İsveççe Meal — Rowad Tercüme Merkezi — A'raf 7:1 – Nahl 16:128

Alif Lām Mīm Ṣād. [1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

En skrift har uppenbarats för dig – ⁠låt dig inte tyngas av den – för att du ska varna med den och förmana de troende.

Följ det som uppenbarats för er från er Herre, och rätta er inte efter andra vid sidan av honom. Så lite ni låter er förmanas!

Hur många samhällen har vi inte förintat! Vårt straff drabbade dem nattetid eller under deras middagsvila.

Och när vårt straff drabbade dem var deras rop inget annat än: ”Vi har sannerligen varit orättfärdiga”

Vi ska sannerligen utfråga de som fick ta emot budskapet, och vi ska sannerligen utfråga sändebuden.

Sedan ska vi med full kunskap berätta för dem [om allt de gjort]. Ingenting har gått oss förbi.

Den dagen ska [alla handlingar] vägas rättvist. De vilkas vågskålar väger tungt ska det gå väl för.

Men de vars vågskålar väger lätt har förlorat sig själva för att de ständigt förkastade våra tecken.

Vi har gett er en plats på jorden och försett er med det ni behöver för ert uppehälle, men ni visar nästan ingen tacksamhet!

Vi skapade er och formade er och därefter sa vi till änglarna: ”Fall ned inför Adam!” Och de föll alla ned, utom Iblīs; han hörde inte till de som föll ned.

[Gud] sa: ”Vad hindrade dig från att falla ned när jag beordrade dig?” Han svarade: ”Jag är bättre än han; du skapade mig av eld, och du skapade honom av lera!”

[Gud] sa: ”Ned härifrån! Det anstår dig inte att visa högmod här. Försvinn! Du ska sannerligen höra till de förnedrade.”

Han sa: ”Ge mig uppskov till den dag de återuppstår.”

[Gud] svarade: ”Du ska förvisso beviljas uppskov.”

Han sa: ”Eftersom du har låtit mig gå vilse ska jag ligga i bakhåll för dem längs din raka väg,

och sedan ska jag närma mig dem framifrån och bakifrån och från höger och från vänster. Du ska se att de flesta av dem är otacksamma.”

[Gud] sa: ”Försvinn härifrån, föraktad och utstött! Om någon av dem följer dig ska jag förvisso fylla helvetet med er allesamman.”

[Gud sa] även: ”Adam! Bo du och din hustru i paradiset och ät vad ni önskar, men närma er inte detta träd för då hör ni till de orättfärdiga!”

Men Satan frestade dem för att blotta det av deras nakenhet som hade varit dolt för dem. Han sa: ”Enda skälet till att er Herre förbjudit er från [att närma er] detta träd är för att hindra er från att bli änglar eller från att få evigt liv.”

Och han svor för dem: ”Jag råder er i all välmening!”

Och så förledde han dem genom sitt bedrägeri. Och när de hade smakat av trädet uppenbarades deras nakenhet för dem, och de började skyla sig med löv från paradiset. Då ropade deras Herre till dem: ”Förbjöd jag er inte detta träd, och sa jag inte till er att Satan är er uppenbara fiende?”

De svarade: ”Herre! Vi har gjort orätt mot oss själva. Om du inte förlåter oss och förbarmar dig över oss kommer vi att vara förlorade.”

Han sa: ”Ned med er! Ni ska vara varandras fiender. På jorden ska ni ha er boplats och där kan ni njuta av tillvaron under en bestämd tid.”

Och han sa: ”Där ska ni leva och där ska ni dö, och därifrån ska ni föras ut.”

Adams avkomlingar! Vi har skänkt er kläder för att täcka er nakenhet och för att pryda er, men gudsfruktans klädnad är bättre. Detta hör till Guds tecken, för att de ska låta sig förmanas.

Adams avkomlingar! Låt inte Satan förleda er så som han fick era föräldrar att förvisas från paradiset. Han berövade dem deras klädnad för att blotta deras nakenhet. Han och hans anhang ser er varifrån ni inte kan se dem. Vi har låtit djävlarna få grepp om de som inte tror.

Och när de begår en skamlös handling säger de: ”Vi fann våra förfäder göra detta, och Gud har påbjudit oss det.” Säg: ”Gud påbjuder aldrig skamlöshet! Påstår ni saker om Gud som ni inte vet?”

Säg: ”Min Herre påbjuder rättvisa. Vänd era ansikten mot honom vid varje böneplats och åkalla honom, med dyrkan riktad endast till honom. Som han skapade er ska ni återskapas.”

En grupp har han väglett, och en grupp drabbades med rätta av villfarelse. De lydde djävlarna i stället för Gud och trodde sig vara vägledda.

Adams avkomlingar! Klä er anständigt inför varje bön, och ät och drick, men gå inte till överdrift! Han tycker inte om de som går till överdrift.

Säg: ”Vem har förbjudit den prydnad Gud har gett sina tjänare, och det goda han försörjt dem med?” Säg: ”Det tillkommer de troende i detta liv, och är uteslutande deras på uppståndelsens dag.” Så klargör vi tecknen för människor som förstår.

Säg: ”Min Herre har förbjudit skamlösa handlingar, de öppna och de dolda, och synd och oberättigade övergrepp, och att ni dyrkar något vid Guds sida – vilket han inte givit någon befogenhet till – och att ni säger om Gud sådant ni inte vet.”

För varje samfund finns en bestämd tidsfrist, och när den utsatta tiden är inne kan de inte förlänga den ens ett ögonblick eller påskynda dess ankomst.

Adams avkomlingar! När sändebud kommer till er ur era egna led och berättar för er om mina budskap, behöver de som visat gudsfruktan och förbättring varken känna rädsla eller tyngas av sorg.

Men de som vägrar att tro på våra budskap och högmodigt vänder sig från dem ska bli den brinnande eldens folk, och där ska de förbli.

Vilka är mer orättfärdiga än de som diktar ihop lögner om Gud eller vägrar tro på hans budskap? De ska få sin bestämda andel av det föreskrivna tills våra utsända tar deras själar och säger: ”Var är de som ni brukade åkalla vid Guds sida?” De ska svara: ”De har övergett oss!” Och de ska vittna mot sig själva att de var otrogna.

Han ska säga: ”Träd in i elden bland de skaror av jinner och människor som levde före er!” Varje gång en grupp träder in förbannar de den föregående. Och när de alla har samlats där ska de sista säga om de första: ”Herre! De ledde oss vilse så fördubbla deras straff i elden!” Han ska då svara: ”Var och en får dubbelt, men ni förstår inte det.”

Och de första ska säga till de sista: ”Ni var inte alls bättre än vi. Känn nu på det straff som ni har förtjänat genom era handlingar!”

Himlens portar ska aldrig öppnas för de som vägrar tro på våra budskap och högmodigt vänder sig från dem, och de träder inte in i paradiset förrän en kamel kommer igenom ett nålsöga. Så straffar vi de obotfärdiga syndarna.

Dessa väntar en bädd av helveteseld och ovanför dem, täcken [av eld] – ja, så ska vi straffa de orättfärdiga.

Men de som tror och handlar rättfärdigt – vi ålägger ingen mer än den förmår – de ska bli paradisets folk, och där ska de förbli.

Vi ska avlägsna allt agg ur deras hjärtan, och under dem ska floder strömma. Och de ska säga: ”All lovprisning tillkommer Gud som väglett oss till detta! Vi skulle aldrig ha funnit den rätta vägen om inte Gud väglett oss! Vår Herres sändebud kom med sanningen.” Och det ska ropas till dem: ”Detta är paradiset som ni tilldelats för vad ni brukade göra!”

Och paradisets folk ska ropa till eldens folk: ”Vi har funnit vår Herres löfte sant! Har ni också funnit er Herres löfte sant?” De ska svara: ”Ja.” Då ska en utropare ropa bland dem: ”Guds fördömelse vilar över de orättfärdiga –

de som hindrade andra från Guds väg och ville få den att framstå som krokig, och som förkastade tron på det kommande livet.”

Mellan dem finns en mur, och på höjderna ska män stå, som känner igen var och en på deras kännetecken. De ropar till paradisets folk: ”Frid över er!” De har ännu inte trätt in, men längtar innerligt.

Och när deras blickar vänds mot eldens folk ska de säga: ”Herre! Låt oss inte hamna bland dessa orättfärdiga människor!”

Och de på höjderna ska ropa till män som de känner igen på deras kännetecken: ”Varken det ni samlat på er eller ert högmod har gagnat er!”

[Gud säger då till de otrogna:] ”Är det om dessa ni svor att de aldrig skulle få ta del av Guds barmhärtighet?” [Och till de troende säger Gud:] ”Träd in i paradiset! Ni ska varken känna rädsla eller tyngas av sorg.”

Och eldens folk ska ropa till paradisets folk: ”Häll lite vatten över oss, eller ge oss något av det Gud har försörjt er med!” De svarar då: ”Gud har förbjudit bådadera för de otrogna –

de som tog sin tro som lek och tidsfördriv och som lät sig bedras av det jordiska livet.” I dag ska vi lämna dem, så som de lämnade [förberedelserna] för sitt möte denna dag, och för att de brukade avvisa våra tecken.”

Vi har skänkt dem en skrift som vi klargjort med kunskap – en vägledning och nåd för människor som tror.

Väntar de på annat än att [straffet de varnats för] ska bli verklighet? Den dag det blir verklighet säger de som förut försummade det: ”Vår Herres sändebud kom sannerligen med sanningen. Finns det någon som kan medla för oss, eller kan vi sändas tillbaka så att vi handlar annorlunda?” De har förlorat sig själva, och deras inbillade [avgudar] upplöses i intet.

Er Herre är Gud som skapade himlarna och jorden under sex dagar och sedan höjde sig över tronen. Han låter natten svepa över dagen – de följer varandra i rask takt. Solen, månen och stjärnorna är alla underkastade hans befallning. Sannerligen – hans är skapelsen och hans är befallningen! Upphöjd är Gud, världarnas Herre, från vilken all välsignelse kommer!

Åkalla er Herre ödmjukt och i hemlighet. Han tycker inte om de som överskrider gränserna.

Sprid inte fördärv på jorden efter att allt har ställts till rätta där! Åkalla honom med fruktan och hopp; Guds barmhärtighet är nära de som gör gott.

Det är han som sänder vindar som en föraning om sin nåd. De regntunga molnen som vindarna bär låter vi driva mot ett livlöst land, och där låter vi regnet falla, och med det frambringar vi alla slags frukter. Så frambringar vi även de döda. [Vi visar er dessa tecken] för att ni ska låta er förmanas.

Den goda jorden ger sin gröda med sin Herres vilja, men den dåliga ger inte annat än torftigt. Så varierar vi tecknen för människor som är tacksamma.

Vi sände Noa till hans folk. Han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud – ni har ingen annan [sann] gud än honom. Jag fruktar att straffet en fruktansvärd dag ska drabba er.”

Ledarskapet bland hans folk sa: ”Vi ser att du har gått fullständigt vilse!”

Han svarade: ”Nej, mitt folk! Jag har inte gått vilse. Jag är snarare ett sändebud från världarnas Herre.

Jag förmedlar min Herres budskap till er och vill er uppriktigt väl, och jag har kunskap från Gud som ni själva saknar.

Förvånar det er att en påminnelse nått er från er Herre genom en man ur era egna led, för att varna er så att ni blir gudfruktiga och skänks nåd?”

Men de vägrade tro på honom, så vi räddade honom och de som var med honom i arken, och vi dränkte de som vägrade tro på våra tecken. De var sannerligen ett folk utan insikt.

Och till [stammen] ʿĀd sände vi deras broder Hūd. Han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud – ni har ingen annan [sann] gud än honom. Fruktar ni inte honom?”

De otrogna ledarna bland hans folk sa: ”Såvitt vi kan se är du en dåre och vi är övertygade om att du ljuger!”

Han sa: ”Mitt folk! Jag är ingen dåre, utan jag är ett sändebud från världarnas Herre.

Jag förmedlar min Herres budskap till er, och jag vill er uppriktigt väl och jag är pålitlig.

Förvånar det er att en påminnelse nått er från er Herre, genom en man ur era egna led, för att varna er? Minns hur han gjorde er till efterträdare efter Noas folk och ökade er kroppsstyrka. Minns Guds gåvor, så att det ska gå väl för er!”

De sa: ”Har du kommit för att vi ska dyrka Gud endast och överge det våra förfäder dyrkade? Låt det du hotar oss med drabba oss, om du talar sanning!”

Han sa: ”Er Herres straff och vrede har redan fallit över er! Tvistar ni med mig om namn som ni och era förfäder hittat på, utan att Gud gett er någon befogenhet till det? Vänta då! Jag väntar med er.”

Så vi räddade honom och de som var med honom, genom vår nåd, och utplånade till sista man de som vägrade tro på våra tecken. De var inte troende.

Och till [stammen] Thamūd sände vi deras broder Ṣāliḥ. Han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud – ni har ingen annan [sann] gud än honom. Ni har fått ett klart bevis från er Herre: detta är Guds kamelsto, ett tecken för er. Låt det beta fritt på Guds jord och gör det inget ont för då kommer ni att drabbas av ett smärtsamt straff.

Minns även att han har gjort er till 'Ᾱds efterträdare och gjort er bofasta i trakten. Ni har byggt palats på dess slätter och karvat fram hus ur bergen. Minns Guds gåvor och sprid inte fördärv på jorden!”

Det högmodiga ledarskapet i hans folk sa till de förtryckta bland de som trodde: ”Vet ni säkert att Ṣāliḥ är sänd av sin Herre?” De svarade: ”Vi tror på det han har sänts med!”

Då sa de högmodiga: ”Vi förkastar det ni tror på!”

Så de slaktade kamelstoet och trotsade sin Herres befallning och sa: ”Ṣāliḥ! Låt det du hotar oss med drabba oss, om du verkligen är ett sändebud!”

Då drabbades de av jordskalvet och blev liggande framstupa i sina hem.

Han lämnade dem med orden: ”Mitt folk! Jag förmedlade min Herres budskap till er och ville er bara väl, men ni har ju aldrig tyckt om välvilliga människor.”

Och Lot sa till sitt folk: ”Begår ni en skamlöshet som ingen på jorden begått före er?

Ni söker er till män i stället för kvinnor för att stilla er lust. Ja, ni är ett folk som överskrider alla gränser.”

Hans folks enda svar var: ”Driv ut dem ur ert samhälle! De är människor som vill hålla sig rena!”

Så vi räddade honom och hans familj, utom hans hustru – hon blev kvar.

Och vi lät ett regn [av stenar] ösa ner över dem. Se hur det slutade för de obotfärdiga syndarna!

Och till [stammen] Midjan sände vi deras broder Shuʿayb. Han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud – ni har ingen annan [sann] gud än honom. Ni har fått ett klart bevis från er Herre. Ge fullt mått och full vikt, och beröva inte folk deras egendom, och sprid inte fördärv på jorden efter att allt ställts till rätta där! Detta är bäst för er, om ni verkligen är troende.

Lägg er inte i bakhåll vid varje väg för att hota andra, och hindra inte de troende från Guds väg och framställ den inte som krokig! Och minns att ni var få, men att han ökade ert antal, och se hur slutet blev för de som spred fördärv.

Om en grupp bland er tror på det jag sänts med och en annan inte tror, ha då tålamod tills Gud dömer mellan oss. Han är den bäste domaren.”

Det högmodiga ledarskapet i hans folk sa: ”Shuʿayb! Vi ska driva ut dig och de troende med dig ur vårt samhälle om ni inte återgår till vår religion.” Han sa: ”Även om vi avskyr den?

Vi skulle ljuga om Gud om vi återgick till er religion efter att han räddat oss ur den. Det är fullkomligt otänkbart för oss att återvända till den om det nu inte är Guds, vår Herres, vilja. Vår Herres kunskap omfattar allting och till Gud sätter vi vår lit. Herre! Döm i sanning mellan oss och vårt folk! Du är den bäste skiljedomaren.”

Det otrogna ledarskapet i hans folk sa: ”Om ni följer Shuʿayb kommer ni att stå som förlorare!”

Då drabbades de av jordskalvet och blev liggande framstupa i sina hem.

De som vägrade tro Shuʿayb – det var som om de aldrig bott där. Ja, de som vägrade tro på Shuʿayb, det var de som förlorade.

Han vände sig från dem och sa: ”Mitt folk! Jag förmedlade min Herres budskap till er och ville er uppriktigt väl. Hur kan jag sörja över ett så otroget folk?”

Vi har aldrig sänt en profet till ett samhälle utan att låta dess invånare uppleva lidande och motgång för att de skulle ödmjuka sig.

Sedan lät vi det onda följas av välgång, tills de frodades, och sa: ”Lidande och medgång drabbade även våra förfäder.” Då straffade vi dem helt plötsligt, när de minst anade det.

Om invånarna i dessa samhällen bara hade varit troende och gudfruktiga hade vi skänkt dem välsignelser från himmel och jord, men de vägrade tro, så vi straffade dem för deras handlingar.

Kan invånarna i dessa samhällen vara säkra på att vårt straff inte drabbar dem om natten, medan de sover?

Eller kan invånarna i dessa samhällen vara säkra på att vårt straff inte drabbar dem om förmiddagen, medan de roar sig?

Känner de sig trygga mot Guds plan? Ingen känner sig trygg mot Guds plan utom de som är förlorade.

Har det inte blivit klart för de som övertagit landet efter dess tidigare invånare att vi, om vi ville, skulle kunna straffa dem för deras synder och försegla deras hjärtan så att de inte hör?

Detta är en del av det vi berättar för dig om dessa samhällen: deras sändebud kom till dem med klara bevis, men de kunde inte tro på det de förut hade förnekat. Så förseglar Gud de otrognas hjärtan.

Vi fann att de flesta av dem saknade trohet, och vi fann att de flesta av dem var trotsiga syndare.

Sedan, efter dem, sände vi Mose med våra tecken till Farao och hans folk, men de förkastade dem. Se hur det slutade för de som spred fördärv!

Mose sa: ”Farao! Jag är ett sändebud från världarnas Herre.

Det är min plikt att bara säga sanningen om Gud. Jag har kommit till er med ett klart bevis från er Herre; frisläpp därför israeliterna med mig!”

[Farao] sa: ”Om du har kommit med bevis, visa det då – om du verkligen talar sanning!”

Då kastade han sin stav och den blev till en orm, klar och tydlig.

Och han drog fram sin hand, och den var skinande vit för alla att se.

Ledarskapet i Faraos folk sa: ”Detta är en kunnig magiker!

Han vill fördriva er från ert land.” [Farao sa:] ”Vad råder ni mig?”

De svarade: ”Låt honom och hans bror vänta medan du sänder bud till städerna,

för att föra inför dig varje kunnig magiker.”

Och magikerna kom till Farao och sa: ”Vi får väl en belöning, om vi nu står som segrare?”

Han sa: ”Ja, och ni ska höra till min närmsta krets.”

De sa: ”Mose! Antingen kastar du, eller så kastar vi.”

Han sa: ”Kasta ni!” Och när de kastade förtrollade de folks ögon och skrämde dem, och de framförde svindlande magi.

Vi ingav Mose: ”Kasta din stav!”, och den slukade deras bländverk.

Så segrade sanningen och det de hade gjort blev till intet.

De besegrades på plats och stod alldeles förödmjukade.

Och magikerna kastade sig ned på sina ansikten,

och sa: ”Vi tror på världarnas Herre,

Moses och Arons Herre!”

Farao sa: ”Tror ni på honom utan mitt tillstånd? Detta är en sammansvärjning ni smitt i staden för att fördriva dess folk. Ni ska snart få veta!

Jag ska hugga av era händer och fötter på motsatta sidor och sedan korsfästa er allesammans!”

De sa: ”Vi ska ändå återvända till vår Herre.

Du hämnas bara på oss för att vi trodde på vår Herres tecken när de nådde oss.” – ”Herre! Gjut tålamod över oss och låt oss dö som muslimer!”

Ledarskapet i Faraos folk sa: ”Ska du låta Mose och hans folk sprida fördärv i landet och överge dig och dina gudar?” Han svarade: ”Vi ska döda deras söner och låta deras döttrar leva; vi har dem fullständigt i vårt grepp!”

Mose sa till sitt folk: ”Sök hjälp hos Gud och ha tålamod! Jorden tillhör Gud och han låter vem han vill av sina tjänare ta över den. Det goda slutet tillhör de gudfruktiga.”

De svarade: ”Vi plågades innan du kom till oss och även efter att du kommit!” Han sa: ”Er Herre ska kanske förgöra er fiende och göra er till efterträdare i landet, för att se hur ni handlar.”

Vi straffade förvisso Faraos folk med torka och svaga skördar, för att de skulle låta sig förmanas.

När goda tider kom sa de: ”Detta är vad vi förtjänar!” Men när något dåligt drabbade dem skyllde de på Mose och hans följe. Deras öde vilar hos Gud allena, men de flesta av dem vet inte.

De sa: ”Vilka tecken du än visar oss för att förtrolla oss, kommer vi ändå aldrig att tro dig!”

Då lät vi dem drabbas av översvämningar, gräshoppssvärmar, löss, paddor och blod som tydliga tecken, men de var högmodiga och gjorde sig ständigt skyldiga till brott.

Och när de drabbades av straffet sa de: ”Mose! Be till din Herre för vår skull, att infria löftet han gav dig [att straffet lyfts om vi ångrar oss]! Om du skonar oss från detta straff ska vi tro på dig och låta israeliterna gå fria med dig.”

Men när vi lyfte straffet från dem, fram till en bestämd tid som de skulle nå, bröt de sitt löfte.

Så lät vi vedergällningen drabba dem och dränkte dem i havet, för att de vägrade tro på våra tecken och var likgiltiga inför dem.

Och vi lät det folk som hade förtryckts ta över de östra och västra delarna av det land vi välsignat. Och din Herres goda löfte till israeliterna uppfylldes tack vare deras tålamod. Och vi lade i ruiner allt som Farao och hans folk hade rest och byggt.

Vi förde israeliterna genom havet, och de kom till ett folk som hängav sig åt sina avgudabilder. De sa: ”Mose! Gör en gud åt oss likadan som deras gudar!” Han svarade: ”Ni är verkligen ett ovetande folk!

Vad dessa människor ägnar sig åt leder till deras undergång, och det de gör är bortkastat.”

