaste fästet som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt.

Gud är de troendes Beskyddare; han för dem ut ur mörkren till ljuset. Men de otrognas beskyddare är de falska gudarna; de för dem ut ur ljuset till mörkren. Dessa är eldens folk, och i den ska de förbli.

Har du inte hört om den som tvistade med Abraham om hans Herre, därför att Gud hade gett honom kungamakt? Abraham sa: ”Min Herre ger liv och tar liv.” Han sa: ”Det är jag som ger liv och tar liv!” Abraham sa då: ”Gud låter solen gå upp i öst – men låt den då gå upp i väst!” Då stod den otrogne [kungen] alldeles svarslös. Gud vägleder inte de orättfärdiga.

Eller den som passerade en stad som låg öde i ruiner. Han sa: ”Hur ska Gud ge liv åt det som dött här?” Då lät Gud honom dö i hundra år och gav honom sedan liv igen. Han sa: ”Hur länge har du varit i detta tillstånd?” Han svarade: ”En dag, eller en del av en dag.” Han sa: ”Nej, i hundra år har du varit i detta tillstånd. Se på din mat och din dryck – de har inte förändrats! Och se på din [döda] åsna! Så gör vi dig till ett tecken för människorna. Och se hur vi sätter samman benen och klär dem med kött.” När detta klargjordes för honom sa han: ”Jag vet nu att Gud har makt över allt.”

Och minns när Abraham sa: ”Herre, visa mig hur du ger liv åt de döda.” Han sa: ”Tror du inte?” [Abraham] svarade: ”Jo, men för att mitt hjärta ska finna ro.” Han sa: ”Ta då fyra fåglar och stycka dem. Placera sedan dess delar på olika berg, och kalla därefter på dem – de ska komma till dig i hast. Och vet att Gud är allsmäktig, vis.”

Liknelsen för de som ger av sina ägodelar för Guds sak är ett sädeskorn som ger sju ax, där varje ax bär hundra korn. Gud mångdubblar för den han vill. Guds [godhet] och kunskap omfattar allt.

De som ger av sina ägodelar för Guds sak och inte följer upp sin gåva med att påminna om sin välgärning eller med sårande ord, ska få sin belöning hos sin Herre. De ska varken känna rädsla eller tyngas av sorg.

Ett vänligt ord och överseende är bättre än välgörenhet följt av sårande ord. Gud är oberoende, fördragsam.

Troende! Låt inte [belöningen för] er välgörenhet gå om intet genom att påminna om er generositet och genom sårande ord, likt någon som ger av sina ägodelar för att visa upp sig för andra och som inte tror på Gud och den sista dagen. Han kan liknas vid en slät sten täckt av jord; när ett störtregn faller lämnas den alldeles bar. De kan inte uppnå någonting alls med det de åstadkommit. Gud vägleder inte otrogna människor.

Men de som ger av sina ägodelar i strävan efter Guds välbehag, och i fullt förtroende [för Guds löfte], kan liknas vid en trädgård på en höjd. När ett störtregn faller över den ger den dubbel skörd, och om störtregnet uteblir räcker ett duggregn [för att frambringa en god skörd]. Gud har fullständig insikt om allt ni gör.

Skulle någon av er önska att han hade en trädgård med dadelpalmer och vinstockar, genom vilken bäckar rinner, och med alla sorters frukter, och att den – när han själv blivit gammal och hans barn är svaga – drabbas av en virvelvind fylld av eld och så brinner upp? Så klargör Gud sina liknelser för er så att ni ska begrunda dem.

Troende! Ge av det goda ni förvärvat och av det vi låter jorden frambringa åt er. Välj inte ut det sämsta för att skänka; sådant som ni själva inte skulle ta emot annat än med motvilja. Vet att Gud är oberoende, lovprisad.

Satan skrämmer er med fattigdom och uppmanar er att göra skamlösa handlingar, medan Gud lovar er förlåtelse och överflöd; Guds [godhet] och kunskap omfattar allt.

Han skänker visdom till den han vill, och den som skänkts visdom har sannerligen fått något av oerhörd betydelse. Men endast de med förstånd tar detta till sig.

Gud har full vetskap om allt ni skänker och alla löften ni avlägger. Men de orättfärdiga har inga som kan skydda dem [från Guds straff].

Om ni skänker öppet är det förträffligt, men om ni döljer det och ger till de fattiga är det bättre för er. Han kommer då att ta bort en del av era synder. Gud är fullt medveten om vad ni gör.

Det är inte upp till dig att vägleda dem, utan Gud vägleder den han vill. Allt det goda ni ger är till ert eget bästa, och ni bör endast ge för att söka Guds ansikte. Allt det goda ni ger ska ni få full ersättning för, och ni kommer inte att bli orättvist behandlade.

[Ge] till de fattiga som för Guds skull hindrats från att röra sig fritt på jorden. Den som inte känner till [deras situation] tror att de har det gott ställt på grund av deras återhållsamhet [från att be om hjälp]. Du känner igen dem på deras kännetecken; de ber inte människor enträget. Gud har full vetskap om allt gott ni skänker.

De som ger av vad de äger under natten och på dagen – både i hemlighet och öppet – ska få sin belöning av sin Herre. De kommer varken att känna fruktan eller tyngas av sorg.

De som tar ränta kommer att resa sig [från sina gravar] på samma sätt som de som är besatta av Satan. Detta därför att de brukade säga: ”Handel är detsamma som ränta.” Men Gud har gjort handel tillåtet och förbjudit ränta. Den som upphör med detta efter att ha nåtts av en förmaning från sin Herre får behålla det som han tidigare tjänat, och hans ärende vilar hos Gud. Den som däremot fortsätter med det kommer att vara eldens folk, och i den ska de förbli.

Gud utplånar [vinsten från] ränta och låter allmosorna växa. Gud tycker inte om någon som är djupt syndig och otrogen.

De som tror och handlar rättfärdigt och som förrättar bönen och ger den obligatoriska allmosan kommer att få belöning av sin Herre. De kommer varken att känna rädsla eller tyngas av sorg.

Troende! Frukta Gud och avstå från det som återstår av räntan, om ni verkligen är troende.

Om ni inte gör det ska ni veta att ni står inför ett krig med Gud och hans sändebud. Men om ni vänder tillbaka i ånger har ni rätt till ert kapital. Ni begår då ingen orätt och blir heller inte själva orätt behandlade.

Om [den skuldsatte] befinner sig i svårighet, ska uppskov ges till dess att det blir lättare för honom. Och [att efterskänka skulden] som allmosa är bättre för er, om ni bara visste.

Och frukta dagen då ni ska föras åter till Gud. Då kommer varje själ få sin lön för vad den gjort, och ingen ska bli orättvist behandlad.

Troende! När ni sinsemellan sluter avtal om lån med en bestämd förfallotid ska ni skriva ned det. Låt en skrivare nedteckna det mellan er på ett rättvist sätt. Ingen skrivare får vägra att skriva ned det, såsom Gud lärt honom. Låt honom därför skriva och låt låntagaren diktera. Och han ska frukta Gud, sin Herre, och inte utelämna något. Om låntagaren är oförståndig eller svag eller inte själv kan diktera ska hans förmyndare diktera på ett rättvist sätt. Ta också två män som vittnen. Om det inte finns två män ska en man och två kvinnor som ni godkänner tas som vittnen; om den ena av dem glömmer kan då den andra påminna henne. Vittnena får inte vägra att komma när de blir tillkallade. Tröttna inte på att skriva ned skulden, vare sig den är liten eller stor, tillsammans med dess förfallotid. Detta är mer rättvist inför Gud, mer tillförlitligt för vittnesmålet och bättre för att undanröja tvivel er emellan. Om det däremot gäller handel som sker direkt mellan er, bär ni ingen skuld om ni inte skriver ned den. Ta vittnen när ni handlar med varandra, och låt varken skrivare eller vittne tillfogas skada. Om ni gör det begår ni en allvarlig överträdelse. Frukta Gud, så ska Gud lära er. Gud har full vetskap om allt.

Om ni befinner er på resa och ingen skrivare finns tillgänglig, kan en pant tas som säkerhet. Men om ni har förtroende för varandra ska den som fått förtroendet fullgöra sin skyldighet och frukta Gud, sin Herre. Och ni får aldrig undanhålla vittnesmålet. Den som undanhåller det har säkerligen ett syndigt hjärta. Gud har full vetskap om allt ni gör.

Till Gud hör allt i himlarna och på jorden. Vare sig ni visar det som finns inom er eller döljer det kommer Gud att ställa er till svars för det. Därefter förlåter han den han vill och straffar den han vill. Ja, Gud har makt över allt.

Sändebudet tror på det som har uppenbarats för honom från hans Herre, och de troende tror likaså. Alla tror de på Gud, hans änglar, hans skrifter och hans sändebud, [och de säger:] ”Vi gör ingen åtskillnad mellan något av hans sändebud.” Och de säger: ”Vi hör och vi lyder. Förlåt oss, Herre, du är slutmålet för allas färd!”

Gud ålägger ingen människa mer än vad hon förmår. Hon ska belönas för det goda hon gjort och hållas till svars för det dåliga. ”Herre! Ställ oss inte till svars om vi glömmer eller begår misstag. Herre! Lägg inte på oss en sådan börda som du lade på våra föregångare. Herre! Ålägg oss inte sådant som ligger bortom vår förmåga. Ha överseende med oss, förlåt oss och förbarma dig över oss. Du är vår Beskyddare så ge oss seger över det otrogna folket!”

Alif Lām Mīm. [1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Gud – ingen är värd dyrkan utom han, den Levande, alltings Upprätthållare.

Han har uppenbarat skriften för dig med sanningen, som en bekräftelse av det som finns kvar från tidigare [uppenbarade skrifter]. Och han har även uppenbarat Tawrāt och Injīl,

i äldre tid, till vägledning för människorna. Och han har sänt ned [sanningens] måttstock. De som förkastar Guds budskap kommer att få ett strängt straff. Ja, Gud är allsmäktig och fullkomlig i sin vedergällning.

För Gud är ingenting dolt, vare sig på jorden eller i himlen.

Det är han som formar er i livmodern såsom han vill. Ingen är värd dyrkan utom han, den Allsmäktige, den Vise.

Det är han som har uppenbarat skriften för dig. I den finns dels tydliga verser, som utgör skriftens kärna, dels flertydiga verser. De med villfarelse i hjärtat följer de flertydiga verserna för att sprida tvivel och för att söka en godtycklig tolkning. Ingen känner dock till dess djupaste innebörd förutom Gud. Och de som är djupt förankrade i kunskap säger: ”Vi tror på den. Allt är från vår Herre.” Men endast de med förstånd låter sig påminnas.

”Herre! Låt inte våra hjärtan avvika efter att du har väglett oss, och skänk oss av din barmhärtighet. Du är sannerligen den ständigt Givande.

Herre, du ska helt visst samla människorna till en dag om vars ankomst inga tvivel råder. Gud bryter aldrig sitt löfte.”

De otrognas egendomar och barn kommer aldrig att kunna skydda dem mot Gud på något sätt. De ska bli eldens bränsle.

Så blev det för Faraos folk och de som levde före dem; de påstod att våra budskap var lögn och Gud straffade dem för deras synder. Gud straffar med stränghet.

Säg till de otrogna: ”Ni kommer att besegras och föras samman till helvetet – vilken fasansfull viloplats!”

Ni har redan fått ett tecken i de två krigshärarna som möttes [på slagfältet vid Badr]. Den ena stred för Guds skull och den andra bestod av otrogna. De såg dem med sina egna ögon som om de var dubbelt så många som de själva, men Gud stärker med sin seger den han vill. I detta ligger visst en lärdom för de klarsynta.

Kärleken till världsliga begär har förskönats för människorna: kvinnor, barn, hopade rikedomar av guld och silver, präktiga hästar, boskap och åkermark. Allt detta är njutningar i det jordiska livet, men återkomsten till Gud är ändå det allra bästa.

Säg: ”Ska jag berätta för er om det som är bättre än detta? För de gudfruktiga väntar, hos deras Herre, trädgårdar genom vilka floder rinner, där de ska förbli; och renade makar, och Guds välbehag. Gud har fullständig insikt om sina tjänares [angelägenheter].”

De som säger: ”Herre! Vi tror, så förlåt oss våra synder och skydda oss från eldens straff.”

De är de tålmodiga, de sanningsenliga, de ödmjukt undergivna; de som ger av sitt och som söker förlåtelse i gryningstimmen.

Gud vittnar – liksom änglarna och de som har kunskap – att ingen är värd dyrkan utom han, den som upprätthåller rättvisan. Ingen är värd dyrkan utom han, den Allsmäktige, den Vise.

Inför Gud är islam den enda sanna livsvägen. De som tidigare fått skriften blev oense först efter att kunskapen nått dem, på grund av fiendskap mellan dem. Den som förkastar Guds budskap [kommer att ställas till svars]; Gud är snabb i räkenskap.

Om de tvistar med dig, säg då: ”Jag har underkastat mig Gud helt och fullt, och detsamma har de som följer mig.” Och säg till de som fått skriften och till de olärda: ”Har ni underkastat er?” Om de underkastar sig har de funnit vägledning, men om de vänder sig bort är din uppgift endast att förmedla budskapet. Gud har fullständig insikt om sina tjänares [angelägenheter].

Meddela de som förkastar Guds tecken och som mot all rätt dödar hans profeter, och de bland människorna som uppmanar till rättvisa, att ett smärtsamt straff väntar dem.

Deras handlingar ska gå förlorade både i detta liv och i det kommande, och de ska inte ha någon som kan hjälpa dem.

Har du inte hört om de som fått ta del av skriften och som uppmanas till att låta Guds skrift döma mellan dem? Därefter vänder sig en grupp från dem bort och visar motvilja.

Detta därför att de säger: ”Elden ska endast drabba oss under ett begränsat antal dagar.” Deras falska föreställningar har förlett dem i deras religion.

Hur ska det då bli när vi samlar dem till en dag om vars ankomst det inte råder något tvivel? Då ska varje själ fullt få sin ersättning för vad den har förvärvat, och ingen ska behandlas orättvist.

Säg: ”Gud, du som äger all makt! Du ger makten till den du vill och tar makten från den du vill. Du upphöjer den du vill och förnedrar den du vill. I din hand finns allt gott. Du har sannerligen makt över allt.

Du låter natten träda in i dagen och dagen träda in i natten. Du låter det levande komma ur det döda och det döda ur det levande. Och du försörjer den du vill utan gräns.”

De troende får inte ta de otrogna till bundsförvanter i stället för de troende, och den som gör det har inget band kvar till Gud. Det gäller dock inte ifall ni skulle frukta något från dem [och måste visa yttre försiktighet]. Och Gud varnar er för sig själv. Gud är slutmålet för allas färd.

Säg: ”Vare sig ni döljer det som finns inom er eller visar det öppet, vet Gud det. Han vet vad som finns i himlarna och vad som finns på jorden. Gud har makt över allt.”

Den dag då varje själ kommer att finna framtaget allt det goda den gjort, och den kommer önska att det onda den gjort vore oändligt avlägset. Gud varnar er för sig själv, men Gud är förbarmande mot sina tjänare.

Säg: ”Om ni verkligen älskar Gud, så följ mig. Då ska Gud älska er och förlåta er era synder.” Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Säg: ”Lyd Gud och sändebudet!” Men om de vänder sig bort [ska du berätta för dem] att Gud inte tycker om de otrogna.

Av alla människor valde Gud sannerligen ut Adam och Noa samt Abrahams och ʻImrāns ätt.

De härstammar alla från varandra. Gud hör allt, vet allt.

Och när ʿImrāns hustru sa: ”Herre! Jag har avlagt ett löfte inför dig att det som finns i min mage ska vara helt ägnat åt dig, så ta emot det från mig. Du är sannerligen den som hör allt, vet allt.”

När hon sedan födde barnet sa hon: ”Herre! Jag har fött en flicka” – och Gud visste mycket väl vad hon hade fött – ”och en pojke är inte som en flicka. Jag har gett henne namnet Maria, och jag ber dig att skydda henne och hennes avkomma mot Satan, den fördömde.”

Och hennes Herre tog välvilligt emot henne och skänkte henne en god uppväxt och gjorde Sakarias ansvarig för hennes uppfostran. Varje gång Sakarias trädde in till henne i bönerummet fann han att hon var försedd med föda. Han sa: ”Maria, varifrån kommer detta till dig?” Hon svarade: ”Det är från Gud. Gud försörjer den han vill utan gräns.”

Då bad Sakarias till sin Herre och sa: ”Herre! Skänk mig en god avkomma [som en gåva] från dig. Du är den som hör allas bön.”

Medan han stod i bönerummet och bad, ropade änglarna till honom: ”Gud ger dig glädjebudet om Johannes, som ska bekräfta ett ord från Gud och som ska bli en ledare och en återhållsam och rättfärdig profet.”

Han sa: ”Herre! Hur ska jag kunna få en son när jag nåtts av ålderdom och min hustru är ofruktsam?” Han svarade: ”Så ska det bli. Gud gör vad han vill.”

Han sa: ”Herre, ge mig ett tecken.” Han svarade: ”Ditt tecken ska vara att du under tre dagar inte kan tala med människorna, annat än med gester. Men minns din Herre mycket och upphöj honom både kväll och morgon.”

Och när änglarna sa: ”Maria! Gud har utvalt dig, renat dig och valt ut dig framför alla kvinnor i världen.

Maria! Var hängiven din Herre, fall ned på ditt ansikte och buga dig tillsammans med de som bugar.”

Detta hör till berättelserna om det som var dolt för dig, som vi nu uppenbarar för dig. Du var inte hos dem när de kastade lott om vem som skulle anförtros Marias omsorg, och du var inte hos dem när de tvistade om detta.

Och kom ihåg när änglarna sa: ”Maria! Gud ger dig ett glädjande besked om ett ord från honom. Hans namn är Messias, Jesus – Marias son. Han ska vara högt ansedd i detta liv och i det kommande, och han ska vara bland de som står nära Gud.

Han ska tala till människorna redan i vaggan, och som vuxen, och han ska vara rättfärdig.”

Hon sa: ”Herre! Hur ska jag kunna få ett barn när ingen man har rört mig?” Han svarade: ”Så [kommer det att bli]. Gud skapar vad han vill. När han beslutar något säger han endast: ’Var!’ – och det är.”

