İsveççe Meal — Rowad Tercüme Merkezi — İsra' 17:1 – Neml 27:93

Upphöjd är han som tog sin tjänare på en nattlig färd – från den heliga moskén till den avlägsna moskén, vars omgivning vi har välsignat – för att visa honom några av våra tecken. Han är den som hör allt, ser allt.

Vi gav Mose skriften och gjorde den till en vägledning för israeliterna, [med uppmaningen]: ”Sök ingen beskyddare vid sidan av mig!

Ni är ättlingar till de som vi räddade tillsammans med Noa. Han var i sanning en tacksam tjänare.”

Och vi tillkännagav för israeliterna i skriften: ”Två gånger kommer ni att sprida fördärv på jorden och ni kommer att visa gränslöst högmod.”

Vid det första tillfället skickade vi våra tjänare med mäktig stridskraft mot er, och de trängde in i era hem. Ja, detta löfte blev verklighet.

Därefter lät vi er återta övertaget mot dem, och vi skänkte er rikedom och avkomma och gjorde er till en stor skara.

[Och vi sa:] ”Om ni gör gott, kommer ni att gynnas av det; men om ni gör ont, vållar ni er själva skada. Och när tiden är inne för ert andra [fördärv, ska vi skicka våra tjänare mot er] för att fullständigt förödmjuka er. De ska tränga in i moskén precis som första gången och de ska förstöra allt i sin väg.

[Om ni visar ånger] ska er Herre kanske förbarma sig över er. Men om ni återgår [till att sprida fördärv], ska vi återigen [straffa er]. Vi har gjort helvetet till ett fängelse för de otrogna.”

Denna Koran leder sannerligen till den rätta [vägen], och den förkunnar glädjande budskap för de troende som handlar rättfärdigt, att en riklig belöning väntar dem.

Och att vi berett ett smärtsamt straff åt de som inte tror på det kommande livet.

[I vredgat sinnestillstånd] ber människan om olycka, på samma sätt som hon i normala fall ber om det goda. Ja, människan är i sanning otålig.

Vi har gjort natten och dagen till två framträdande tecken. Vi höljer nattens tecken [i mörker] och låter dagens tecken lysa starkt, så att ni kan söka er Herres gåvor och känna till årens antal och göra era beräkningar. Allt har vi tydliggjort i detalj.

Vi har låtit följderna av varje människas [handlingar] ständigt följa henne. Och på uppståndelsens dag ska vi lägga fram för henne en bok som hon finner uppslagen.

”Läs din bok! I dag räcker det att du själv bedömer dina handlingar.”

Den som följer den rätta vägen gör det för sitt eget väl, och den som avviker gör det till skada för sig själv. Ingen syndare ska bära någon annans syndabörda. Och vi straffar aldrig förrän vi har sänt ett sändebud.

När vi vill förgöra ett samhälle tillkännager vi först dess mest välbärgade invånare [att de ska lyda oss]. Om de då trotsigt fortsätter att synda, faller den ofrånkomliga domen över dem och vi förintar dem i grunden.

Och hur många släkten har vi inte förgjort efter Noa! Det räcker att din Herre är väl medveten och har full insikt om sina tjänares synder.

Den som [uteslutande] jagar det flyktiga livet, ska vi skyndsamt ge det vi bestämt åt honom – [ja, vi ger] den vi vill, vad vi vill. Men sedan låter vi honom brinna i helvetet, föraktad och bortstött.

Men de troende som söker det kommande livet och som är uppriktiga i sin strävan – deras arbete ska uppskattas högt.

Såväl de [som enbart söker det jordiska] som de [som söker det kommande livet] – ska förses med gåvor från din Herre; hans gåvor nekas ingen.

Se hur vi har gett vissa förmåner framför andra! Men i det kommande livet är graderna ännu fler och förmånerna ännu större.

Dyrka inte någon vid sidan av Gud, för då kommer du att bli klandrad och övergiven.

Din Herre har befallt att ni ska dyrka honom endast och vara goda mot era föräldrar. Om en av dem eller båda två når hög ålder hos dig, ska du inte [så lite som] sucka åt dem och inte vara ovänlig mot dem, utan tala till dem med respekt.

Visa dem ödmjukhet och barmhärtighet, och säg: ”Herre! Förbarma dig över dem, så som de tog hand om mig när jag var liten.”