Han sa även: ”Ska jag söka en gud åt er, annan än Gud, när han gett er företräde framför alla folk?”

Och vi räddade er från Faraos folk som utsatte er för svårt lidande och som dödade era söner och lät era döttrar leva. Det var en oerhörd prövning från er Herre.

Trettio nätter utsatte vi åt Mose och vi fullbordade dem med tio till, så att tiden som hans Herre fastställt blev totalt fyrtio nätter. Och Mose sa till sin bror, Aron: ”Var min ställföreträdare för mitt folk, gör det som är rätt och följ inte de som sprider fördärv!”

Och när Mose kom till vårt utsatta möte och hans Herre talade till honom, sa han: ”Herre! Visa dig för mig så att jag kan se dig!” Han sa: ”Du kan inte se mig, men se på berget. Om det förblir stadigt på sin plats ska du se mig.” När hans Herre visade sig för berget krossades det, och Mose föll medvetslös. När han återfick medvetande sa han: ”Upphöjd är du! Jag vänder mig till dig i ånger, och jag är den förste att tro.”

Han sa: ”Mose! Jag har utvalt dig framför alla människor genom mina budskap och mitt tal. Ta därför det jag ger dig och var tacksam!”

Och på skrifttavlorna skrev vi ned åt honom förmaningar och utläggningar om allt. ”Håll fast vid detta med beslutsamhet och uppmana ditt folk att följa det bästa däri!” Jag ska visa er de trotsiga syndarnas hemvist.

De som utan rätt uppträder högmodigt på jorden ska jag avleda från mina tecken. Även om de ser alla tecken ska de inte tro på dem. Om de ser rättfärdighetens väg kommer de inte att följa den, men om de ser villfarelsens väg kommer de att följa den. Detta för att de vägrade att tro på våra tecken och var likgiltiga inför dem.

För de som vägrar tro på våra tecken och på mötet i det kommande livet ska handlingarna gå om intet. Lönas de för annat än vad de själva gjort?

Medan Mose var borta tillverkade hans folk en skulptur av sina smycken, i form av en kalv, som gav ifrån sig ett bölande ljud. Insåg de inte att den varken kunde tala till dem eller vägleda dem? De gjorde den till sin [avgud] och begick därmed en allvarlig orätt.

När de ångrade sig och insåg att de hade gått vilse sa de: ”Om inte vår Herre förbarmar sig över oss och förlåter oss är vi förlorade!”

När Mose återvände till sitt folk, fylld av vrede och bedrövelse, utbrast han: ”Avskyvärt är det ni gjort i min frånvaro! Kunde ni inte invänta er Herres befallning?” Han kastade tavlorna och grep sin brors huvud och drog honom till sig. Aron sa: ”Son till min moder! Folket försvagade mig och var nära att döda mig. Låt inte våra fiender glädjas över det du gör mot mig, och betrakta mig inte som en av dessa orättfärdiga människor!”

Han sa: ”Herre! Förlåt mig och min bror och inneslut oss i din barmhärtighet; du är den barmhärtigaste av de barmhärtiga.”

De som gjorde kalven [till sin avgud] ska drabbas av sin Herres vrede och förnedring i det jordiska livet. Ja, så straffar vi de som smider lögner.

Mot de som begår dåliga handlingar men sedan ångrar sig och tror är din Herre ständigt förlåtande, barmhärtig.

När Moses vrede lagt sig plockade han upp skrifttavlorna vilkas text innehöll vägledning och barmhärtighet för de som bävar inför sin Herre.

Sedan valde Mose ut sjuttio män ur sitt folk till vår utsatta tid. När skalvet grep dem utbrast han: ”Herre! Om du hade velat hade du förgjort dem och mig dessförinnan. Ska du förgöra oss för vad de oförståndiga bland oss gjort? Det här var endast ditt test. Genom det vilseleder du vem du vill och vägleder vem du vill. Du är vår beskyddare, förlåt oss och förbarma dig över oss – ingen förlåter som du!

Och beskär oss gott både i detta liv och i det kommande – vi har vänt tillbaka till dig!” Han sa: ”Jag låter mitt straff drabba den jag vill, men min barmhärtighet omfattar allt. Jag ska skänka den till de gudfruktiga som betalar allmosan och som tror på våra tecken –

de som följer sändebudet; den icke läs– och skrivkunnige profeten, som de finner omnämnd hos sig i Tawrāt och Injīl. Han påbjuder dem det goda och förbjuder dem det onda, och tillåter alla goda saker för dem och förbjuder dem från allt skadligt. Han befriar dem från de bördor och bojor som tyngde dem. De som tror på honom, ärar honom och stöder honom, och följer det ljus som har uppenbarats till honom – dessa är de som det ska gå väl för.”

Säg: ”Människor! Jag är Guds sändebud till er alla, [sänd av] honom som har herraväldet över himlarna och jorden. Ingen är värd dyrkan utom han, som ger liv och tar liv. Tro därför på Gud och hans sändebud, den icke läs- och skrivkunnige profeten, som tror på Gud och hans ord, och följ honom så att ni blir vägledda.”

Bland Moses folk finns en grupp som vägleder till sanningen och dömer rättvist.

Vi delade upp dem i tolv stammar. När folket bad Mose om vatten ingav vi honom: ”Slå med din stav på stenen!” Då vällde tolv källor fram ur den, och varje stam visste vilken de skulle dricka ur. Vi lät molnen skugga dem och sände ned manna och vaktlar till dem: ”Ät av det goda vi försörjt er med!” De skadade inte oss. De skadade bara sig själva.

Och det sades till dem: ”Bo i denna stad och ät varifrån ni vill av det som finns i den, och säg: 'Befria oss från synd!', och gå in genom porten bugande. Då ska vi förlåta era illgärningar och ge de som gör gott ännu mer.”

Men de orättfärdiga bland dem ersatte orden de uppmanats att säga mot något annat, så vi sände ett straff från himlen över dem för deras orättfärdighet.

Fråga dem om staden vid havet, vars invånare bröt sabbatsbudet. På sabbaten kom fiskarna till dem i mängd vid vattenytan, men dagar utanför sabbaten syntes de inte till. På detta sätt prövade vi dem för deras olydnad.

När en grupp av dem sa: ”Varför förmanar ni ett folk som Gud ändå ska förgöra eller utsätta för ett strängt straff?” De svarade: ”För att ha en ursäkt hos er Herre, och i hopp att de ska frukta honom.”

När de struntade i förmaningarna räddade vi de som förbjudit det onda och lät de orättfärdiga drabbas av ett plågsamt straff för sin olydnad.

När de trotsigt fortsatte med det de förbjudits sa vi till dem: ”Bli föraktade apor!”

Och din Herre förkunnade att han ända till uppståndelsens dag ska sända dem folk som utsätter dem för svårt lidande. Din Herre är snabb att straffa, men han är också ständigt förlåtande, barmhärtig.

Vi skingrade dem i grupper över jorden. Bland dem fanns rättfärdiga människor och andra som inte var det. Vi prövade dem med medgång och motgång för att de skulle vända om.

Efter dem kom usla efterträdare som fick skriften i arv. De tog för sig av denna världs vinning och sa: ”Vi kommer ändå att bli förlåtna!” Och om liknande vinningar erbjuds dem tar de dem igen. Har de inte bundit sig vid skriftens förbund att bara säga sanningen om Gud? De har ju studerat dess innehåll! Det kommande livets boning är bättre för de gudfruktiga. Förstår ni inte?

De som håller fast vid skriften och förrättar bönen [ska veta att] vi inte låter de som gör det rätta bli utan belöning.

Och kom ihåg när vi lyfte berget över dem som om det vore ett molntäcke och de var övertygade om att det skulle falla ned över dem: ”Håll med kraft fast vid det vi gett er och minns dess innehåll, för att ni ska bli gudfruktiga!”

Och minns när din Herre tog fram avkomman ur Adams avkomlingars länder och fick dem att vittna om sig själva: ”Är jag inte er Herre?” De sa: ”Jo, vi vittnar!” Detta skedde för att ni inte ska säga på uppståndelsens dag: ”Vi hade ingen aning om detta!”

Och inte heller säga: ”Det var våra förfäder som var avgudadyrkare, och vi var bara deras avkomma. Ska du straffa oss för vad de som omintetgjorde [sin tro] gjorde?”

Så klargör vi tecknen för att de ska vända om.

Återge för dem berättelsen om den som fick våra tecken men slet sig loss från dem. Satan hann då ifatt honom och han gick under.

Om vi hade velat hade vi upphöjt honom genom dem, men han klamrade sig fast vid det världsliga och följde sina begär. Han är som en hund som flåsar med hängande tunga vare sig du jagar bort den eller låter den vara. Sådan är liknelsen för de som förnekar våra tecken. Berätta dessa berättelser så att de må tänka efter.

Usel är liknelsen för de som vägrar tro på våra tecken – de gör bara orätt mot sig själva.

De Gud vägleder är på rätt väg, och de han låter gå vilse är de största förlorarna.

Vi har skapat många jinner och människor för helvetet. De har hjärtan de inte förstår med, ögon de inte ser med och öron de inte hör med. De är som boskap, men de är ännu mer vilsegångna. Det är de som är de obrydda.

Gud har de vackraste och mest fullkomliga namnen; åkalla honom med dem! Och lämna de som förvränger hans namn. De ska straffas för vad de gjort.

Bland dem vi skapat finns en grupp som vägleder till sanningen och dömer rättvist.

Men de som vägrar tro på våra tecken ska vi stegvis leda mot undergång, utan att de märker det.

Jag ger dem uppskov – min plan är orubblig.

Tänker de inte efter? Deras landsman har inte förlorat förståndet, han är bara en klar varnare.

Har de inte begrundat himlarnas och jordens herravälde och allt som Gud har skapat, och att deras tid kanske närmar sig? Vilket budskap ska de tro på efter detta?

Den som Gud leder vilse kan ingen vägleda. Han lämnar dem att villrådigt irra vidare i sina överträdelser.

De frågar dig om tidpunkten för den yttersta stunden. Säg: ”Kunskapen om den finns bara hos min Herre och ingen avslöjar dess tidpunkt utom han. Den är dold för alla i himlarna och på jorden och den ska komma över er utan förvarning.” De frågar dig som om du ivrigt sökt reda på den. Säg: ”Kunskapen om den finns bara hos Gud, men de flesta vet inte detta.”

Säg: ”Jag äger varken makt att tillfoga nytta eller skada för mig själv, utöver vad Gud vill. Om jag kände till det fördolda hade jag samlat rikligt av det goda, och inget ont hade drabbat mig. Jag är bara en förkunnare av varningar och glädjebudskap för folk som tror.”

Det är han som skapat er ur en enda varelse och av den skapat dess maka, för att han skulle finna ro hos henne. Efter att han varit intim med henne bar hon en lätt börda som hon bar vidare. Men när den blev tung bad de båda sin Herre: ”Om du ger oss ett friskt barn kommer vi verkligen att vara tacksamma!”

Men när han gett dem ett friskt barn tillskrev de honom medparter i det han skänkt dem. Upphöjd är Gud, över vad de sätter vid hans sida!

Ska de tillskriva honom medparter som inte kan skapa något, utan som själva är skapade,

och som inte kan hjälpa vare sig dem eller sig själva?

Om ni kallar dem till vägledning följer de er inte. Det gör ingen skillnad om ni kallar på dem eller tiger.

De ni åkallar vid sidan av Gud är tjänare som ni. Åkalla dem och låt dem svara er, om ni talar sanning!

Har de ben att gå med eller händer att gripa med? Har de ögon att se med eller öron att höra med? Säg: ”Kalla på era avgudar och smid era planer mot mig, och ge mig inget andrum!”

Min beskyddare är förvisso Gud, som uppenbarade skriften, och han tar hand om de rättfärdiga.

De som ni dyrkar vid hans sida kan inte hjälpa vare sig er eller sig själva.

Om du kallar dem till vägledning, hör de inte. Du ser dem stirra mot dig, men de ser ingenting.

Visa tolerans, påbjud det goda och vänd dig från de oförståndiga.

Om Satan försöker egga dig, sök då skydd hos Gud. Han hör allt, vet allt.

När de gudfruktiga berörs av en ingivelse från Satan besinnar de sig, och genast ser de klart.

Men de som är [djävlarnas] bröder drar dem djupare i villfarelsen och ger inte upp.

När du inte ger dem ett tecken säger de: ”Varför har du inte valt ett själv?” Säg: ”Jag följer bara det som uppenbaras för mig från min Herre. Detta är ögonöppnande bevis från er Herre och vägledning och barmhärtighet för folk som tror.”

När Koranen reciteras, lyssna då uppmärksamt och var tysta, så att ni kan skänkas nåd.

Och minns din Herre inom dig, med ödmjukhet och vördnad och utan högljudda ord, både morgon och kväll, och var inte försumlig.

De som är hos din Herre är inte för stolta för att dyrka honom. De upphöjer honom och faller ned inför honom.

De frågar dig om krigsbytena. Säg: "Krigsbytena tillhör Gud och sändebudet." Frukta Gud och försona er med varandra, och lyd Gud och hans sändebud, om ni är troende.

De troende är de vars hjärtan fylls av bävan när Gud nämns, och vars tro växer när hans verser reciteras för dem, och som förlitar sig på sin Herre.

De som förrättar bönen och ger av det vi försörjt dem med.

Dessa är de sant troende. De ska stå högt i rang hos sin Herre, och för dem väntar förlåtelse och en ädel försörjning.

På samma sätt förde din Herre dig ut från ditt hem för ett rättfärdigt syfte, trots att en del av de troende ogillade det.

De tvistade med dig om att göra det rätta efter att det klargjorts, som om de drevs mot döden medan de såg på.

Och minns när Gud lovade er att en av de två [avgudadyrkande] grupperna skulle bli ert byte, och ni önskade att det skulle bli den obeväpnade av dem. Men Gud ville bekräfta sanningen genom sina ord och utplåna de otrogna till sista man.

Detta för att befästa sanningen och omintetgöra lögnen, hur förhatligt de obotfärdiga syndarna än skulle finna det.

Minns när ni bad er Herre om hjälp och han svarade er: ”Jag ska bistå er med tusen änglar i täta led.”

Gud gjorde detta endast till ett glädjande besked för er, och för att lugna era hjärtan. Men segern kommer i verkligheten enbart från Gud. Gud är allsmäktig, vis.

Han lät slummer svepa över er som en trygghet från honom själv, och sände ned regn från himlen för att rena er och befria er från Satans onda ingivelser och för att stärka era hjärtan och göra era steg stadiga.

Kom ihåg när din Herre ingav änglarna: ”Jag är med er, så stärk de troende!” Jag ska kasta skräck i de otrognas hjärtan. Hugg dem då i deras nackar och hugg mot varje lem!

Detta för att de trotsade Gud och hans sändebud, och den som trotsar Gud och hans sändebud [ska veta] att Gud straffar med stränghet.

Känn nu på detta! Och de otrogna har eldens straff att vänta.

Troende! När ni möter de otrogna på slagfältet, vänd dem inte ryggen!

Den som vänder dem ryggen den dagen – utom för att inta en ny stridsposition eller ansluta sig till ett annat förband – har ådragit sig Guds vrede, och hans hemvist är helvetet. Vilken usel destination!

Det var inte ni som dödade dem – det var Gud som dödade dem. Och det var inte du som kastade när du kastade – det var Gud som kastade. Det var för att pröva de troende med en god prövning från honom. Gud hör allt, vet allt.

Detta är vad som skedde, och Gud ska försvaga de otrognas planer.

Om det var ett avgörande ni bad om har avgörandet nu nått er. Upphör ni är det bättre för er, men tar ni upp [striden] igen slår vi tillbaka. Era styrkor ska inte gagna er det minsta, hur stora de än är. Gud är med de troende.

Troende! Lyd Gud och hans sändebud och vänd er inte från honom medan ni hör.

Var inte som de som säger ”Vi hör” utan att lyssna.

De värsta varelserna inför Gud är de döva och stumma som inte använder sitt förstånd.

Om Gud hade sett något gott i dem, hade han låtit dem höra. Men om han lät dem höra skulle de ändå vända sig bort i motvilja.

Troende! Svara Gud och sändebudet när han kallar er till det som ger er liv! Och vet att Gud kommer mellan människan och hennes hjärta och att ni ska samlas till honom.

Och akta er för ett straff som inte enbart drabbar de orättfärdiga bland er. Vet att Gud verkligen straffar med stränghet.

Minns när ni var få och förtryckta i landet och fruktade att folk skulle röva bort er. Då gav han er en tillflykt och stärkte er med sin hjälp och försörjde er med goda ting för att ni ska visa tacksamhet.

Troende! Svik inte Gud och sändebudet, och svik inte det som anförtrotts er – ni vet ju bättre.

Och vet att era ägodelar och era barn är en prövning, och att en stor belöning väntar hos Gud.

Troende! Om ni fruktar Gud skänker han er förmågan att skilja [mellan rätt och fel], utplånar era synder och förlåter er. Guds nådegåvor är outsinliga.

Och minns när de otrogna smidde planer mot dig för att fängsla dig, döda dig eller fördriva dig. De smidde sina planer, men Gud smidde sina, och Gud är den bäste som smider planer.

När våra verser reciteras för dem, säger de: ”Det här har vi redan hört. Om vi velat skulle vi kunnat säga något liknande. Det är bara gamla sagor”

Och de sa: ”Gud! Om detta verkligen är sanningen från dig, låt då stenar regna över oss från himlen eller sänd ett smärtsamt straff över oss!”

Men Gud skulle inte straffa dem medan du är bland dem, och Gud skulle inte straffa dem medan de söker förlåtelse.

Men varför skulle Gud inte straffa dem, när de hindrar andra från den heliga moskén, trots att de inte har mest rätt till den? De med mest rätt till den är de gudfruktiga, men de flesta av dem vet inte det.

Deras bön vid helgedomen var endast visslingar och handklappningar, så känn nu straffet för er otro!

De otrogna spenderar sina rikedomar för att avleda från Guds väg, och de ska fortsätta spendera dem. Sedan ska det bli deras bedrövelse, och till sist ska de besegras. De otrogna ska samlas till helvetet,

för att Gud ska skilja de onda från de goda, lägga de onda på varandra, trava ihop dem och kasta dem i helvetet. Dessa är de verkliga förlorarna.

Säg till de otrogna att om de upphör [med sin otro] ska det förflutna förlåtas dem. Men om de återfaller har de tidigare folkens öde redan statuerat exempel.

Och bekämpa dem tills avgudadyrkan och förföljelse upphör och all gudsdyrkan ägnas Gud. Om de upphör har Gud förvisso full insikt i allt de gör.

Men om de vänder sig bort, ska ni veta att Gud är er Beskyddare – och vilken makalös Beskyddare! Ja, vilken enastående Hjälpare!

Ni ska veta att en femtedel av allt krigsbyte ni tar tillhör Gud och sändebudet, hans nära släktingar, de faderlösa, de fattiga och resenären i nöd – om ni verkligen tror på Gud och det vi sände ned till vår tjänare den dag sanningen skildes från lögnen; den dag de två styrkorna möttes. Gud har makt över allt.

Ni var på dalens närmre sida och de vid den bortre, med karavanen nedanför er. Hade ni kommit överens [om strid] hade ni inte hållit överenskommelsen, men det skedde för att Gud skulle fullborda ett redan avgjort beslut: att den som gick under skulle gå under efter ett klart bevis, och den som överlevde skulle överleva efter ett klart bevis. Gud hör allt, vet allt.

Gud visade dig dem i din dröm som få och hade han visat dem som många hade ni tappat modet och tvistat om saken, men Gud skonade er. Han vet vad som döljs i människans inre.

Och kom ihåg när ni möttes lät han dem framstå som få i era ögon och lät er framstå som få i deras, för att Gud skulle fullborda ett redan avgjort beslut. Till Gud återförs alla angelägenheter.

Troende! När ni möter en fientlig styrka, stå då fasta och minns Gud mycket för att ni ska lyckas.

Lyd Gud och hans sändebud och tvista inte sinsemellan så att ni tappar modet och er kraft viker. Håll ut! Gud är med de tålmodiga.

Var inte som de som drog ut från sina hem i högmod och för att imponera på folk, och som avledde från Guds väg. Gud omsluter allt de gör.

Och Satan förskönade deras gärningar för dem och sa: ”Ingen kan besegra er i dag. Jag står vid er sida” Men när de två styrkorna fick syn på varandra vände han på klacken och sa: ”Jag tar avstånd från er. Jag ser vad ni inte ser, och jag fruktar Gud. Hans straff är strängt.”

De skenbart troende och de med sjuka hjärtan sa: ”Deras tro har lurat dem” Men den som förlitar sig på Gud [ska veta att] Gud förvisso är allsmäktig, vis.

Om du kunde se när änglarna tar de otrognas själar och slår dem i ansiktet och på ryggen: "Känn på det brännande straffet!

Detta är resultatet av era handlingar, och Gud är aldrig orättvis mot sina tjänare.”

Likt Faraos män och de före dem – de förkastade Guds budskap, så Gud straffade dem för deras synder. Gud är stark och hans straff är strängt.

Det är för att Gud inte ändrar en välgärning han skänkt ett folk förrän de själva ändrar sitt tillstånd. Gud hör allt, vet allt.

Likt Faraos män och de före dem – de vägrade tro på sin Herres budskap, så vi förgjorde dem för deras synder och dränkte Faraos män. Alla var de orättfärdiga.

De värsta varelserna inför Gud är de otrogna som aldrig kommer att tro –

de som du slutit avtal med men som bryter sitt avtal varje gång utan att frukta Gud.

Om du möter dessa i krig, låt dem då bli ett exempel som avskräcker andra efter dem, så att de tar varning.

Och misstänker du förräderi från ett folk, säg då upp avtalet på lika villkor. Gud tycker inte om förrädare.

De otrogna ska inte tro att de har kommit undan. De kan aldrig undfly.

Rusta er mot dem med all den styrka ni förmår och med stridshästar i beredskap, så att ni ingjuter skräck i Guds och era fiender och i andra bortom dem, som ni inte känner till men som Gud känner till. Allt ni spenderar för Guds sak ska återgäldas er till fullo, och ni ska inte behandlas orättvist.

Och söker de fred, acceptera den då och förlita dig på Gud. Han hör allt, vet allt.