Och han ska lära honom skrivkonst, visdom, Tawrāt och Injīl,

och göra honom till ett sändebud till israeliterna: ”Jag kommer till er med ett tecken från er Herre. Jag formar åt er av lera, något som liknar fåglar; sedan blåser jag på dem, och de blir [levande] fåglar, med Guds vilja. Jag botar den blindfödde och den spetälske och väcker de döda till liv, med Guds vilja. Och jag underrättar er om vad ni äter och vad ni lagrar i era hus. I detta finns sannerligen ett tecken för er, om ni är troende.

Och [jag har kommit] för att bekräfta det som kom innan mig av Tawrāt och för att göra tillåtet för er en del av det som var förbjudet för er. Och jag har kommit till er med ett tecken från er Herre. Så frukta Gud och lyd mig.”

Gud är min Herre och er Herre, dyrka därför endast honom! Detta är en rak väg.”

När Jesus märkte att de höll fast vid sin otro sa han: ”Vilka kommer att hjälpa mig [i kallelsen] till Gud?” Lärjungarna svarade: ”Vi är Guds hjälpare. Vi tror på Gud, så vittna du att vi är muslimer.

Herre, vi tror på det du har uppenbarat och vi följer sändebudet. Räkna oss därför som vittnen!”

De smidde planer, men Gud smidde också planer. Och Gud är den bäste av de som smider planer.

Och när Gud sa: ”Jesus! Jag kommer att ta dig och lyfta dig till mig och rena dig från de otrogna. Och jag ska göra de som följer dig överlägsna de otrogna ända till uppståndelsens dag. Därefter kommer ni att återvända till mig så att jag kan döma mellan er i det ni brukade tvista om.

Vad gäller de otrogna ska jag ge dem ett strängt straff i detta liv och i det kommande, och de ska inte ha någon som hjälper dem.

Men de som tror och handlar rättfärdigt ska få sin fulla lön. Gud tycker inte om de orättfärdiga.”

Detta som vi reciterar för dig är tecken och en påminnelse fylld av visdom.

Inför Gud liknar Jesus [skapelse] Adams. Han skapade honom av jord och sa till honom: ”Var!” – och han blev till.

Detta är sanningen från din Herre, så tvivla inte!

Och om de tvistar med dig om detta, efter att kunskapen har nått dig, säg då: ”Kom så samlas vi alla: våra söner och era söner, våra kvinnor och era kvinnor, vi själva och ni. Sedan ber vi tillsammans och nedkallar Guds fördömelse över lögnarna.”

Detta är sannerligen den sanna berättelsen [om Jesus]. Det finns ingen gud [värd dyrkan] utom Gud, och Gud är den Allsmäktige, den Vise.

Men om de i stället vänder sig bort har Gud förvisso full vetskap om de som sprider fördärv.

Säg: ”Skriftens folk! Låt oss enas kring ett gemensamt uttalande mellan oss och er: att vi inte dyrkar någon annan än Gud, att vi inte sätter något vid hans sida och att vi inte gör varandra till herrar i Guds ställe.” Men om de vänder sig bort, säg då: ”Vittna att vi är muslimer!”

Skriftens folk! Varför tvistar ni om Abraham, när Tawrāt och Injīl sändes ned först efter honom? Använder ni inte ert förstånd?

Här tvistar ni om sådant ni faktiskt har kunskap om. Varför tvistar ni då om sådant ni inte har kunskap om? Gud vet, men ni vet inte.

Abraham var varken jude eller kristen. Han var en muslim och en sann monoteist, och han ägnade sig inte åt avgudadyrkan.

De människor som står Abraham närmast är förvisso de som följde honom, liksom denna profet och de troende. Gud är de troendes beskyddare.

Bland skriftens folk finns en grupp som vill vilseleda er, men de vilseleder endast sig själva – utan att inse det.

Skriftens folk! Varför förkastar ni Guds budskap, när ni själva vittnar om dem?

Skriftens folk! Varför blandar ni sanningen med falskhet och döljer sanningen när ni faktiskt vet?

Bland skriftens folk finns en grupp som säger [till sina trosfränder]: ”Bekänn vid dagens början att ni tror på det som uppenbarats för de troende, och vid dagens slut, att ni slutat tro på det. Kanske vänder de då tillbaka.

Och ha endast förtroende för de som följer er tro!” Säg: ”Den sanna vägledningen är Guds vägledning. [Är ni rädda] att någon ska få ta del av [uppenbarelsen] som ni tagit del av? Eller att de ska argumentera med er inför er Herre?” Säg: ”All godhet vilar i Guds hand och han skänker den till vem han vill. Guds [godhet] och kunskap omfattar allt.”

Han väljer ut vem han vill som ska få ta del av hans barmhärtighet. Guds nådegåvor är outsinliga.

Bland skriftens folk finns de som, om du anförtror dem med en stor förmögenhet, återlämnar den till dig. Och bland dem finns de som, om du anförtror dem en enda dinar, inte återlämnar den om du inte ständigt påminner dem. Detta därför att de säger: ”Vi begår inget fel gentemot de olärda.” De yttrar lögner om Gud, trots att de vet.

Nej! Den som håller sitt löfte och fruktar Gud [ska belönas]; Gud älskar sannerligen de gudfruktiga.

De som byter bort det åtagande de har inför Gud och sina eder mot en ringa vinning ska inte få någon andel i det kommande livet. På uppståndelsens dag ska Gud varken tala till dem, se på dem eller rena dem. För dem väntar ett smärtsamt straff.

Bland dem finns även en grupp som förvränger skriften med sina tungor, för att ni ska tro att det är en del av skriften, fastän det inte är det. De säger: ”Detta är från Gud”, fastän det inte är det. De yttrar lögner om Gud, trots att de vet.

Det är otänkbart att en människa som Gud har skänkt skriften, visdomen och profetskapet därefter skulle säga till människorna: ”Dyrka mig i stället för Gud!” Nej, snarare: ”Var lärda som fostrar andra, eftersom ni undervisar i skriften och studerar den.”

Inte heller skulle han befalla er att göra änglarna och profeterna till era herrar. Skulle han uppmana er till otro efter att ni blivit muslimer?

Och kom ihåg när Gud slöt ett förbund med profeterna: ”Oavsett vilken skrift och visdom jag har gett er – om det kommer ett sändebud till er som bekräftar det ni har, måste ni tro på honom och stödja honom.” Han sa: ”Godtar ni detta, och är ni redo att ingå förbund med mig på denna grund?” De svarade: ”Vi godtar det.” Han sa: ”Vittna då, och jag ska själv vara med er som vittne.”

De som vänder sig bort efter detta är verkligen trotsiga syndare.

Söker de då en annan ordning än Guds, när alla i himlarna och på jorden har underkastat sig honom – villigt eller motvilligt – och det är till honom de ska föras åter?

Säg: ”Vi tror på Gud och på det som har uppenbarats för oss, och på det som uppenbarades för Abraham, Ismael, Isak, Jakob och de av hans ättlingar [som var profeter], och på det som gavs till Moses, Jesus och profeterna från deras Herre. Vi gör ingen åtskillnad mellan någon av dem, och det är endast honom vi underkastar oss.”

Om någon vill anta en tro annan än islam kommer det inte att godtas, och i det kommande livet kommer han att vara bland förlorarna.

Skulle Gud verkligen vägleda ett folk som blivit otrogna efter att ha varit troende, och som vittnat om att sändebudet var sant och som nåtts av de klara bevisen? Gud vägleder inte orättfärdiga människor.

Deras lön är att Guds fördömelse ska vila över dem, ja även änglarnas och människornas allesammans.

Under denna [fördömelse] ska de förbli. Straffet lindras inte för dem och de ska inte ges något uppskov.

Men mot de som visar ånger efter detta och rättar till [sina handlingar] är Gud ständigt förlåtande, barmhärtig.

De som blir otrogna efter att ha varit troende och därefter förhärdas i sin otro kommer aldrig att få sin ånger godtagen. Det är dessa som är de verkligt vilsna.

De som är otrogna och dör som otrogna kommer aldrig att kunna köpa sig fria [från straffet], ens med allt guld i världen. För dem väntar ett smärtsamt straff, och ingen kommer att kunna hjälpa dem.

Ni kommer aldrig att nå sann fromhet förrän ni ger av det ni själva håller kärt. Gud har full vetskap om allt ni ger.

All föda var tidigare tillåten för israeliterna utom den som Israel förbjudit för sig, innan Tawrāt uppenbarats. Säg: ”Hämta då Tawrāt och läs högt ur den, om ni är sannfärdiga!”

De som därefter diktar ihop lögner om Gud, de är de verkligt orättfärdiga.

Säg: ”Gud har talat sanning! Följ därför Abrahams rena monoteistiska lära, och han hörde inte till avgudadyrkarna.”

Den första helgedomen som upprättades för människorna är den i Bakkah – en välsignelse och vägledning för hela mänskligheten.

Där finns klara tecken – bland dem platsen där Abraham stod. Den som träder in i den ska vara trygg. Vallfärden till helgedomen är en plikt för människorna gentemot Gud, som gäller var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förkastar detta [ska veta] att Gud är oberoende av sin skapelse.

Säg: ”Skriftens folk! Varför förkastar ni Guds tecken när Gud är vittne till allt ni gör?”

Säg: ”Skriftens folk! Varför hindrar ni de troende från Guds väg och försöker få den att framstå som krokig trots att ni själva vet [att den är rak]? Gud är inte omedveten om vad ni gör.”

Troende! Om ni lyder en grupp ur skriftens folk kommer de att föra er tillbaka till otro efter att ni har trott.

Men hur skulle ni kunna förkasta tron när Guds verser reciteras för er och sändebudet är bland er? Den som håller fast vid Gud har med säkerhet vägletts till en rak väg.

Troende! Frukta Gud så som han förtjänar att fruktas, och dö inte annat än som muslimer.

Håll alla fast vid Guds rep och splittras inte! Minns Guds välgärning mot er: ni var fiender, men han förenade era hjärtan, så att ni genom hans nåd blev bröder. Ni stod vid eldens rand, och han räddade er från den. Så klargör Gud sina tecken för er, för att ni ska bli vägledda.

Låt det finnas en grupp bland er som kallar till det goda, påbjuder det rätta och förbjuder det förkastliga. Det är dessa som det kommer att gå väl.

Och var inte som de som splittrades och blev oense efter att de klara bevisen nått dem. För dem väntar ett oerhört straff,

den dag då vissa ansikten ska lysa och andra ansikten ska mörkna. Till dem vars ansikten mörknat [ska det sägas]: ”Blev ni otrogna efter att ha varit troende? Känn nu på straffet för er otro!”

Men de vars ansikten lyser ska vara omslutna av Guds barmhärtighet, och där ska de förbli.

Detta är Guds verser som vi reciterar för dig i sanning. Gud hyser ingen önskan att göra orätt mot skapelsen.

Till Gud hör allt i himlarna och allt på jorden. Till Gud förs allting åter.

Ni är det bästa samfund som fått uppstå för människorna: ni påbjuder det goda, förbjuder det onda och tror på Gud. Om skriftens folk hade trott, hade det varit bättre för dem. Bland dem finns troende, men de flesta är trotsiga syndare.

De kan inte vålla er verklig skada, utan endast obehag. Och om de strider mot er kommer de att vända ryggen, och därefter ska de inte få någon hjälp.

Förnedring följer dem varhelst de påträffas, utom när de står under beskydd från Gud eller under beskydd från människor. De har dragit på sig Guds vrede och lever i elände eftersom de förkastade Guds tecken och dödade profeter utan rätt. Detta till följd av deras synder och deras ständiga överträdelser.

Alla är dock inte likadana. Bland skriftens folk finns en grupp som håller fast [vid den sanna tron] och reciterar Guds verser under nattens timmar och faller ned i bön.

De tror på Gud och den yttersta dagen, och de påbjuder det goda och förbjuder det onda, och de skyndar till goda handlingar. Dessa hör till de rättfärdiga.

De ska inte berövas belöningen för det goda de gör. Gud har full vetskap om de gudfruktiga.

De som förkastar tron kommer inte att ha någon hjälp av sina ägodelar eller sina barn gentemot Gud. De hör till eldens folk, och i den ska de förbli.

Det de skänker i välgörenhet i detta liv kan liknas vid en isande vind som drabbar grödan hos ett folk som har gjort orätt mot sig själva, och ödelägger den. Gud har inte gjort dem orätt, nej, de har gjort orätt mot sig själva.

Troende! Ta inte till förtrogna sådana som står utanför er gemenskap. De sparar ingen ansträngning för att skada er och önskar er svårigheter. Hatet flödar redan ur deras munnar, men det som döljs i deras inre är ännu värre. Vi har klargjort tecknen för er, om ni använder ert förstånd.

Se på er! Ni hyser tillgivenhet för dem, men de hyser ingen tillgivenhet för er, trots att ni tror på alla [uppenbarade] skrifter. När de möter er säger de att de tror, men när de är ensamma biter de sig i fingertopparna i raseri. Säg: ”Dö i ert raseri!” Gud vet vad som döljs i människans inre.

Om något gott händer er bedrövar det dem, och om något ont drabbar er gläder de sig åt det. Men om ni är uthålliga och gudfruktiga kommer deras planer inte att skada er det minsta. Gud omsluter allt de gör.

Tidigt en morgon lämnade du ditt hem för att gruppera de troende för strid; Gud hör allt, vet allt.

Två grupper bland er var då nära att tappa modet, men Gud var deras beskyddare. Till Gud ska de troende sätta sin lit.

Gud gav er seger vid Badr, trots att ni var i underläge. Frukta därför Gud så att ni kan bli tacksamma.

Minns när du sa till de troende: ”Är det inte nog för er att er Herre låter tretusen änglar stiga ned för att ge er understöd?”

Ja, om ni visar tålamod och gudsfruktan, och om [fienden] angriper er i denna stund, kommer er Herre att förstärka er med femtusen änglar, tydligt utmärkta.

Gud gjorde detta endast till ett glädjande besked för er, så att era hjärtan skulle finna ro genom det. Men segern kommer i verkligheten enbart från Gud, den Allsmäktige, den Vise.

[Segern gavs] för att slå undan en del av de otrogna och för att kuva dem, så att de skulle vända tillbaka i nederlag.

Det är inte upp till dig att avgöra om deras ånger ska tas emot, eller om de ska straffas; de är ju verkligen orättfärdiga.

Till Gud hör allt som finns i himlarna och allt som finns på jorden. Han förlåter den han vill och han straffar den han vill. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Troende! Ta inte ränta som mångdubblas gång på gång, utan frukta Gud, så att det ska gå väl för er.

Och frukta elden som har förberetts för de otrogna.

Lyd Gud och sändebudet, så att ni må omfattas av barmhärtighet.

Och skynda till er Herres förlåtelse och ett paradis lika vidsträckt som himlarna och jorden och som förberetts för de gudfruktiga –

de som ger åt andra både i medgång och i motgång, och behärskar sin vrede och som visar överseende mot människor. Gud älskar de som gör gott –

de som, om de begår en skamlös handling eller gör orätt mot sig själva, minns Gud och ber om förlåtelse för sina synder – och vem kan förlåta synder utom Gud? – och som inte envist fortsätter med sådana handlingar, trots att de vet bättre.

Som belöning får de sin Herres förlåtelse och trädgårdar genom vilka floder rinner, och där ska de förbli. Vilken fantastisk belöning för de som har strävat!

Liknande händelser har ägt rum före er tid. Färdas på jorden och se hur det slutade för de som förkastade sanningen!

Detta är ett klargörande för människorna, samt en vägledning och en förmaning för de gudfruktiga.

Förlora inte modet och låt er inte gripas av sorg! Ni har övertaget, om ni verkligen är troende.

Om ni drabbas av skada, har er fiende redan drabbats av liknande skada. Så låter vi dagarna växla mellan människorna, för att Gud ska låta de troende träda fram och för att utvälja martyrer bland er. Gud tycker inte om de orättfärdiga.

Och detta sker för att Gud ska rena de troende och låta de otrogna gå under.

Eller trodde ni att ni skulle få träda in i paradiset utan att Gud gjort tydligt vilka av er som kämpar och vilka som visar tålamod?

Tidigare önskade ni att få möta döden – innan ni ställdes inför den. Nu har ni sett den med egna ögon.

Muhammed är inget annat än ett sändebud; före honom har sändebud kommit och gått. Om han dör eller blir dödad, kommer ni då att falla tillbaka i otro? Den som faller tillbaka i otro skadar inte Gud det minsta. Men Gud ska belöna de tacksamma.

Ingen människa dör förutom genom Guds beslut, och vid en fastställd tidpunkt. Den som vill ha detta livs belöning ska vi ge därav, och den som vill ha det kommande livets belöning ska vi ge därav. Och vi ska belöna de tacksamma.

Hur många profeter har inte stridit tillsammans med stora skaror? De tappade inte modet inför det som drabbade dem, för Guds skull, och lät sig aldrig försvagas eller ge vika. Gud älskar de tålmodiga.

Deras enda ord var: ”Herre! Förlåt oss våra synder och våra överträdelser i vårt handlande. Gör oss stadiga och ge oss seger över de otrogna!”

Då belönade Gud dem redan i detta liv och han gav dem en härlig belöning i det kommande. Gud älskar förvisso de som gör gott.

Troende! Om ni lyder de otrogna kommer de att få er att falla tillbaka i otro, och då blir ni förlorare.

Men det är Gud som är er förtrogne Beskyddare, och han är den bäste hjälparen.

Vi ska sätta skräck i de otrognas hjärtan för att de sätter avgudar vid Guds sida; något han aldrig givit dem befogenhet till. Elden ska bli deras boplats, och vilken fasansfull boning för de orättfärdiga!

Gud höll sannerligen sitt löfte till er, då ni – med hans vilja – tillintetgjorde dem, ända tills modet svek er och ni blev oense om befallningen, och ni visade olydnad efter att han låtit er se det som ni höll kärt. Bland er fanns de som ville ha det världsliga, och bland er fanns de som ville ha det kommande livet. Därefter vände han er bort från dem [och lät striden ta en annan vändning] för att sätta er på prov. Och han visade er verkligen överseende. Gud visar stor godhet mot de troende.

Och så flydde ni utan att se er om, medan sändebudet bakom er ropade efter er. Då lät Gud er drabbas av förtvivlan åtföljt av förtvivlan så att ni inte skulle sörja över det ni gått miste om eller över det som drabbat er. Gud är fullt medveten om vad ni gör.