Er Herre vet mycket väl vad som finns i ert inre. Om ni strävar efter att leva rättrådigt förlåter han förvisso de som ständigt vänder sig till honom i ånger.

Och ge nära släktingar, behövande och den nödställde resenären deras rätt, men var inte slösaktig.

De slösaktiga är [som om de var] bröder till djävlarna, och djävulen själv var mycket otacksam mot sin Herre.

Om du vänder dig ifrån att ge de [behövande] eftersom du själv väntar på försörjning från din Herre, säg då åtminstone något vänligt till dem.

Låt inte din hand vara bunden vid halsen [av snålhet] och sträck inte heller ut den mer [än du förmår], så att du antingen blir klandrad [för girighet] eller själv råkar i nöd.

Din Herre ger riklig försörjning till vem han vill och begränsar den för andra. Han är väl medveten och har full insikt om sina tjänare.

Döda inte era egna barn av rädsla för fattigdom. Vi försörjer både dem och er. Att döda dem är en svår synd.

Gå inte nära otukt. Det är en grovt skamlig handling och en förfärlig väg.

Döda inte någon som Gud har förbjudit er [att döda], utom med rättslig grund. Om någon dödas med orätt, har vi gett hans anhöriga rätt [till rättvis vedergällning]; men de får inte överdriva i sin blodshämnd. Han har redan fått hjälp [av Gud genom att finna den skyldige].

Rör inte den faderlöses egendom – utom på bästa sätt – tills han nått mognadsålder. Och håll era löften! Ni kommer sannerligen att ställas till svars för era löften.

Ge fulla mått när ni mäter, och väg med rättvis våg. Detta är bäst [för er i det jordiska livet] och det leder till en bättre utgång [i det kommande livet].

Befatta dig inte med det du saknar kunskap om. Din hörsel, din syn och ditt hjärta – alla kommer de att tillfrågas om detta.

Vandra inte högfärdigt på jorden; du kan inte tränga genom marken [med dina steg] och du når inte bergen i höjd.

Allt detta onda [som har nämnts] är förhatligt för din Herre.

Dessa [bestämmelser] är en del av den visdom som din Herre har uppenbarat för dig. Dyrka därför inte någon vid sidan av Gud, för då kommer du att kastas i helvetet, föraktad och bortstött.

Skulle Gud verkligen låta er få söner och själv välja änglarna till döttrar? Ni har påstått något oerhört!

Vi har varierat [budskapet] i denna Koran så att de ska ta det till sig, men det ökar bara deras avoghet.

Säg: ”Om det fanns andra gudar vid hans sida, som de nu hävdar, skulle de då inte ha sökt finna på sätt att utmana honom, tronens ägare?”

Högt upphöjd är han, långt bortom allt de säger!

De sju himlarna och jorden och allt som finns däri upphöjer honom, ja, allting upphöjer honom och prisar hans lov. Ni kan dock inte uppfatta deras upphöjande av honom. Han är i sanning fördragsam, ständigt förlåtande.

När du reciterar Koranen låter vi ett osynligt förhänge avskärma dig från de som inte tror på det kommande livet.

Och vi har täckt över deras hjärtan så att de inte förstår den, och förseglat deras öron från att höra. När du förkunnar din Herres enhet i Koranen, vänder de ryggen och flyr.

Vi vet mycket väl vad de lyssnar efter när de lyssnar till dig och vad som sägs under deras hemliga möten då de orättfärdiga säger: ”Följ inte denna människa; han är förhäxad!”

Se hur de beskriver dig! Det är därför de har gått vilse och inte kan finna vägen.

Och de säger: ”Ska vi, efter att ha blivit ben och förmultnade rester, verkligen återuppstå som en ny skapelse?”

Säg: ”[Ja, om ni så] vore stenar eller järn,

eller vilken annan som helst skapelse ni har svårt att föreställa er!” Då kommer de att fråga: ”Vem är det då som ska återuppliva oss?” Svara: ”Den som bringade er till existens från början.” Då kommer de att skaka på sina huvuden åt dig och fråga: ”När ska detta ske?” Säg: ”Kanske är det snart.”

Det ska ske på den dag då han kallar er, och ni ska svara honom med lovprisningar och inse att er tid [på jorden] bara varat en kort stund.

Säg till mina tjänare att de ska tala vänligt [till varandra]. Satan gör allt för att så osämja mellan dem; han är för människan en klar och uppenbar fiende.