Men vill de lura dig, så är Gud tillräcklig för dig. Det är han som stärkt dig med sin hjälp och med de troende,

och förenat deras hjärtan. Om du så hade spenderat allt på jorden hade du inte kunnat förena deras hjärtan, men Gud förenade dem. Han är allsmäktig, vis.

Profet! Gud är tillräcklig för dig och för de troende som följer dig.

Profet! Sporra de troende till strid! Om det finns tjugo ståndaktiga män bland er kommer de att besegra tvåhundra. Och om det finns hundra bland er kommer de att besegra tusen av de otrogna. Detta eftersom de är ett folk utan förståelse.

Nu har Gud lättat er börda, för han vet att det finns svaghet i er. Om det finns hundra ståndaktiga män bland er kommer de att besegra tvåhundra. Och om det finns tusen bland er kommer de att besegra tvåtusen med Guds vilja. Gud är med de ståndaktiga.

Det anstår inte en profet att ta krigsfångar förrän han krossat motståndet på slagfältet. Ni vill ha denna världens vinningar, men Gud vill ge er det kommande livet. Gud är allsmäktig, vis.

Om inte ett tidigare beslut från Gud redan hade gällt skulle ett oerhört straff ha drabbat er för det ni tog.

Nyttja nu det krigsbyte ni tagit – det är tillåtna och goda ting – och frukta Gud! Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Profet! Säg till krigsfångarna i ert förvar: ”Om Gud finner något gott i era hjärtan ger han er bättre än det som togs ifrån er och förlåter er. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.”

Men om de vill förråda dig har de tidigare även sökt förråda Gud, och han gav dig då seger mot dem. Gud är allvetande, vis.

De som antagit tron och som utvandrat och kämpat med sina ägodelar och sina liv för Guds sak, och de som gett dem skydd och stöd – de är alla varandras beskyddare. Och de troende som inte utvandrat har ni ingen beskyddarplikt gentemot förrän de utvandrar. Ber de er om hjälp [mot de som förtrycker dem] för trons skull är ni dock skyldiga att bistå dem, såvida det inte är emot ett folk ni har förbund med. Gud har full insikt i allt ni gör.

De otrogna är varandras beskyddare. Om ni inte gör detsamma blir det svår prövning på jorden och stort fördärv.

De som har antagit tron, utvandrat och kämpat för Guds sak, och de som gett skydd och stöd – dessa är de sant troende. Dem väntar förlåtelse och en ädel försörjning.

Och de som senare antog tron och som utvandrade och kämpade vid er sida – dessa hör till er. Och de som är besläktade har, enligt Guds föreskrift, företräde [att ärva] varandra. Gud har full vetskap om allt.

Gud och hans sändebud säger upp avtalen ni slutit med avgudadyrkarna.

Rör er fritt på jorden i fyra månader, men vet att ni inte kan undfly Gud, och att Gud förödmjukar de otrogna.

En kungörelse från Gud och hans sändebud till folket på den stora vallfärdens dag: Gud och hans sändebud säger upp avtalen med avgudadyrkarna. Ångrar ni er är det bättre för er, men vänder ni er bort ska ni veta att ni inte kan undfly Gud. Förkunna för de otrogna att ett smärtsamt straff väntar dem.

Undantagna är de avgudadyrkare ni slutit avtal med och som inte brutit det på något sätt och inte stött någon mot er. Fullgör ert avtal med dem till dess tid löper ut. Gud älskar de gudfruktiga.

När de helgade månaderna löpt ut, döda då avgudadyrkarna var ni än finner dem; ja, grip dem, belägra dem och lägg er i bakhåll för dem överallt. Men ångrar de sig, förrättar bönen och ger den obligatoriska allmosan, låt dem då gå. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Och om någon av avgudadyrkarna söker ditt beskydd, ge honom då beskydd så att han kan höra Guds ord, och för honom sedan till en plats där han är trygg. Det är för att de är människor som saknar kunskap.

Hur kan avgudadyrkarna ha ett avtal med Gud och hans sändebud, bortsett från dem ni slutit avtal med vid den heliga moskén? Så länge de upprätthåller avtalet med er ska även ni göra det med dem. Gud älskar förvisso de gudfruktiga.

Hur [något avtal finnas], när de – om de får övertaget över er – varken tar hänsyn till släktband eller skyddsavtal? De söker blidka er med sina ord medan deras hjärtan står i motsättning. De flesta av dem är trotsiga syndare.

De har bytt bort Guds budskap mot ett ynkligt pris och avlett från hans väg. Förkastligt är det de gör!

De tar inte hänsyn till vare sig släktband eller skyddsavtal gentemot en troende. Dessa överskrider alla gränser.

Men om de ångrar sig, förrättar bönen och betalar den obligatoriska allmosan är de era bröder i tron. Vi klargör tecknen för människor som vet.

Men om de bryter sina eder efter att ha slutit avtal och smädar er tro, strid då mot ledarna för otro – de har inga eder – kanske slutar de då.

Ska ni inte strida mot ett folk som bröt sina eder och planerade att fördriva sändebudet, och som angrep er först? Fruktar ni dem? Gud har mer rätt att fruktas, om ni verkligen är troende!

Strid mot dem! Gud ska straffa dem genom era händer och förödmjuka dem och ge er seger över dem. Och han ska läka de troendes bröst,

och stilla vreden i deras hjärtan. Gud godtar ånger från vem han vill. Gud är allvetande, vis.

Eller trodde ni att ni skulle lämnas utan att Gud urskilt vilka bland er som kämpar och som inte ägnar sin tillgivenhet åt andra än Gud, hans sändebud och de troende? Gud är väl medveten om allt ni gör.

Det anstår inte avgudadyrkarna att förvalta Guds moskéer medan de vittnar om sin egen otro. Deras handlingar är förgäves, och i elden ska de förbli.

Guds moskéer förvaltas endast av de som tror på Gud och den yttersta dagen, förrättar bönen, ger den obligatoriska allmosan och inte fruktar någon utom Gud. Dessa kan hoppas höra till de vägledda.

Likställer ni de som ger pilgrimerna vatten och förvaltar den heliga moskén med de som tror på Gud och den yttersta dagen och som kämpar för Guds sak? De är inte likställda inför Gud. Gud vägleder inte orättfärdiga människor.

De som har antagit tron och som utvandrat och kämpat för Guds sak med sina ägodelar och sina liv har den högsta rangen hos Gud. Dessa är de verkliga segrarna.

Deras Herre ger dem glädjebudet om sin barmhärtighet och sitt välbehag, och om trädgårdar med beständig salighet

Där ska de förbli i all evighet. Hos Gud väntar en väldig belöning.

Troende! Ta inte era fäder och bröder till allierade om de föredrar otro framför tro. De bland er som väljer dem som allierade agerar säkerligen orättfärdigt.

Säg: ”Om era fäder, söner, bröder, hustrur, er släkt, de ägodelar ni förvärvat, handel ni fruktar ska gå under och bostäder ni håller kära betyder mer för er än Gud och hans sändebud och kamp för hans sak – vänta då tills Gud kommer med sitt beslut. Gud vägleder inte de trotsiga syndarna.”

Gud har sannerligen gett er seger på många slagfält, även på Ḥunayns dag – då ert stora antal bländade er. Men det gagnade er inte det minsta. Jorden kändes trång för er, trots sin vidd, och ni vände ryggen och flydde.

Sedan sände Gud ned ett lugn från sig över sitt sändebud och de troende, och sände styrkor ni inte kunde se, och straffade de som förkastade tron. Sådan var de otrognas lön.

Därefter godtog Gud ångern från dem han valde ut. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Troende! Avgudadyrkarna är orena. Låt dem inte närma sig den heliga moskén efter detta år. Och fruktar ni fattigdom ska Gud förse er av sin godhet, om det är hans vilja. Gud är allvetande, vis.

Strid mot dem bland skriftens folk som inte tror på Gud och på den yttersta dagen, och som inte upprätthåller de förbud som Gud och hans sändebud har fastställt, och som inte bekänner sig till den sanna tron – tills de ur egen hand och i undergivenhet betalar skyddsskatten.

Judarna säger: ”Esra är Guds son”, och de kristna säger: ”Messias är Guds son.” Dessa ord lämnar deras munnar! Deras ord liknar de tidigare otrognas. Må Gud förgöra dem! Hur kan de låta sig avledas så?

De tog sina rabbiner och munkar till herrar vid sidan av Gud, liksom Messias, Marias son. Men de befalldes bara att dyrka en enda Gud – ingen är värd dyrkan utom han. Upphöjd är han, över vad de sätter vid hans sida!

De vill släcka Guds ljus med sina ord, men Gud är fast besluten att låta sitt ljus skina för fullt, även om de otrogna avskyr det.

Det är han som har sänt sitt sändebud med vägledningen och den sanna religionen för att låta den segra över alla andra religioner, även om avgudadyrkarna avskyr det.

Troende! Många rabbiner och munkar lägger beslag på folks ägodelar på orättmätiga sätt och avleder från Guds väg. De som samlar på sig rikedomar av guld och silver, men inte spenderar från dem i Guds väg – ge dem besked om ett smärtsamt straff

den dag då dessa [rikedomar] ska upphettas i helvetets eld och bränna deras pannor, ryggar och sidor [och det sägs till dem:] ”Det här är det som ni samlat åt er själva; känn nu på konsekvenserna av det ni har samlat på er!”

Enligt Guds ordning finns det tolv månader, något som fastställdes i Guds bok den dag han skapade himlarna och jorden. Fyra av dem är helgade. Det är den rätta ordningen. Gör er inte själva orätt under dem! Och strid mot avgudadyrkarna allesammans, liksom de strider mot er allesammans. Vet att Gud är med de gudfruktiga.

Att förskjuta [de helgade månaderna] leder bara till ökad otro; de otrogna vilseleds genom det. De betraktar den som ohelgad ett år och helgad nästa år för att det ska motsvara antalet månader som Gud helgat. På så sätt vill de göra tillåtet det som Gud har förbjudit. Deras onda gärningar har förskönats för dem. Gud vägleder inte otrogna människor.

Troende! Vad är det med er? När det sägs: ”Gå ut i strid för Guds sak!” klamrar ni er fast vid era hem. Nöjer ni er med detta liv framför det kommande? Njutningen i detta liv är ringa jämfört med det kommande.

Om ni inte går ut i strid ska han utsätta er för ett plågsamt straff och byta ut er mot ett annat folk, och ni kan inte skada honom det minsta. Gud har makt över allt.

Om ni inte hjälper honom, gjorde Gud det redan [utan er] när de otrogna drev bort honom. Han, som var en av de två i grottan, sa då till sin kamrat: ”Sörj inte – Gud är med oss.” Då sände Gud ett lugn från sig över honom och stärkte honom med styrkor ni inte kunde se. Han gjorde de otrognas ord lägst medan Guds ord är det högsta. Gud är allsmäktig, vis.

Gå ut i strid, vare sig i gynnsamma eller svåra förhållanden, och kämpa för Guds sak med era ägodelar och era liv! Det är bäst för er, om ni bara visste.

Hade krigsbytet varit lättåtkomligt och resan enkel skulle de utan tvekan ha anslutit sig till dig, men resan blev dem för mödosam. De kommer att svära vid Gud: ”Om vi kunnat hade vi gått ut med er!” De förgör sig själva, och Gud vet att de ljuger.

Gud har förlåtit dig, men varför gav du dem dispens innan det blivit klart vilka som talade sanning och vilka som ljög?

De som tror på Gud och den yttersta dagen ber dig aldrig om dispens från att kämpa med sina ägodelar och sina liv. Gud vet vilka de gudfruktiga är.

Det är bara de som inte tror på Gud och den yttersta dagen som ber dig om dispens. Deras hjärtan tvivlar, och i sitt tvivel vacklar de.

Om de verkligen hade velat dra ut hade de förberett sig, men Gud ogillade att de deltog så han höll dem tillbaka, och det sades: ”Stanna ni med de som stannar kvar!”

Om de hade gått ut med er skulle de bara ha fördärvat och rusat runt bland er för att splittra er. Bland er finns de som lyssnar ivrigt på dem. Gud vet vilka de orättfärdiga är.

De har även tidigare försökt skapa splittring och förvrängt saker och ting för dig. Men sanningen kom till slut och Guds vilja segrade – allt till deras förargelse.

Bland dem finns de som säger: ”Ge mig dispens och utsätt mig inte för prövning!” Men det är i prövningen de har fallit. Helvetet ska omsluta de otrogna.

Om något gott händer dig grämer de sig men om du möts av motgångar säger de: ”Vi förutsåg detta och var förberedda!” Sedan vänder de sig bort, belåtna med sig själva.

Säg: ”Inget drabbar oss utom det Gud föreskrivit för oss. Han är vår Beskyddare, och det är på Gud de troende ska förlita sig!”

Säg: ”Väntar ni er något annat för oss än ett av två goda utfall? Vi väntar på att Gud ska straffa er direkt, från sig själv, eller genom våra händer. Men vänta ni – vi väntar med er!”

Säg: ”Skänk frivilligt eller motvilligt, det kommer ändå inte att accepteras från er! Ni är ett trotsigt folk.”

Det som hindrar deras gåvor från att godtas är att de vägrar tro på Gud och hans sändebud, samt deras ständiga slöhet inför bönen och motvillighet att skänka [till goda ändamål].

Låt dig inte imponeras av deras ägodelar och barn. Gud vill enbart plåga dem genom det i detta liv och att deras själar ska lämna [deras kroppar] medan de fortfarande är otrogna.

De svär vid Gud att de tillhör er gemenskap, men de står inte med er; så gör det bara för att de fruktar er.

Om de kunde hitta en fristad eller en grotta eller en håla i marken skulle de fly dit i all hast.

Bland dem finns den som kritiserar dig [för hur du fördelar] allmosorna. Om de får något av dem blir de nöjda, men om de inte får något av dem blir de missnöjda.

Hade de bara nöjt sig med det Gud och hans sändebud gett dem och sagt: ”Gud är allt vi behöver! Gud ska ge oss av sin godhet, och hans sändebud likaså. Det är till Gud vi sätter vårt hopp.”

[De förpliktade] allmosorna får endast ges till de fattiga, de behövande, de som arbetar med att samla in dem, de vars hjärtan ska vinnas [över till tron], de som ska friköpas ur slaveri, de skuldsatta, de som kämpar för Guds sak och de nödställda resande. Det är en föreskrift från Gud. Gud är allvetande, vis.

Bland dem finns de som besvärar profeten och säger: ”Han tror på allt han hör!” Säg: ”Han lyssnar till ert bästa”. Han tror på Gud och litar på de troende, och han är en nåd för de troende bland er. De som besvärar Guds sändebud har ett smärtsamt straff att vänta.

De svär vid Gud inför er för att behaga er, men Gud och hans sändebud har mer rätt att behagas – om de verkligen är troende.

Vet de inte att den som visar fiendskap mot Gud och hans sändebud är dömd att brinna för evigt i helvetets eld? Det är den yttersta förnedringen!

De skenbart troende fruktar att en sura ska uppenbaras, som avslöjar vad de döljer i sitt innersta. Säg: ”Fortsätt ni att göra narr! Gud kommer att avslöja det ni fruktar för.”

Om du frågar dem, kommer de att svara: ”Vi pratade bara strunt och roade oss!” Säg: ”Var det alltså Gud, hans tecken och hans sändebud ni gjorde er lustiga över?

Kom inte med ursäkter! Ni har förkastat den tro ni tidigare bekände er till!” Om vi förlåter somliga av er straffar vi andra för att de var obotfärdiga syndare.

De skenbart troende, männen såväl som kvinnorna, är av samma slag. De påbjuder det onda och förbjuder det goda och håller tillbaka sina händer från att ge. De övergav Gud, så han övergav dem. De skenbart troende är de trotsiga syndarna.

Gud har lovat de skenbart troende, männen såväl som kvinnorna, och de [öppet] otrogna, helvetets eld och där ska de förbli; den är nog för dem. Gud har fördömt dem, och ett ändlöst straff väntar dem.

[Ni skenbart troende] är som de före er. De var dock starkare, rikare och hade fler barn. De njöt av sin lott, och ni har njutit av er lott som de före er njöt av sin. Och precis som de ägnade sig åt meningslöst tal gör även ni det. Deras gärningar gick förlorade i detta liv och det kommande. Dessa är förlorarna.

Har inte berättelserna nått dem om deras föregångare; Noas folk, [stammarna] 'Ād och Thamūd, Abrahams folk, folket i Midjan och de omstörtade städerna? Deras sändebud kom till dem med klara bevis. Gud gjorde ingen orätt mot dem, utan de gjorde orätt mot sig själva.

De troende, männen såväl som kvinnorna, är varandras fasta stöd. De påbjuder det goda och förbjuder det onda, och de förrättar bönen och ger den obligatoriska allmosan och lyder Gud och hans sändebud. Dessa ska Gud visa barmhärtighet. Gud är allsmäktig, vis.

Gud har lovat de troende, männen såväl som kvinnorna, trädgårdar genom vilka floder rinner, och där ska de förbli, och goda boningar i Edens trädgårdar. Men Guds välbehag är större än allt. Det är den väldiga segern!

Profet! Kämpa mot de [öppet] otrogna och de skenbart troende och var sträng mot dem. Deras hemvist är helvetet, vilket fasansfullt slut!

De svär vid Gud att de inte har sagt något, men det de sa var ett otrons ord, och de har förkastat tron efter sin bekännelse till islam. De avsåg även [att skada dig] men misslyckades. Deras enda invändning var att Gud och hans sändebud berikat dem av sin godhet! Om de vänder sig till Gud i ånger är detta det bästa för dem, men om de vänder sig bort ska Gud straffa dem hårt i detta liv och i det kommande. På jorden har de varken någon som hjälper eller skyddar dem.

Bland dem finns de som lovade Gud: ”Om han ger oss av sin godhet ska vi sannerligen skänka allmosor och vara rättfärdiga!”

Men när han gav dem av sin godhet snålade de med det och vände sig bort i motvilja.

Till följd av detta lät han hyckleriet slå rot i deras hjärtan, fram till den dag de möter honom. Detta för att de bröt sitt löfte till Gud och ständigt förde fram lögner.

Vet de inte att Gud känner till deras hemligheter och deras hemliga samtal, och att Gud vet allt som är dolt?

De som klandrar de troende som frivilligt skänker till de behövande och de som ger det lilla de förmår, och förlöjligar dem, ska Gud förlöjliga tillbaka, och de ska få ett smärtsamt straff.

Be om förlåtelse för dem eller låt bli att be om förlåtelse för dem; om du så ber om förlåtelse för dem sjuttio gånger ska Gud aldrig förlåta dem. Detta eftersom de vägrade tro på Gud och hans sändebud. Gud vägleder inte de trotsiga syndarna.

De som uteblev [från fälttåget] gladdes åt att ha stannat kvar hemma i trots mot Guds sändebud. De kände ovilja mot att kämpa med sin egendom och med risk för livet för Guds sak. Och de sa: ”Gå inte ut i strid i hettan!” Säg: ”Helvetets eld är betydligt hetare!” – om de bara kunde förstå.

Låt dem skratta en stund. De ska gråta mycket som straff för vad de brukade göra.

Om Gud återför dig till en grupp av dem och de ber om lov att dra ut, säg: ”Ni ska aldrig dra ut med mig och aldrig strida vid min sida mot någon fiende! Ni valde att stanna kvar första gången, så bli nu kvar tillsammans med alla andra som uteblev.”

Och be aldrig för någon av deras döda och stå inte vid dennes grav. De vägrade tro på Gud och hans sändebud och de dog som trotsiga syndare.

Se inte med beundran på deras egendomar och barn. Gud vill enbart plåga dem genom det i detta liv och att deras själar ska lämna [deras kroppar] medan de fortfarande är otrogna.

När en sura uppenbarades med orden: ”Tro på Gud och kämpa vid hans sändebuds sida” bad de förmögna bland dem om dispens och sa: ”Lämna oss här med de som stannar kvar!”

De nöjde sig med att vara med de som stannade, och deras hjärtan förseglades så de förlorade förmågan att förstå.

Men sändebudet och de troende vid hans sida kämpade med sina ägodelar och sina liv. Dessa har allt gott att vänta, ja, dessa är de som det går väl för.

För dessa har Gud förberett trädgårdar, genom vilka floder rinner, och där ska de förbli. Detta är den väldiga segern!

Beduinerna kom med sina ursäkter för att få dispens, och de som ljög för Gud och hans sändebud stannade också kvar. Ett smärtsamt straff ska drabba de otrogna bland dem.

Inget klander riktas mot de svaga, de sjuka eller de som inte finner något att ge, så länge de är uppriktiga mot Gud och hans sändebud. Mot de som gör gott finns inget fördömande. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Inte heller mot de som kom till dig för att du skulle utrusta dem och du sa: ”Jag har inget att utrusta er med” – de som vände sig bort med ögonen fulla av tårar av sorg över att de inte hade något att ge.

Fördömandet riktas bara mot de som ber dig om dispens trots att de hör till de välbärgade. De nöjde sig med att vara bland de som stannade kvar. Gud har förseglat deras hjärtan så de vet inte.

När ni återvänder till dem kommer de med ursäkter. Säg: ”Kom inte med ursäkter, för vi tror er inte! Gud har underrättat oss om ert verkliga tillstånd. Gud och hans sändebud ska se era gärningar, och sedan kommer ni att återföras till den som väl känner till det som är fördolt och det som är synligt, och han ska låta er veta vad ni brukade göra.”

När ni återvänder till dem, kommer de att svära vid Gud för att ni ska lämna dem ifred. Lämna dem då – de är vidriga – och deras hemvist är helvetet, som straff för vad de brukade göra!

De svär inför er för att ni ska bli nöjda med dem. Men även om ni blir nöjda med dem är Gud inte nöjd med dessa trotsiga syndare.

Beduinerna är värre i sin otro och tendens att utge sig som troende, och mer benägna att inte känna till gränserna som Gud har uppenbarat för sitt sändebud. Gud är allvetande, vis.

Bland beduinerna finns de som ser det som att de går med förlust när de skänker, och de hoppas på att motgångar ska drabba er. Hemska missöden ska i stället drabba dem! Gud hör allt, vet allt.