Efter denna förtvivlan lät han ett lugn sänka sig över er, i form av en dåsig vila, som omslöt en grupp bland er. Men en annan grupp brydde sig bara om sig själva och de tänkte oriktiga tankar om Gud – tankar präglade av okunnighet. De säger: ”Hade vi överhuvudtaget någon del i beslutet?” Säg: ”Beslutet var helt och hållet upp till Gud!” De visar inte för dig vad de döljer inombords. De säger: ”Om vi hade varit delaktiga i beslutet hade vi inte lidit dessa förluster.” Säg: ”Även om ni hade stannat i era hem, skulle de vars död var fastställd ha begett sig till den plats där de skulle falla.” Så prövade Gud det som fanns inom er och blottlade det som fanns i era hjärtan. Gud vet vad som döljs i människans inre.

De av er som vände om den dag de två krigshärarna möttes kunde förledas till detta, av Satan, på grund av en del av vad de tidigare begått. Men Gud hade överseende med dem. Gud är ständigt förlåtande, fördragsam.

Troende! Var inte som de otrogna som säger om sina bröder när de gett sig ut på resa eller fallit i strid: ”Om de hade stannat hos oss hade de varken dött eller dödats!” Gud låter detta bli en källa till djup sorg i deras hjärtan. Det är Gud som ger liv och tar liv, och Gud har full insikt i allt ni gör.

Och om ni dödas för Guds sak, eller dör, är Guds förlåtelse och barmhärtighet bättre än allt de samlar på sig.

Och vare sig ni dör eller dödas, är det till Gud ni ska samlas åter.

Det var genom Guds barmhärtighet som du var mild mot dem. Om du hade varit sträng och hårdhjärtad, skulle de ha dragit sig ifrån dig. Ha därför överseende med dem och be om förlåtelse för dem och rådgör med dem i saker. När du väl har fattat ditt beslut, sätt då din lit till Gud. Gud älskar de som sätter sin lit till honom.

Om Gud hjälper er kan ingen besegra er. Men om han överger er, vem kan då hjälpa er i hans ställe? Till Gud ska de troende sätta sin tillit.

En profet skulle aldrig stjäla från krigsbytet. Den som stjäl från krigsbytet ska komma med det han stulit på uppståndelsens dag. Då kommer varje själ få sin lön för vad den gjort och ingen ska bli orättvist behandlad.

Kan den som strävar efter Guds välbehag jämföras med den som drar på sig Guds vrede och vars vistelse blir helvetet? Vilket fasansfullt slut!

De befinner sig på olika nivåer inför Gud, och Gud har full insikt i allt de gör.

Gud visade sannerligen de troende stor nåd när han lät ett sändebud träda fram bland dem, ur deras egna led, för att recitera hans verser för dem, rena dem och undervisa dem i skriften och [den profetiska] visdomen. Före detta var de ju uppenbart på fel väg.

Och när ni drabbades av ett bakslag, efter att ni själva tillfogat [era fiender] dubbelt så stor skada, sa ni: ”Hur kunde detta ske?” Säg: ”Det har sin grund i er själva!” Gud har förvisso makt över allt.

Det som drabbade er den dag då de två krigshärarna möttes skedde genom Guds beslut, för att det skulle stå klart vilka de troende var,

och för att det skulle stå klart vilka som endast gav sken av att vara troende. När det sades till dem: ”Kom och strid för Guds sak eller försvara er!”, svarade de: ”Om vi trodde att det verkligen skulle bli strid skulle vi följa med er.” Den dagen stod de närmare otron än tron. De säger med sina munnar sådant som inte finns i deras hjärtan. Men Gud vet mycket väl vad de döljer.

De som sa till sina bröder, medan de själva stannade hemma: ”Om de hade lyssnat till oss skulle de inte ha dödats!” Säg: ”Avvärj då döden från er själva, om det ni säger stämmer!”

Och betrakta inte de som stupat för Guds sak som döda. Nej, de lever hos sin Herre där de försörjs –

glada över vad Gud har skänkt dem av sin godhet, och de gläds för de som ännu inte har följt dem, eftersom de inte ska känna fruktan eller tyngas av sorg.

De gläds över Guds välsignelser och hans godhet och över att Gud aldrig kommer att låta de troendes belöning gå förlorad.

De som besvarade kallelsen från Gud och sändebudet efter att de drabbats av skador – bland de som gjorde gott och visade gudsfruktan – för dem väntar en stor belöning.

De till vilka det sades: ”Folk har slutit sig samman mot er, så frukta dem!” Men det ökade bara deras tro, och de sa: ”Gud är tillräcklig för oss, och han är den bäste att anförtro sina angelägenheter åt!”

Så vände de tillbaka med Guds välsignelse och godhet, utan att något ont hade drabbat dem, och de följde Guds välbehag. Guds nådegåvor är outsinliga.

Det där är endast Satan som försöker skrämma er genom sina anhängare. Så frukta dem inte, utan frukta mig, om ni verkligen är troende!

Låt inte de som skyndar mot otron bedröva dig; de kommer aldrig kunna skada Gud det minsta. Gud vill att de inte ska få någon andel av det goda i det kommande livet, och ett oerhört straff väntar dem.

De som har bytt bort tron mot otro kommer aldrig kunna skada Gud det minsta, och ett smärtsamt straff väntar dem.

De otrogna ska inte tro att anståndet vi ger dem är till deras bästa. Vi ger dem anstånd endast för att deras synder ska förökas, och ett förnedrande straff väntar dem.

Gud kommer inte att lämna de troende i det tillstånd ni nu befinner er i, förrän han skiljer de falska från de sanna. Och Gud ger er inte insyn i det fördolda, men han utväljer vem han vill bland sina sändebud för det. Tro därför på Gud och hans sändebud! Och om ni tror och visar gudsfruktan väntar er en rik belöning.

De som girigt håller fast vid det som Gud har skänkt dem av sin godhet ska inte tro att det är till deras fördel. Nej, det är till deras nackdel. Det som de var snåla med ska på uppståndelsens dag läggas som en boja runt deras halsar. Till Gud återgår allt i himlarna och på jorden. Gud är fullt medveten om allt ni gör.

Gud har sannerligen hört de som säger: ”Gud är fattig och vi är rika.” Vi ska skriva ned det de säger, liksom att de mot all rätt dödade profeterna, och vi ska säga: ”Känn nu det brännande straffet!”

Detta är för det era händer har uträttat. Gud gör inte orätt mot sina tjänare.

Det är de som säger: ”Gud har ålagt oss att inte tro på något sändebud som inte kommer med ett brännoffer.” Säg: ”Sändebud har kommit till er före mig med klara bevis, och även med det ni nämner. Varför dödade ni dem då, om ni talar sanning?”

Om de ändå kallar dig lögnare har även sändebud före dig kallats lögnare när de kom med klara bevis och skrifter fyllda av förmaningar och den upplysande skriften.

Alla människor ska uppleva dödens verklighet. Först på uppståndelsens dag ska ni få er fulla lön. Den som hålls borta från elden och förs in i paradiset har sannerligen segrat. Det jordiska livet är inget annat än en förledande njutning.

Ni ska sannerligen prövas i era egendomar och i er själva, och ni ska få utstå många muntliga angrepp från de som fått skriften före er och från avgudadyrkarna. Men om ni visar tålamod och gudsfruktan hör detta till sådant som kräver ståndaktighet.

Och minns när Gud slöt ett förbund med de som fått skriften: ”Ni ska klargöra den för människorna och inte dölja den.” Men de kastade det bakom ryggen och bytte bort det mot ett ringa pris. Vilket uselt byte!

Tro inte att de som gläds åt det de har gjort och älskar att berömmas för sådant de inte har gjort ska undkomma straffet. Nej, för dem väntar ett smärtsamt straff.

Till Gud hör herraväldet över himlarna och jorden. Ja, Gud har makt över allt.

I skapelsen av himlarna och jorden och i växlingen mellan natt och dag finns helt visst tecken för de som använder sitt förstånd;

de som minns Gud stående, sittande och liggande, och som begrundar skapelsen av himlarna och jorden [och säger]: ”Herre! Du har inte skapat detta förgäves. Upphöjd är du! Beskydda oss från eldens straff.

Herre! Den du låter träda in i elden har du sannerligen förnedrat. Och de orättfärdiga har inga hjälpare.

Herre! Vi har hört den som kallar till tron: 'Tro på er Herre!', så vi trodde. Herre! Förlåt oss därför våra synder, utplåna våra dåliga handlingar och låt oss dö som fromma.

Herre! Skänk oss vad du har lovat oss genom dina sändebud och förnedra oss inte på uppståndelsens dag. Du sviker aldrig ditt löfte.”

Då svarade deras Herre dem: ”Jag ska inte låta någon av era handlingar gå förlorad – vare sig från man eller kvinna; ni är alla av samma slag. De som utvandrade och fördrevs från sina hem, och som utsattes för förföljelse för min skull, och som stred och dödades – deras dåliga handlingar ska jag utplåna och jag ska låta dem träda in i trädgårdar genom vilka floder rinner; en belöning från Gud själv. Ja, den bästa belöningen väntar hos Gud.”

Låt dig inte vilseledas av hur de otrogna obehindrat far omkring i världen.

Det är endast en kort njutning. Därefter blir helvetet deras slutliga hemvist – vilken eländig viloplats!

Men de som fruktar sin Herre ska få trädgårdar genom vilka floder rinner och där ska de förbli. Det är en hedersgåva från Gud, och det som finns hos Gud är bättre för de fromma.

Bland skriftens folk finns de som tror på Gud och det som uppenbarats för er och det som uppenbarats för dem. De ödmjukar sig inför Gud och byter inte bort Guds budskap mot något med obetydligt värde. Dessa ska få sin belöning hos sin Herre. Gud är sannerligen snabb att hålla till räkenskap.

Troende! Visa tålamod, och överträffa varandra i tålamod. Och håll era positioner, och frukta Gud, så att det kan gå er väl.

Människor! Frukta er Herre, som skapade er från en enda varelse och som av den skapade dess make, och som från dessa lät män och kvinnor sprida sig i stort antal. Frukta Gud, i vars namn ni vädjar till varandra [om hjälp], och värna släktskapsbanden. Gud vakar ständigt över er.

Ge de faderlösa deras tillgångar, och byt inte bort det goda mot det dåliga, förbruka inte deras tillgångar tillsammans med era egna. Detta är sannerligen en svår synd.

Om ni är rädda att inte kunna behandla de faderlösa kvinnorna rättvist [i äktenskap], gift er då med andra kvinnor som är tillåtna för er – två, tre eller fyra. Men om ni fruktar att inte kunna vara rättvisa, ta då endast en, eller nöj er med de som ni rättmätigt förfogar över. På så sätt blir det lättare för er att undvika orättvisa.

Det är obligatoriskt för er att ge kvinnorna deras brudgåva. Men om de frivilligt avstår något av den får ni nyttja det med gott samvete.

Överlämna inte till de som saknar omdöme de tillgångar som Gud har gjort till ett medel för ert uppehälle, utan försörj dem därav med mat och kläder, och tala till dem med vänliga ord.

Pröva de faderlösa när de når mogen ålder. Om ni finner dem förståndiga, överlämna då deras tillgångar till dem. Förbruka dem inte slösaktigt eller i förtid av rädsla [att de ska ta dem] när de växt upp. Den som är förmögen ska avstå, och den som är behövande får ta i skälig omfattning. När ni sedan överlämnar deras tillgångar till dem, gör det då i närvaro av vittnen; och Gud är tillräcklig för att ställa människor till svars.

Män har rätt till en andel av det som föräldrar och nära anhöriga lämnar efter sig, och kvinnor har rätt till en andel av det som föräldrar och nära anhöriga lämnar efter sig, vare sig det är litet eller mycket. Det är en fastställd andel.

När släktingar, faderlösa och behövande närvarar vid fördelningen [av arvet], ge dem då något av det och tala till dem på ett vänligt sätt.

Låt dem tänka på hur de själva skulle ängslas om de efterlämnade svaga efterkommande som de var oroliga för. Låt de frukta Gud och säga det som är korrekt.

De som med orätt tillskansar sig de faderlösas tillgångar fyller i själva verket sina bukar med eld, och de ska stiga in i en flammande eld.

Gud föreskriver för er beträffande era barn att en son ska få samma arvedel som två döttrar. Om det bara finns döttrar och de är fler än två, tillfaller dem två tredjedelar av kvarlåtenskapen. Finns det endast en dotter, tillfaller henne hälften. Föräldrarna får vardera en sjättedel om den [avlidne] hade barn. Om han inte hade några barn och föräldrarna är de enda arvingarna, får modern en tredjedel. Och om han hade syskon får modern en sjättedel, efter avdrag för testamente och skulder. Ni vet inte vem av era föräldrar eller era barn som är er till störst nytta. Detta är ett påbud från Gud. Gud är allvetande, vis.

Ni får hälften av vad era hustrur efterlämnar, om de inte hade barn. Men om de hade barn, tillkommer er en fjärdedel, efter avdrag för testamente och skulder. Era hustrur får en fjärdedel av vad ni efterlämnar om ni inte hade barn. Och om ni hade barn, får de en åttondel, efter avdrag för testamente och skulder. Om en man eller en kvinna avlider utan att ha barn eller föräldrar men har en bror eller syster, tillfaller vardera en sjättedel. Är de fler, delar de gemensamt en tredjedel, efter avdrag för testamente och skulder, utan att någon skadas. Detta är en föreskrift från Gud. Gud är allvetande, fördragsam.

Detta är Guds gränser. De som lyder Gud och hans sändebud ska han låta träda in i trädgårdar genom vilka floder rinner, och där ska de förbli. Detta är den väldiga segern!

Men de som visar olydnad mot Gud och hans sändebud och överträder hans gränser ska han föra in i elden där de ska förbli, och ett förnedrande straff väntar dem.

Om någon av era kvinnor begår otukt, tillkalla då fyra vittnen bland er. Om de vittnar mot dem, håll dem då kvar i deras hem tills de dör, eller tills Gud ger dem en utväg.

Om två av er begår en sådan handling, ska ni bestraffa dem. Men om de ångrar sig och bättrar sig, låt dem då vara. Gud godtar ständigt ånger och är barmhärtig.

Gud tar endast emot ånger från de som begår dåliga handlingar av oförstånd och sedan ångrar sig, innan deras tid är ute. Det är deras ånger som Gud tar emot. Gud är allvetande, vis.

Men ångern tas inte emot från de som fortsätter att begå dåliga handlingar och först när döden når dem säger: ”Nu ångrar jag mig!”, och inte heller från de som dör som otrogna. För dem har vi förberett ett plågsamt straff.

Troende! Det är inte tillåtet för er att ärva kvinnor mot deras vilja. Behandla dem inte illa för att ta tillbaka något av det ni har gett dem, om de inte tydligt har gjort sig skyldiga till otukt. Lev med dem på ett hedersamt sätt. Och om ni känner motvilja mot dem, kan det vara så att ni känner motvilja mot något i vilket Gud har lagt mycket gott.

Om ni vill skilja er från en hustru och i hennes ställe ta en annan, ta då inte tillbaka något av det ni har gett den första, även om ni gett henne en förmögenhet. Skulle ni ta tillbaka det och därmed begå en skamlös lögn och en uppenbar synd?

Hur skulle ni kunna ta tillbaka det, efter att ni haft intim samlevnad med varandra och kvinnorna har tagit emot ett förbund av största allvar från er?

Gift er inte med de kvinnor som era fäder varit gifta med, undantaget det som redan har skett. Det var sannerligen ett skamlöst och förhatligt beteende och en avskyvärd sed.

Förbjudna för er [att ta till hustrur] är era mödrar, döttrar och systrar; era fastrar och mostrar; era brorsdöttrar och systerdöttrar; era fostermödrar som ammat er och era disystrar; era svärmödrar; era styvdöttrar som står under er vård och är födda av hustrur med vilka ni fullbordat äktenskapet – men om ni inte fullbordat äktenskapet med dem är det ingen synd för er – och era egna söners hustrur; samt att förena två systrar i äktenskap samtidigt, förutom det som redan har skett. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

[Ni får inte heller ingå äktenskap med] gifta kvinnor, utom de som ni rättmätigt förfogar över. Detta är Guds föreskrift för er. Utöver detta är det tillåtet för er att med era tillgångar söka kvinnor för äktenskap, med avsikt att leva kyskt och inte i utsvävande relationer. Om ni haft äktenskaplig samlevnad med dem, ge dem då deras föreskrivna brudgåva. Det är ingen synd om ni, efter att ha fullgjort det som är föreskrivet, kommer överens om något annat. Gud är allvetande, vis.

De av er som inte har råd att gifta sig med fria troende kvinnor kan gifta sig med troende slavinnor som ni rättmätigt förfogar över. Gud känner mycket väl till er tro; ni hör alla samman. Gift er därför med dem med deras ägares samtycke och ge dem deras brudgåva enligt god sed, under förutsättning att de lever kyskt, utan att vara lösaktiga och utan att ta sig hemliga älskare. Om de, efter att ha ingått äktenskap, gör sig skyldiga till otukt, ska deras straff vara hälften av det som gäller för fria kvinnor. Detta är för dem av er som fruktar att falla i frestelse, men att visa tålamod är bättre för er. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Gud vill klargöra för er och vägleda er till de levnadssätt som följdes av dem före er, och leda er till omvändelse. Gud är allvetande, vis.

Gud vill ta emot er ånger, men de som följer sina begär vill att ni ska avvika kraftigt.

Gud vill lätta bördan för er eftersom människan har skapats svag.

Troende! Tillskansa er inte varandras egendom med orätt, utan endast genom handel grundad på ömsesidigt samtycke. Och ta inte era liv! Gud är barmhärtig mot er.

Den som gör detta i överträdelse och orättfärdighet ska vi låta brinna i en eld. Detta är lätt för Gud.

Om ni undviker de stora synder som ni förbjudits ska vi utplåna era mindre synder och låta er stiga in i en hedrad plats.

Eftertrakta inte det som Gud har givit vissa av er mer av än andra. Män ska få sin del av det de förtjänat, och kvinnor ska få sin del av det de förtjänat. Be Gud om att få del av hans godhet! Gud har full vetskap om allt.

För var och en har vi fastställt arvingar till det som föräldrar och nära anhöriga lämnar efter sig. Och dem som ni slutit förbund med ska ni ge deras rättmätiga andel. Gud är vittne till allt.

Män har ansvar för kvinnorna genom det företräde Gud har gett den ene framför den andre och genom det de spenderar av sina tillgångar. Rättfärdiga kvinnor är därför hängivna och trofasta och bevarar, i makens frånvaro, det som Gud har anförtrott dem att bevara. Och vad gäller de vars trots ni befarar: förmana dem, avhåll er från dem i sängen och tillrättavisa dem handgripligen. Men om de därefter visar er medgörlighet, fortsätt då inte att klandra dem. Gud är hög, stor.