Er Herre känner er bättre [än er själva]; om han vill, förbarmar han sig över er, och om han vill, straffar han er. Vi har inte sänt dig för att vaka över dem.

Och din Herre har full kunskap om alla i himlarna och på jorden. Vi har upphöjt några profeter över andra – och till David gav vi Zabūr.

Säg: ”Åkalla dem ni påstår finns vid hans sida! De förmår varken lyfta det onda från er eller överföra det [till någon annan].”

De som de åkallar söker själva närma sig sin Herre, [och de tävlar om] vem som kommer honom närmast. De hoppas på hans nåd och fruktar hans straff. Din Herres straff är verkligen något att frukta!

Det finns inte ett enda [otroget] folk som vi inte kommer att utplåna före uppståndelsens dag, eller straffa med ett hårt straff. Detta står nedskrivet i [förutbestämmelsens] bok.

Det enda som håller oss tillbaka från att sända de tecken [som avgudadyrkarna kräver] är att tidigare folk avfärdade dem. Vi gav [stammen] Thamūd kamelstoet som ett klart tecken, men de avfärdade det. Vi sänder tecken enbart för att varna.

Minns när vi sa till dig: ”Din Herre omsluter alla människor [med sin makt].” Vi lät dig endast bevittna vad du såg [under den nattliga resan], liksom det onda trädet [som står beskrivet] i Koranen, som en prövning för människorna. Vi [gör det för att] skrämma dem, men deras trotsighet blir bara större.

Och minns när vi befallde änglarna: ”Fall ned inför Adam!” Då gjorde alla det utom Iblīs som sa: ”Ska jag falla ned inför någon som du har skapat av lera?”

Sedan sa han: ”Säg mig, är detta den [skapelse som] du har kommit att hedra mer än mig? Om du låter mig vara kvar till uppståndelsens dag ska jag förleda hans avkomma, allesamman utom ett fåtal.”

[Gud] svarade: ”Försvinn härifrån! De som väljer att följa dig ska få helvetet som straff, och det straffet är omfattande och komplett!

Hetsa den du kan med din [förledande] röst, och sätt in dina styrkor mot dem, både till häst och till fots. Var sedan delaktig med dem [genom att försköna olagliga sätt] att skaffa rikedomar och barn, och ge dem falska förhoppningar!” Men Satans löften till dem är ingenting annat än bedrägeri.

”Du har ingen som helst makt över mina tjänare, och din Herres beskydd räcker gott för dem.”

Det är er Herre som låter skeppen färdas över havet för att ni ska kunna söka hans försörjning. Han är sannerligen barmhärtig mot er.

Och när fara möter er på havet glömmer ni alla som ni brukar åkalla – utom honom. Men när han tryggt för er till land, vänder ni er bort. Ja, människan är ytterst otacksam.

Kan ni känna er säkra på att han inte låter jorden sluka er, eller låter ett stenregn falla över er? Då skulle ni inte finna någon som kan skydda er!

Eller kan ni känna er säkra på att han inte sänder er ut på havet igen och sänder en förödande storm över er och dränker er för er otacksamhet? Då kommer ni inte att finna någon som kan ställa oss till svars för det!

Vi har sannerligen visat Adams avkomma stor ära. Vi har låtit dem färdas över land och hav och försett dem med goda ting och gett dem stort företräde framför många av våra skapelser.

Den dag då vi kallar fram varje följe med deras ledare ska de som får ta emot sin bok med höger hand läsa den, och de ska inte lida ens så lite som den tunnaste tråden i en dadelkärna av orätt.

Men de som var blinda i detta liv ska vara blinda i det kommande och ännu mer vilsekomna.

De var på väg att avleda dig från det vi har uppenbarat för dig, så att du skulle hitta på något om oss [som tjänar deras önskningar]. Och då skulle de ha hållit dig som en kär förtrogen.

Hade vi inte stärkt dig hade du nästan gått dem till mötes en aning.

Men då hade vi pålagt dig dubbelt så hårt straff i detta liv och dubbelt så hårt efter döden, och du hade inte hittat någon att försvara dig mot oss.

De höll på att driva dig ur ditt land genom sin fientlighet. Hade de gjort det, skulle de själva inte kunnat stanna kvar länge efter dig.