Och bland beduinerna finns de som tror på Gud och den yttersta dagen, och som ser det de skänker som ett sätt att närma sig Gud och få ta del av sändebudets böner. Det för dem sannerligen närmare! Gud ska innesluta dem i sin barmhärtighet. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

De främsta föregångarna bland utvandrarna och hjälparna, och de som följde dem i godhet – dessa är Gud nöjd med och de är nöjda med honom. För dessa har Gud förberett trädgårdar, genom vilka floder rinner, och där ska de förbli i all evighet. Det är den väldiga segern!

Bland beduinerna i ert närområde finns sådana som utger sig för att vara troende, och bland Medinas invånare finns de som envist håller fast vid att låtsas tro. Du känner inte till dem, men vi känner till dem. Vi ska straffa dem dubbelt och därefter ska de föras till ett oerhört straff.

Andra har erkänt sina synder; de blandade goda handlingar med onda. Förhoppningsvis godtar Gud deras ånger. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Ta emot [den obligatoriska] allmosan från deras rikedomar, för att rena dem och höja dem genom den, och be för dem; dina böner är en trygghet för dem. Gud hör allt, vet allt.

Vet de inte att det är Gud som godtar sina tjänares ånger och tar emot deras allmosor, och att Gud är den som ständigt godtar ånger, den Barmhärtige?

Säg: ”Handla ni! Gud, hans sändebud och de troende kommer att bevittna era handlingar. Sedan återförs ni till den som känner väl till det som är fördolt och det som är synligt, och han ska berätta för er vad ni brukade göra.”

Och andra avvaktar Guds beslut – antingen straffar han dem eller så godtar han deras ånger. Gud är allvetande, vis.

Och det finns de som byggt en moské för att vålla skada, sprida otro och splittra de troende, och som utpost åt den som tidigare fört krig mot Gud och hans sändebud. De ska svära: ”Vi avsåg bara gott!”, men Gud vittnar om att de ljuger.

Be aldrig i den! En moské som grundades på gudsfruktan från första dagen är mer värd att du där förrättar din bön. I den finns män som älskar att rena sig, och Gud älskar de som renar sig.

Är den som grundar sin byggnad på gudsfruktan och på hans välbehag bättre, eller den som uppför den vid kanten av en urholkad brant som rasar ned med honom i helvetets eld? Gud vägleder inte orättfärdiga människor.

Deras byggnad som de grundat ska ständigt vara en källa till tvivel i deras hjärtan, tills deras hjärtan slits i stycken. Gud är allvetande, vis.

Gud har köpt de troendes liv och ägodelar i utbyte mot att de får paradiset. De strider för Guds sak och de dödar och dödas. Ett sant löfte bindande för honom i Tawrāt, Injīl och Koranen. Och vem håller sitt löfte bättre än Gud? Gläd er åt den handel ni slutit med honom. Det är den väldiga segern!

[Detta gäller] de som ångrar sig, utför sin dyrkan, lovprisar, iakttar fastan, bugar och faller ned, och som påbjuder det goda, förbjuder det onda och iakttar Guds gränser – ja, förkunna detta glädjebud för de troende!

Det anstår inte profeten eller de troende att be om förlåtelse för avgudadyrkarna, även om de vore nära släktingar, efter att det har blivit klart för dem att de hör till den brinnande eldens folk.

Abrahams bön om förlåtelse för sin far var bara på grund av ett löfte han gett honom. Men när det stod klart för honom att han var en fiende till Gud, tog han avstånd från honom. Abraham var verkligen djupt from och fördragsam.

Gud vilseleder inte ett folk efter att ha väglett dem förrän han klargjort för dem vad de ska akta sig för. Gud har full vetskap om allt.

Gud äger herraväldet över himlarna och jorden. Han ger liv och han tar liv. Och ni har ingen som kan hjälpa er eller skydda er förutom Gud.

Gud godtog ångern från profeten och från utvandrarna och hjälparna som följde honom i svårighetens stund, efter att somligas hjärtan varit nära att vackla. Sedan godtog han deras ånger. Han är förbarmande och barmhärtig mot dem.

[Gud godtog även ångern från] de tre som lämnades kvar – när jorden blev dem trång trots sin vidd, och deras egna själar blev dem trånga, och de insåg att det inte fanns någon tillflykt undan Gud, utom hos honom. Då vände han sig till dem för att de skulle ångra sig. Gud är den som ständigt godtar ånger, den Barmhärtige.

Troende! Frukta Gud och var med de sanningsenliga.

Det anstår inte Medinas invånare och beduinerna runt dem att utebli när Guds sändebud drar ut i strid, eller att föredra sina egna liv framför hans. För all törst som drabbar dem; för varje utmattning och hunger för Guds sak; för varje plats de kommer till, som förargar de otrogna, och för varje skada de tillfogar fienden ska en god gärning upptecknas för dem. Gud låter inte de godas belöning gå förlorad.

Allt de ger, litet som stort, och varje dal de korsar, upptecknas för dem – för att Gud ska belöna dem för det bästa de brukade göra.

Men alla troende bör inte gå ut i strid. Ur varje grupp bör en del stanna för att fördjupa sig i kunskapen om tron och förmana sitt folk när de återvänder till dem, så att de är på sin vakt.

Troende! Strid mot de otrogna i er närhet och låt dem möta er stränghet. Vet att Gud är med de som fruktar honom.

När en sura uppenbaras säger vissa av dem: ”Vem av er har fått sin tro stärkt av denna?” För de som redan tror stärker den deras tro och de fylls av glädje.

Men för dem vars hjärtan är sjuka lägger den tvivel till deras tvivel, och de dör som otrogna.

Inser de inte att de varje år prövas både en och två gånger? Ändå ångrar de sig inte och låter sig inte förmanas!

Och när en sura uppenbaras tittar de på varandra: ”Ser någon er?” Sedan vänder de sig bort. Gud vänder bort deras hjärtan därför att de är ett folk utan förstånd.

Ett sändebud ur era egna led har nu kommit till er. Det som plågar er tynger honom och han är högst mån om ert bästa. Mot de troende är han förbarmande och barmhärtig.

Om de ändå vänder sig bort, säg: ”Gud är tillräcklig för mig – ingen är värd dyrkan utom han! På honom förlitar jag mig, och han är Herren över den väldiga tronen.”

Alif Lām Rā. Detta är verser ur skriften full av visdom. [1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Är det underligt för folk att vi har uppenbarat för en man från deras egna led att han ska varna människorna och ge de troende det glada budskapet att de har en upphöjd ställning hos sin Herre? De otrogna säger: ”Det här är en uppenbar magiker!”

Er Herre är Gud, som skapade himlarna och jorden på sex dagar och sedan höjde sig över tronen. Han styr allt. Ingen kan medla [inför honom] utan hans tillåtelse. Detta är Gud, er Herre – dyrka honom! Vill ni inte besinna er?

Till honom ska ni alla återvända, enligt Guds sanna löfte. Han inledde skapelsen och ska upprepa den för att med rättvisa belöna de som trott och handlat rättfärdigt. Men de otrogna har en dryck av skållhett vatten att vänta, och ett smärtsamt straff för sin otro.

Det är han som gett solen dess bländande ljus och månen dess sken, och han fastställde dess faser för att ni ska kunna beräkna årens antal och föra tideräkning. Gud skapade detta för ett alldeles visst syfte. Han klargör tecknen för de som vet.

I växlingen mellan natt och dag, och i allt som Gud har skapat i himlarna och på jorden, finns sannerligen tecken för gudfruktiga människor.

De som inte ser fram emot mötet med oss utan nöjer sig med det jordiska livet och finner ro i det, och som är likgiltiga inför våra tecken –

deras hemvist ska bli elden, [som straff] för vad de förvärvat.

De som tror och handlar rättfärdigt kommer deras Herre att vägleda genom deras tro. Floder ska strömma nedanför dem i lycksalighetens trädgårdar.

Deras bön där ska vara: ”Upphöjd är du, Gud!”, och deras hälsning ska vara: ”Fred!” Och deras sista bön ska vara: ”All lovprisning tillkommer Gud, världarnas Herre!”

Om Gud påskyndade det onda för människorna lika snabbt som han påskyndar det goda, vore deras tid redan ute. Men vi låter de som inte förväntar sig att möta oss förvirrat fortsätta i sina överträdelser.

När motgång drabbar människan åkallar hon oss liggande, sittande och stående. Men när vi lyfter bort hennes lidande fortsätter hon obekymrat som om hon aldrig åkallat oss om det som drabbade henne. Så har handlingarna förskönats för de som överskrider gränserna.

Vi har förintat generationer före er för deras orättfärdighet. Deras sändebud kom till dem med klara bevis men de vägrade tro. Så straffar vi de obotfärdiga syndarna.

Sedan gjorde vi er till deras efterträdare på jorden för att se hur ni handlar.

När våra klara verser reciteras för dem säger de som inte förväntar sig att möta oss: ”Kom med en annan Koran, eller ändra denna!” Säg: ”Det ankommer inte på mig att ändra den på eget bevåg. Jag följer bara det som uppenbaras för mig. Om jag trotsar min Herre fruktar jag en fruktansvärd dags straff.”

Säg: ”Om Gud hade velat, skulle jag inte ha reciterat den för er, och han hade inte gett er kännedom om den. Jag har trots allt bott bland er en lång tid innan [den uppenbarades]. Använder ni inte ert förstånd?”

Vem är mer orättfärdig än den som diktar ihop lögner om Gud eller vägrar tro på hans tecken? De obotfärdiga syndarna kommer det aldrig gå väl.

Vid sidan av Gud dyrkar de sådant som varken kan skada eller gagna dem och säger: ”Dessa är våra medlare inför Gud!” Säg: ”Underrättar ni Gud om något han inte vet i himlarna eller på jorden?” Högt upphöjd är han, över vad de sätter vid hans sida!

Människorna var en gång ett enda samfund, sedan blev de oense. Hade inte ett tidigare beslut från din Herre [om att skjuta upp domen till domedagen] redan gällt hade det som de tvistar om avgjorts mellan dem.

De säger: ”Varför har inte ett tecken sänts ned till honom från hans Herre?” Säg: ”Det fördolda tillhör Gud. Vänta ni! Jag väntar med er.”

Och när vi låter folk ta del av vår barmhärtighet efter den motgång som drabbat dem smider de planer mot våra tecken [för att undergräva dem]. Säg: ”Gud är snabbare på att smida planer. Våra utsända skriver ner alla de planer ni smider.”

Han är den som låter er färdas på land och till havs. När ni är ombord på ett skepp och det för er framåt med vind i segel, och ni gläds över det, slår plötsligt en stormvind till och vågor kommer mot er från alla håll. När de tror att de ska gå under åkallar de Gud, med dyrkan riktad endast till honom: ”Om du räddar oss ur detta ska vi sannerligen vara tacksamma!”

Men när han räddat dem begår de genast övergrepp på jorden utan rätt. Människor! Era övergrepp drabbar bara er själva. Det är en kort njutning i det jordiska livet men sedan återvänder ni till oss, och då ska vi underrätta er om vad ni brukade göra.

Det jordiska livet kan liknas vid regn som vi låter falla från skyn och som blandar sig med jordens växtlighet – av vilken både människor och djur livnär sig. När jorden sedan har nått sin fulla blomstring och är som vackrast, och dess folk tror att de har full kontroll över den, slår vår befallning till, om natten eller dagen, och vi förvandlar den till ett skördat fält, som om den aldrig tidigare blomstrat. Så klargör vi tecknen för människor som reflekterar.

Gud bjuder in till fridens boning och vägleder den han vill till en rak väg.

De som gör gott kommer att belönas med det högsta goda, och mer därtill. Varken stoft eller förnedring ska täcka deras ansikten. Dessa ska bli paradisets folk, och där ska de förbli.

De som begår onda handlingar kommer att få ett straff motsvarande deras handlingar och täckas av förnedring. De har ingen som skyddar dem mot Guds [straff]. Det är som om deras ansikten svepts in i stycken av den kolmörka natten. Dessa ska bli eldens folk, och i den ska de förbli.

Den dag vi samlar dem allesammans ska vi säga till avgudadyrkarna: ”Stanna på er plats, ni och era avgudar!” Sedan ska vi skilja dem åt, och deras avgudar ska säga: ”Det var inte oss ni dyrkade!

Gud räcker som vittne mellan oss och er. Vi var helt omedvetna om er dyrkan!”

Där prövas varje person för vad de tidigare gjort. De återförs till Gud, deras sanne Herre, och deras inbillade [avgudar] upplöses i intet.

Säg: ”Vem försörjer er från himlen och jorden? Vem råder över hörsel och syn? Vem frambringar det levande ur det döda och det döda ur det levande? Vem styr allt?” De ska svara: ”Det är Gud.” Säg: ”Ska ni då inte frukta honom?”

Ja, sådan är Gud, er sanne Herre. Vad finns det efter sanningen annat än villfarelse? Hur kan ni då vända er bort?

Så har din Herres ord besannats om de trotsiga syndarna: de kommer inte att tro.

Säg: ”Kan någon av era avgudar inleda skapelsen och sedan upprepa den?” Säg: ”Gud inleder skapelsen och upprepar den! Hur kan ni då avledas?”

Säg: ”Kan någon av era avgudar vägleda till sanningen?” Säg: ”Gud vägleder till sanningen! Är den som vägleder till sanningen mer värd att följas, eller den som inte finner vägen om han inte blir vägledd? Vad är det med er? Hur dömer ni?”

De flesta av dem följer bara antaganden, men antaganden kan aldrig ersätta sanningen. Gud vet vad de gör.

Denna Koran kunde inte ha ställts samman av någon annan än Gud. Tvärtom är den en bekräftelse av det [som uppenbarats] före den och en klargörande utläggning av [tidigare] skrift. Den är utan minsta tvivel från världarnas Herre.

De säger: ”Det är [Muhammed] som har sammanställt den!” Säg: ”Kom då med en liknande sura och kalla [till er hjälp] alla ni förmår, andra än Gud, om ni talar sanning!”

De vägrar tro på det de inte kunde omfatta med sin kunskap, och vars konsekvenser ännu inte nått dem. Så vägrade de som kom före dem också att tro. Se hur det gick för de orättfärdiga!

Bland dem finns de som kommer att tro på den och andra som aldrig kommer att göra det. Din Herre vet mycket väl vilka som sprider fördärv.

Om de anklagar dig för lögn, säg: ”Jag har mina gärningar och ni har era. Ni har inget ansvar för vad jag gör, och jag har inget ansvar för vad ni gör.”

Bland dem finns de som lyssnar på dig. Men kan du få de döva att höra när de saknar förstånd?

Och bland dem finns de som tittar på dig. Men kan du vägleda de blinda när de inte ser?

Gud gör inte människorna den minsta orätt, det är människorna som gör sig själva orätt.

Den dag han samlar dem ska de uppleva det som om de vistats [på jorden] endast en enda av dagens timmar, och de ska känna igen varandra. Förlorade är de som vägrade tro på mötet med Gud och som aldrig fann den rätta vägen.

Vare sig vi visar dig en del av det vi har varnat dem för eller låter dig dö, är det till oss de till slut ska återvända. Sedan ska Gud vittna om vad de gjort.

Varje samfund har fått ett sändebud. När deras sändebud kommer [på domedagen], ska det dömas rättvist mellan dem, och ingen ska behandlas orättvist.

Och de frågar: ”När blir detta löfte verklighet, om det ni säger är sant?”

Säg: ”Jag har ingen makt över mitt eget öde, vare sig det gäller gott eller ont, annat än vad Gud vill. För varje samfund finns en utsatt tid. När deras tid är inne kan de inte fördröja den ens ett ögonblick, och inte påskynda den.”

Säg: ”Vad tror ni skulle hända om hans straff drabbade er nattetid eller på ljusa dagen?” Vilken del av detta vill de obotfärdiga syndarna påskynda?

Är det först när det inträffar som ni ska tro på det? [Då ska det sägas:] ”Nu [tror ni], ni som ville påskynda det!”

Sedan ska det sägas till de orättfärdiga: ”Känn på det eviga straffet! Är det något annat än era egna handlingar ni straffas för?”

De frågar dig: ”Är [straffet] verkligen sant?” Säg: ”Ja, vid min Herre! Det är sannerligen sant, och ni kan inte undfly det.”

Om den människa som gjort orätt ägde allt på jorden, skulle hon ge allt som lösen [för att rädda sig]. Men när de väl ser straffet, kommer de att dölja sin ånger. Det ska dömas rättvist mellan dem, och ingen ska behandlas orättvist.

Allt i himlarna och på jorden tillhör Gud. Hans löfte är sant, men de flesta vet inte det.

Han ger liv och tar liv, och till honom ska ni återvända.

Människor! En förmaning har kommit till er från er Herre, och bot för det som finns i hjärtat, samt vägledning och nåd för de troende.

Säg: ”Låt dem glädjas åt Guds godhet och nåd. Det är bättre än allt de samlar.”

Säg: ”Berätta för mig om försörjningen som Gud har gett er, vilken ni sedan delar upp i tillåtna och förbjudna ting.” Säg: ”Har Gud gett er befogenhet till detta, eller är det så att ni diktar ihop lögner om Gud?”

Vad tror de som diktar ihop lögner om Gud [ska hända dem på] uppståndelsens dag? Gud visar sannerligen stor godhet mot människorna, men de flesta av dem är inte tacksamma.

Vad du än ägnar dig åt och vad du än reciterar ur Koranen och vilka gärningar ni än utför, är vi vittnen till allt ni tar er an. Inte ett stoftkorns vikt på jorden eller i himlen undgår din Herre, och ingenting mindre eller större; allting finns i en klar bok.

Guds nära tjänare ska inte känna någon rädsla och inte heller tyngas av sorg.

Dessa är de som tror och är gudfruktiga.

De ska få glädjebud både i detta liv och i det kommande; Guds löften ändras inte. Detta är den väldiga segern!

Låt inte deras ord bedröva dig. All makt tillhör Gud. Han hör allt, vet allt.

Alla i himlarna och på jorden tillhör Gud. Vad följer de som åkallar avgudar vid Guds sida? De följer bara antaganden och ljuger.

Det är han som har skapat natten för er, för att ni ska finna ro i den, och dagen, för att ni ska kunna se klart. I detta finns det förvisso tecken för de som lyssnar.

De säger att Gud har en son. Upphöjd är han! Han är den Oberoende. Allt i himlarna och på jorden tillhör honom. Ni har inga belägg för detta. Säger ni om Gud det ni inte vet?

Säg: ”De som diktar ihop lögner om Gud kommer det inte att gå väl.”

De kommer tillfälligt att glädjas åt [sina lögner] i detta liv, men till slut kommer de att återvända till oss. Sedan ska vi utsätta dem för ett strängt straff för deras envisa otro.

Berätta för dem om Noa, när han sa till sitt folk: ”Mitt folk! Om min närvaro och mina påminnelser om Guds tecken är så pass outhärdliga för er, [att ni vill skada mig] så [ska ni veta] att jag sätter all min lit till Gud. Så gör ni upp era planer, tillsammans med era avgudar, och gör era avsikter tydliga. Verkställ det sedan mot mig utan uppskov!

Men om ni vänder er bort [från mitt budskap, vet ni ju] att jag inte begärt någon ersättning av er. Min lön kommer endast från Gud, och jag har beordrats att vara en av muslimerna.”

Men de anklagade honom för lögn, så vi räddade honom och de som var med honom i arken, och vi gjorde dem till efterträdare [till tidigare generationer], och vi dränkte de som vägrade tro på våra tecken. Se hur det slutade för de som varnats!

Efter honom skickade vi sändebud till deras respektive folk, som kom till dem med klara bevis. Men de vägrade att tro på något som de tidigare avfärdat som lögn. På detta vis förseglar vi hjärtana hos de som överskrider gränserna.

Efter dessa [sändebud] sände vi Mose och Aron med våra tecken, till Farao och hans stormän; men de var högmodiga och var ett folk av obotfärdiga syndare.

När de nåddes av sanningen från oss, utbrast de: ”Det här är uppenbar magi!”

Mose svarade: ”När sanningen har nått er, ska ni då avfärda det som magi? Nej, magikerna kommer det aldrig att gå väl.”

De sa: ”Har du kommit till oss för att avleda oss från den [religion] vi fann våra förfäder utöva, så att ni kan ta makten över landet? Vi ska inte tro på er!”

Farao sa: ”Se till att alla skickliga magiker förs hit till mig!”

När magikerna anlände sa Mose till dem: ”Kasta nu det ni ska kasta!”

När de kastat sa Mose: ”Det ni har kommit med är magi, och Gud ska omintetgöra det. Gud låter inte fördärvarnas verk bestå.”

Gud befäster sanningen med sina ord, hur mycket de obotfärdiga syndarna än avskyr det.

Ingen trodde på Mose, undantaget en skara ungdomar av hans folk, trots deras fruktan för att Farao och hans stormän skulle förfölja dem. Farao var en tyrann i landet och han överskred alla gränser.

Mose sa: ”Mitt folk! Om ni verkligen tror på Gud och har underkastat er hans vilja, då är det enbart till honom ni ska sätta er lit.”

De svarade: ”Till Gud sätter vi vår lit. Herre! Låt inte oss bli en prövning för dessa förtryckande människor.

Och rädda oss, genom din nåd, från dessa otrogna människor.”

Och för Mose och hans bror uppenbarade vi: ”Upprätta boningar i Egypten åt ert folk”, och [för israeliterna:] ”Gör era hem till platser för bön i riktning [mot Jerusalem] och förrätta bönen” och [för Mose:] ”Ge glada besked till de troende!”

Och Mose sa: ”Herre! Du har gett Farao och hans stormän prakt och rikedomar i detta jordeliv. Herre! De använder det för att leda folk bort från din väg. Herre! Utplåna deras rikedomar och låt deras hjärtan hårdna så att de inte tror förrän de ser det smärtsamma straffet.”

Han sa: ”Er bön är besvarad! Håll er stadiga och följ inte de okunnigas väg.”

Vi förde israeliterna genom havet, och Farao och hans härar förföljde dem i övermod och fientlighet. När han höll på att drunkna utbrast han: ”Jag tror att ingen är värd dyrkan utom den som israeliterna tror på, och jag är en av muslimerna!”

[Gud sa:] ”Nu? Efter att du trotsat och orsakat fördärv!

I dag ska vi föra ut din döda kropp [ur havet] som ett tecken för de som kommer efter dig. Och många människor förblir obrydda om våra tecken.”