Om ni märker en allvarlig konflikt mellan dem, utse då en skiljeman från hans familj och en skiljeman från hennes familj. Om de vill åstadkomma försoning, kommer Gud att skapa samförstånd mellan dem. Gud är allvetande, väl medveten.

Dyrka Gud och sätt ingenting vid hans sida. Visa godhet mot föräldrarna; mot släktingarna, de faderlösa och de behövande; mot grannen som står er nära och grannen som står er fjärran; mot vännen vid er sida, den nödställde resenären och dem som ni rättmätigt förfogar över. Gud tycker inte om de som är högmodiga och skrytsamma.

[Gud tycker inte heller om] de som är giriga och uppmanar andra människor till girighet och gömmer undan det som Gud har skänkt dem från sin godhet. Vi har förberett ett förnedrande straff för de otrogna,

och för de som ger av sina tillgångar för att bli sedda av människor, men som varken tror på Gud eller på den yttersta dagen. Den som har Satan till sin följeslagare har fått en usel följeslagare.

Vad skulle de förlora på att tro på Gud och den yttersta dagen och att ge av det som Gud har försörjt dem med? Gud har full vetskap om dem.

Gud gör ingen orätt ens motsvarande ett stoftkorns vikt. Och om det är en god handling, mångfaldigar han den och ger, ur sin godhet, en stor belöning.

Hur blir det då när vi för fram ett vittne från varje samfund och låter dig träda fram som vittne mot dessa?

Den dagen ska de som var otrogna och som inte lydde sändebudet önska att de jämnades med jorden. Och de kommer inte att kunna dölja något för Gud.

Troende! Närma er inte bönen i berusat tillstånd, utan först när ni vet vad ni säger. Och inte heller [ska ni vistas i moskén] i ett tillstånd av stor rituell orenhet, förrän ni har tvagat hela kroppen – såvida ni inte bara passerar [genom den]. Om någon av er är sjuk eller på resa, eller har förrättat sina behov, eller har haft intimt umgänge med kvinnor och inte finner vatten, ska han ta ren jord och stryka över ansiktet och händerna. Gud är överseende och ständigt förlåtande.

Känner du inte till de som fått en del av skriften? De byter bort den mot villfarelse och vill att ni också ska gå vilse.

Gud vet mycket väl vilka era fiender är. Gud räcker som beskyddare, och han räcker som hjälpare.

Bland judarna finns de som förvränger orden och tar dem ur sitt sammanhang. De säger: ”Vi har hört, men vi lyder inte”, och: ”Lyssna – må du inte bli hörd!”, och: ”Se till oss!” Allt är ordvrängningar som hån mot tron. Hade de i stället sagt: ”Vi har hört och vi lyder”, och: ”Lyssna och visa oss hänsyn”, hade det varit bättre för dem och mer passande. Men Gud har fördömt dem för deras otro, så de tror bara ytterst lite.

Ni som har fått skriften! Tro på det vi har sänt ned, som bekräftar det som redan finns hos er, innan vi utplånar ansiktsdragen och vänder dem bakåt, eller fördömer dem såsom vi fördömde sabbatsbrytarna. Guds beslut verkställs alltid.

Gud förlåter inte att något dyrkas vid hans sida, men han förlåter den han vill för mindre än det. Den som dyrkar något vid Guds sida har sannerligen gjort sig skyldig till en oerhörd synd.

Har du inte sett de som hävdar att de är rättfärdiga? Nej, det är Gud som förklarar rättfärdig den han vill, och de ska inte tillfogas minsta orätt – inte ens så mycket som tråden i en dadelkärnas fåra.

Se hur de diktar ihop lögner om Gud! Detta räcker som en uppenbar synd.

Känner du inte till de som har fått en del av skriften? De tror på vidskepelser och falska gudar och säger om de otrogna: ”Dessa är bättre vägledda än de troende.”

Det är dessa som Gud har fördömt, och för den som Gud har fördömt finner du ingen hjälpare.

Har de kanske någon del i herraväldet? Om så vore, skulle de ändå inte ge andra människor ens så lite som den minsta gropen i en dadelkärna.

Eller avundas de andra för det som Gud har skänkt dem av sina gåvor? Vi skänkte Abrahams ätt skriften och visdomen, och vi gav dem ett stort välde.

Bland dem finns de som tror på honom, och bland dem finns de som vänder sig bort från honom. Helvetets flammande eld är tillräcklig som straff.

De som förkastar våra tecken ska vi låta brinna i en eld. Var gång deras hud förbränts ska vi ersätta den med ny hud så att de fortsätter att känna straffet. Gud är allsmäktig, vis.

Men de som tror och handlar rättfärdigt ska vi föra in i trädgårdar genom vilka floder rinner, och där ska de förbli för evigt. Där ska de ha makar renade från all orenhet, och vi ska låta dem vistas i en ständig skugga.

Gud befaller er att återlämna det som anförtrotts er till dess rättmätiga ägare, och att döma rättvist när ni dömer mellan människor. Utmärkt är det Gud förmanar er till! Gud hör allt, ser allt.

Troende! Lyd Gud och lyd sändebudet och dem bland er som har auktoritet. Om ni tvistar om något, låt då Gud och sändebudet avgöra frågan, om ni verkligen tror på Gud och den yttersta dagen. Detta är bättre och får de bästa följderna.

Har du inte sett de som påstår att de tror på det som uppenbarats för dig och det som uppenbarades före dig? De vill överlåta dömandet till de som inte dömer efter Guds regler, fastän de har beordrats att förkasta dem. Ja, Satan vill få dem att gå alldeles vilse.

Och när det sägs till dem: ”Kom, låt oss hålla oss till det som Gud har uppenbarat och till sändebudet”, ser du hur de skenbart troende vänder sig bort från dig helt och hållet.

Men när de drabbas av en motgång, till följd av deras egna handlingar, kommer de till dig och svär vid Gud: ”Vi ville bara väl och skapa försoning!”

Gud vet vad de döljer i sina hjärtan. Vänd dig därför bort från dem, men varna dem och tala till dem med ord som tränger in i deras själar.

Vi har inte sänt något sändebud annat än för att han, med Gud vilja, ska bli åtlydd. Om de, efter att ha gjort sig själva orätt, hade kommit till dig och bett Gud om förlåtelse, och sändebudet hade bett om förlåtelse för dem, skulle de ha funnit att Gud ständigt godtar ånger och ständigt är barmhärtig.

Nej, vid din Herre! De är inte sanna troende förrän de låter dig avgöra allt de tvistar om, och därefter inte har någon invändning i sitt inre mot dina avgöranden, utan underkastar sig dem helt och fullt.

Om vi hade föreskrivit för dem att ta livet av varandra eller att lämna sina hem, skulle endast ett fåtal av dem ha gjort det. Men ifall de hade gjort vad de förmanats till hade det varit bättre för dem, och det hade stärkt dem ytterligare.

Då skulle vi också ha gett dem en riklig belöning från oss,

och lett dem till den raka vägen.

Den som lyder Gud och sändebudet ska vara tillsammans med de som Gud har välsignat: profeterna, de sanningsenliga, martyrerna och de rättfärdiga. Vilket utmärkt sällskap!

Detta är en nådegåva från Gud! Och Guds kunskap är fullt tillräcklig.

Troende! Var på er vakt och ryck ut i grupperingar eller i samlad trupp.

Bland er finns sannerligen en som dröjer sig kvar. Om en motgång drabbar er säger han: ”Gud välsignade mig verkligen genom att jag inte var med dem!”

Men om Gud skänker er seger [och krigsbyte], säger han – som om det aldrig funnits någon verklig samhörighet mellan er –: ”Om jag ändå hade varit med dem! Då hade jag fått ta del av en stor vinst!”

Låt då dem strida för Guds sak, som är villiga att sälja detta jordiska liv för det kommande! Den som strider för Guds sak, vare sig han stupar eller segrar, ska vi skänka en riklig belöning.

Och varför skulle ni inte strida för Guds sak och för de försvarslösa männen, kvinnorna och barnen, som säger: ”Herre! För oss ut ur denna stad vars folk förtrycker oss och ge oss från dig själv en beskyddare; ja, ge oss från dig själv en hjälpare!”

De troende strider för Guds sak, medan de otrogna strider i lydnad till Satan. Strid därför mot Satans bundsförvanter! Satans komplott är förvisso svag.

Känner du inte till de som tidigare fick höra: ”Avstå från att strida, förrätta bönen och ge i välgörenhet”? Men när strid sedan blev föreskriven för dem, fruktade några av dem människorna på ett sätt som endast Gud förtjänar – ja, till och med mer. De sa: ”Herre! Varför har du ålagt oss att strida? Om du ändå hade gett oss ett kort uppskov!” Säg: ”Det jordiska livets njutning är kort, men det kommande livet är bättre för den som fruktar Gud. Och ni ska inte tillfogas minsta orätt – inte ens motsvarande tråden i dadelkärnans fåra.”

Var ni än befinner er kommer döden att hinna ifatt er, även om ni är i höga, befästa torn. När de får del av något gott, säger de: ”Detta kommer från Gud”, men när något ont drabbar dem säger de: ”Detta är på grund av dig.” Säg: ”Allt kommer från Gud.” Vad är det med dessa människor, att de knappt förstår något av det som sägs?

Det goda du [människa] får ta del av kommer från Gud, och det onda som drabbar dig är från dig själv. Och vi har sänt dig [Muhammed] som ett sändebud till människorna, och Gud är tillräcklig som vittne.

De som lyder sändebudet lyder [därmed] Gud, men vad gäller de som vänder ryggen så har vi inte sänt dig för att vaka över dem.

De påstår att de lyder dig, men när de lämnar dig smider en grupp av dem hemliga planer som strider mot det du förespråkar. Gud skriver ned allt som de i hemlighet planerar. Vänd dig därför bort från dem och sätt din lit till Gud. Gud är tillräcklig som beskyddare.

Reflekterar de då inte över Koranen? Om den hade varit från någon annan än Gud skulle de ha funnit många motsägelser i den.

När de nås av uppgifter som rör säkerhet eller fara, sprider de dem genast vidare. Men om de i stället hade hänvisat dem till sändebudet och till de som har ansvar och auktoritet bland dem, skulle de som har förmåga att dra välgrundade slutsatser ha vetat hur man bör förhålla sig till dem. Om det inte vore för Guds godhet och barmhärtighet mot er, skulle nästan alla av er ha följt Satan.

Strid för Guds sak – du svarar bara för dig själv – och sporra de troende! Gud kan mycket väl komma att hejda de otrognas kraft. Gud är starkare i sin makt och hans straff hårdare.

Den som verkar för en god sak får del av dess belöning, och den som verkar för en ond sak får bära en del av dess synd. Gud vakar över allt.

När någon hälsar på er, besvara det då med en bättre eller en likvärdig hälsning. Gud håller räkning på allt.

Gud – ingen är värd dyrkan utom han! Han ska sannerligen samla er alla på uppståndelsens dag, om vilken det inte råder något tvivel. Och vems ord är sannare än Guds?

Varför har ni delat upp er i två läger när det gäller de skenbart troende? Gud har ju låtit dem falla tillbaka [i otro] på grund av vad de själva har gjort. Vill ni vägleda de som Gud har låtit gå vilse? Den som Gud låter gå vilse finner du ingen väg för.

De vill att ni ska förkasta tron, liksom de själva har förkastat den, så att ni alla blir lika. Ta därför inte någon av dem till förtrogen förrän de utvandrar för Guds skull. Men om de vänder sig bort, grip dem då och döda dem var ni än finner dem, och ta ingen av dem till hjälpare eller beskyddare.

Undantagna är de som ansluter sig till ett folk som står i förbund med er, eller de som kommer till er med hjärtan tyngda av att behöva strida mot er eller mot sitt eget folk. Hade Gud velat skulle han ha gett dem makt över er, och då skulle de också ha stridit mot er. Men om de drar sig undan och inte går till angrepp, utan visar er fred, har Gud inte gett er någon rätt att gå till angrepp mot dem.

Ni kommer att finna andra som vill stå säkra gentemot er och gentemot sitt eget folk. Varje gång de kallas tillbaka till otron återfaller de i den. Om de inte håller sig undan från er, inte visar er fred och inte hejdar sina händers våld, ska ni gripa dem och döda dem var ni än påträffar dem. Ja, mot dessa har vi gett er klar befogenhet [att kämpa].

En [sant] troende dödar inte en annan troende annat än av misstag. Den som dödar en troende av misstag ska frige en troende slav och betala blodspengar till den [dödes] familj, om de inte avstår från sin rätt. Om den [döde] var troende men tillhörde ett folk som är i krig med er, ska en troende slav friges. Om han däremot tillhörde ett folk som står i förbund med er, ska blodspengar betalas till hans familj och en troende slav friges. Den som inte förmår detta ska fasta två månader i följd. Detta är den botgöring som Gud har föreskrivit. Gud är allvetande, vis.

Men den som avsiktligen dödar en troende ska få helvetet som straff, och där ska han förbli. Guds vrede och fördömelse vilar över honom, och han har förberett ett enormt straff för honom.

Troende! När ni rycker ut för Guds sak, var då noggranna i ert omdöme. Säg inte till den som [visar att han är muslim och] hälsar er med fredshälsningen: ”Du tror inte alls!”, i jakt på en världslig vinst. Hos Gud finns ju riklig vinning. Så var ni själva tidigare [muslimer i hemlighet], men Gud visade er sin nåd. Var därför noggranna. Gud är väl medveten om vad ni gör.

De troende som stannar hemma, utan giltigt skäl, kan inte jämställas med de som kämpar för Guds sak med sina ägodelar och sitt liv. Gud har gett de som kämpar med sina ägodelar och sina liv företräde framför de som stannar hemma, genom en högre rang. Gud har lovat dem alla det högsta goda, men åt de som kämpar har Gud gett ett särskilt företräde framför de som stannar hemma genom en rik belöning:

grader i rang från honom, samt förlåtelse och barmhärtighet. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

När änglarna tar själarna från de som gjort orätt mot sig själva, frågar de: ”I vilket tillstånd befann ni er?” De svarar: ”Vi var förtryckta i landet.” Då säger de: ”Var inte Guds jord vid nog, så att ni kunde utvandra?” Dessa får helvetet till hemvist – vilket eländigt slut!

Till dem räknas dock inte de förtryckta män, kvinnor och barn som saknade förmåga och inte fann någon utväg.

Dessa kan Gud ha överseende med. Gud är ständigt överseende och förlåtande.

De som utvandrar för Guds skull finner många platser på jorden att leva på och ett överflöd av försörjning. Och de som lämnar sina hem och utvandrar för [att tjäna] Gud och [följa hans] sändebud och därefter överraskas av döden har sin belöning hos Gud. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

När ni färdas på jorden är det ingen synd att förkorta bönen ifall ni fruktar att de otrogna ska angripa er. De otrogna är sannerligen era svurna fiender.

Och när du är bland dem och leder dem i bön, låt då en grupp stå med dig och bära sina vapen. När de har fullbordat sitt nedfall på ansiktet, låt dem då ställa sig bakom er, och låt den andra gruppen, som ännu inte har bett, komma fram och be med dig. De ska vara vaksamma och bära sina vapen. De otrogna önskar att ni lade ifrån er era vapen och er utrustning, så att de kunde slå ut er i ett svep. Men ni gör inget fel om ni, besvärade av regn eller sjukdom, lägger ifrån er vapnen. Var dock på er vakt! Gud har förberett ett förnedrande straff för de otrogna.

När ni har fullbordat bönen, prisa då Gud stående, sittande och liggande. Och när ni åter är trygga, förrätta då bönen fullt ut. Bönen är en föreskriven plikt för de troende, bunden till bestämda tider.

Och låt er inte försvagas när ni förföljer fienden. Om ni lider, lider även de, på samma sätt som ni. Men ni hoppas på något från Gud som de inte hoppas på. Gud är allvetande, vis.

Vi har sänt ned skriften till dig med sanningen, för att du ska döma mellan människorna enligt det som Gud har lärt dig. Försvara då inte bedragarna.

Be om Guds förlåtelse! Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Och tala inte till förmån för de som bedrar sig själva. Gud tycker inte om de som ständigt bedrar och syndar.

De gömmer sig för människor, men gömmer sig inte för Gud; och han är med dem när de i hemlighet säger saker som han inte är nöjd med. Gud omsluter allt de gör.

Se på er! Ni har försvarat dem i det jordiska livet – men vem ska försvara dem inför Gud på uppståndelsens dag? Ja, vem ska vara deras talesman?

Den som gör en dålig handling eller gör orätt mot sig själv och sedan ber Gud om förlåtelse, ska finna att Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Den som begår en synd skadar bara sig själv. Gud är allvetande, vis.

Men den som begår ett felsteg eller en synd, och sedan lägger skulden på en oskyldig, har gjort sig skyldig till förtal och uppenbar synd.

Om det inte vore för Guds godhet och barmhärtighet mot dig, skulle en grupp av dem ha försökt vilseleda dig. Men de vilseleder bara sig själva och kan inte skada dig det minsta. Gud har uppenbarat skriften och [den profetiska] visdomen för dig och lärt dig det du inte visste. Guds nådegåva till dig är sannerligen stor.

Det finns sällan något gott i deras hemliga samtal, utom när det gäller att uppmana till välgörenhet, till rätt handling eller till att skapa försoning mellan människor. Den som gör detta i strävan efter Guds välbehag ska vi ge en riklig belöning.

Om någon motsätter sig sändebudet efter att vägledningen klargjorts för honom, och följer en väg annan än de troendes, låter vi honom fortsätta på vägen han valt och kastar honom sedan i helvetet – vilket eländigt slut!

Gud förlåter inte att något dyrkas vid hans sida, men han förlåter den han vill för mindre än det. Den som dyrkar något vid Guds sida har verkligen gått alldeles vilse.

I stället för [Gud] åkallar de [avgudabilder som de gett] kvinnliga [namn] – ja, de åkallar i själva verket en upprorisk djävul,

som Gud har fördömt. Han sa: ”Jag ska sannerligen lägga beslag på en bestämd andel av dina tjänare,

och jag ska vilseleda dem, inge dem falska förhoppningar och befalla dem att skära öronen av boskapen och att vanställa Guds skapelse.” Den som underordnar sig Satan i stället för Gud har verkligen gjort en uppenbar förlust.

Han lovar dem och inger dem förhoppningar, men Satans löften är inget annat än bedrägeri.