Så blev det för [de som motsatte sig] de sändebud vi sände innan dig, du kommer inte att se oss göra något avsteg från vårt förfarande.

Förrätta bönen efter att solen [har passerat zenit och] börjat gå ned till dess att nattmörkret faller på, och gryningsbönen med [recitation av] Koranen. Gryningsbönen med dess recitation bevittnas sannerligen [av änglarna].

Och ägna en del av natten åt att be, utöver det som har ålagts dig; din Herre ska på domedagen låta dig uppstå till den lovprisade positionen.

Säg: ”Herre! Vilken plats jag än stiger in i, eller ut ur, låt det alltid vara i lydnad [till dig], och förse mig med skarpa resonemang så att jag segrar.”

Och säg: ”Sanningen har kommit och allt det falska har utplånats! Ja, det falska är sannerligen dömt att utplånas.”

Det vi sänder ned ur Koranen är en läkedom och nåd för de troende, men för de orättfärdiga [som vägrar tro på den] ökar det bara deras förlust.

När människan får ta del av våra välsignelser vänder hon sig bort från oss och drar sig stolt undan, men när hon drabbas av svårigheter blir hon med ens förtvivlad.

Säg: ”Var och en handlar på sitt vis, och er Herre vet bäst vilka som följer den rätta vägen.”

De frågar dig om själen. Säg: ”Endast min Herre känner till själens [natur] – av all kunskap har ni endast fått en obetydlig del.”

Om vi ville skulle vi kunna få det som vi har uppenbarat för dig att försvinna, och det skulle inte finnas någon enda som kunde stoppa oss.

Men tack vare din Herres nåd sker det inte; hans godhet mot dig är mycket stor!

Säg: ”Om människor och jinner gemensamt försökte frambringa något som liknar denna Koran skulle de aldrig lyckas, om de så arbetade tillsammans.”

Vi har i denna Koran framställt alla slags liknelser för människorna, men de flesta av dem fortsätter envist att hålla fast vid sin otro!

Och de säger: ”Vi kommer inte att tro på dig förrän du låter en källa bryta fram ur marken för oss,

eller tills du har en trädgård i din ägo, med dadelpalmer och druvor, genom vilken du får bäckar att forsa fram,

eller tills du får himlen att falla ner över oss i stycken – som du har hotat oss med – eller tills du gör så att Gud och änglarna stiger ned inför oss,

eller tills du har ett eget hus prytt av guld, eller tills du stiger upp till himlen. Och vi kommer ändå inte att tro på din uppstigning, förrän du sänder ner en bok till oss som vi kan läsa!” Säg: ”Upphöjd är min Herre! Är jag något annat än en människa och ett sändebud?”

Det enda som hindrade människorna från att tro när vägledningen nådde dem var deras invändning: ”Har Gud sänt en vanlig människa som sändebud?”

Säg: ”Om det i stället hade varit änglar som fridfullt vandrat omkring på jorden skulle vi ha sänt ner en ängel som sändebud till dem.”

Säg: ”Gud räcker som vittne mellan mig och er! Han är väl medveten och har full insikt om sina tjänare.”

De som Gud vägleder har verkligen funnit vägledning, men för de som han leder vilse kommer det aldrig att finnas någon beskyddare vid hans sida [som kan leda dem rätt]. På uppståndelsens dag ska vi samla dem på deras ansikten – blinda, stumma och döva. Deras slutliga boplats ska vara helvetet och var gång dess [eld] avtar, ska vi låta den flamma upp för dem med förnyad styrka!

Detta är straffet som väntar dem på grund av att de förnekade våra tecken och sa: ”Ska vi, efter att ha blivit ben och förmultnade rester, verkligen återuppstå som en ny skapelse?”

Inser de inte att Gud, som skapade himlarna och jorden [i all deras storslagenhet], är fullt kapabel att skapa dem [på nytt] som de en gång var? Och han har satt en frist för dem, som det inte råder några tvivel om, men de orättfärdiga fortsätter envist att hålla fast vid sin otro!

Säg: ”Om ni så hade min Herres [outsinliga] skatter av nåd i er ägo, skulle ni ändå vägra att dela med er av rädsla för att de skulle ta slut.” Ja, människan är ytterst girig!

Vi gav Mose nio klara tecken, så fråga israeliterna om när han kom till dem, och Farao sa till honom: ”Mose! Jag tror verkligen att du har blivit förhäxad.”