Vi gav israeliterna en ärbar boplats och försörjde dem med goda ting. De blev inte oense förrän kunskapen nått dem. Din Herre ska döma mellan dem på uppståndelsens dag i det de var oense om.

Om du tvivlar på det vi uppenbarat för dig, fråga då de som läser skriften före dig. Sanningen har kommit till dig från din Herre, så var därför aldrig bland de som tvivlar!

Och var aldrig bland de som vägrar tro på Guds tecken, för då kommer du att höra till förlorarna.

De som din Herres ord har gått i uppfyllelse över, de kommer inte att tro –

ens om varje tecken skulle komma till dem. Inte förrän de får se det smärtsamma straffet.

Inget samhälle som trodde [först när de bevittnade straffet] gynnades av sin tro, utom Jonas folk. När de trodde lyfte vi det förnedrande straffet från dem i detta liv och lät dem njuta en tid.

Om din Herre velat hade alla på jorden trott, alla utan undantag. Ska du då tvinga folk att bli troende?

Ingen människa kan tro utom genom Guds vilja. Och han låter straffet drabba de som inte använder sitt förstånd.

Säg: ”Begrunda vad som finns i himlarna och på jorden!” Men vad hjälper tecken och varningar människor som inte vill tro?

Väntar de på annat än det som drabbade deras föregångare? Säg: ”Vänta då! Jag väntar med er.”

Sedan räddar vi våra sändebud och de som tror. Så är det vår plikt att rädda de troende.

Säg: ”Människor! Om ni tvivlar på min tro, [ska ni veta att] jag inte dyrkar dem som ni dyrkar vid Guds sida. Jag dyrkar Gud som tar era liv, och jag har beordrats att vara troende.”

Hängiv hela ditt väsen åt den sanna monoteistiska tron och var aldrig en avgudadyrkare.

Åkalla inte vid Guds sida det som varken gagnar eller skadar dig. Gör du det är du säkerligen orättfärdig.

Om Gud låter ont drabba dig kan ingen lyfta det utom han, och om han vill dig gott kan ingen avvisa hans godhet. Han skänker den till vem han vill bland sina tjänare. Han är den ständigt Förlåtande, den Barmhärtige.

Säg: ”Människor! Sanningen har kommit till er från er Herre. Den som tar emot vägledningen gör det för sin egen skull, och den som går vilse skadar bara sig själv. Jag är inte satt att vaka över er.”

Följ det som uppenbaras för dig och ha tålamod tills Gud dömer. Han är den bäste domaren.

Alif Lām Rā.[1] Detta är en skrift vars verser fulländats och tydligt framställts, [uppenbarad] av en som är vis och väl medveten, ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

för att ni inte ska dyrka någon utom Gud. [Säg:] ”Jag är sänd av honom till er som en förkunnare av varningar och glädjebudskap.”

Och för att ni ska söka er Herres förlåtelse och sedan vända er till honom i ånger. Han ska då låta er njuta av ett gott liv till en bestämd tid och ge varje god människa sin fulla lön. Men vänder de sig bort, [säg då:] ”Jag fruktar en väldig dags straff för er.

Till Gud ska ni återvända, och han har makt över allt.”

De döljer vad de bär inom sig för att gömma sig för honom. Men även när de sveper sig i sina kläder vet han vad de gömmer i sitt inre och vad de visar utåt. Han vet vad som döljs i människans inre.

Varje varelse på jorden har sin försörjning garanterad av Gud. Han vet var de håller till och var deras sista viloplats ska vara. Allt finns i en klar bok.

Det är han som skapade himlarna och jorden på sex dagar, med sin tron placerad över vattnet, för att pröva vem av er som handlar bäst. Om du säger: ”Ni ska uppväckas efter döden” säger de otrogna: ”Det här är inget annat än uppenbar magi!”

Och om vi skjuter upp straffet från dem till en bestämd tid säger de: ”Vad håller det tillbaka?” Den dag det kommer kan det inte avvärjas från dem, och just det [straff] de gjort sig lustiga över kommer att omsluta dem helt och hållet.

Om vi skänker människan av våra välsignelser och sedan tar dem ifrån henne blir hon djupt otröstlig och otacksam.

Och om hon efter sina motgångar får uppleva välgång säger hon: ”Allt ont har lämnat mig!” Då blir hon överdrivet glad och skrytsam.

Undantagna är de tålmodiga som handlar rättfärdigt. Dem väntar förlåtelse och en stor belöning.

Du, [Muhammed], kanske känner dig manad att undanhålla delar av det som uppenbarats för dig, tyngd av deras fråga: ”Varför har inte en skatt sänts ned till honom eller en ängel kommit med honom?” Du är bara en varnare. Gud vakar över allt.

Och de säger: ”Det är [Muhammed] som har sammanställt den!” Säg dem: ”Framför då tio uppdiktade suror av samma slag och kalla [till er hjälp] alla ni förmår, andra än Gud, om ni verkligen talar sanning!”

Om de inte besvarar er, vet då att den sänts ned med Guds kunskap och att ingen är värd dyrkan utom han. Ska ni då inte underkasta er honom?

De som endast vill ha det jordiska livet och dess prakt ska belönas för sina handlingar i detta [liv], och inget ska de berövas därutav.

I det kommande livet har de inget annat att vänta än elden. Vad de har uträttat i detta [liv] har gått förlorat, och deras handlingar är inget värda.

Kan den som stöds av ett klart bevis från sin Herre, bekräftat av ett vittne från honom, och som därtill bekräftats av Moses skrift före den, som var ledning och nåd [jämföras med dessa]? De tror på den. Men den bland de sammansvurna som vägrar tro på den har elden som utlovad plats. Tvivla inte på den! Den är sanningen från din Herre, men de flesta människorna vill inte tro.

Vem är mer orättfärdig än den som diktar ihop lögner om Gud? Dessa ska föras fram inför sin Herre och vittnena ska säga: ”Här är de som ljög om sin Herre! Guds fördömelse vilar över de orättfärdiga.”

Dessa är de som avledde från Guds väg och ville få den att framstå som krokig och som förkastade tron på det kommande livet.

De kunde aldrig undfly på jorden, och de hade inga beskyddare utom Gud. Deras straff ska fördubblas. De klarade inte av att lyssna och de kunde inte se.

Dessa har förlorat sig själva, och deras inbillade [avgudar] upplöses i intet.

Utan tvivel är dessa de största förlorarna i det kommande livet.

De som tror och handlar rättfärdigt och ödmjukar sig inför sin Herre ska höra till paradisets folk, och i det ska de förbli.

De två gruppernas liknelse är som den blinde och döve jämfört med den seende och hörande. Kan de likställas? Tar ni inte lärdom?

Vi sände Noa till sitt folk: ”Jag är en tydlig varnare för er,

för att ni inte ska dyrka någon utom Gud. Jag fruktar för er en smärtsam dags straff.”

De otrogna ledarna bland hans folk sa: ”För oss är du en vanlig människa precis som vi, och det är tydligt att enbart de eländigaste av oss väljer att följa dig, utan eftertanke. Vi ser inte att ni på något sätt är bättre än oss. Vi tror att ni ljuger.”

Han sa: ”Mitt folk! Tänk om jag har ett klart bevis från min Herre och han skänkt mig en nådegåva från sig [i form av profetskap] som dolts för er – ska vi då tvinga er att tro på den mot er vilja?”

Mitt folk! Jag ber er inte om ersättning för detta. Min lön kommer bara från Gud. Jag kommer inte att driva bort de troende; de ska möta sin Herre. Men jag ser att ni är ett okunnigt folk.

Mitt folk! Vem ska skydda mig mot Gud om jag driver bort dem? Tänker ni inte efter?

Jag säger inte till er att jag har Guds skatter och jag känner inte till det fördolda, och jag påstår inte att jag är en ängel. Och jag säger inte till de ni föraktar att Gud inte ska ge dem något gott. Gud vet mycket väl vad som ryms i deras inre. Då skulle jag handlat orätt.”

De sa: ”Noa! Du har tvistat med oss och dragit ut på det länge. Kom med det du hotar oss med, om du verkligen talar sanning!”

Han sa: ”Bara Gud kan låta det komma till er, om det är hans vilja, och ni kan inte undkomma det.

Mina råd kan inte hjälpa er – om jag nu ville råda er – om det är Guds vilja att vilseleda er. Han är er Herre, och till honom ska ni återvända.”

Och de säger: ”Han har hittat på det på egen hand!” Säg: ”Om jag har hittat på det här bär jag ansvaret för mina egna synder, och jag ska inte ställas till svars för era.”

Och det uppenbarades för Noa: ”Ingen från ditt folk kommer att tro, förutom de som redan tror. Låt dig därför inte bedrövas över vad de gör.

Bygg arken under våra [vakande] ögon och efter vår anvisning, och tala inte till mig till förmån för de orättfärdiga; de ska dränkas.”

Han byggde arken, och varje gång ledande personer ur hans folk passerade, hånade de honom. Han sa: ”Hånar ni oss ska vi [en dag] håna er som ni nu hånar oss!

Ni kommer snart att få veta vem som ska drabbas av ett förnedrande straff och till slut utsättas för ett ändlöst lidande.”

[Detta fortsatte] tills vår dom kom och ugnarna svämmade över. Vi sa: ”Ta ombord ett par av varje art, och din familj – utom den som redan är dömd [att dränkas] – och de som trott.” Men bara ett fåtal hade trott med honom.

Han sa: ”Gå ombord på den! I Guds namn ska den segla och ankra. Min Herre är sannerligen ständigt förlåtande, barmhärtig.”

Och den seglade med dem bland vågor som berg. Noa ropade till sin son som höll sig avsides: ”Min son! Gå ombord med oss och bli inte kvar bland de otrogna!”

Han svarade: ”Jag ska ta min tillflykt till ett berg som kan skydda mig från vattnet!” Han sa: ”I dag finns ingen beskyddare mot Guds befallning utom den han förbarmar sig över!” Och vågorna skilde dem åt, och han blev en av de drunknade.

Och det befalldes: ”Jord, svälj ditt vatten! Och himmel, håll tillbaka!” Då sjönk vattnet, och domen verkställdes, och arken lade till vid [berget] al-Jūdi. Och det sades: ”Bort med det orättfärdiga folket!”

Och Noa anropade sin Herre och sa: ”Herre! Min son hör ju till min familj, och ditt löfte är sant, och du är den rättvisaste av domare.”

Han sa: ”Noa! Han hör inte till din familj; hans gärningar var inte rättfärdiga. Be mig inte om det du saknar kunskap om. Jag varnar dig från att bete dig oförståndigt.”

Han sa: ”Herre! Jag söker ditt skydd från att be dig om något jag inte har kunskap om. Om du inte förlåter mig och förbarmar dig över mig förlorar jag allt.”

Det sades: ”Noa! Stig i land med vår frid och våra välsignelser över dig och över de samfund som ska härstamma från de som är med dig. Andra samfund ska vi låta njuta [i det jordiska livet], sedan ska ett smärtsamt straff drabba dem.”

Detta hör till berättelserna om det som var dolt för dig, och som vi nu uppenbarar för dig. Varken du eller ditt folk kände tidigare till dem. Ha tålamod! Det goda slutet tillhör de gudfruktiga.

Och till [stammen] 'Ād sände vi deras broder Hūd. Han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud, ni har ingen annan [sann] gud utom honom. Ni hittar bara på lögner!

Mitt folk! Jag ber er inte om ersättning för detta. Min lön kommer bara från den som skapat mig. Använder ni inte ert förstånd?

Mitt folk! Sök er Herres förlåtelse och vänd er till honom i ånger. Han kommer då att låta regnet flöda över er och lägga styrka till er befintliga styrka. Och vänd er inte bort som obotfärdiga syndare!”

De sa: ”Hūd! Du har inte kommit till oss med något klart bevis. Vi lämnar inte våra gudar bara för att du säger det. Vi tror dig inte!

Vi kan endast säga att några av våra gudar har låtit vansinne komma över dig.” Han sa: ”Jag tar Gud till vittne, och vittna ni med, att jag tar avstånd från allt ni dyrkar

vid hans sida. Smid era planer mot mig allesammans och ge mig inget uppskov!

Jag sätter all min lit till Gud, min Herre och er Herre. Det finns inte en varelse som han inte har full makt över. Min Herre är i sanning på en rak väg.

Om ni vänder er bort har jag framfört det jag sändes till er med. Min Herre ska sätta ett annat folk i ert ställe, och ni kan inte skada honom det minsta. Min Herre vakar över allt.”

Och när vår dom föll över dem, räddade vi i vår nåd Hūd och de som trodde tillsammans med honom. Ja, vi räddade dem från ett skoningslöst straff.

Detta var 'Ᾱd. De förkastade sin Herres tecken och trotsade hans sändebud och följde i stället order från var och varje trotsig tyrann.

Och fördömelse följde dem i detta liv och [ska göra det] på uppståndelsens dag. Ja, 'Ᾱd vägrade att tro på sin Herre. Bort med 'Ᾱd, Hūds folk!

Och till [stammen] Thamūd sände vi deras broder Ṣāliḥ. Han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud, ni har ingen annan [sann] gud utom honom. Han har frambringat er ur jorden och låtit er bebygga den. Sök därför hans förlåtelse och vänd er till honom i ånger. Min Herre är sannerligen nära och han besvarar [människans bön].”

De svarade: ”Ṣāliḥ! Du är en man vi tidigare satte vårt hopp till. Förbjuder du oss att dyrka det våra förfäder dyrkade? Vi tvivlar starkt på det du kallar oss till!”

Han sa: ”Mitt folk! Tänk om jag har ett klart bevis från min Herre, och att han skänkt mig en nådegåva från sig [i form av profetskap]? Vem kan skydda mig från Gud om jag skulle trotsa honom? Då skulle ni bara öka min förlust.

Mitt folk! Här är Guds kamelsto, ett tecken för er. Låt det beta fritt på Guds jord och gör det inget ont, för då kommer ett nära förestående straff att drabba er.”

Men de slaktade henne, så han sa: ”Ni har tre dagar kvar att leva i era hem; detta är ett osvikligt löfte.”

När vår dom till slut föll över dem, räddade vi i vår nåd Ṣāliḥ och de som trodde tillsammans med honom, och vi [skonade dem] från den dagens förnedring. Din Herre är den Starke, den Allsmäktige.

Och de som begått orätt drabbades av dånet och blev liggande framstupa i sina hem.

Det var som om de aldrig hade bott där. Ja, Thamūd vägrade att tro på sin Herre. Bort med Thamūd!

Våra budbärare kom till Abraham med glädjande besked. De sa: ”Fred!” Han svarade: ”Fred!” Snart hade han ställt fram en helstekt kalv.

Men när han såg att de inte rörde den kände han obehag och fylldes av fruktan. De sa: ”Frukta inte! Vi har sänts till Lots folk.”

Hans hustru stod där och skrattade. Då gav vi henne det glädjande beskedet om Isak, och efter Isak, Jakob.

Hon sa: ”Vad märkligt! Ska jag, denna åldersstigna kvinna, verkligen föda, och min man här är ju så gammal! Det är sannerligen något förunderligt!”

[Budbärarna] sa: ”Förundras du över Guds beslut? Guds barmhärtighet och välsignelser vilar över er alla i detta hus! Han är sannerligen lovprisad, ärorik.”

När fruktan lämnat Abraham och det glädjande beskedet nått honom började han argumentera med oss till förmån för Lots folk.

Abraham var sannerligen fördragsam och djupt from och en som ständigt vände åter till Gud i ånger.

[Budbärarna sa:] ”Abraham, upphör med detta! Din Herres befallning har redan kommit, och ett straff som inte kan avvändas ska drabba dem.”

När våra budbärare kom till Lot blev han bekymrad för deras skull och han kände sig trängd, och sa: ”Detta är en svår dag!”

Hans folk, som redan ägnat sig åt skamlösa handlingar, rusade till honom. Han sa: ”Mitt folk! Här är mina döttrar; [att ni gifter er med dem är] renare för er. Frukta Gud och vanära mig inte inför mina gäster! Finns det inte en enda sansad man bland er?”

De sa: ”Du vet att vi inte har något intresse av dina döttrar, och du vet mycket väl vad det är vi vill.”

Han sa: ”Om jag bara hade kraft att stå emot er eller ett mäktigt stöd att vända mig till!”

[Änglarna] sa: ”Lot! Vi är din Herres budbärare. De kommer inte att kunna skada dig. Bege dig iväg med din familj under natten och låt ingen av er blicka tillbaka utom din hustru – det som drabbar dem ska drabba henne. Deras utlovade tid är gryningen. Är inte gryningen nära?”

När vår befallning kom vände vi upp och ned på [staden] och lät stenar av brännhet lera regna över den, lager på lager,

märkta hos din Herre. De är aldrig långt från de orättfärdiga.

Och till [stammen] Midjan sände vi deras broder Shuʿayb. Han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud, ni har ingen annan [sann] gud utom honom. Ge inte för lite i mått och vikt! Jag ser att ni lever gott, men jag fruktar för er det förestående straffet en dag då ni ska finna er helt omgärdade [utan minsta flyktväg].

Mitt folk! Mät och väg rättvist, med fulla mått, och beröva inte människor det som är deras, och sprid inte fördärv på jorden!

Det som Gud låter återstå åt er är bättre för er, om ni verkligen är troende. Jag är inte satt att vaka över er.”

De sa: ”Shuʿayb! Befaller din bön dig att vi ska avstå från att dyrka det som våra förfäder dyrkade eller från att göra som vi vill med våra ägodelar? Vilken fördragsam och rättsinnig man du måste vara!”

Han sa: ”Mitt folk! Tänk om jag har ett klart bevis från min Herre, och han har skänkt mig från sin frikostiga försörjning. Jag ska själv inte göra sådant som jag förbjuder er. Jag vill bara, så gott jag förmår, ställa till rätta. Det är bara med Guds hjälp jag kan lyckas med det. Det är endast till honom jag sätter min lit och endast till honom jag vänder mig.”

Mitt folk! Låt inte er fiendskap mot mig leda er till samma öde som Noas, Hūds eller Ṣāliḥs folk. Och Lots folk befann sig ju inte långt borta från er.

Sök er Herres förlåtelse och vänd er till honom. Min Herre är barmhärtig, kärleksfull.”

De sa: ”Shuʿayb! Vi förstår inte mycket av det du säger, och vi ser att du har en svag ställning bland oss. Hade det inte varit för din stam hade vi stenat dig. Du betyder inget för oss.”

Han sa: ”Mitt folk! Betyder min stam mer för er än Gud, och har ni helt vänt honom ryggen? Min Herre har dock full uppsikt över allt ni gör!

Mitt folk! Fortsätt ni med era handlingar – jag fortsätter med mina. Ni kommer snart att få se vem av oss som ska drabbas av ett förnedrande straff och vilka de verkliga lögnarna är. Vänta ni! Jag väntar med er.”

När vår dom föll, räddade vi i vår nåd Shuʿayb och de som trodde tillsammans med honom. De orättfärdiga drabbades av dånet och blev liggande framstupa i sina hem,

som om de aldrig hade bott där. Ja, bort med Midjan precis som Thamūd tidigare gick under!

Vi sände Mose med våra tecken och ett klart belägg [för sitt profetskap]

till Farao och hans stormän. Men de följde Faraos befallning, och Faraos befallning ledde ingen rätt.

På uppståndelsens dag kommer han att leda sitt folk och föra dem rakt ner i elden. Eländig är platsen han leder dem till!

Fördömelse följde dem i detta [liv] och på uppståndelsens dag. Hur eländigt är det inte att [dessa två fördömelser] följer dem!

Detta hör till berättelser om samhällen, som vi berättar för dig. En del av dem står ännu kvar och en del har jämnats med marken.

Vi gjorde dem ingen orätt, nej, de gjorde sig själva orätt. Deras avgudar, som de anropade vid Guds sida, kunde inte hjälpa dem när din Herres dom föll, utan de fick bara deras förlust att öka.

Sådant är din Herres straff när han bestraffar orättfärdiga samhällen. Hans straff är förvisso plågsamt och strängt.

I detta finns helt visst en lärdom för den som fruktar det kommande livets straff. Det är en dag då alla människor ska samlas – en dag bevittnad [av alla].

Vi skjuter inte upp den [dagen] bortom den fastställda tidpunkten.

Den dagen kommer ingen själ kunna tala utan hans tillåtelse. Vissa ska då vara fördömda medan andra ska vara lycksaliga.

De fördömda kommer att hamna i elden, där de ska jämra och flåsa.

Där ska de förbli så länge himlarna och jorden består, om inte din Herre vill annat. Din Herre fullbordar alltid sin vilja.

De lyckliga ska vara i paradiset. Där ska de förbli så länge himlarna och jorden består, om inte din Herre vill annat. En gåva utan slut.

Tvivla inte på [det falska i] det dessa dyrkar. De dyrkar bara vad deras förfäder tidigare dyrkat. Vi ska ge dem deras fulla del [av straffet] utan att dra någonting från det.

Vi gav förvisso Mose skriften, men oenighet uppstod kring den. Hade det inte varit för din Herres tidigare beslut [att skjuta upp domen till domedagen], skulle saken redan ha avgjorts mellan dem. De hyser djup misstro mot denna [Koran].

Din Herre ska ge alla full lön för deras handlingar. Han är väl medveten om vad de gör.

Följ den raka vägen, som du beordrats, du och de som vänt sig till Gud i ånger med dig, och överskrid inte gränserna! Han har full insikt i vad ni gör.

Och låt er inte tilltalas av de orättfärdigas [handlingar] så att ni själva bränns av helveteselden. Vid sidan av Gud har ni inga beskyddare och ni kan inte få någon hjälp.

Förrätta bönen vid dagens början och vid dess slut, och under delar av natten. Goda gärningar utplånar de onda. Detta är en påminnelse för de som låter sig påminnas.

Ha tålamod! Gud låter inte de godas lön gå förlorad.

Om ändå en rättskaffens skara hade funnits kvar bland samfunden före er som förbjöd fördärv på jorden! De vi räddade [från straffet] utgjorde endast ett fåtal av dem, medan de orättfärdiga försjönk i sina njutningar och förblev obotliga syndare.

Din Herre förintar inte samhällen orättvist medan deras folk gör det som är rätt.