Helvetet ska bli deras slutliga hemvist, och därifrån finner de ingen utväg.

Men de som tror och handlar rättfärdigt ska vi föra in i trädgårdar genom vilka floder flyter, och där ska de förbli i all evighet – ett sant löfte från Gud. Vem är mer sannfärdig än Gud i sitt tal?

Men det avgörs inte av era förhoppningar eller förhoppningar hos skriftens folk. Den som gör något ont ska få bära följderna av det, och de kommer varken finna någon som kan hjälpa dem eller skydda dem förutom Gud.

Men den som är troende och handlar rättfärdigt, man eller kvinna, ska träda in i paradiset och de ska inte tillfogas orätt ens motsvarande den minsta gropen i en dadelkärna.

Vem har en bättre livsväg än den som underkastar sig Gud helt och fullt, gör gott och följer Abrahams rena, monoteistiska lära? Gud utvalde Abraham för sin särskilda kärlek.

Till Gud hör allt i himlarna och på jorden. Ja, Gud omsluter allt.

De ber dig klargöra vad som gäller kvinnorna. Säg: ”Gud klargör för er vad som gäller dem, liksom det som läses upp för er ur skriften om de faderlösa flickor [ni är förmyndare för], åt vilka ni vägrar att ge det som är föreskrivet för dem, och som ni inte vill gifta er med, samt vad som gäller de hjälplösa barnen och att ni ska behandla de faderlösa rättvist.” Gud har full vetskap om allt gott ni gör.

Om en kvinna fruktar att hennes man ska behandla henne illa eller dra sig undan henne, gör de inget fel i att söka förlikning, och förlikning är bättre [än skilsmässa]. Själviskheten ligger djupt i människans själ. Men om ni gör gott och visar gudsfruktan, är Gud förvisso väl medveten om vad ni gör.

Ni kommer aldrig att kunna vara helt rättvisa mellan era hustrur, hur mycket ni än anstränger er. Men luta er inte helt åt en enda, så att en annan lämnas att sväva i ovisshet. Om ni däremot bättrar er och visar gudsfruktan är Gud förvisso ständigt förlåtande, barmhärtig.

Och om de går skilda vägar, kommer Gud att ge var och en av dem tillräckligt ur sin rikedom. Guds [godhet] och kunskap omfattar allt.

Till Gud hör allt i himlarna och på jorden. Vi uppmanade de som fick skriften före er, liksom vi uppmanar er, att frukta Gud. Om ni förkastar tron, tillhör allt i himlarna och på jorden ändå Gud. Gud är oberoende, lovprisad.

Ja, till Gud hör allt i himlarna och på jorden, och Gud är tillräcklig som förvaltare.

Om Gud vill kan han låta er försvinna och ersätta er med andra. Gud är fullt kapabel till detta.

Den som söker vinst i detta jordeliv, [ska veta att] hos Gud finns både jordelivets och det kommande livets vinst. Gud hör allt, ser allt.

Troende! Stå orubbligt fast vid rättvisan och bär vittnesmål för Guds skull, även om det skulle vara till nackdel för er själva eller föräldrar och nära anhöriga. Det spelar ingen roll om den det gäller är rik eller fattig – Gud är den som bäst ser deras [verkliga intresse]. Låt därför inte era känslor styra er så att ni handlar orättvist. Och om ni förvränger [vittnesbördet] eller undanhåller det, är Gud väl medveten om vad ni gör.

Troende! Håll fast vid tron på Gud och hans sändebud, och på den skrift som han har uppenbarat för sitt sändebud och på de skrifter som han tidigare har uppenbarat. Den som förkastar tron på Gud och hans änglar, liksom hans skrifter och sändebud samt den yttersta dagen, har verkligen gått långt vilse.

De som antar tron och sedan förkastar den, och därefter återvänder till den för att sedan förkasta den igen, och vars otro sedan tilltar, kommer Gud inte att förlåta och inte leda på rätt väg.

Ge dessa skenbart troende beskedet att ett plågsamt straff väntar dem.

Det är de som väljer att ta de otrogna till allierade i stället för de troende. Söker de ära och makt hos dem? All ära och all makt tillhör enbart Gud!

Det har redan uppenbarats för er i skriften att när ni hör Guds verser förkastas och hånas, ska ni inte sitta med de som gör detta förrän de övergår till andra samtalsämnen; annars blir ni som dem. Gud ska samla de skenbart troende och de otrogna i helvetet, alla tillsammans.

Dessa vakar över er och avvaktar utfallet. Om Gud ger er seger säger de: ”Var vi inte på er sida?” Men om de otrogna får sin del [av segern] säger de: ”Bevakade vi inte era intressen och skyddade er från de troende?” Gud ska döma mellan er på uppståndelsens dag. Och Gud kommer inte att ge de otrogna någon möjlighet att få övertag över de troende.

De skenbart troende försöker överlista Gud, men det är han som överlistar dem. När de reser sig för att be gör de det motvilligt, bara för att visa upp sig för människor, och de nämner Gud endast sparsamt.

Vacklande står de mitt emellan – varken med de [troende] eller med de [otrogna]. Den som Gud låter gå vilse finner du aldrig någon väg för.

Troende! Ta inte de otrogna som allierade i stället för de troende. Eller vill ni ge Gud ett klart bevis mot er själva [som gör er förtjänta av straff]?

De skenbart troende ska säkerligen hamna i eldens djupaste avgrund och du kommer inte att finna någon som kan hjälpa dem.

Men de som vänder om i ånger och bättrar sig och som håller fast vid Gud och utövar sin tro, uppriktigt för Guds skull, ska vara tillsammans med de troende. Och Gud ska ge de troende en riklig belöning.

Varför skulle Gud straffa er om ni visar tacksamhet och tror? Gud uppskattar [varje god gärning] och han vet allt.

Gud tycker inte om att kränkande ord yttras öppet, men [detta tillåts] den som har blivit orättvist behandlad. Gud hör allt, vet allt.

Om ni gör goda handlingar, öppet eller i det dolda, eller om ni visar överseende med andras dåliga behandling, är Gud förvisso överseende och han har makt över allt.

De som förkastar tron på Gud och hans sändebud, och vill skilja mellan Gud och hans sändebud, och säger: ”Vi tror på några men förkastar andra”, och försöker slå in på en väg däremellan –

dessa är i sanning de otrogna, och för de otrogna har vi förberett ett förnedrande straff.

Men de som tror på Gud och på alla hans sändebud och inte gör åtskillnad mellan dem, åt dem ska han ge deras belöning till fullo. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Skriftens folk begär att du ska låta en skrift sändas ned till dem från ovan. Men tidigare begärde de av Mose något ännu större än detta, när de sa: ”Låt oss se Gud med egna ögon!” Då drabbades de av blixten, till följd av sin orätt. Därefter tog de kalven [till avgud], trots att de hade nåtts av klara tecken. Ändå visade vi dem överseende, och vi gav Mose ett klart belägg [för sitt profetskap].

Och vi lyfte berget över dem [när de vägrade hålla fast] vid sitt förbund och sa till dem: ”Träd in genom porten med böjda huvuden!” Och vi sa till dem: ”Bryt inte mot sabbatsbudet!” Ja, vi slöt med dem ett högtidligt förbund.

[Men vi fördömde dem] för att de bröt mot sitt förbund och förkastade Guds tecken och dödade profeterna utan rätt, och för att de sa: ”Våra hjärtan är tillslutna” – nej, Gud har förseglat dem på grund av deras otro, så de tror endast i ringa mån –

och för deras otro och det de sa om Maria – detta grova förtal,

och för att de sa: ”Vi har dödat Messias, Jesus – Marias son, Guds sändebud!” Men de varken dödade eller korsfäste honom; det bara tedde sig så för dem. De som har olika uppfattningar om det saknar all visshet; och de har ingen kunskap om det, utan de följer bara antaganden. De har sannerligen inte dödat honom.

Nej, Gud lyfte upp honom till sig. Gud är allsmäktig, vis.

Det finns ingen bland skriftens folk som inte kommer att tro på honom innan hans död. Och på uppståndelsens dag ska han vittna mot dem.

På grund av den orätt judarna begick förbjöd vi dem många av de goda ting som tidigare varit tillåtna för dem, och för att de ofta hindrade andra från Guds väg,

Och eftersom de brukade ta ränta, vilket var otillåtet för dem, och för att de orättmätigt tillskansade sig människors tillgångar. Ja, för de otrogna har vi förberett ett smärtsamt straff.

Men de bland dessa, som är fast rotade i kunskap, liksom de troende, tror på det som har uppenbarats för dig och på det som uppenbarats före dig; och de som förrättar bönen och betalar den obligatoriska allmosan och tror på Gud och den yttersta dagen – alla dessa ska vi ge en rik belöning.

Vi har gett dig vår uppenbarelse så som vi gav den till Noa och profeterna efter honom. Och vi gav vår uppenbarelse till Abraham, Ismael, Isak och Jakob, och till hans ättlingar, och till Jesus, Job, Jona, Aron och Salomo. Och till David gav vi Zabūr.

[Vi har sänt] sändebud som vi redan har berättat för dig om, och sändebud som vi inte har berättat om – och Mose talade Gud till direkt.

Sändebud som förkunnare av glädjebudskap och varningar, för att människorna inte ska ha något argument mot Gud efter sändebuden. Gud är allsmäktig, vis.

Gud vittnar om att han har uppenbarat det som sändes ned till dig; han uppenbarade det med sin kunskap. Även änglarna vittnar, men Gud räcker som vittne.

De som framhärdar i otro och hindrar andra från Guds väg har gått fullständigt vilse.

De som framhärdar i otro och handlar orätt kommer Gud varken att förlåta eller leda till någon väg,

utom vägen till helvetet, där de ska förbli för evigt. Detta är lätt för Gud.

Människor! Sändebudet har nu kommit till er med sanningen från er Herre; anta därför tron för ert eget bästa! Men om ni framhärdar i er otro tillhör förvisso allt i himlarna och på jorden Gud. Gud är allvetande, vis.

Skriftens folk! Gå inte till överdrift i er religion och påstå inget om Gud som inte är sant! Messias, Jesus, Marias son, var endast Guds sändebud och hans ord som han förmedlade till Maria, och en ande från honom. Tro därför på Gud och alla hans sändebud, och säg inte: ”Tre.” Upphör för ert eget bästa! Gud är en enda gud. Upphöjd är han över att ha en son. Till honom hör allt i himlarna och på jorden, och Gud räcker som förvaltare.

Messias skulle aldrig se ner på att vara Guds tjänare, och inte heller de änglar som står honom närmast. De som ser ner på att dyrka Gud och som uppträder högmodigt ska allesamman kallas inför honom.

Då ska han ge de som tror och handlar rättfärdigt deras fulla belöning och ge dem ännu mer av sin nåd. Men de som visade förakt och uppträdde högmodigt ska han straffa med ett plågsamt straff, och de ska inte finna någon vid sidan av Gud som kan hjälpa eller skydda dem.

Människor! Ett avgörande bevis har nu kommit till er från er Herre, och vi har uppenbarat för er ett klart ljus.

De som tror på Gud och håller fast vid honom ska han föra in i sin barmhärtighet och sin nådegåva, och han ska leda dem till sig på en rak väg.

De ber dig om ett klargörande. Säg: ”Gud klargör för er vad som gäller den som dör utan föräldrar och barn. Om en man dör barnlös och har en syster, tillfaller henne hälften av det han lämnar efter sig. Likaså ärver han henne om hon dör utan barn. Om det finns två systrar, får de en tredjedel var av kvarlåtenskapen, och om det finns både bröder och systrar, får en broder lika mycket som två systrar.” Gud klargör detta för er, så att ni inte begår misstag. Gud har full vetskap om allt.

Troende! Uppfyll era avtal! Det är tillåtet för er att [äta kött från] alla boskapsdjur utom det som reciteras för er, förutsatt att ni inte jagar medan ni befinner er i vallfärdstillståndet. Gud föreskriver vad han vill.

Troende! Ni får inte överträda Guds förbud, eller [strida under] de helgade månaderna eller [ge er på] offerdjuren, eller djur som är märkta för offer, eller de som beger sig till det heliga huset för att söka Guds nådegåva och välbehag. När ni är färdiga med vallfärden får ni ägna er åt jakt. Låt inte hatet mot de som hindrade er från den heliga moskén driva er till övergrepp. Hjälp varandra i fromhet och gudsfruktan, och hjälp inte varandra i synd och övergrepp. Frukta Gud; Gud är sträng i sitt straff.

Förbjudet för er är [köttet från] självdöda djur, blod, svinkött och sådant som slaktats för någon annan än Gud; [samt kött från] djur som dött genom att ha strypts, slagits, fallit, stångats eller fallit offer för ett rovdjur – såvida ni inte [påträffar djuret vid liv och] slaktar det – samt djur som slaktats på hedniska offeraltare. [Förbjudet är också] att med hjälp av pilar försöka förutsäga framtiden. Allt detta är olydnad. Denna dag har de otrogna förlorat hoppet om [att ni ska överge] er tro. Frukta dem därför inte, men frukta mig! Denna dag har jag fullbordat er tro för er och skänkt er min välsignelse i fullaste mått och fastställt att islam ska vara er religiösa livsväg. Mot den som i nöd tvingas [äta av detta] på grund av hunger, utan avsikt att synda, mot honom är Gud förvisso ständigt förlåtande, barmhärtig.

De frågar dig vad som är tillåtet för dem. Säg: ”Alla goda ting är tillåtna för er, inklusive det som fångas åt er av de jaktdjur ni tränar och lär av det som Gud har lärt er. Ät av vad de fångar åt er och nämn Guds namn [när ni släpper iväg dem], och frukta Gud; Gud är snar att kalla till räkenskap.”

Denna dag har alla goda ting blivit tillåtna för er. Köttet från skriftens folk är tillåtet för er, och ert kött är tillåtet för dem. [Ni får gifta er med] kyska troende kvinnor och med kyska kvinnor bland de som fått skriften före er, såvida ni ger dem deras brudgåvor och lever anständigt och inte är lösaktiga eller tar er älskarinnor. Om någon förkastar tron ska alla hans gärningar gå om intet och i det kommande livet hör han till förlorarna.

Troende! När ni vill förrätta bönen, tvätta då ansiktet och händerna upp till och med armbågarna, stryk över huvudet och [tvätta] fötterna upp till och med fotknölarna. Och om ni befinner er i ett tillstånd av större rituell orenlighet, så rena er. Men om ni är sjuka eller på resa, eller om någon av er har uträttat sina behov eller haft intimt umgänge med kvinnor och ni inte finner vatten, ta då ren jord och stryk över ansikte och händer med den. Gud vill inte lägga någon börda på er, utan vill rena er och fullborda sin välsignelse över er, så att ni ska visa tacksamhet.

Minns Guds välsignelse över er och förbundet han slöt med er när ni sa: ”Vi hör och vi lyder.” Frukta Gud! Gud vet vad som döljs i människans inre.

Troende! Ge Gud hans rättigheter till fullo och vittna rättvist. Låt inte hat mot människor driva er till att handla orättvist, utan var rättvisa – det ligger närmast gudsfruktan. Och frukta Gud! Gud är väl medveten om vad ni gör.

Gud har lovat de som tror och handlar rättfärdigt förlåtelse och en stor belöning.

Men de otrogna som påstår att våra budskap är lögn kommer att höra till den brinnande eldens folk.

Troende! Minns Guds välsignelse över er när ett folk avsåg att attackera er och Gud hindrade dem från det. Och frukta Gud! Ja, till Gud ska de troende sätta sin lit.

Gud slöt sannerligen ett förbund med israeliterna och utsåg bland dem tolv ledare. Gud sa: ”Jag är förvisso med er och om ni förrättar bönen och ger allmosan, tror på mina sändebud och stöder dem och ger Gud ett gott lån ska jag helt visst förlåta era synder och låta er träda in i trädgårdar genom vilka floder rinner. Men den av er som förkastar tron efter detta har lämnat den rätta vägen.”

Men eftersom de bröt sitt förbund fördömde vi dem och gjorde deras hjärtan hårda. De förvränger orden och tar dem ur sitt sammanhang, och de försummade en del av det som de hade befallts med. Och du kommer ständigt att upptäcka svek från deras sida, utom från ett fåtal av dem. Ha överseende med dem och förlåt dem. Gud älskar de som gör det goda.

Och vi slöt också ett förbund med de som säger: ”Vi är kristna”, men de försummade en del av det som de hade befallts med. Därför lät vi fiendskap och hat uppstå mellan dem, och det kommer att bestå till uppståndelsens dag. Då ska Gud underrätta dem om vad de brukade göra.

Skriftens folk! Vårt sändebud har nu kommit till er. Han klargör mycket av det i skriften som ni brukade dölja, och han förbiser mycket. Nu har ett ljus kommit till er från Gud och en klargörande skrift.

Med den leder Gud de som strävar efter hans välbehag till vägar som leder till räddning, och han för dem, enligt sin vilja, ut ur mörkren till ljuset och leder dem till en rak väg.

De som säger: ”Gud är Messias, Marias son”, har sannerligen förkastat tron. Säg: ”Vem skulle kunna hindra Gud, om han velat förinta Messias, Marias son, hans mor och alla som finns på jorden?” Till Gud hör herraväldet över himlarna och jorden och allt som finns däremellan. Han skapar vad han vill. Gud har makt över allt.

Judarna och de kristna säger: ”Vi är Guds barn och hans älskade.” Säg: ”Varför straffar han er då för era synder? Nej, ni är vanliga människor som alla andra han har skapat. Han förlåter den han vill och straffar den han vill. Till Gud hör herraväldet över himlarna och jorden och allt som finns däremellan, och han är slutmålet för allas färd.”

Skriftens folk! Efter ett uppehåll utan sändebud har vårt sändebud kommit till er för att ge klarhet, så att ni inte ska kunna säga: ”Ingen förkunnare av glädjebudskap eller varningar kom till oss!” Nu har en förkunnare av glädjebudskap och varningar nått er. Gud har makt över allt.

Och kom ihåg när Mose sa till sitt folk: ”Mitt folk! Minns Guds välsignelse över er, när han lät profeter uppstå bland er, gav er självstyre och skänkte er vad han aldrig tidigare skänkt någon annan i hela världen.

Mitt folk! Gå in i det heliga landet som Gud har föreskrivit för er, och vänd inte tillbaka, för då blir ni förlorare.”

De svarade: ”Mose! Ett våldsamt folk med överväldigande styrka bor där och vi kommer inte att gå in förrän de har begett sig iväg; ja, om de ger sig av kommer vi förvisso att gå in.”