Hade din Herre velat hade han gjort mänskligheten till ett enda samfund [och med en och samma tro], men de fortsätter att vara oense,

utom de din Herre visar barmhärtighet. Och för detta [test] skapade han dem. Din Herres ord ska fullbordas: ”Jag ska fylla helvetet med jinner och människor allesammans.”

Allt vi berättar för dig av sändebudens historier är för att stärka ditt hjärta. I denna [sura] har sanningen nått dig, liksom en förmaning och en påminnelse för de troende.

Säg till de som inte tror: ”Handla på ert sätt, vi handlar på vårt.

Och vänta ni, vi väntar också.”

[Kunskapen om] det fördolda i himlarna och på jorden tillhör Gud, och till honom återgår helt och fullt vartenda beslut. Dyrka därför honom och förlita dig på honom! Din Herre är inte omedveten om vad ni gör.

Alif Lām Rā.[1] Dessa är den klargörande skriftens verser. ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Vi har uppenbarat den här Koranen på arabiska för att ni ska förstå den.

Genom att uppenbara denna Koran till dig, återger vi de bästa berättelserna till dig. Innan dess var du helt ovetande om dem.

Minns när Josef sa till sin far: ”Far! Jag drömde om elva stjärnor och solen och månen; jag såg dem buga för mig.”

Han sa: ”Min son! Berätta inte om din dröm för dina bröder, så att de smider planer mot dig. Satan är en uppenbar fiende till människan.

Och så ska din Herre upphöja dig och lära dig att tyda drömmar. Och han ska fullborda sin nåd över dig och över Jakobs ätt, så som han fullbordade den över dina förfäder, Abraham och Isak. Din Herre är allvetande, vis.”

[I berättelsen] om Josef och hans bröder finns lärdomar för de som söker svar.

Minns när de sa: ”Josef och hans bror är mer älskade av vår far än vi, trots att vi är en hel skara! Vår far har gjort ett uppenbart misstag.

Döda Josef eller skicka bort honom till ett avlägset land, så får ni er far för er själva. Sedan kan ni [söka Guds förlåtelse och] leva som rättfärdiga människor.”

En av dem sa: ”Döda inte Josef utan kasta honom i brunnens djup. En karavan plockar nog upp honom, om ni nu beslutat er.”

De sa: ”Far! Varför låter du oss inte ta hand om Josef? Vi vill honom bara väl.

Låt honom komma med oss ut i morgon så att han kan få roa sig och leka. Vi kommer att se efter honom väl.”

Han svarade: ”Jag blir verkligen orolig vid tanken på att ni ska ta honom med er. Jag är rädd att en varg ska äta upp honom medan ni är upptagna med annat.”

De sa: ”Om en varg skulle äta upp honom trots att vi är så många, då är vi sannerligen odugliga!”

När de tagit honom med sig och enats om att kasta honom i brunnens djup uppenbarade vi för honom: ”[En dag] kommer du att upplysa dem om detta dåd, utan att de inser [vem du är].”

På kvällen kom de gråtande tillbaka till sin far.

De sa: ”Far! Vi gick i väg för att springa i kapp och lämnade Josef vid våra saker och då åt vargen upp honom! Du tror oss inte fastän vi talar sanning.”

Och de visade hans skjorta, fläckad med falskt blod. Han sa: ”Nej, era inre har förskönat detta för er! [Jag måste visa] tålamod av det vackraste slag, och jag söker Guds hjälp mot det ni beskriver.”

Och en karavan anlände, och de sände sin vattenhämtare. Han sänkte sin hink [i brunnen] och utbrast: ”Vilken lycka, här är en pojke!” De gömde honom bland handelsvarorna och Gud visste så väl vad de gjorde.

Och så sålde de honom för en ringa summa, några få silvermynt bara, då de inte hade något intresse av honom.

Den som köpte honom i Egypten sa till sin hustru: ”Ta god hand om honom under hans vistelse hos oss; förhoppningsvis blir han till nytta för oss, eller så upptar vi honom som vår egen son.” Så gav vi Josef makt och ställning i landet och lärde honom att tyda drömmar. Gud genomför alltid sin vilja, men om detta vet de flesta människor ingenting.

Och när han hade nått mogen ålder skänkte vi honom insikt och kunskap. Så belönar vi de som gör gott.

Kvinnan i vars hus han bodde sökte [en dag] förföra honom. Hon låste alla dörrar och sa: ”Kom hit till mig!” Han sa: ”Jag söker Guds skydd! Min värd har varit så god mot mig under min vistelse. De orättfärdiga ska det inte gå väl.”

Hon hade fattat begär till honom, och han hade känt begär till henne om han inte sett ett tecken från sin Herre. Så höll vi honom borta från ondska och skamlöshet; han var en av våra utvalda tjänare.

De rusade mot dörren och hon rev sönder hans skjorta bakifrån. Vid dörren stötte de på hennes make och hon sa: ”Vad förtjänar någon som velat skada din hustru, annat än fängelse eller ett smärtsamt straff?”

Han sa: ”Det var hon som sökte förföra mig!” Ett vittne ur hennes familj sa: ”Om hans skjorta är sönderriven framifrån, talar hon sanning och han ljuger.

Men om hans skjorta är sönderriven bakifrån, ljuger hon och han talar sanning.”

När [hennes make] såg att skjortan var sönderriven bakifrån sa han: ”Det här är er list. Er list är sannerligen stor!

Josef, lämna det här.” Och [till sin hustru:] ”Be om förlåtelse för din synd, det du gjorde var verkligen fel.”

Kvinnor i staden sa: ”Den mäktige mannens hustru söker förföra sin tjänare. Kärleken har genomträngt hennes hjärta. Vi ser att hon har gjort ett uppenbart fel.”

När hon hörde om deras skvaller bjöd hon in dem och ordnade med sittplatser och gav var och en av dem en kniv. Sedan sa hon [till Josef]: ”Gå ut till dem!” När de såg honom, tappade de fattningen och skar sig i händerna. De utbrast: ”Fullkomlighet tillkommer Gud! Detta är ingen människa, det måste vara en ädel ängel!”

Hon sa: ”Där har ni den ni förebrådde mig för! Jag sökte förföra honom men han stod emot. Om han inte gör det jag befaller ska han fängslas och förödmjukas.”

Han sa: ”Herre! Jag hamnar hellre i fängelse än gör det som de uppmanar mig till. Om du inte avvärjer deras list från mig kanske jag ger efter för dem och agerar oförståndigt.”

Så hans Herre bönhörde honom och avvärjde deras list från honom. Han hör allt, vet allt.

Men därefter ansåg de, trots att de sett bevisen [för hans oskuld], att de borde sätta honom i fängelse för en tid.

Och två unga män sattes i fängelse med honom. En av dem sa: ”Jag drömde att jag pressade vin.” Och den andre sa: ”Jag drömde att jag bar bröd på mitt huvud, och att fåglar åt av det. Säg oss vad detta betyder! Vi ser att du är en som gör gott.”

Han svarade: ”Jag kan beskriva varje måltid som serveras er innan den ens kommit. Detta hör till det som min Herre lärt mig. Jag har tagit avstånd från den religion som följs av folk som inte tror på Gud och som avfärdar tron på det kommande livet.

Jag följer mina förfäders tro; Abrahams, Isaks och Jakobs. Vi skulle aldrig dyrka någon vid Guds sida. Detta är en nådegåva från Gud till oss och till mänskligheten, men de flesta människor är inte tacksamma.

Mina kamrater i fångenskapen! Är det bättre att ha olika herrar, eller [att endast dyrka] Gud – den Ende, den Allhärskande?

Vad ni dyrkar vid hans sida är bara namn som ni och era förfäder har hittat på; Gud har inte gett er befogenhet till det. Beslutet är enbart Guds, och han befaller er att inte dyrka någon annan än honom. Detta är den rätta tron, men de flesta människor vet det inte.

Mina kamrater i fångenskapen! En av er kommer att servera sin herre vin att dricka, medan den andre kommer att korsfästas, varpå fåglar äter av hans huvud. Det ni bett mig förklara kommer verkligen att inträffa.”

Och [Josef] sa till den han visste skulle bli frigiven: ”Nämn mig när du är hos din herre!” Men Satan fick honom att glömma bort att nämna det för sin herre, så han blev kvar i fängelset i flera år.

[En dag] sa kungen: ”Jag drömde om sju feta kor som äts upp av sju magra, samt om sju gröna ax och andra helt torra. Stormän! Tyd min dröm åt mig, om ni vet hur man tyder drömmar.”

De sa: ”Vilka virriga drömmar! Vi kan inte tyda sådant.”

Då sa den [fånge] som tidigare frigivits, och som äntligen mindes [Josef]: ”Jag kan berätta för er vad den betyder. Sänd mig bara [tillbaka till fängelset].”

”Josef, du som alltid talar sanning! Ge oss besked om sju feta kor som äts av sju magra, och sju gröna ax och andra torra, så att jag kan återvända till folket och de får kännedom om dig.”

Han sa: ”Ni ska odla i sju år i följd. Det ni skördar ska ni lämna i axen, utom lite grann som ni äter.

Sedan kommer sju svåra år som leder till att det ni lagt undan förbrukas, utom lite som ni sparat.

Sedan kommer ett år då folket får regn och de kommer att kunna pressa [oliver och druvor].”

Kungen sa: ”För honom till mig!” När budbäraren kom till honom sa han: ”Gå tillbaka till din herre och fråga honom om händelsen med kvinnorna som skar sig i händerna. Min Herre har full kännedom om deras list.”

Han frågade: ”Hur tänkte ni när ni försökte förföra Josef?” De sa: ”Gud förbjude! Vi känner inte till något dåligt om honom.” Då sa den mäktige mannens hustru: ”Nu har sanningen kommit fram. Det var jag som sökte förföra honom, och han har talat sanning.

[Jag nämner] detta för att han ska veta att jag aldrig svek honom i hans frånvaro, och att Gud inte låter förrädarnas list lyckas.

Jag friar inte mig själv från skuld; själen drivs ständigt mot det onda, förutom hos de som min Herre visar nåd. Min Herre är ständigt förlåtande, barmhärtig.”

Kungen sa: ”För honom till mig, jag vill göra honom till en nära förtrogen.” Efter att ha talat med honom sa han: ”Från och med i dag är du högt aktad och betrodd hos oss.”

Han sa: ”Ge mig ansvaret för landets förrådshus; jag är en skicklig och insiktsfull förvaltare.”

På detta sätt gav vi Josef inflytande över landet, och han kunde bosätta sig varhelst han önskade. Vi skänker vår barmhärtighet till den vi vill och låter inte de godas lön gå förlorad.

Men det kommande livets lön är ännu bättre för de som tror och fruktar Gud.

Sedan kom Josefs bröder till [Egypten] och när de trädde in hos honom kände han igen dem, men de kände inte igen honom.

När han utrustat dem med deras förnödenheter sa han: ”Hämta er halvbror från er fars sida. Ser ni inte att jag ger fullt mått och visar stor gästfrihet?

Hämtar ni honom inte får ni ingen spannmål från mig, och ni ska inte heller få komma i min närhet.”

De sa: ”Vi ska övertala hans far; ja, vi ska göra vårt yttersta.”

Han sa till sina tjänare: ”Lägg tillbaka deras varor [som de betalat med] i deras packning, så att de upptäcker dem när de återvänder till sin familj. Då kommer de förhoppningsvis tillbaka.”

När de återvände till sin far sa de: ”Far! Vi har nekats [mer] spannmål [om vi inte hämtar vår bror]. Låt vår bror följa med oss så att vi får vår spannmål. Vi ska vakta honom.”

Han svarade: ”Ska jag anförtro honom åt er, så som jag tidigare anförtrodde er hans bror? Ingen vakar bättre [över oss] än Gud; han är den mest barmhärtige av alla barmhärtiga.”

När de öppnade sina packningar upptäckte de att deras varor hade återlämnats till dem. De sa: ”Far! Vad mer kan vi begära? Här är våra varor, återlämnade till oss. Nu kan vi söka mer försörjning till vår familj, vakta vår bror och få en extra kamellast [spannmål]. Det blir en lättfången last.”

Han sa: ”Jag skickar honom inte med er förrän ni svär en ed vid Gud att ni för honom tillbaka till mig, såvida ni inte själva går under.” När de svurit eden sa han: ”Gud är vittne till vad vi säger.”

Han sa: ”Mina söner! Gå inte in [i staden] genom en enda port, utan gå in genom skilda portar. Jag kan inte skydda er från det Gud [beslutat] det minsta. Alla beslut tillhör Gud. På honom förlitar jag mig, och på honom ska alla som söker stöd förlita sig.”

När de gick in, som deras far anvisat dem, var det inte för att skydda dem från Guds [beslut]. Det var bara en omtanke i Jakobs inre som han visade. Genom kunskapen vi skänkt honom var han fullt medveten [om att Guds beslut alltid sker], men de flesta människor vet det inte.

När de trädde in hos Josef tog han sin bror till sig och viskade: ”Det är jag, din bror! Sörj inte över vad de tidigare gjort.”

När han packat deras förnödenheter lade han bägaren i sin brors packning. Snart därefter förkunnade en utropare: ”Ni där, i karavanen, ni har stulit!”

De vände sig till dem och frågade: ”Vad saknar ni?”

De svarade: ”Vi saknar kungens bägare. Den som hittar den får en kamellast; jag garanterar det.”

De sa: ”Vid Gud! Ni vet att vi inte har kommit hit för att ställa till det i landet, och vi har inte stulit något!”

De sa: ”Vad ska straffet vara om ni ljuger?”

De svarade: ”Den i vars packning den hittas ska betala för detta med sin frihet. Så straffar vi de som gör orätt.”

Han började genomsöka deras packningar innan han fortsatte med sin [yngre] brors packning ur vilken han drog fram den. På detta sätt underlättade vi för Josef att genomföra sin plan. Enligt kungens lag fick han inte hålla kvar sin bror, men Gud ville något annat. Vi höjer i rang den vi vill, och över varje vetande väsen finns en som vet mer.

De sa: ”Om han har stulit så har en bror till honom faktiskt redan stulit en gång!” Josef dolde vad han kände och visade dem inget. Han tänkte: ”Ni befinner er i en värre ställning. Gud vet mycket väl vad ni påstår.”

De sa: ”Du mäktige! Hans far är väldigt gammal så ta en av oss i hans ställe. Vi ser att du är en god person.”

Han svarade: ”Gud förbjude att vi tar någon annan än den hos vilken vi fann vår egendom! Då vore vi orättfärdiga.”

När de hade förlorat hoppet om honom, drog de sig undan för att rådslå i enskildhet. Den äldste bland dem sa: ”Minns ni inte att er far tog ett löfte från er i Guds namn, och hur försumliga ni varit med Josef? Jag lämnar inte detta land förrän min far tillåter det eller Gud dömer till min fördel; han är den bäste domaren.

Återvänd till er far och säg: 'Far, din son har stulit. Vi vittnar bara om det vi vet, och vi kunde inte förutse vad som skulle hända.

Fråga [invånarna i] staden vi var i och karavanen vi kom med. Vi talar sanning!'”

Han sa: ”Nej, era inre har förskönat detta för er. [Jag måste visa] tålamod av vackraste slag! Kanske återför Gud dem alla till mig. Han är den Allvetande, den Vise.”

Han vände sig från dem och sa: ”O Josef, hur stor är inte min sorg för dig!” Hans syn slocknade av sorg, men han bar sorgen tyst inom sig.

De sa: ”Vid Gud! Du kommer fortsätta att minnas Josef tills du blir dödssjuk eller går under.”

Han sa: ”Jag anförtror bara min börda och min sorg till Gud. Jag vet om Gud sådant som ni inte vet.

Mina söner! Gå och leta efter Josef och hans bror, och ge aldrig upp ert hopp om att Gud ska ge er en väg ut; endast de otrogna känner misströstan om Guds hjälp.

När de trädde in hos honom sa de: ”Du mäktige! Svårigheter har drabbat oss och vår familj. Vi har kommit med torftiga varor men ge oss ändå fulla mått [spannmål] och var givmild mot oss. Gud belönar de givmilda.”

Han svarade: ”Minns ni ert omdömeslösa handlande mot Josef och hans bror?

De sa: ”Är du verkligen Josef?” Han sa: ”Jag är Josef, och detta är min bror. Gud har visat oss nåd! Den som fruktar Gud och har tålamod, [ska veta] att Gud inte låter de godas lön gå förlorad.”

De sa: ”Vid Gud! Gud har gett dig företräde framför oss. Vi har verkligen gjort fel.”

Han sa: ”Inget klander riktas mot er i dag! Må Gud förlåta er; han är den mest barmhärtige av alla barmhärtiga.

Gå med denna min skjorta och lägg den över min fars ansikte; han kommer då att återfå sin syn. Och kom sedan till mig med hela er familj.”

När karavanen gav sig av sa deras far: ”Jag känner Josefs doft. Tro inte att jag yrar!”

De svarade: ”Vid Gud! Du har visst inte gett upp dina gamla illusioner!”

När budbäraren kom med de goda nyheterna och lade den över hans ansikte fick han sin syn tillbaka. Han sa: ”Sa jag inte till er att jag vet om Gud, sådant som ni inte vet?”

De sa: ”Far! Be om förlåtelse för våra synder. Vi har verkligen gjort fel.”

Han sa: ”Jag ska be min Herre om förlåtelse för er. Han är den ständigt Förlåtande, den Barmhärtige.”

När de trädde in hos Josef omfamnade han sina föräldrar och sa: ”Stig in i Egypten, om Gud vill, i trygghet.”

Han förde sina föräldrar upp på tronen, och de föll alla ned på sina ansikten inför honom. Han sa: ”Far! Detta är betydelsen av min dröm från förr. Min Herre har låtit den gå i uppfyllelse. Han var god mot mig när han förde mig ur fängelset och förde er hit från öknen, efter att Satan sått split mellan mig och mina bröder. Min Herres godhet når vem han vill, på de mest oväntade sätt. Han är den Allvetande, den Vise.”

”Herre! Du har gett mig makt och lärt mig att tyda drömmar. Himlarnas och jordens Skapare! Du tar hand om mig i detta liv och det kommande. Låt mig dö som muslim och förena mig med de rättfärdiga.”

Detta hör till berättelserna om det som var dolt för dig, som vi nu uppenbarar för dig. Du var inte hos dem när de fattade sitt beslut och smidde sina planer.

De flesta människor kommer inte att tro, hur ivrigt du än önskar det.

Du ber dem inte om ersättning för detta; det är bara en påminnelse för alla människor.

Hur många är inte de tecken i himlarna och på jorden som de bara går förbi utan att ägna någon eftertanke?

Och de flesta av de som tror på Gud dyrkar även andra vid hans sida.

Kan dessa [avgudadyrkare] vara säkra på att de inte kommer att drabbas av Guds förkrossande straff, eller att den yttersta stunden inte ska överraska dem när de minst anar det?

Säg: ”Detta är min väg; jag kallar till Gud med fullständig klarhet, jag och de som följer mig. Upphöjd är Gud, och jag hör inte till avgudadyrkarna.”

Alla sändebud vi sänt före dig var män från stadsbefolkningen som vi uppenbarade för. Har de inte färdats på jorden och sett hur det slutade för deras föregångare? Det kommande livets boning är bättre för de gudfruktiga. Använder ni inte ert förstånd?

Till sist, när sändebuden nästan gett upp hoppet [om sina fienders undergång] – och [fienderna] var övertygade om att [de utlovade straffen bara] var tomma hot – kom vår hjälp till dem. Vi räddade dem vi ville rädda, och vårt straff kan inte avvärjas från ett folk av obotfärdiga syndare.

I deras berättelser finns lärdomar för de som använder sitt förstånd. Det är ingenting fabricerat utan en bekräftelse av det som redan kommit, samt en utförlig förklaring av allt och en vägledning och nåd för människor som tror.

Alif Lām Mīm Rā.[1] Dessa är skriftens verser. Det som uppenbarats till dig från din Herre är sanningen, men de flesta människor vill inte tro. ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Gud är den som reste himlarna utan synligt stöd, och därefter höjde han sig över tronen. Han har underordnat solen och månen; var och en löper till en bestämd tidpunkt. Han styr allt och han klargör tecknen för att ni ska få visshet om mötet med er Herre.

Han är den som bredde ut jordens yta och satte stadiga berg och floder på den, och av alla frukter skapade han par. Han låter natten svepa in över dagen. I detta finns tecken för människor som reflekterar.

Angränsande landområden på jordens yta rymmer druvgårdar, åkrar och palmplantager, ibland sammanlänkade, ibland åtskilda. Alla vattnas med samma vatten, men vi låter vissa vara mer smakrika än andra. I detta finns tecken för människor som använder sitt förstånd.

Om något ska förvåna dig är det deras ord: ”Ska vi, när vi blivit jord, verkligen skapas på nytt?” Dessa har förkastat [tron på] sin Herre. Bojor ska sitta runt deras halsar, och dessa är eldens folk, och där ska de förbli.

De ber dig påskynda det onda i stället för det goda, trots att varnande straff ägt rum redan före deras tid. Din Herre visar stort överseende mot människorna, trots deras orätt, men din Herre straffar också med stränghet.

De otrogna säger: ”Varför har inget tecken kommit till honom från hans Herre?” Du är endast en varnare, och för varje folk finns någon som leder dem till rätt väg.

Gud vet vad varje kvinna bär i sitt sköte och hur mycket havandeskapet förkortas eller förlängs. Allt har ett fastställt mått hos honom.

Han känner väl till det som är fördolt och det som är synligt. Han är den Store, den Upphöjde.

För honom gör det ingen skillnad om någon talar tyst eller öppet, eller om någon gömmer sig i nattens mörker eller visar sig i dagens ljus.

Han har änglar som avlöser varandra framför och bakom [människan] och som vaktar henne på Guds befallning. Gud ändrar inte ett folks tillstånd förrän de själva förändrar det. Om Gud beslutar att straffa ett folk kan det inte avvisas, och de har ingen beskyddare utom honom.

Han är den som visar er blixten, som både väcker fruktan och ger hopp, och han driver fram de tunga regnmolnen.

Åskan upphöjer honom och prisar hans lov och så gör även änglarna, i bävan inför honom. Han sänder åskviggar som träffar vem han vill. Ändå tvistar de [otrogna] om Gud, fast han är oövervinnerlig i sin kraft.

Endast han har rätt att åkallas. De [avgudar] som de åkallar vid hans sida kan inte svara dem alls. Det är som en som sträcker ut sina händer mot vattnet för att föra det till munnen, men som aldrig kommer åt det. De otrognas åkallan är inget annat än villfarelse.

Allt och alla i himlarna och på jorden faller ned inför Gud i tillbedjan, frivilligt eller motvilligt, liksom deras skuggor – både morgon och kväll.

Säg: ”Vem är Herren över himlarna och jorden?” Säg: ”Det är Gud!” Säg: ”Har ni då valt gudomar i hans ställe som inte kan gynna sig själva eller avvärja någon skada?” Säg: ”Kan den blinde likställas med den seende, eller kan mörkret likställas med ljuset?” Påstår de kanske att det finns gudomar vid Guds sida som har skapat något som kan jämföras med hans skapelser, så att de tvivlar på vems skapelse det är? Säg: ”Gud är alltings Skapare, och han är den Ende, den Allhärskande.”

Han låter regnet falla från himlen, tills dalarna flödar, var och en enligt sin storlek, och på sin yta bär flödet med sig svallande skum. Och av det som [människor] smälter i elden för att göra smycken eller redskap uppstår liknande skum. Så beskriver Gud sanning och falskhet: skummet försvinner, men det som gynnar människorna stannar kvar på jorden. Så framställer Gud sina liknelser.

De som besvarar sin Herres [kall] har det bästa att vänta. Men vad gäller de som inte besvarar honom skulle de, om de ägde allt på jorden och lika mycket därtill, villigt ge det för att köpa sig fria [från straffet på domedagen]. Dessa ska få en svår räkenskap, och helvetet ska bli deras hemvist – vilken usel viloplats!

Kan den som vet att det som uppenbarats för dig från din Herre är sanningen, likställas med den som är blind? Endast de med förstånd tar till sig av förmaningen;

de som håller sitt förbund med Gud och inte bryter sina löften;

de som upprätthåller [de släktskapsband] som Gud har beordrat ska upprätthållas, och som fruktar sin Herre och fasar inför en svår räkenskap;

de som visar tålamod i sökandet efter sin Herres ansikte; som förrättar bönen och skänker av det vi har försörjt dem med, både i hemlighet och öppet, och som bemöter ondska med godhet. Dessa har den goda, slutliga hemvisten att vänta:

Edens trädgårdar, som de ska träda in i tillsammans med de rättfärdiga bland deras föräldrar, makar och avkomma. Änglarna kommer in till dem från varje port:

”Frid vare med er för ert tålamod. Vilken underbar slutlig hemvist!”

Men de som bryter förbundet med Gud efter att det har stadfästs, och som bryter [de släktskapsband] Gud har beordrat ska upprätthållas, och som sprider fördärv på jorden – dessa är fördömda och dem väntar en förskräcklig hemvist.

Gud ger riklig försörjning till vem han vill och begränsar den för andra. De gläder sig över det jordiska livet, men det jordiska livet, i jämförelse med det kommande, är inget annat än en kort njutning.

De otrogna frågar: ”Varför har han inte fått ett tecken från sin Herre?” Säg: ”Gud vilseleder vem han vill och vägleder till sig den som vänder sig [till honom] i ånger.”

[Och han vägleder även] de som tror och vars hjärtan finner ro i åminnelsen av Gud. Ja, det är i åminnelsen av Gud som hjärtan finner ro.

De som tror och handlar rättfärdigt, ska få ett lyckligt liv och en härlig återkomst [i det kommande livet].

Vi har nu sänt dig till ett folk – precis [som vi har sänt sändebud till andra] folk före dem – för att du ska recitera för dem vad vi har uppenbarat till dig. Men [ditt folk] vägrar tro på den Nåderike. Säg: ”Han är min Herre; ingen är värd dyrkan utom han! Till honom sätter jag min lit, och till honom vänder jag mig i ånger.”

Om en [helig] skrift kunde sätta bergen i rörelse, få jorden att klyvas eller de döda att tilltalas [så de väcks till liv], så skulle det vara denna Koran. Men alla beslut vilar hos Gud! Har inte de troende insett att om Gud velat, skulle han ha väglett hela mänskligheten? De otrogna ska ständigt drabbas av katastrofer för sina gärningar, eller att en [olycka] slår ned nära deras hem, tills Guds löfte uppfylls. Gud sviker aldrig sina löften.

Sändebud före dig har förvisso förlöjligats, men jag gav de otrogna en frist innan jag straffade dem. Hur [strängt] var inte mitt straff då!

Kan den som vakar över alla levande varelser och deras handlingar [jämföras med avgudarna?] De hävdar att det finns gudomar vid Guds sida. Säg: ”Nämn då deras namn! Försöker ni upplysa honom om något på jorden som han inte redan känner till, eller är det bara tomma ord?” De otrognas påfund har förskönats för dem och hindrar dem från den rätta vägen. Och dem som Gud vilseleder har ingen som kan leda dem rätt.

De ska straffas i detta liv, men straffet i det kommande livet är värre, och de har ingen som kan skydda dem från Gud.

Beskrivningen av paradiset som de gudfruktiga har blivit lovade är: [en trädgård] genom vilken floder rinner; dess frukter tar inte slut och dess skugga upphör aldrig. Detta är den slutliga destinationen för de som fruktar Gud, men för de otrogna väntar elden.

De som vi tidigare har gett skriften gläds åt det som uppenbarats för dig. Men vissa av de som har splittrat sig i grupper förnekar delar av den. Säg: ”Jag har endast blivit beordrad att dyrka Gud och inte dyrka någon annan vid hans sida. Det är till honom jag kallar, och det är till honom jag ska återvända.”

Så [som vi tidigare uppenbarat skrifter] har vi nu uppenbarat den här; en föreskrift på arabiska. Och om du hade följt deras onda begär, efter att kunskapen nått dig, skulle du inte ha någon som skyddar dig eller försvarar dig mot Gud.

Vi har skickat sändebud före dig och gett dem hustrur och barn. Och inget av dessa sändebud har kunnat frambringa tecken förutom med Guds vilja. Den fastställda tidpunkten [för allt som Gud beslutar] står nedskriven.

Gud upphäver eller bekräftar vad han än önskar [av tidigare bestämmelser], och hos honom finns förutbestämmelsens bok.

Vare sig vi låter dig bevittna en del av det vi varnat dem för, eller låter dig dö, är din enda uppgift att förmedla [budskapet], medan vi ansvarar för räkenskapen.

Ser de då inte att vi tar oss an landet och låter det minska från dess ytterkanter? Gud bestämmer, och ingen kan motsätta sig hans beslut. Han är snabb att hålla räkenskap.

Deras föregångare smidde också planer, men Gud råder över alla planer. Han vet vad var och en gör, och de otrogna kommer att få veta vem som ska få den goda, slutliga hemvisten.

Och de otrogna säger: ”Du är inget sändebud!” Säg: ”Gud räcker som vittne mellan mig och er, tillsammans med de som har kunskap om [tidigare uppenbarad] skrift.”

Alif Lām Rā.[1] Detta är en skrift som vi har uppenbarat för dig för att du ska leda människorna från mörker till ljus, enligt deras Herres vilja; till den Allsmäktige, den Lovprisades väg, ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Guds [väg] – han som allt i himlarna och på jorden tillhör. De otrogna varnas för ett strängt straff!

De som föredrar det jordiska livet framför det kommande och hindrar andra från att följa Guds väg och vill få den att framstå som krokig har verkligen gått långt vilse.

Alla sändebud vi har sänt har talat sitt folks språk, för att tydligt kunna förmedla budskapet till dem. Sedan vilseleder Gud dem han vill och vägleder dem han vill; han är den Allsmäktige, den Vise.

Vi sände Mose med våra tecken: ”För ditt folk ut ur mörkret till ljuset, och påminn dem om Guds välsignelser.” I detta ligger sannerligen lärdom för de som ständigt visar tålamod och innerlig tacksamhet.

Och minns när Mose sa till sitt folk: ”Minns Guds välsignelser över er när han räddade er från Faraos män som utsatte er för svåra lidanden; de slaktade era söner och lät era döttrar överleva. Ja, detta var en oerhörd prövning från er Herre.”

Och minns när er Herre tillkännagav: ”Är ni tacksamma ska jag ge er ännu mer, men är ni otacksamma är mitt straff förvisso strängt.”

Och Mose sa: ”Om ni – och alla på jorden – förnekar tron [skadar ni bara er själva], ja, Gud är sannerligen oberoende, lovprisad.”

Har ni inte hört vad som hände era föregångare; Noas folk, [stammarna] 'Ᾱd och Thamūd, och de som levde efter dem? Endast Gud känner till dem alla. Deras sändebud kom till dem med klara bevis, men [av ilska] bet de i sina händer och sa: ”Vi förkastar helt och hållet det ni har sänts med, och vi hyser starkt tvivel om det ni kallar oss till!”

Deras sändebud sa: ”Hur kan någon tvivla om Gud, himlarnas och jordens Skapare? Han kallar er för att förlåta era synder och han låter er leva till en fastställd tidpunkt.” Men de svarade: ”Ni är bara människor som vi, och ni försöker leda oss bort från det som våra förfäder dyrkade. Kom till oss med ett klart belägg [för att ni verkligen är sända av Gud]!”

Deras sändebud sa till dem: ”Ja, vi är endast människor som ni, men Gud ger sina välsignelser till den han vill av sina tjänare. Vi kan endast frambringa belägg om det är Guds vilja. Endast till Gud ska de troende sätta sin lit.

Och varför skulle vi inte sätta vår lit till Gud när han visat oss [den rätta] vägen? Vi ska tålmodigt uthärda den skada ni orsakar oss! Ja, till Gud ska de tillitsfulla sätta sin lit.”

Men de otrogna sa till sina sändebud: ”Om ni inte återvänder till vår religion, kommer vi helt visst att driva ut er från vårt land!” Deras Herre uppenbarade då: ”Vi ska förvisso förgöra de orättfärdiga,

och vi ska låta er bo i deras land när de är borta. Detta är för de som fruktar att stå inför mig och som fruktar min varning.”

När [sändebuden så] bad om seger gick varje envis förtryckare under.

Honom väntar helvetet där han ska serveras en dryck av blod och var.

Han försöker dricka det men förmår inte svälja. Döden omringar honom från alla håll, men ändå dör han inte. Ja, ett skoningslöst straff väntar honom.

Handlingarna hos de som förnekar sin Herre är som aska som virvlar bort i vinden en stormig dag. De får ingen nytta av sina handlingar [på domedagen]. Detta är djup och fullständig villfarelse!

Har du inte insett att Gud skapade himlarna och jorden med ett alldeles visst syfte? Om han vill kan han utplåna er och frambringa en ny skapelse.

Och detta är inte svårt för Gud.

De ska alla träda fram inför Gud, och de svaga kommer att säga till de högmodiga: ”Vi brukade följa er! Kan ni nu skydda oss från Guds straff på något sätt?” Då svarar de: ”Om Gud hade väglett oss, skulle vi ha visat er vägen! Det spelar ingen roll om vi ger upp eller visar tålamod, vi har ändå ingenstans att fly!”

När domen fallit kommer Satan att säga: ”Gud gav er ett sant löfte, medan jag gav er ett löfte som jag sedan svek. Jag hade aldrig någon makt över er, utan kunde bara kalla er [till min väg], och ni besvarade min kallelse. Klandra därför inte mig, utan klandra er själva! Jag kan inte hjälpa er, och ni kan inte heller hjälpa mig. Jag tar avstånd från att ni tidigare dyrkade mig vid sidan [av Gud]. De orättfärdiga ska verkligen få ett smärtsamt straff.”

De troende som handlat rättfärdigt kommer att föras in i trädgårdar genom vilka floder rinner, och där ska de förbli, i enlighet med deras Herres vilja. Deras hälsningsord där ska vara: ”Frid!”

Har du inte reflekterat över den liknelse som Gud framställer om det goda ordet? Det är som ett friskt träd vars rötter är fast förankrade och vars grenar sträcker sig upp mot skyn.

Det bär ständigt frukt, enligt sin Herres vilja. Gud framställer liknelser för människorna så att de ska tänka efter.

Och det usla ordet kan liknas vid ett uselt träd som rycks upp med rötterna ur jorden – det har ingen fast grund.

Gud befäster de troende med det fast förankrade ordet i detta liv och i det kommande. Och Gud leder de orättfärdiga vilse. Gud gör vad han vill.

Har du inte sett de som bemötte Guds välsignelse med otro? De har lett sitt folk till förödelsens hemvist.

Ja, de ska träda in i helvetet, i sanning en fasansfull destination!

De har satt gudomar vid Guds sida för att leda bort andra från hans väg. Säg: ”Njut ni [av det jordiska livet], till sist hamnar ni ändå i elden!”

Säg till mina troende tjänare att de ska förrätta bönen och dela med sig åt andra av det som vi har försörjt dem med, både i hemlighet och öppet, innan den dag kommer då ingen lösen och ingen vänskap gynnar.

Det är Gud som har skapat himlarna och jorden, och som sänder ned regn från himlen med vilket han tar fram frukter för er försörjning. Han har skänkt er skepp som seglar över haven enligt hans befallning, och skapat floderna till er nytta.

Och han har gett er solen och månen som ständigt är i rörelse, och har gett er natten och dagen för era behov.

Av allt ni bett honom om har han skänkt er något. Om ni försökte räkna Guds välsignelser, skulle ni aldrig kunna uppfatta deras fulla omfattning. Människan är otroligt orättfärdig och djupt otacksam.

Minns när Abraham sa: ”Herre! Gör detta land till en trygg plats, och bevara mig och mina söner från att börja dyrka avgudabilder.

Herre! Dessa [avgudabilder] har verkligen lett många människor vilse. Den som följer mig är min [trosfrände], men om någon trotsar mig, är du förvisso ständigt förlåtande, barmhärtig.

Herre! Jag har låtit en del av min avkomma bosätta sig i en dal utan grönska vid ditt helgade hus. Herre! [Jag gjorde det] för att de ska förrätta bönen. Låt människors hjärtan fyllas med medkänsla för dem och förse dem med frukter, så att de kan visa tacksamhet.

Herre! Du känner till vad vi döljer och vad vi ger till känna; ingenting är dolt för Gud, vare sig på jorden eller i himlen.

All lovprisning tillkommer Gud som har skänkt mig Ismael och Isak trots min höga ålder. Min Herre hör sannerligen all åkallan.

Herre! Gör mig till en som förrättar bönen och likaså min avkomma. Herre, besvara min åkallan!

Herre! Förlåt mig, mina föräldrar och alla troende den dag då räkenskapen ska ske.”

Tro aldrig att Gud är omedveten om vad de orättfärdiga gör; han skjuter bara upp deras [straff] till en dag då deras ögon ska stirra [av skräck],

då de rusar fram med sträckt hals. De kan inte släppa blicken från [de fasansfulla synerna] och deras hjärtan är tömda på allt [utom fruktan].

Varna därför människorna för den dag då straffet når dem och de orättfärdiga ska säga: ”Herre! Ge oss bara en kort frist, så att vi kan besvara ditt kall och följa sändebuden!” [Men de ska få svaret:] ”Svor ni inte tidigare på att ni aldrig skulle förgås?

Och ni bosatte er på samma platser som de som tidigare gjort sig själva orätt, och det hade gjorts klart för er hur vi hanterade dem, och vi framställde liknelser för er.”

Och de smidde sina planer, men Gud kände till deras planer, [och gjorde dem verkningslösa] trots att de hade förmågan att flytta berg.

Tro därför aldrig att Gud sviker sitt löfte till sina sändebud. Gud är förvisso allsmäktig och fullkomlig i sin vedergällning.

Den dag då jorden byts ut mot en annan jord och himlarna likaså; då [människorna] träder fram inför Gud, den Ende, den Allhärskande.

Den dagen ska du se de obotfärdiga syndarna bundna i kedjor.

Deras kläder ska vara av tjära, och deras ansikten ska täckas av eld.

[De träder fram] för att Gud ska ge var och en vad han förtjänar. Gud är säkerligen snar att kalla till räkenskap.

Denna [Koran] är ett budskap till alla människor, för att de ska ta till sig dess varningar och inse att han är en enda Gud, och så att de förståndiga ska låta sig förmanas.

Alif Lām Rā.[1] Dessa är skriftens verser, en klargörande Koran. ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

[På domedagen] kommer de otrogna att önska att de hade varit muslimer.

Låt dem äta och njuta och distraheras av sina förhoppningar, men de ska snart få veta!

Var gång vi har utplånat ett samhälle har det skett vid en föreskriven tid.

Ett folk kan varken påskynda den tidpunkten eller försena den.

De säger: ”Du måste vara galen som [tror] att denna förmaning har uppenbarats till dig!

Varför kommer du inte med änglar till oss, om du verkligen talar sanning?”

Vi sänder endast ner änglarna med det rättvisa [straffet], och då får de ingen ytterligare frist.

Det är vi som har uppenbarat denna förmaning, och vi ska sannerligen bevara den.

Vi har förvisso sänt sändebud före dig till tidigare generationers folk.

Men varje gång ett sändebud kom till dem gjorde de narr av honom.

På samma sätt låter vi [denna otro] genomsyra dessa obotfärdiga syndares hjärtan.

De tror inte på denna [förmaning], trots de tidigare folkens öde.

Även om vi öppnade en port till himlen och de steg upp genom den,

skulle de säga: ”Våra ögon spelar oss ett spratt – nej, vi har blivit förhäxade!”

Vi har placerat stjärnor på himlen och gjort den vacker för de som betraktar den;

och skyddat den från varje förkastad djävul.

Så den som försöker tjuvlyssna [på änglarna], följs av ett flammande eldklot.

Och vi har brett ut jorden och sänkt ned fast förankrade berg i den och låtit växtlighet spira fram i perfekt balans.

Och vi sörjer för ert uppehälle på den liksom för de som ni själva inte försörjer.

Det finns ingenting [de önskar sig] förutom att [vi kan ge dem det] från våra skatter, men vi skänker dem det endast i bestämda mått.

Vi sänder ut vindarna för att fylla [molnen med regnvatten], och vi låter regnet falla från himlen så att ni kan dricka det; men det är inte ni som förvarar det [i jordens innandöme].

Det är vi som ger liv och tar liv, och det är vi som förblir [när allt annat försvinner].

Vi har full kunskap om de första av er liksom de som ska komma allra sist,

och din Herre ska sannerligen samla dem alla; han är sannerligen vis, allvetande.

Vi har skapat människan av torr lera, av svart gyttja;

och dessförinnan skapade vi jinnerna av en brännhet eld.

Minns när din Herre sa till änglarna: ”Jag ska skapa en mänsklig varelse av torr lera, från svart gyttja,

och när jag har format den och [låtit] blåsa in en själ i den, ska ni falla ned inför den.”

Då föll alla änglar ned [inför Adam],

utom Iblīs; han vägrade att vara bland de som föll ned.

[Gud] sa: ”Iblīs! Varför faller inte du ned som de andra?”

Han svarade: ”Jag skulle aldrig falla ned inför en människa – en som du har skapat av torr lera, av svart gyttja.”

[Gud] sa: ”Försvinn härifrån! Du ska vara utstött,

och fördömelse ska vila över dig fram till domens dag.”

[Iblīs] sa: ”Herre! Ge mig uppskov till den dag då de återuppväcks.”

Han svarade: ”Du ska beviljas uppskov

till den dag vars tidpunkt är bestämd.”

[Iblīs] sa: ”Herre! Eftersom du fick mig att fela ska jag försköna [synderna] för dem på jorden och vilseleda dem alla,

förutom de av dina tjänare som du har valt ut.”

[Gud] sa: ”Detta är en rak väg, [som leder] till mig.

Du har ingen makt över mina tjänare, utom de vilseledda som följer dig.

Och helvetet är den lovade mötesplatsen för dem alla.

Det har sju portar, var och en med sin bestämda andel [av dina följare].”

De gudfruktiga ska vistas i trädgårdar och vid bäckar.

[De välkomnas med orden:] ”Stig in i frid och trygghet!”

Och varje spår av agg ska vi rycka bort från deras bröst. De ska sitta på troner vända mot varandra i broderlig [kärlek].

Där ska de inte uppleva någon trötthet och ingen ska förvisas därifrån.

Berätta för mina tjänare att jag är den ständigt Förlåtande, den Barmhärtige,

men [berätta] också att mitt straff är ytterst smärtsamt.

Och berätta för dem om Abrahams gäster,

när de steg in till honom och sa: ”Frid!”, och han svarade: ”Ert [besök] skrämmer oss!”

De sa: ”Frukta inte! Vi ger dig glädjebudet om en son med djup kunskap.

Han sa: ”Ger ni mig sådana glädjebud trots min höga ålder? Vad är det för glädjebud ni ger?”

De svarade: ”Glädjebudet vi gett dig är sant, så misströsta inte!”

Han sa: ”Och vem misströstar om sin Herres barmhärtighet förutom de vilseledda?”

Han sa: ”Budbärare! Har ni fler ärenden här?”

De svarade: ”Vi har sänts för [att straffa] ett folk som ägnat sig åt ohämmad synd.

Vi kommer dock att rädda var och en i Lots familj,

förutom hans hustru då vi [med Guds vägledning] har beslutat att hon ska förbli kvar tillsammans med de andra.”

När budbärarna anlände till Lots hushåll,

sa han: ”Ni är mig främmande.”

De svarade: ”Vi har kommit med det [straff] de tvivlade på.

och vi har kommit till dig med ett sannfärdigt besked. Ja, vi talar fullständig sanning.

Ge dig därför iväg under natten tillsammans med din familj. Håll dig bakom dem och se till att ingen av dem vänder sig om – och fortsätt så i den angivna vägriktningen.”

Och vi meddelade honom beslutet att dessa skulle utplånas till sista man vid gryningen.

När stadens invånare [fått höra om Lots gäster] kom de, uppfyllda av iver [över nyheten].

Han sa: ”Dessa är mina gäster, så dra inte skam över mig!

Frukta Gud och bringa mig inte förödmjukelse!”

De sa: ”Har vi inte varnat dig för att ta emot gäster?”

Han sa: ”Dessa är mina döttrar, [gift er med dem] om ni måste göra det [som tillfredsställer era begär].”