Då sa två gudfruktiga män, som Gud hade välsignat: ”Gå in till dem genom stadsporten! Går ni in där kommer ni att segra. Och sätt all er lit till Gud, om ni är sanna troende!”

Men de sa: ”Mose! Vi kommer aldrig att gå in där så länge de är kvar. Gå du och din Herre och strid! Vi stannar här.”

Han sa: ”Herre! Jag råder endast över mig själv och min bror. Döm därför mellan oss och detta trotsiga folk!”

Han svarade: ”De ska förvägras detta land i fyrtio år. Under den tiden ska de vandra planlöst på jorden. Sörj därför inte över detta trotsiga folk.”

Och återge för dem den sanna berättelsen om  Adams två söner. De bar fram varsitt offer, och den enes offer godtogs men inte den andres. Då sa han [vars offer inte godtogs]: ”Jag ska döda dig!” [Den andre] svarade: ”Gud godtar endast från de som fruktar honom.

Även om du lyfter din hand för att döda mig, kommer jag inte lyfta min hand för att döda dig. Jag fruktar nämligen Gud, världarnas Herre.

Jag vill att du ska ta på dig min synd, i tillägg till din egen, och därmed bli en av eldens invånare. Sådan är lönen för de som begår övergrepp.”

[Han lät sig dock inte förmanas] och hans själ lockade honom att döda sin bror. Han dödade honom och blev därmed en av förlorarna.

Då sände Gud en korp som krafsade i jorden för att visa honom hur han kunde dölja sin brors lik. Han sa: ”Vilken skam! Kunde jag inte ens göra som denna korp och dölja min brors lik?” Och han greps av djup ånger.

Av denna orsak stadgade vi för israeliterna att om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller spridit fördärv på jorden, ska det anses som om han hade dödat hela mänskligheten. Och om någon räddar ett människoliv, ska det anses som om han hade räddat hela mänskligheten. Trots att våra sändebud kom till dem med klara bevis, fortsätter många av dem att handla gränslöst på jorden.

Straffet för de som öppet angriper den ordning som Gud och hans sändebud har fastställt och sprider fördärv på jorden är att de ska dödas eller korsfästas eller få hand och fot avhuggna på motsatta sidor eller förvisas från landet. Detta är deras förnedring i detta liv, och i det kommande livet väntar dem ett oerhört straff.

Detta gäller dock inte de som visar ånger innan ni griper dem. Ni ska veta att Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Troende! Frukta Gud och sök vägar att komma honom nära, och kämpa för hans sak så att det ska gå er väl.

Om de otrogna ägde allt som finns på jorden och lika mycket därtill och med detta ville friköpa sig från straffet på uppståndelsens dag, skulle det inte tas emot från dem. För dem väntar ett plågsamt straff.

De vill ta sig ut ur elden, men de kommer aldrig att ta sig ut ur den. För dem väntar ett ändlöst straff.

Om en man eller kvinna stjäl ska ni hugga av deras [högra] hand som ett straff för vad de gjort och som en avskräckande varning från Gud. Gud är allsmäktig, vis.

Men den som ångrar sin orätt och ställer till rätta, kommer att få sin ånger godtagen av Gud. Gud är sannerligen ständigt förlåtande, barmhärtig.

Vet du inte att Gud äger herraväldet över himlarna och jorden? Han straffar den han vill och förlåter den han vill. Gud har makt över allt.

Sändebud! Låt dig inte bedrövas av de som skyndar mot otro, bland dem vars munnar säger: ”Vi tror”, medan deras hjärtan inte tror. Och inte heller av de judar som ivrigt lyssnar till lögner och tar in vad andra säger, som inte ens har träffat dig. De förvränger orden och rycker dem ur sitt sammanhang. De säger: ”Om ni får denna [dom], så håll fast vid den, men om ni inte får den, var på er vakt!” Om Gud vill vilseleda någon, kan du inte gynna honom på något sätt inför Gud. Det är de vars hjärtan Gud inte vill rena. De ska förnedras i detta liv och i det kommande livet ska de få ett oerhört straff.

De lyssnar ivrigt till lögner och frossar i förbjudna vinster. Om de kommer till dig ska du döma mellan dem eller vända dig ifrån dem. Vänder du dig ifrån dem kan de inte skada dig det minsta; och dömer du mellan dem ska du döma rättvist. Gud älskar de rättvisa.

Men hur kan de söka sig till dig för att få en dom, när de har Tawrāt, där Guds dom redan finns? Ändå vänder de sig därefter bort! Dessa är inte troende.

Vi uppenbarade Tawrāt som innehåller vägledning och ljus. Profeterna, som underkastade sig Gud, dömde med den mellan judarna, och likaså rabbinerna och de lärda, eftersom de anförtrotts att bevara Guds bok, och de vittnade om den. Frukta således inte människorna, utan frukta mig! Och byt inte bort mitt budskap mot något av obetydligt värde. De som inte dömer enligt det Gud har uppenbarat är sannerligen otrogna.

I den föreskrev vi för dem att liv ska ges för liv, öga för öga, näsa för näsa, öra för öra och tand för tand, och att övriga skador fordrar rättvis vedergällning. Men för den som avstår och visar fördragsamhet, blir det till botgöring för honom själv. De som inte dömer enligt det Gud har uppenbarat är sannerligen orättfärdiga.

Och vi lät Jesus, Marias son, följa i deras spår, för att bekräfta det som fanns före honom i Tawrāt. Vi gav honom Injīl med vägledning och ljus, som bekräftade det som fanns före, i Tawrāt, och som vägledning och förmaning för de gudfruktiga.

Låt därför de som följer Evangeliet döma enligt det som Gud har uppenbarat i den. De som inte dömer enligt det Gud har uppenbarat är sannerligen trotsiga syndare.

Och vi har uppenbarat skriften för dig med sanningen, som bekräftar de tidigare skrifterna och med auktoritet över dem. Döm därför mellan dem enligt det som Gud har uppenbarat, och låt dig inte, genom att följa deras begär, avledas från den sanning som kommit till dig. För var och en av er har vi fastställt en lag och en livsväg. Hade Gud velat, skulle han ha gett er ett enda regelverk, men han prövar er genom det han har gett er. Tävla därför i goda handlingar! Till Gud ska ni alla återvända, och då ska han upplysa er om det ni brukade tvista om.

Döm mellan dem enligt det som Gud har uppenbarat, och följ inte deras begär. Var på din vakt så att de inte får dig att avvika från något av det som Gud har uppenbarat för dig. Om de ändå vänder sig bort, ska du veta att det är för att Gud vill straffa dem för några av deras synder. Många människor är verkligen trotsiga syndare.

Eller är det okunnighetens dom de söker? För de som är övertygade finns ingen bättre dom än Guds.

Troende! Ta inte judarna och de kristna som allierade; de allierar sig endast med sina egna. Den av er som allierar sig med dem blir en av dem. Gud vägleder sannerligen inte orättfärdiga människor.

Du ser hur de som bär på sjukdom i sina hjärtan skyndar sig till dem och säger: ”Vi fruktar att drabbas av ett bakslag!” Men det kan hända att Gud låter segern komma, eller ger sin vilja till känna [på annat sätt], och då kommer de att ångra det de dolde inom sig.

Och de troende säger: ”Är det dessa som svor sina dyraste eder vid Gud att de är på vår sida?” Deras gärningar har gått om intet och nu står de som förlorare.

Troende! Om någon av er avfaller från sin tro, ska Gud ersätta dem med människor som han älskar och som älskar honom; ömsinta mot de troende, ståndaktiga emot de otrogna. De kämpar för Guds sak utan att frukta kritikernas kritik. Detta är en nådegåva från Gud, som han ger till den han vill. Guds [godhet] och kunskap omfattar allt.

Era allierade är endast Gud, hans sändebud och de troende – de som förrättar bönen och ger allmosan och är undergivna Gud.

Den som håller sig till Gud, hans sändebud och de troende [ska veta att] det är Guds skara som är de segerrika.

Troende! Alliera er inte med de som gör er tro till föremål för hån och skämt, vare sig bland de som mottog skriften före er tid eller bland de otrogna. Frukta i stället Gud, om ni är sanna troende.

Och när ni utför böneutropet gör de det till föremål för hån och skämt. Så gör de eftersom de är människor som inte använder sitt förstånd.

Säg: ”Skriftens folk! Har ni inget emot oss annat än det att vi tror på Gud, och på det som uppenbarats för oss, och på det som uppenbarats i äldre tid, medan de flesta av era egna är trotsiga syndare?”

Säg: ”Ska jag berätta för er vilka som ska få ett ännu hårdare straff av Gud än dessa? Det är de som Gud fördömde och över vilka hans vrede vilade. Han gjorde vissa av dem till apor och grisar, och de dyrkade falska gudar. Deras ställning är värre, och de har kommit längst bort från den raka vägen.”

När de kommer till er säger de: ”Vi tror!”, men i själva verket kommer de som otrogna och lämnar er som otrogna. Gud vet mycket väl vad de döljer.

Du ser hur många av dem skyndar sig till synd och överträdelse och till att tillskansa sig andras egendom orättmätigt. Förkastliga är deras handlingar!

Varför förbjuder inte deras rabbiner och lärda dem att yttra syndfulla ord och att tillskansa sig andras egendom orättmätigt? Förkastligt är det de gör!

Judarna har sagt: ”Guds hand är bunden.” Deras händer är bundna, och de är fördömda för vad de sagt! Nej, båda hans händer är utsträckta; han ger som han vill. Det som har uppenbarats för dig från din Herre leder många av dem till ännu större överträdelser och djupare otro. Och vi har låtit fiendskap och hat uppstå bland dem fram till uppståndelsens dag. Var gång de tänder krigets eldar, släcks de av Gud. De strävar efter att sprida fördärv på jorden, och Gud tycker inte om de som sprider fördärv.

Om skriftens folk bara hade trott och varit gudfruktiga, skulle vi sannerligen ha utplånat deras synder och låtit dem träda in i lycksalighetens trädgårdar.

Och om de hade följt Tawrāt, Injīl och det som har uppenbarats för dem från deras Herre, skulle de ha fått sin försörjning från ovan och under sina fötter. Bland dem finns en stadfast grupp, men många av dem begår förkastliga handlingar.

Sändebud! Förmedla det som har uppenbarats för dig från din Herre. Om du inte gör det, har du inte förmedlat hans budskap. Gud kommer att skydda dig mot människorna. Gud vägleder inte ett otroget folk.

Säg: ”Skriftens folk! Ni har ingen grund att stå på förrän ni följer Tawrāt och Injīl och det som nu har uppenbarats för er från er Herre.” Men det som har uppenbarats för dig från din Herre leder många av dem till ännu större överträdelser och djupare otro. Sörj därför inte över detta otrogna folk.

De troende, judarna, sabierna och de kristna – de av dessa som tror på Gud och den yttersta dagen och handlar rättfärdigt ska varken känna rädsla eller tyngas av sorg.

Vi slöt vårt förbund med israeliterna och sände sändebud till dem. Men varje gång ett sändebud kom till dem med något som inte behagade dem, [förkastade de hans budskap] – vissa av dem anklagade de för lögn och andra dödade de.

De trodde att inga följder skulle drabba dem, så de gjorde sig blinda och döva [för sanningen]. Därefter tog Gud emot deras ånger, men många av dem blev åter blinda och döva. Gud har full insikt i allt de gör.

De som säger: ”Gud är Messias, Marias son” har sannerligen förkastat tron. Messias sa: ”Israeliter! Dyrka Gud, min Herre och er Herre. Den som dyrkar något vid Guds sida har Gud förbjudit paradiset för, och elden ska bli hans hemvist. De orättfärdiga har inga hjälpare.”

De som säger: ”Gud är en del av tre” har sannerligen förkastat tron. Det finns ingen [sann] gudom utom en enda. Om de inte upphör med vad de säger, kommer de otrogna bland dem att drabbas av ett plågsamt straff.

Ska de då inte vända sig till Gud i ånger och be honom om förlåtelse? Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Messias, Marias son, var endast ett sändebud; före honom hade sändebud redan kommit och gått. Hans mor var en sanningsenlig kvinna, och de åt båda föda. Se hur vi klargör tecknen för dem, och se sedan hur de ändå vänds bort!

Säg: ”Dyrkar ni vid Guds sida något som varken kan skada eller gynna er?” Gud är den som hör allt, vet allt.

Säg: ”Skriftens folk! Överskrid inte sanningen i er religion, och följ inte de onda begären hos ett folk som tidigare gått vilse; som har vilselett många och som har avvikit från den raka vägen.”

För sin olydnad och sina återkommande överträdelser fördömdes de otrogna bland israeliterna genom den uppenbarelse som gavs David och Jesus, Marias son.

De brukade inte hindra varandra från det onda som de begick. Hur förkastligt var inte det de gjorde!

Du ser hur många av dem tar de otrogna till allierade. Hur uselt det är, detta som de har valt för sig själva. De har dragit på sig Guds vrede och de ska förbli i straffet.

Om de verkligen hade trott på Gud och profeten och på det som har uppenbarats för honom skulle de inte ha tagit dem till sina allierade, men många av dem är trotsiga syndare.

Du kommer sannerligen att finna att judarna och avgudadyrkarna är de mest fientligt inställda människorna mot de troende. Och du kommer säkerligen att finna att de som säger: ”Vi är kristna” står de troende närmast i tillgivenhet. Så är det därför att det finns präster och munkar bland dem, och därför att de inte visar högmod.

När de hör det som har uppenbarats för sändebudet ser du hur deras ögon fylls av tårar, eftersom de känner igen sanningen. De säger: ”Herre! Vi tror, räkna oss därför bland vittnena.

Och varför skulle vi inte tro på Gud och på den sanning som har kommit till oss, när vi hoppas att vår Herre ska låta oss träda in [i paradiset] tillsammans med de rättfärdiga människorna?”

Gud ska belöna dem för vad de sagt, med trädgårdar genom vilka floder rinner, och där ska de förbli. Sådan är belöningen för de som gör gott.

Men de otrogna, som påstår att våra budskap är lögn, hör till den brinnande eldens folk.

Troende! Förbjud inte de goda ting som Gud har gjort tillåtna för er, och överträd inte gränserna! Gud tycker inte om de som överträder.

Ät av det goda och tillåtna som Gud har försörjt er med, och frukta Gud, som ni tror på.

Gud håller er inte ansvariga för tanklösa eder, men han håller er ansvariga för de eder som ni medvetet binder er vid. Soningen är att ge tio behövande mat av samma slag som ni ger er egen familj, eller att ge dem kläder, eller att frige en slav. Den som inte har möjlighet till detta ska fasta i tre dagar. Detta är soningen för de eder ni svurit när ni bryter dem. Håll fast vid era eder! Så klargör Gud sina bestämmelser för er, för att ni ska visa tacksamhet.

Troende! Berusningsmedel, hasardspel, offeraltare och spåredskap är Satans syndiga påfund. Håll er därför borta från allt detta, så att det går er väl!

Satan vill genom berusningsmedel och hasardspel skapa fiendskap och hat mellan er och hindra er från att minnas Gud och från bönen. Ska ni då inte upphöra?

Lyd Gud och lyd sändebudet, och var på er vakt! Om ni ändå vänder er bort, ska ni veta att vårt sändebuds uppgift endast är att tydligt framföra budskapet.

De som tror och handlar rättfärdigt bär ingen skuld för det de tidigare förtärt, om de visar gudsfruktan och tror och handlar rättfärdigt; och därefter fortsätter att visa gudsfruktan och fördjupar sin tro; och sedan åter visar gudsfruktan och gör gott. Gud älskar de som gör gott.

Troende! Gud ska helt visst pröva er genom vilt som kommer inom räckhåll för era händer och era spjut. På så sätt gör Gud tydligt vilka som fruktar honom utan att kunna se honom. Men den som därefter överträder [förbudet] ska få ett smärtsamt straff.

Troende! Döda inte vilt medan ni befinner er i vallfärdstillstånd! Den av er som avsiktligt dödar något ska ersätta det med ett boskapsdjur motsvarande det han dödat. Detta ska avgöras av två rättsinniga män bland er och föras som en offergåva till Kaba. Eller ska han sona genom att ge mat till behövande, eller fasta i motsvarande mån, så att han får erfara följden av sitt handlande. Gud har överseende med det som skedde tidigare, men den som återfaller kommer Gud att låta sin vedergällning drabba honom. Gud är allsmäktig och fullkomlig i sin vedergällning.

All fångst och annat ätligt från havet är tillåtet och till nytta för er och för de resande. Jakt på land är däremot förbjuden så länge ni är i vallfärdstillstånd. Och frukta Gud – det är till honom ni ska samlas åter.

Gud har gjort Kaba, det heliga huset, till en grund för människornas [ordning och trygghet], liksom de helgade månaderna, offerdjuren och deras märkning. Detta för att ni ska veta att Gud vet om allt i himlarna och på jorden, och att Gud har full vetskap om allt.

Ni ska veta att Gud är sträng i sitt straff, men också att Gud är ständigt förlåtande och barmhärtig.

Sändebudets uppgift är endast att förmedla budskapet. Gud vet vad ni öppet visar och vad ni döljer.

Säg: ”Det onda och det goda är inte lika, även om det ondas överflöd kan tilltala dig.” Frukta därför Gud, ni som har förstånd, så att det kan gå er väl.

Troende! Ställ inte frågor om sådant som, om det klargörs för er, skulle bli er till besvär. Och om ni frågar om det när Koranen uppenbaras, kommer det att klargöras för er; Gud har haft överseende med detta. Gud är ständigt förlåtande och fördragsam.

Folk före er ställde sådana frågor, och därefter kom de att förkasta tron.

Gud har inte instiftat [något sådant som]: att märka en kamelhonas öra efter ett visst antal kullar; att sätta fri en honkamel åt sina avgudar; att undanta en kamelhona från bruk som fött många hondjur; eller att fridlysa en avelshingst som varit mycket fruktsam. Men de otrogna diktar ihop lögner om Gud, och de flesta av dem använder inte sitt förstånd.

När det sägs till dem: ”Kom till det som Gud har uppenbarat och till sändebudet!”, svarar de: ”För oss räcker det vi fann våra förfäder hålla sig till.” Men hur [skulle det räcka], när deras förfäder saknade kunskap och inte var vägledda?

Troende! Ta ansvar för er själva. Den som far vilse kan inte skada er så länge ni själva är vägledda. Till Gud ska ni alla återvända, och då ska han upplysa er om vad ni brukade göra.