Vid ditt liv! De är helt försjunkna i sin vilda upphetsning.

När gryningen så nalkades drabbades de av ett förödande dån.

Och vi vände [staden] upp och ned, och lät stenar av brännhet lera regna över den.

I detta finns förvisso tecken för de insiktsfulla.

Den [staden] låg vid en väg som finns kvar än i dag.

I detta finns förvisso ett tecken för de troende.

På samma sätt var invånarna i den trädbevuxna byn [i Midjan] riktigt orättfärdiga.

Så lät vi vedergällningen drabba dem. Ja, båda [samhällena] ligger vid en synlig färdväg.

Invånarna i stenlandet beskyllde också sändebuden för lögn.

Vi visade dem våra tecken, men de vände sig envist bort från dem.

Och de högg ut bostäder åt sig i bergen, [och bodde där] i trygghet.

Men så en morgon träffades de av ett våldsamt dån.

Och det de åstadkommit kunde inte ge dem något skydd.

Vi har skapat himlarna, jorden och allt däremellan med ett syfte. Och den yttersta stunden ska utan tvivel komma. Ha därför överseende [med dina motståndare], på det allra ädlaste sätt.

Din Herre är sannerligen den storslagne Skaparen, den Allvetande.

Vi har gett dig de sju upprepade [verserna] och den magnifika Koranen.

Se inte [med avund] på det som vi låter vissa njuta av, och låt inte deras [otro] bedröva dig utan [se i stället till att] vara kärleksfull och omtänksam mot de troende.

Och säg: ”Jag varnar er klart och tydligt!”

[Vi kan sända ned ett straff] precis som vi sände det till de som delade upp [sina skrifter baserat på vad de godkänt och vad de avvisat],

och som nu anser att Koranen består av diverse påhitt.

Ja, vid din Herre! Vi ska sannerligen ställa dem alla till svars

för allt de har gjort!

Förkunna därför öppet vad du har beordrats [att förkunna], och ignorera fullständigt dessa avgudadyrkare.

Vi ska skydda dig mot de som hånar dig;

de som dyrkar gudomar vid Guds sida. Men de ska snart få veta!

Vi vet att deras ord tynger ditt hjärta.

Upphöj din Herre och prisa hans lov och fall ned i tillbedjan.

Och dyrka din Herre tills du nås av den fulla vissheten.

Guds beslut kommer ovillkorligen; de ska därför inte påskynda det. Högt upphöjd är han, över vad de sätter vid hans sida!

Han sänder änglar med uppenbarelser, på sin befallning, till de bland sina tjänare som han väljer: ”Varna [ditt folk, och förkunna att] ingen är värd dyrkan utom jag, så frukta mig!”

Han har skapat himlarna och jorden med ett visst syfte. Upphöjd är han, över vad de sätter vid hans sida!

Från en droppe säd skapar han människan och snart [står hon där] redo att ständigt tvista och argumentera.

Och han har också skapat boskap som ger er värme [genom ull och päls] och som är till nytta för er, och av den äter ni.

Och ni ser skönheten i dem när ni för dem tillbaka [hem på kvällen] och när ni släpper ut dem [för att beta].

De bär er tunga last till platser som ni annars inte skulle ha nått utan stor möda. Er Herre är sannerligen förbarmande, barmhärtig.

Och [han har skapat] hästar, mulor och åsnor för er att rida på och åt vars skönhet [ni kan glädjas]. Han kommer även att skapa sådant som ni ännu inte känner till.

Det är Gud som visar den rätta vägen, men det finns andra vägar som leder vilse. Om det hade varit hans vilja hade han lett er alla på rätt väg.

Det är han som låter regnet falla från himlen; av detta kan ni dricka, och av detta gror växterna där er boskap betar.

[Genom vattnet] låter han säd, oliver, dadelpalmer, druvor och alla sorters frukter spira för er. I allt detta finns tydliga tecken för de som tänker efter.

Och han har skapat natten och dagen för er skull, liksom solen, månen och stjärnorna; [alla tjänar de er] på hans befallning. I allt detta finns tydliga tecken för de som använder sitt förstånd.

Han har skapat allt på jorden i en mångfald av färger för er skull. I allt detta finns tydliga tecken för de som tar till sig förmaningar.

Och det är han som har gett er havet, för att ni ska äta färsk fisk ur det och utvinna smycken att bära. Ni ser skeppen plöja genom det för att ni ska söka hans försörjning, och för att ni ska bli tacksamma.

Och han har satt stadiga berg på jorden för att den inte ska skaka under er, och floder och stigar så att ni kan hitta er väg,

och landmärken. Och genom stjärnorna kan [människorna] hitta rätt.

Kan den som skapar jämföras med den som inte skapar? Borde ni inte tänka över detta?

Om ni försökte räkna Guds välsignelser, skulle ni aldrig kunna uppfatta deras fulla omfattning. Gud är sannerligen ständigt förlåtande, barmhärtig.

Gud vet vad ni gömmer inom er och vad ni visar utåt.

De som åkallas vid sidan av Gud kan inte skapa något – de är ju själva skapade!

De är döda och livlösa, och de vet inte när de ska återuppväckas.

Er Gud är en enda Gud, men de som inte tror på det kommande livet har förnekat detta i sina hjärtan, [förblindade] av sitt högmod.

Visst vet Gud vad de gömmer i sitt inre och vad de visar utåt. Han ogillar sannerligen de högmodiga.

När det sägs till dem: ”Vad har er Herre uppenbarat?” svarar de: ”Gamla sagor!”

För detta ska de på uppståndelsens dag bära tyngden av både sina egna synder och de okunnigas synder, som de vilselett. Vilken förfärlig börda de bär!

Även deras föregångare smidde planer, men Gud rev deras byggnad från grunden och taket rasade ned över dem. Straffet nådde dem från ett håll de inte väntade sig.

På uppståndelsens dag ska han sedan förödmjuka dem med orden: ”Dessa som ni dyrkade vid min sida och för vars skull ni visade fiendskap mot [de troende], var är de nu?” De som har fått kunskap kommer då att säga: ”I dag ska skam och elände drabba de otrogna.”

Dessa är de vars själar änglarna tar medan de fortfarande gör orätt mot sig. Då kommer de att underkasta sig [och säga]: ”Vi gjorde ju inget ont!” [Och svaret kommer att vara:] ”Jo, det gjorde ni! Gud har full vetskap om allt ni gjorde.

Stig in genom helvetets portar och förbli där. Vilken förfärlig boning för de högmodiga!”

Och till de gudfruktiga ska det sägas: ”Vad har er Herre uppenbarat?” De svarar: ”Allt gott!” De som har utfört goda gärningar i detta liv kommer att nås av gott [redan här på jorden], och i det kommande livet blir det ännu bättre – ja, vilken underbar hemvist!”

De ska stiga in i Edens trädgårdar genom vilka floder rinner, där de får allt de önskar. Så belönar Gud de som fruktar honom.

När änglarna tar [själarna hos] dessa goda människor, hälsar de dem med orden: ”Frid vare med er! Stig in i paradiset – en belöning för era handlingar.”

Väntar de bara på att änglarna ska komma till dem eller att din Herres befallning [om straff] ska komma? Så gjorde även deras föregångare. Gud gjorde dem ingen orätt, de gjorde sig själva orätt.

Konsekvenserna av deras onda gärningar drabbade dem, och just det [straff] de gjort sig lustiga över kom att omsluta dem helt och hållet.

Avgudadyrkarna säger: ”Om Gud hade velat, skulle varken vi eller våra förfäder ha dyrkat någon vid hans sida, och vi skulle inte heller ha förbjudit något [utan hans befallning]!” Så sa även deras föregångare. Är sändebudens uppgift annat än att klart förmedla budskapet?

Till varje folk har vi låtit ett sändebud komma [med budskapet]: ”Dyrka Gud och håll er borta från avgudar!” Bland dem fanns de som Gud vägledde, medan andra dömdes till villfarelse. Färdas på jorden och se hur det slutade för de som vägrade att tro!

Hur ivrig du än är att vägleda dem, vägleder Gud inte den han låtit vilsegå. De har inga hjälpare.

De svär sina dyraste eder vid Gud, att han inte kommer att återuppväcka de som dött. Men visst ska han det – det är ett sant löfte från honom! De flesta människor inser det dock inte.

[Han ska återuppväcka dem alla] för att klargöra för dem det de tvistade om, och för att de otrogna ska veta att de ljög.

När vi vill att något ska ske, säger vi endast: ”Var!” – och det är.

De som utvandrade för Guds skull efter att ha lidit förtryck, ska vi ge en värdig hemvist redan i detta liv. Men belöningen i det kommande livet är avsevärt större, om de bara visste!

Dessa är de som hade tålamod och förlitade sig på sin Herre.

De som vi sände före dig var män till vilka vi gav vår uppenbarelse. Om ni själva saknar kunskap, fråga då de skriftkunniga.

[Vi sände dem] med klara bevis och uppenbarade skrifter. Och vi har uppenbarat denna förmaning till dig, för att du ska klargöra för människorna vad som har sänts ned till dem, och för att de ska ägna den eftertanke.

Kan de som smider onda planer vara säkra på att Gud inte låter jorden svälja dem, eller att straffet drabbar dem från ett oväntat håll?

Eller att det drabbar dem under en av deras resor? Nej, de har inget sätt att undkomma det!

Eller att det drabbar dem när de fruktar det som allra mest? [Så skynda er till ånger], för er Herre är ytterst förbarmande, barmhärtig.

Ser de inte alla de ting som Gud har skapat, och hur deras skuggor rör sig till höger och vänster, och böjer sig i underkastelse till Gud?

Inför Gud faller allt i himlarna och på jorden ned i tillbedjan; varje levande varelse, ja, även änglarna. De har inget högmod.

De bävar för sin Herre ovan dem och gör allt som åläggs dem.

Gud säger: ”Dyrka inte två gudomar; han är endast en enda Gud. Ja, endast mig ska ni frukta.”

Till honom hör allt i himlarna och på jorden, och han förtjänar evig lydnad. Ska ni då frukta någon annan än Gud?

Alla välsignelser ni åtnjuter kommer från Gud. Och när något ont drabbar er är det enbart till honom ni riktar era förtvivlade böner.

Men när han har lyft detta onda från er börjar vissa av er dyrka andra vid sin Herres sida.

Därmed framträder deras otacksamhet för allt vi gett dem. Njut ni bara, ni kommer snart att få se!

Och de avsätter en del av det vi har skänkt dem till [avgudar] som inte förstår någonting. Vid Gud! Ni kommer att ställas till svars för allt ni har diktat ihop!

De tillskriver Gud döttrar – upphöjd är han! – och för egen del [söner] som de hellre föredrar.

Och när någon av dem får beskedet om en dotter, mörknar hans ansikte och han fylls av förtvivlan.

Han drar sig undan från folk på grund av [det han anser vara] ett hemskt besked. Ska han behålla henne trots förödmjukelsen eller begrava henne i jorden? Hur förkastlig är inte deras bedömning!

De som inte tror på det kommande livet har de sämsta egenskaperna. Och Gud har de ädlaste egenskaperna. Han är den Allsmäktige, den Vise.

Om Gud straffade människorna för deras orättfärdighet skulle inte en enda varelse finnas kvar på jorden, men han ger dem uppskov till en utsatt tid. När deras tid är inne kan de inte fördröja den ens ett ögonblick, och inte påskynda dess ankomst.

De tillskriver Gud det de avskyr och deras tungor yttrar lögnen att det bästa väntar dem. Utan tvivel väntar dem elden och där ska de lämnas kvar.

Vid Gud! Vi har sannerligen sänt [sändebud] till folk före din tid, men Satan skönmålade deras handlingar för dem. Ja, han är deras förtrogne [på domens] dag, och då kommer de att få ett smärtsamt straff.

Vi har endast uppenbarat skriften till dig så att du kan klargöra för dem det de har tvistat om, och som en vägledning och nåd för människor som tror.

Och Gud låter regn falla från skyn och ger därmed livet åter till den döda jorden. I detta finns ett klart tecken för människor som lyssnar.

I boskapen finns ett under för er. Vi ger er att dricka av det som finns i dess buk, mellan avföring och blod: ren mjölk, behaglig att dricka.

Och från dadelpalmernas och vinrankornas frukter framställer ni rusdrycker och god föda. I detta finns verkligen tecken för de som använder sitt förstånd.

Och din Herre har inspirerat bina: ”Bygg era bon i bergen, i träden och i de [strukturer som människor] uppför.

Ät sedan av all sorts frukt och följ de vägar som er Herre har öppnat för er.” Ur deras inre sipprar en vätska i skiftande färger som är läkande för människan. I detta finns ett tecken för människor som tänker efter.

Gud har skapat er och kommer sedan låta er dö. Och bland er finns de som på grund av sin höga ålder blivit så skröpliga att de inte minns någonting av det de tidigare haft kunskap om. Gud vet allt och har makt över allt.

Gud har också skänkt vissa av er en större försörjning än andra. De som har fått mer delar inte sitt överflöd med sina tjänare så att alla har lika mycket. Hur kan de då [likställa andra med Gud och] vara otacksamma för hans välsignelser?

Och Gud har skänkt er hustrur av er egen sort, och genom era hustrur har han gett er barn och barnbarn, och han har försett er med goda ting. Ska de då välja att tro på falska [gudar] och förneka Guds välsignelser?

Vid sidan av Gud dyrkar de sådant som inte kan försörja dem vare sig från himlarna eller jorden, och som inte förmår någonting.

Likställ därför inte andra med Gud! Gud vet, men ni vet inte.

Gud framställer en liknelse: en ägd slav som inte förmår något, och en [fri person] som vi gett riklig försörjning och som ger av den i hemlighet och öppet. Är de lika? All lovprisning tillkommer Gud! Men de flesta förstår inte detta.

Gud framställer ännu en liknelse: två män varav en är stum och helt hjälplös. Han är en börda för den som ser efter honom; vilket uppdrag han än får misslyckas han. Är han lik den som uppmanar till rättvisa och följer en rak väg?

[Kunskapen om] det fördolda i himlarna och på jorden tillhör Gud. Den yttersta stundens ankomst kommer som en blinkning, ja ännu snabbare! Gud har förvisso makt över allt.

Gud förde ut er ur era mödrars sköten, och ni var ovetande om allt. Och han skänkte er hörsel, syn och hjärta, för att ni ska visa tacksamhet.

Ser de inte fåglarna som hålls svävande i luften? Ingen annan än Gud håller dem uppe. I detta finns klara tecken för människor som tror.

Gud har gjort era hem till platser för vila, och låtit boskapens hudar bli till tält åt er; lätta [att bära] när ni reser och [att sätta upp] när ni slår läger. Från deras ull, päls och hår [har han skänkt er] tillbehör och nyttiga föremål för en tid.

Gud har gett er skugga genom de ting han har skapat, och gjort grottor i bergen för er. Och han har gett er kläder som skydd mot hetta samt rustningar som skyddar er i strid. På detta sätt fullbordar han sin välsignelse över er, så att ni kan underkasta er honom.

Om de vänder sig bort är din plikt endast att klart och tydligt förmedla budskapet.

De är medvetna om Guds välsignelser, men ändå förnekar de dem. Sanningen är att de flesta av dem är otacksamma.

Och den dag då vi låter ett vittne stiga fram från varje folk ska de otrogna inte tillåtas [framföra undanflykter] eller ges någon chans till gottgörelse.

Och när de orättfärdiga ser straffet kommer det inte att mildras för dem, och de kommer inte att få något uppskov.

Och när de som dyrkade avgudar ser sina gudar kommer de att säga: ”Herre! Dessa är våra gudar som vi åkallade vid din sida.” Men de [falska gudarna] kommer att svara dem: ”Ni ljuger!”

Den dagen kommer de att böja sig inför Gud, och deras inbillade [avgudar] upplöses i intet.

De som vägrar att tro och hindrar andra från Guds väg ska vi tilldela ett straff, utöver det befintliga, för det fördärv de har orsakat.

Påminn dem om dagen då vi från varje folk låter ett vittne ur deras egna led stiga fram, och vi ska hämta dig som vittne mot alla dessa. Vi har uppenbarat skriften för dig, som en förklaring av allt, och med vägledning och nåd och ett glädjebudskap till muslimerna.

Gud påbjuder rättvisa och godhet samt generositet mot närstående, och han förbjuder skamlösa handlingar, ondska och förtryck. Han förmanar er så att ni ska tänka efter och ta till er.

Uppfyll alla löften ni har avgett till Gud och bryt inte era eder efter att ha bekräftat dem och gjort Gud till vittne [för er trohet]. Gud har full vetskap om allt ni gör.

Var inte som kvinnan som repar upp det starka garn hon har spunnit, för att bedra varandra [genom att bryta ederna] när ni ser att en grupp har mer [rikedom] än en annan. Gud sätter er på prov med detta! Och han ska sannerligen klargöra för er på uppståndelsens dag det ni brukade tvista om.

Om Gud hade velat, hade han gjort er till ett enda folk [med en och samma tro], men han vilseleder den han vill och vägleder den han vill. Ni ska förvisso tillfrågas om era handlingar.

Använd inte era eder som ett medel för att bedra varandra, för då kan era fötter slinta, efter att ha stått stadigt, och ni får bära de onda följderna för att ni hindrade andra från Guds väg; och er väntar då ett oerhört straff.

Sälj inte löftet ni avgett till Gud för ett ringa pris. Det som finns hos Gud är bättre för er, om ni bara visste!

Det ni äger kommer att försvinna, men det som finns hos Gud består. Vi ska sannerligen belöna de tålmodiga efter deras bästa handlingar.

Varje troende, man eller kvinna, som handlar rättfärdigt ska vi ge ett gott liv, och vi ska belöna dem efter deras bästa handlingar.

Innan du börjar läsa Koranen, sök då skydd hos Gud från den förkastade Satan.

Han har ingen makt över de som tror och förlitar sig på sin Herre.

Han har bara makt över de som väljer att lyda honom, och som förleds av honom att dyrka avgudar.

När vi ersätter en vers med en annan – och Gud vet mycket väl vad han sänder ner – säger de att du bara hittar på. Nej, de flesta av dem förstår inte.

Säg: ”Helighetens ande har förmedlat [Koranen] från din Herre med sanningen, för att stärka de troende, och som vägledning och glädjebud för muslimerna.”

Vi vet att de säger: ”Det är en människa som lär honom [Koranen]!” Den de syftar på talar ett främmande språk, medan detta är ren och tydlig arabiska.

Gud vägleder inte de som förnekar hans budskap, och för dessa väntar ett smärtsamt straff.

Det är förvisso de som förnekar Guds budskap som far med lögner! Ja, de är de riktiga lögnarna.

De som avvisar sin tro på Gud efter att ha varit troende – inte de som tvingats till det medan hjärtat är befäst i tron, utan de som frivilligt väljer otro – över dem vilar Guds vrede och ett oerhört straff väntar dem.

Detta för att de föredrog det jordiska livet framför det kommande, och för att Gud inte vägleder ett otroget folk.

Det är de vars hjärtan, hörsel och syn Gud har förseglat; de är fullständigt likgiltiga.

Utan tvekan är det dessa som i det kommande livet ska stå som förlorare.

Din Herre ska [förlåta] de som tvingades överge [sin tro] och som sedan utvandrade, kämpade och härdade ut. Ja, efter [allt de har genomgått] ska din Herre sannerligen ge dem sin förlåtelse och nåd.

Påminn dem om den dag då var och en kommer att argumentera för sin egen sak, och alla ska få vad de har förtjänat, och ingen ska lida orätt.

Gud framställer en liknelse om ett samhälle [vars invånare] levde i trygghet och säkerhet, där riklig försörjning flödade från alla håll. Men de var otacksamma för Guds välsignelser, så han lät dem erfara hunger och rädsla för vad de gjorde.

Och visst hade ett sändebud från deras egna led kommit till dem, men de anklagade honom för lögn och drabbades därför av straffet. Ja, de var orättfärdiga.

Så ät ni av alla de goda och tillåtna ting som Gud har skänkt er, och tacka Gud för hans välsignelser, om det verkligen är honom ni dyrkar!

Han har endast förbjudit er [kött av] självdöda djur, blod, svinkött och sådant som slaktats för andra än Gud. Men den som av nöd tvingas [bryta dessa förbud], utan avsikt att trotsa eller gå till överdrift, ska finna att Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Låt inte era tungor yttra osanningar så som: ”Det här är tillåtet och det här är förbjudet” och därmed dikta ihop lögner om Gud. Nej, de som diktar ihop lögner om Gud kan det aldrig gå väl.

[De kommer endast att uppleva] en kortvarig njutning, och sedan väntar dem ett smärtsamt straff.

Vi förbjöd judarna [att äta] vissa saker som vi tidigare berättat för dig om. Men vi gjorde dem ingen orätt; de gjorde endast orätt mot sig själva.

Din Herre ska [förlåta] de som av oförstånd begår fel och sedan visar ånger och rättar till [sitt misstag]. Ja, efter detta ska din Herre sannerligen visa dem förlåtelse och nåd.

Abraham var en exemplarisk förebild, helt hängiven Gud och en sann monoteist; han hörde inte till avgudadyrkarna.

Han visade alltid tacksamhet för [Guds] välsignelser. Ja, [Gud] valde ut honom och ledde honom på den rätta vägen.

Vi gav honom allt gott i detta liv, och i det kommande livet ska han säkerligen vara med de rättfärdiga.

Därefter uppenbarade vi för dig att följa Abrahams rena monoteistiska lära; han hörde inte till avgudadyrkarna.

Sabbatsbudet infördes endast för att de tvistat om [vilken dag de skulle helga]. Din Herre kommer förvisso att döma mellan dem på uppståndelsens dag i det de var oense om.

Kalla till din Herres väg med vishet och goda förmaningar, och debattera med dem på ett föredömligt sätt. Din Herre vet mycket väl vilka som har gått vilse från hans väg och vilka som är vägledda.

Om ni besvarar [ett angrepp som ni utsatts för], låt det ske på samma sätt som ni själva har behandlats felaktigt. Men om ni visar tålamod, är det säkerligen bättre för er som har tålamod.

Var uthållig – [och kom ihåg att] ditt tålamod endast kommer från Gud! Bli inte bedrövad över dem och låt dig inte bekymras av deras onda planer.

Gud är sannerligen med de som fruktar honom och som gör gott.