Troende! När döden närmar sig någon av er och ni ska upprätta testamente, ska två rättvisa män bland er vittna. Om ni befinner er på resa och dödens svåra stund drabbar er, och ni inte finner sådana, ska två andra män utanför ert samfund vittna. Om ni hyser tvivel ska ni hålla kvar dem efter bönen och låta dem svära vid Gud: ”Vi ska inte byta detta mot någon vinning, inte ens till förmån för en släkting, och vi ska inte dölja det vittnesmål som Gud kräver av oss; gjorde vi det skulle vi sannerligen vara syndare.”

Om det därefter visar sig att de båda gjort sig skyldiga till bedrägeri ska två andra träda fram i deras ställe, bland dem vars rätt har kränkts, och de ska svära vid Gud: ”Vårt vittnesmål är sannare än deras, och vi har inte överträtt gränserna; då skulle vi förvisso vara djupt orättfärdiga.”

Detta gör det mer sannolikt att deras vittnesmål avläggs korrekt, eller att de fruktar att deras eder ska förkastas efter att andra har avlagt sina. Frukta därför Gud och lyssna! Gud vägleder inte trotsiga syndare.

Den dag då Gud samlar sändebuden och frågar: ”Vilket gensvar fick ni?” svarar de: ”Vi har ingen kunskap. Du är den som känner till allt som är dolt.”

Då säger Gud: ”Jesus, Marias son! Minns mina välsignelser över dig och din mor, när jag stärkte dig med helighetens ande, och du talade till människorna både i vaggan och i mogen ålder. Jag lärde dig skriften och visdomen, och Tawrāt och Injīl. Du formade av lera något som liknade en fågel, enligt min vilja, och när du blåste på den blev den en fågel, enligt min vilja. Du botade den blindfödde och den spetälske, enligt min vilja, och du gav de döda liv, enligt min vilja. Och jag höll israeliterna tillbaka från dig, när du kom till dem med de tydliga bevisen och de otrogna bland dem sa: ’Detta är inget annat än uppenbar magi!’”

Och jag ingav lärjungarna: ”Tro på mig och på mitt sändebud.” De sa: ”Vi tror; vittna att vi är muslimer.”

Och lärjungarna sa: ”Jesus, Marias son! Skulle din Herre kunna sända ned ett dukat bord från himlen?” Han sa: ”Frukta Gud, om ni verkligen är troende!”

De sa: ”Vi vill äta av det, så att våra hjärtan finner ro, och så att vi vet att du har talat sanning till oss, och så att vi kan vara vittnen om detta.”

Jesus, Marias son, sa: ”Gud, vår Herre! Sänd ned till oss ett dukat bord från himlen; en högtid för oss, för den förste och den siste av oss, och ett tecken från dig. Förse oss med din försörjning – du är den bäste försörjaren.”

Gud sa: ”Jag ska sända ned det till er. Men den av er som därefter förkastar tron ska jag straffa med ett straff som jag aldrig har låtit någon i världen erfara.”

Och Gud ska säga: ”Jesus, Marias son! Har du sagt till människorna: ’Dyrka mig och min mor vid Guds sida’?” Han ska svara: ”Upphöjd är du! Det tillkommer mig inte att säga något jag inte har rätt till. Hade jag sagt det, skulle du ha vetat det. Du vet vad som finns inom mig, men jag vet inte vad som finns inom dig. Du är den som känner till allt som är dolt.

Jag sa endast till dem det som du befallt mig: ’Dyrka Gud, min Herre och er Herre.’ Jag var vittne över dem så länge jag var bland dem, men efter att du tog mig upp är det du som har haft uppsikt över dem. Du är vittne till allt.

Om du straffar dem är de förvisso dina tjänare, och om du förlåter dem är du sannerligen den Allsmäktige, den Vise.”

Gud ska säga: ”Detta är den dag då de sannfärdiga ska skörda frukterna av sin sannfärdighet. För dem väntar trädgårdar, genom vilka floder rinner och där ska de förbli för evigt.” Gud är nöjd med dem och de är nöjda med honom. Detta är den väldiga segern!

Till Gud hör herraväldet över himlarna och jorden och allt som finns däri, och han har makt över allt.

All lovprisning tillkommer Gud, som har skapat himlarna och jorden och låtit mörker och ljus komma till. Ändå likställer de otrogna andra med sin Herre!

Det är han som har skapat er av lera och sedan bestämt en tid [för er livslängd], och en annan fastställd tidpunkt [för domedagen] som endast han känner till. Ändå tvivlar ni!

Han är den som [har rätt att] dyrkas i himlarna och på jorden. Han vet vad ni döljer och vad ni öppet visar, och han vet vad ni förvärvar.

Varje gång de nås av ett tecken från sin Herre vänder de sig bort från det.

När sanningen väl kom till dem vägrade de att tro på den. Men de ska snart få veta vad det var de brukade göra narr av.

Har de inte sett hur många släkten vi har förintat före dem? Vi gav dem en ställning på jorden som vi inte har gett er, och vi lät regn strömma över dem och floder rinna fram under deras [hem]. Ändå förintade vi dem på grund av deras synder, och lät ett annat släkte uppstå i deras ställe.

Och även om vi hade sänt ned en skrift på papper till dig, som de kunnat röra med sina egna händer, skulle de otrogna ändå ha sagt: ”Detta är inget annat än uppenbar magi!”

Och de säger: ”Varför har inte en ängel sänts ned till honom?” Men om vi hade sänt ned en ängel skulle saken ha varit avgjord, och de skulle inte ha fått något anstånd.

Och om vi hade gjort honom till en ängel, skulle vi ha låtit honom framträda som människa, och då skulle det ändå ha varit oklart för dem.

Sändebud före dig utsattes också för hån, men de som försökte förlöjliga dem drabbades till slut av det [straff] de brukade driva om.

Säg: ”Färdas på jorden och se hur det slutade för de som vägrade tro [på sändebuden]!”

Säg: ”Vem tillhör allt som finns i himlarna och på jorden?” Säg: ”Det tillhör Gud.” Gud har förbundit sig till barmhärtighet. Han ska helt visst samla er till uppståndelsens dag, om vilken inget tvivel råder. De som har förverkat sig själva kommer inte att tro.

Allt som hör till natten och dagen tillhör honom. Han är den som hör allt, vet allt.

Säg: ”Skulle jag ta någon annan än Gud som beskyddare – himlarnas och jordens Skapare, han som försörjer men själv inte behöver försörjas?” Säg: ”Jag har befallts att vara den första som underkastar sig, och att aldrig bli en av avgudadyrkarna.”

Säg: ”Om jag visade olydnad mot min Herre skulle jag förvisso frukta straffet en fruktansvärd dag.”

Den som den dagen skonas har fått del av hans nåd, och detta är den klara segern!

Om Gud låter en olycka drabba dig, finns ingen som kan avvärja den utom han. Och om han låter något gott nå dig, är han den som har makt över allt.

Han är den Överlägsne, ovanför sina tjänare, och han är den Vise, den väl Medvetne.

Säg: ”Vems vittnesmål väger tyngst?” Säg: ”Det är Guds! Han är vittne mellan mig och er. Och denna Koran har uppenbarats till mig för att jag genom den ska varna er och alla som den når. Vittnar ni verkligen att det finns andra gudomar vid Guds sida?” Säg: ”Jag vittnar inte!” Säg: ”Han är en enda Gud, och jag tar helt avstånd från allt som ni dyrkar vid hans sida.”

De som vi tidigare gett skriften känner honom lika väl som de känner sina egna söner. De som har förverkat sina själar kommer inte att tro.

Vem är mer orättfärdig än den som diktar ihop lögner om Gud eller vägrar tro på hans tecken? Det kommer inte att gå väl för de orättfärdiga.

Den dag då vi samlar dem alla, ska vi säga till de som dyrkade avgudar: ”Var är nu era avgudar som ni hävdade fanns [vid min sida]?”

Då ska deras enda utväg vara att säga: ”Vid Gud, vår Herre, vi dyrkade inte alls avgudar!”

Se hur de ljuger om sig själva och hur deras inbillade [avgudar] upplöses i intet.

Bland dem finns de som lyssnar på dig, men vi har täckt över deras hjärtan så att de inte förstår [det du säger], och gjort deras öron oförmögna att höra. Och även om de skulle se varje tecken, skulle de inte tro på dem. Det går så långt att när de kommer till dig för att gräla med dig, säger dessa otrogna: ”Det där är inget annat än gamla sagor!”

De avhåller andra från honom och håller sig själva borta från honom, men de förstör endast för sig själva, utan att inse det.

Om du bara kunde se när de ställs inför elden och säger: ”Om vi ändå fick återvända. Då skulle vi inte längre avfärda vår Herres tecken som lögn, utan verkligen tro!”

Nej! Det som de dolde har nu blivit tydligt för dem. Och om de fick återvända skulle de helt säkert falla tillbaka i det som förbjöds dem. De är sannerligen lögnare.

Och de säger: ”Det finns inget annat än vårt jordiska liv och vi kommer inte alls att återuppstå!”

Om du bara kunde se när de ställs inför sin Herre och han säger: ”Är inte detta verkligt?” De svarar: ”Jo, vid vår Herre!” Då säger han: ”Känn då straffet för ert förkastande av [tron på] det!”

De som vägrar tro på mötet med Gud är sannerligen förlorade, och de förblir [i sitt förnekande] tills den yttersta stunden plötsligt överraskar dem. Då säger de: ”Hur bittert vi ångrar det vi försummade!” Och de bär sina synder på sina ryggar. Hur avskyvärd är inte den börda de bär!

Det jordiska livet är endast lek och förströelse, och det kommande livet är sannerligen bättre för de gudfruktiga. Ska ni inte använda ert förstånd?

Vi vet att det de säger sårar dig. Det är inte dig de anklagar för lögn, utan det är Guds tecken som de orättfärdiga så ihärdigt avfärdar.

Sändebud före dig utsattes också för anklagelser om lögn, men de bar dessa anklagelser och den illabehandling de utsattes för med tålamod, tills vår hjälp kom dem till del. Ingen kan rubba det Gud har fastställt. Och berättelserna om sändebuden har redan nått dig.

Om det tynger dig att de vänder sig bort, så [vet att] även om du kunde finna en tunnel ner i jorden eller en stege upp till himlen för att kunna bringa dem ett tecken [skulle det inte förändra något]. Om Gud velat, skulle han ha samlat dem alla under sin vägledning, var därför inte som de okunniga.

Endast de som lyssnar [med öppet sinne] besvarar ditt kall. De döda ska Gud återuppväcka, och sedan ska de föras tillbaka till honom.

Och de säger: ”Varför har inte ett tecken sänts ned till honom från hans Herre?” Säg: ”Gud är fullt förmögen att sända ned ett tecken.” De flesta av dem är dock inte medvetna om detta.

Det finns ingen varelse på jorden och ingen fågel som flyger med sina vingar som inte bildar samhällen liksom ni. Vi har inte försummat något i den [bevarade] boken. Till slut ska de samlas åter till sin Herre.

De som vägrar tro på våra tecken är döva och stumma, omslutna av mörker. Gud låter dem han vill gå vilse, och sätter dem han vill på en rak väg.

Säg: ”Berätta för mig: om Guds straff drabbar er, eller om den yttersta stunden kommer över er – skulle ni då åkalla någon annan än Gud, om ni är ärliga?”

Nej, det är honom ni skulle åkalla. Och om han ville, skulle han avlägsna det som fick er att vända er till honom, och ni skulle överge de avgudar som ni brukade dyrka.

Vi har skickat [sändebud] före dig, till samfund som vi lät drabbas av nöd och svårigheter för att de ödmjukt skulle vända sig till oss.

Om de bara ödmjukt hade vänt sig till oss när vår stränga tillrättavisning drabbade dem! Men deras hjärtan var förhärdade, och Satan hade skönmålat deras handlingar för dem.

När de hade övergett det de förmanats till, öppnade vi portarna till all [slags försörjning] för dem, ända tills de blev bländade av allt de hade fått. Då lät vi straffet plötsligt slå till, och de föll ner i förkrossande förtvivlan.

Så utplånades de orättfärdiga människorna till siste man, och all lovprisning tillkommer Gud, världarnas Herre.

Säg: ”Berätta för mig: om Gud tog er hörsel och syn ifrån er och förseglade era hjärtan – vilken gud, förutom Gud, skulle då kunna återge er det?” Se hur vi varierar bevisen, ändå vänder de sig bort!

Säg: ”Berätta för mig: om Guds straff slår till plötsligt eller rakt framför er – är det då någon annan än de orättfärdiga som går under?”

Vi sänder sändebuden endast som förkunnare av glädjebudskap och varningar. De som tror och bättrar sig ska varken känna rädsla eller tyngas av sorg.

Men de som vägrar tro på våra tecken ska drabbas av straffet för sin olydnad.

Säg: ”Jag säger inte till er att Guds skatter finns hos mig, och jag säger inte att jag känner till det fördolda. Inte heller säger jag att jag är en ängel. Jag följer endast det som uppenbaras för mig.” Säg: ”Kan den blinde jämställas med den seende? Ska ni inte tänka efter?”

Och varna med denna [Koran], de som fruktar att samlas åter inför sin Herre – de har ju ingen annan än Gud som kan beskydda dem eller medla för dem – så att de må visa gudsfruktan.

Och stöt inte bort de som morgon och kväll åkallar sin Herre sökande hans ansikte. Du bär inget ansvar för deras räkenskap, och de bär inget ansvar för din. Om du stöter bort dem handlar du orättfärdigt.

Så låter vi några av dem bli en prövning för andra, så att de ska säga: ”Är det dessa som Gud har skänkt sin nådegåva till, i stället för oss?” Vet inte Gud bäst vilka som är tacksamma?

När de som tror på våra tecken kommer till dig, säg då: ”Frid vare med er! Er Herre har förbundit sig till barmhärtighet. Den av er som av oförstånd begår en dålig handling och därefter ångrar sig och bättrar sig [ska finna att] han är ständigt förlåtande, barmhärtig.”

Så klargör vi bevisen, för att de orättfärdigas väg ska bli uppenbar.

Säg: ”Jag har förbjudits att dyrka dem som ni åkallar vid Guds sida.” Säg: ”Jag följer inte era onda begär. Gjorde jag det, hade jag gått vilse och inte hört till de vägledda.”

Säg: ”Jag stödjer mig på ett klart bevis från min Herre, men ni avvisar det. Det som ni vill påskynda ligger inte i min hand; avgörandet tillhör endast Gud. Han berättar sanningen, och han är den bäste att avgöra.”

Säg: ”Om det som ni vill påskynda låg i min hand, skulle saken redan vara avgjord mellan mig och er. Gud vet mycket väl vilka som är de orättfärdiga.”

Hos honom finns nycklarna till det fördolda; ingen känner till dem utom han. Han vet vad som finns på land och i hav. Inte ett löv faller utan att han vet om det, och inget frö i jordens mörker – och ingenting fuktigt eller torrt – förutom att det finns i en klar bok.

Det är han som tar era själar under natten och han vet vad ni har gjort under dagen. Sedan väcker han er, så att er fastställda tid fullbordas. Därefter ska ni återvända till honom, och han ska då underrätta er om vad ni brukade göra.

Han är den Överlägsne, ovanför sina tjänare, och han sänder änglar som vakar över er, tills döden når en av er. Då tar våra utsända änglar hans själ, och de kommer inte till korta i sin uppgift.

Därefter förs de tillbaka till Gud, deras sanne Herre. Det är hans dom som gäller, och han är den snabbaste att kalla till räkenskap.

Säg: ”Vem räddar er ur mörkrets [faror] på land och hav? Ni åkallar honom öppet och i hemlighet: ‘Om han räddar oss ur detta, kommer vi säkerligen att vara tacksamma!’”

Säg: ”Det är Gud som räddar er ur detta och ur varje nöd. Ändå dyrkar ni andra gudar!”

Säg: ”Han är fullt kapabel att låta ett straff drabba er ovanifrån eller underifrån, eller att splittra er i grupper och låta er drabbas av varandras våld.” Se hur vi varierar bevisen, så att de ska förstå.

Ditt folk vägrar tro på denna [skrift], trots att det är sanningen. Säg: ”Jag är inte satt att vaka över er.”

Allt ni underrättas om har sin fastställda tid, och ni ska snart få veta.

När du ser de som driver med våra budskap, vänd dig då bort från dem tills de talar om något annat. Och om Satan får dig att glömma, ska du – när du blivit påmind – inte längre sitta kvar med de orättfärdiga.

De gudfruktiga bär inget ansvar för dem, men ska förmana dem – i hopp om att de ska frukta Gud.

Lämna de som behandlar sin religion som lek och tidsfördriv och som låtit sig bedras av det jordiska livet. Men förmana med denna [Koran], så att ingen själ utlämnas till fördärv för vad den själv har förvärvat. För en sådan [själ] finns ingen beskyddare annan än Gud och ingen som kan medla för den. Och även om den skulle erbjuda varje tänkbar lösen, skulle den inte tas emot. Det är dessa som utlämnas för vad de gjort; för dem väntar en dryck av skållhett vatten och ett plågsamt straff för deras otro.

Säg: ”Ska vi vid Guds sida åkalla det som varken gynnar eller skadar oss och falla tillbaka i otro efter att Gud har väglett oss? Det vore som den som djävlarna fört vilse på jorden, helt förvirrad, medan hans vänner kallar honom till vägledning: ’Kom till oss!’” Säg: ”Guds vägledning är den sanna vägledningen, och vi har befallts att underkasta oss världarnas Herre,

och att förrätta bönen och frukta honom. Ja, det är till honom ni ska samlas åter.”

Det är han som har skapat himlarna och jorden för ett alldeles visst syfte. Den dag han säger: ”Bli!” – och det blir. Hans ord är sanningen. Herraväldet är hans den dag det blåses i hornet. Han känner väl till det som är fördolt och det som är synligt; han är den Vise, den väl Medvetne.

Och minns när Abraham sa till sin far Āzar: ”Har du gjort statyer till dina gudar? Jag ser tydligt att du och ditt folk befinner er i uppenbar villfarelse.”

Och så visade vi Abraham herraväldet över himlarna och jorden, för att han skulle få full visshet.

När natten sänkte sig över honom såg han en stjärna och sa: ”Detta är min Herre!” Men när den försvann sa han: ”Jag tycker inte om de som försvinner.”

Och när han såg månen gå upp sa han: ”Detta är min Herre!” Men när den försvann sa han: ”Om min Herre inte vägleder mig, kommer jag sannerligen att gå vilse.”

Och när han såg solen gå upp sa han: ”Detta är min Herre – denna är större!” Men när den försvann sa han: ”Mitt folk! Jag tar helt avstånd från ert avguderi.

Jag har vänt mitt ansikte i ren monoteism mot honom som har skapat himlarna och jorden, och jag är inte en avgudadyrkare.”

Men hans folk tvistade med honom. Han sa: ”Tvistar ni med mig om Gud, som har väglett mig? Jag har ingenting att frukta från det ni dyrkar vid hans sida, förutom om min Herre skulle vilja att något [drabbar mig]. Min Herre omfattar allt med sin kunskap – ska ni inte låta er förmanas?”

Och varför skulle jag frukta era avgudar, när ni själva inte fruktar det faktum att ni satt avgudar vid Guds sida – något han inte givit någon befogenhet till. Vilken av dessa två grupper har bäst anledning att känna sig trygg, om ni verkligen vet?

De som tror och inte beblandar sin tro med orätt är de som kan känna sig trygga. De är de vägledda.

Detta är vårt avgörande argument som vi gav Abraham mot hans folk. Vi upphöjer i grader den vi vill. Din Herre är sannerligen vis, allvetande.

Och vi skänkte honom Isak och Jakob; dem båda vägledde vi. Och dessförinnan vägledde vi Noa. Och bland hans efterkommande vägledde vi David, Salomo, Job, Josef, Mose och Aron – så belönar vi de som gör gott –

och Sakaria, Johannes, Jesus och Elia; alla var de rättfärdiga –

och Ismael, Elisa, Jona och Lut – alla gav vi företräde framför andra folk –

liksom några av deras förfäder, avkomlingar och bröder. Vi utvalde dem och ledde dem till en rak väg.

Detta är Guds vägledning som han skänker till vem han vill av sina tjänare. Men om de hade dyrkat avgudar skulle allt de gjort ha gått om intet.

Dessa är de som vi gav skriften, visdomen och profetskapet. Om dessa [bland ditt folk] förkastar tron på detta har vi redan anförtrott det åt ett folk som inte kommer att förkasta tron på det.

Dessa är de som Gud har väglett – så följ deras vägledning! Säg: ”Jag begär ingen ersättning av er för detta; det är endast en påminnelse till alla folk.”

De har inte vördat Gud som han förtjänar att vördas när de säger: ”Gud har inte uppenbarat något till någon människa!” Säg: ”Vem uppenbarade då skriften som Mose kom med som ett ljus och en vägledning för människorna? Ni gör den till lösa blad som ni visar upp, medan ni döljer mycket. Och ni har fått lära er det som varken ni eller era förfäder visste.” Säg: ”Det är Gud.” Lämna dem sedan att roa sig med sina ordlekar.

Och detta är en välsignad skrift som vi har uppenbarat, i bekräftelse av det som kom före den, och för att du ska varna dem i den centrala staden och dem runt omkring den. De som tror på det kommande livet tror på den, och de slår vakt om bönen.

Och vem är mer orättfärdig än den som diktar ihop lögner om Gud, eller säger: ”Jag har fått en uppenbarelse” utan att något har uppenbarats för honom, eller den som säger: ”Jag ska uppenbara något liknande det som Gud har uppenbarat”? Om du bara kunde se de orättfärdiga i dödens våndor, när änglarna sträcker ut sina händer: ”Ge upp era själar! I dag ska ni lönas med ett förnedrande straff för att ni talade osanning om Gud och högmodigt avvisade hans tecken.”

[På domedagen säger Gud:] ”Nu har ni kommit ensamma inför oss så som vi ursprungligen skapade er, och allt vi skänkt er har ni lämnat bakom er. Och vi ser inte era medlare med er – de som ni påstod hade del i er dyrkan. Banden mellan er har nu brustit, och det ni brukade hävda har gått upp i rök.”

Gud är den som klyver fröet och kärnan. Han frambringar det levande ur det döda och det döda ur det levande. Sådan är Gud! Hur kan ni då låta vändas bort?

Han låter daggryningen klyva [mörkret] och har gjort natten för vila, och solen och månen för [tidens] beräkning. Detta är bestämt av den Allsmäktige, den Allvetande.

Och det är han som har skapat stjärnorna åt er, för att ni ska kunna hitta rätt i mörkret på land och till havs. Vi har klargjort tecknen för människor som vet.

Och det är han som har skapat er ur en enda själ, med en plats att vistas på och en plats att förvaras i. Vi har klargjort tecknen för människor som förstår.

Och det är han som sänder ned regn från himlen. Med det frambringar vi all slags växtlighet, och ur den skapar vi grönska ur vilken vi låter tätt packade korn växa fram. Och från dadelpalmens blomkolvar bildas lättåtkomliga klasar. Och vi frambringar trädgårdar med vindruvor, oliver och granatäpplen, som liknar varandra men ändå är så olika. Se på dess frukter, hur de tar form och mognar! I detta finns sannerligen tecken för människor som tror.

Och de har gjort jinnerna till gudar vid Guds sida, trots att det är han som har skapat dem! Och de tillskrev honom söner och döttrar utan kunskap. Högt upphöjd är han, över vad de tillskriver honom!

Han är Frambringaren av himlarna och jorden. Hur skulle han kunna ha barn när han aldrig haft någon maka? Han har skapat allting, och han har full vetskap om allt.

Detta är Gud, er Herre – ingen är värd dyrkan utom han, Skaparen av allt, så dyrka honom! Han vakar över allting.

Ingen syn kan omfatta honom, men han omfattar all syn. Ja, han är den Insiktsfulle, den väl Medvetne.

[Säg:] ”Ögonöppnande bevis har kommit till er från er Herre. Den som ser, gör det till sin egen fördel, och den som sluter sina ögon, gör det till sin egen nackdel. Jag är inte en väktare över er.”

Så varierar vi tecknen så att de till slut säger: ”Du har studerat [detta hos andra]!”, och för att vi ska klargöra det för människor som vet.

Följ det som har uppenbarats till dig från din Herre – ingen är värd dyrkan utom han – och vänd dig bort från avgudadyrkarna.

Om Gud hade velat, skulle de inte ha dyrkat avgudar. Vi har inte gjort dig till en väktare över dem, och du styr inte över dem.

Smäda inte dem som de dyrkar vid Guds sida, för då överträder de gränserna och smädar Gud utan kunskap. Så har vi förskönat för varje folk deras handlingar. Sedan ska de återvända till sin Herre, och han ska underrätta dem om vad de brukade göra.

De svor sina dyraste eder vid Gud att om ett mirakel kom till dem skulle de sannerligen tro på det. Säg: ”Miraklen finns hos Gud.” Och vad vet ni – kanske kommer de ändå inte att tro när de väl kommer?

Vi vänder bort deras hjärtan och deras syn, så som de inte trodde på det den allra första gången, och vi lämnar dem att villrådigt irra vidare i sina överträdelser.

Även om vi sände ned änglar till dem och de döda talade till dem och vi samlade allting framför dem, skulle de inte tro om inte Gud ville det. Men de flesta av dem är okunniga.

Och så lät vi varje profet mötas av fiendskap från djävlar bland människor och jinner, som ingiver varandra förskönat tal för att leda folk vilse. Om din Herre hade velat, hade de inte gjort det, så lämna dem med deras påhitt.

Och på så vis kommer hjärtana hos de som inte tror på det kommande livet fängslas av det och behagas, och de kommer att fortsätta göra det de gör.

[Säg:] ”Ska jag söka en annan domare än Gud, när det är han som har uppenbarat skriften till er med allt klargjort?” De som vi tidigare har gett skriften vet att den är uppenbarad från din Herre, med sanningen. Hys därför aldrig det minsta tvivel!

I sanning och rättvisa har din Herres ord nu fullkomnats. Ingen kan ändra hans ord. Han är den som hör allt, vet allt.

Om du rättar dig efter de flesta på jorden leder de dig bort från Guds väg. De följer bara antaganden, och kan endast spekulera.

Din Herre vet mycket väl vilka som avviker från hans väg, och han vet mycket väl vilka som är vägledda.

Ät av det som Guds namn har nämnts över, om ni verkligen tror på hans tecken.

Varför skulle ni inte äta av det som Guds namn har nämnts över, när han redan har klargjort för er vad han har förbjudit er [att äta], annat än i nödläge? Många vilseleder andra med sina onda begär utan kunskap. Din Herre vet mycket väl vilka det är som överträder gränserna.

Och upphör med ert syndande vare sig det görs öppet eller i hemlighet! De som begår synder ska säkerligen få ett straff motsvarande sina handlingar.

Ät inte av det som Guds namn inte har nämnts över; det är sannerligen en synd. Djävlarna ingiver sina anhängare att tvista med er, och om ni lyder dem är ni helt visst också avgudadyrkare.

Är den som var [själsligt] död, och som vi gav liv och ett ljus att vandra med bland människorna, lik den som befinner sig i mörker och inte kan ta sig ut? Så förskönades för de otrogna vad de brukade göra.

Så har vi i varje stad låtit dess storförbrytare smida planer i den. Men de smider planer bara mot sig själva, utan att de inser det.

Och när ett tecken kommer till dem säger de: ”Vi tror inte förrän vi får detsamma som Guds sändebud fick!” Men Gud vet bäst åt vem han ska anförtro sitt budskap. Dessa upproriska ska drabbas av förnedring inför Gud och ett strängt straff för sina planer.

När Gud vill vägleda någon gör han dennes hjärta mottagligt för islam. Men när han avser att leda någon bort från sanningen gör han bröstet trångt och tillslutet som hos någon som stiger uppåt i skyn. Så låter Gud straffet drabba de som inte tror.

Detta är din Herres raka väg. Vi har klargjort tecknen för människor som låter sig förmanas.

De ska få en boning av frid hos sin Herre, och han är deras stöd för vad de brukade göra.

Den dag han samlar dem alla [ska han säga]: ”Församlade jinner! Ni har vilselett många människor.” Deras anhängare bland människorna ska säga: ”Herre! Vi drog nytta av varandra, men nu har vi nått den frist du satte för oss.” Han ska säga: ”Elden är er boning; där ska ni förbli, om inte Gud vill annat.” Din Herre är sannerligen vis, allvetande.

Så låter vi somliga av de orättfärdiga styra över andra, på grund av de [synder] de brukade begå.

”Församlade jinner och människor! Kom det inte sändebud ur era egna led till er, som förkunnade mina tecken för er och varnade er för mötet med denna dag?” De ska svara: ”Vi vittnar mot oss själva.” Det jordiska livet bedrog dem, och de ska vittna mot sig själva att de var otrogna.

Det är för att din Herre aldrig förintar samhällen för deras orätt medan deras folk är ovetande.

Var och en av er har en nivå baserat på sina handlingar, och din Herre är inte omedveten om vad de gör.

Din Herre är den Oberoende, den som äger all nåd. Om han vill utplånar han er och låter vem han vill efterträda er, liksom han lät er uppstå ur tidigare släktens avkomma.

Det ni har varnats för ska komma, och ni kan inte undkomma det.

Säg: ”Mitt folk! Fortsätt att handla på ert sätt – jag handlar på mitt. Ni ska till slut få veta vem som får det bästa slutet.” De orättfärdiga lyckas aldrig.

De avsätter åt Gud en del av den gröda och boskap han har skapat, och säger: ”Detta är åt Gud” – så påstår de – ”och detta åt våra avgudar!” Men det som är avsett för deras avgudar når inte Gud, och det som är avsett för Gud når i stället deras avgudar. Hur illa de bestämmer!

På samma sätt förskönade även deras medhjälpare [bland djävlarna] för många av avgudadyrkarna [sedvanan] att döda sina barn, i syfte att fördärva dem och förvränga deras religion för dem. Om Gud hade velat hade de inte gjort det, så lämna dem med deras påhitt.

Och de säger: ”Denna boskap och gröda är förbjuden – ingen får äta av den utom den vi vill” – så påstår de. Och det finns boskap vars ryggar de har förklarat förbjudna [att lasta och rida på], och boskap som de inte nämner Guds namn över [vid slakt] – men allt är lögner om honom. Han ska straffa dem för vad de brukade ljuga ihop.

Och de säger: ”Det som finns i buken på denna boskap är förbehållet våra män och förbjudet för våra kvinnor.” Men om det är dödfött delar de på det. Han ska straffa dem för deras påståenden. Han är sannerligen vis, allvetande.

Förlorade är de som i dårskap och okunskap dödar sina barn, och som förbjuder det Gud har försörjt dem med – ytterligare lögner om Gud. De har gått vilse och har inte funnit vägledning.

Han är den som har skapat trädgårdar, både spaljéförsedda och friväxande, samt dadelpalmer och grödor av olika slag, liksom oliver och granatäpplen. De liknar varandra, men är samtidigt olika. Ät av dess frukter när de mognar och skänk vid dess skörd vad ni bör skänka, men slösa inte! Han tycker verkligen inte om de slösaktiga.

Och av boskapen [har han skapat] lastdjur och mindre boskap. Ät av det Gud har försörjt er med och gå inte i Satans spår. Han är er uppenbara fiende.

Och [han har skapat] åtta parmedlemmar: av fåren två och av getterna två. Säg: ”Är det de två handjuren han har förbjudit, eller de två hondjuren, eller det som de två hondjurens livmödrar bär? Berätta för mig med kunskap, om ni talar sanning!”

Och av kamelerna två och av nötkreaturen två. Säg: ”Är det de två handjuren han har förbjudit, eller de två hondjuren, eller det som de två hondjurens livmödrar bär? Var ni där när Gud gav er dessa påbud?” Vem är mer orättfärdig än den som diktar ihop lögner om Gud för att vilseleda människor utan kunskap? Gud vägleder inte orättfärdiga människor.

Säg: ”Jag finner inte i det som uppenbarats för mig något förbjudet, för den som vill äta, utom självdöda djur, utgjutet blod, svinkött – det är orent – eller det som i synd offrats till andra än Gud.” Men mot den som tvingas till det, utan önskan och utan att överskrida gränsen, är din Herre ständigt förlåtande, barmhärtig.

För judarna förbjöd vi allt med odelad klöv, och av nötkreatur och får förbjöd vi fettet – utom det som sitter vid ryggen eller inälvorna eller fett som sitter fast på själva benet. Så straffade vi dem för deras överträdelser, och vi talar förvisso sanning.

Om de kallar dig lögnare, säg: ”Er Herre besitter en allomfattande barmhärtighet, men hans straff avvärjs inte från de skyldiga.”

Avgudadyrkarna kommer att säga: ”Om Gud hade velat hade varken vi eller våra förfäder dyrkat avgudar, och vi hade inte förbjudit någonting.” Så vägrade de som var före dem att tro, tills de fick känna vårt straff. Säg: ”Har ni någon kunskap att lägga fram för oss? Ni följer bara antaganden och gör inte annat än gissar er fram.”

Säg: ”Gud har det avgörande argumentet. Om han hade velat hade han väglett er alla.”

Säg: ”Hämta era vittnen som kan vittna om att Gud har förbjudit detta!” Om de vittnar, vittna då inte med dem. Och följ inte begären hos de som vägrar tro våra tecken – de som inte tror på det kommande livet och som jämställer andra med sin Herre.

Säg: ”Kom, så ska jag läsa upp vad er Herre har förbjudit: Dyrka ingenting vid hans sida och var goda mot era föräldrar. Döda inte era barn av fruktan för fattigdom – vi försörjer både er och dem – och håll er långt borta från skamlösa handlingar; de som görs öppet och de som görs i hemlighet, och döda inte någon som Gud har förbjudit er [att döda], utom med rättslig grund. Detta befaller han er för att ni ska använda ert förstånd.

Rör inte den faderlöses egendom – utom på bästa sätt – tills han nått mognadsålder. Och mät och väg med fulla mått och på ett rättvist sätt – vi ålägger inte någon mer än den förmår. Och när ni talar, var opartiska, även om det gäller en anhörig. Och håll förbundet med Gud.” Detta befaller han er, för att ni ska låta er förmanas.

Detta är min raka väg – följ den. Och följ inte de andra vägarna, så att ni avviker från hans väg! Detta befaller han er för att ni ska bli gudfruktiga.

Även Mose gav vi skriften, som ett fullbordande [av vår välsignelse] för det goda han gjort, och som ett förtydligande av allt, och en vägledning och en nåd för att de skulle tro på mötet med sin Herre.

Och detta är en välsignad skrift som vi har uppenbarat, så följ den. Och frukta Gud, så att ni skänks nåd.

Detta för att ni inte ska kunna säga: ”Skriften uppenbarades bara för två grupper före oss, och vi kunde inte tyda det som de läste.”

Eller säga: ”Om skriften hade uppenbarats för oss hade vi varit bättre vägledda än de!” Nu har ett klart bevis kommit till er från er Herre, och vägledning och nåd. Vem är då mer orättfärdig än den som vägrar tro på Guds tecken och vänder sig bort från dem? Vi ska straffa de som vänder sig bort från våra tecken med ett svårt straff för att de vände sig bort.

Väntar de på att änglarna ska komma till dem, eller att din Herre själv ska komma, eller att vissa av din Herres tecken ska visa sig? Den dag då vissa av din Herres tecken kommer kan den människa inte hjälpas av sin tro om hon inte redan dessförinnan trott, eller den vars tro inte lett henne till att göra gott. Säg: ”Vänta ni! Vi väntar också.”

De som splittrar sin religion och blir till sekter har du ingenting med att göra. Deras sak vilar hos Gud, och sedan ska han underrätta dem om vad de brukade göra.

Den som kommer med en god handling belönas tiofalt för den, men den som kommer med en dålig handling straffas bara med vad som motsvarar den, och ingen blir orättvist behandlad.

Säg: ”Min Herre har väglett mig till en rak väg – en upprätt tro av ren monoteism; Abrahams lära. Han var aldrig någon avgudadyrkare.”

Säg: ”Min bön och mitt offrande, mitt liv och min död tillhör Gud, världarnas Herre!

Han har ingen avgud vid sin sida. Detta har jag blivit befalld, och jag är den förste som underkastar sig.”

Säg: ”Ska jag söka en annan Herre än Gud, när han är Herre över allting?” Det [onda] som en människa har gjort ska läggas endast henne till last; och ingen syndare ska bära någon annans syndabörda. Därefter ska ni återvända till er Herre, och han ska upplysa er om vad ni var oense om.”

Det är han som har gjort er till efterträdare på jorden, och han har höjt somliga av er över andra i rang, för att pröva er med det han har gett er. Din Herre är snabb att straffa, och han är sannerligen ständigt förlåtande, barmhärtig.