[Mose] svarade: ”Du vet mycket väl att ingen annan än himlarnas och jordens Herre har sänt ner dessa [tecken] – som ögonöppnande bevis. Farao! Jag är övertygad om att du är på väg mot din undergång.”

[Farao] ville då fördriva dem från landet, så vi dränkte honom och alla som var med honom.

Därefter sa vi till israeliterna: ”Bosätt er på [Levantens] jord! Och när löftet om uppståndelsen blir verklighet ska vi samla er alla.”

Med sanningen sände vi ned denna [Koran] och med sanningen steg den ned. Vi sände dig bara som förkunnare av glädjebud och varningar.

Vi har uppenbarat denna Koran i etapper för att du ska recitera den för människor i lugn rytm. Ja, vi har sänt ner den stegvist.

Säg: ”Tro ni på den, eller låt bli!” De med kunskap [om de tidigare skrifterna], innan denna, faller ner på sina ansikten i tillbedjan när den reciteras för dem,

och de säger: ”Upphöjd är vår Herre! Vår Herres löfte blir alltid verklighet.”

Med tårar i ögonen faller de ner på sina ansikten och deras undergivenhet fördjupas ytterligare.

Säg: ”Åkalla Gud eller åkalla den Nåderike! Vilket namn ni än åkallar honom med tillhör de vackraste och mest fullkomliga namnen honom.” Höj inte rösten i er bön och sänk den inte heller helt, utan sök en väg däremellan.

Säg: ”Alla lovprisningar hör till Gud, som inte har någon son och som inte delar sitt herravälde med någon och som inte behöver någon som skyddar honom mot ovärdighet.” Ja, prisa ständigt hans storhet!

All lovprisning tillkommer Gud, som uppenbarat skriften för sin tjänare och inte lät någon avvikelse förekomma i den;

rak och vägledande, för att varna för hans stränga straff och för att ge de troende som handlar rättfärdigt glädjebudet att en härlig belöning väntar dem [i paradiset],

där de ska förbli till evig tid.

Och den varnar de som säger att Gud har en son.

Varken de eller deras förfäder har något som helst stöd för dessa [påståenden]. Orden som flödar ur deras munnar är förfärliga, och deras påståenden är ren lögn.

Kommer du kanske att gå under av sorg över att de vägrar tro på denna skrift?

Vi har smyckat jorden med vackra ting för att pröva [människorna], och låta deras handlingar visa vilka som är de främsta bland dem;

men [till slut] ska vi förvandla den till kal och ofruktbar mark.

Du ska inte tro att männen i grottan, [vars namn står nedtecknade] på tavlorna, var vårt mest mirakulösa tecken.

Minns när de unga männen sökte skydd i grottan och bad: ”Herre! Ge oss av din nåd och ordna det bästa för oss.”

Så vi lät dem falla in i en djup sömn, i grottan, som varade i många år.

Till sist väckte vi dem för att klargöra vilken av de två grupperna som hade bäst uppfattning om hur lång tid de hade varit där.

Vi ska återge för dig den sanna berättelsen om dem: De var unga män som trodde på sin Herre, och vi ökade deras vägledning.

Vi stärkte deras hjärtan när de reste sig och sa: ”Vår Herre är himlarnas och jordens Herre. Vi åkallar aldrig en annan gud än honom; då hade vi uttalat något fullständigt orimligt!

Vårt folk har ställt upp gudar vid hans sida. Varför kommer de inte med ett klart belägg [för dessa gudars rätt till dyrkan]? Och vem gör större orätt än den som diktar ihop lögner om Gud?”

[Sedan sa deras ledare till resten av gruppen:] ”När ni väl har övergivit dessa och det de dyrkar vid Guds sida, sök då er tillflykt i grottan. Er Herre kommer att låta sin nåd strömma över er och underlätta er situation.”

[Om du hade varit på plats i grottan de nu sov i skulle du] ha kunnat se hur morgonsolens strålar viker av från grottan på dess högra sida och på kvällen passerar förbi dem till vänster där de ligger i ett av dess öppna utrymmen. Detta var ett av Guds underverk! Den som Gud vägleder är verkligen på rätt väg, men för den han leder vilse finner du ingen som leder honom rätt.

Du skulle ha trott att de var vakna fastän de egentligen sov. Och vi lät dem vända sig än åt höger, än åt vänster, medan deras hund låg vid ingången med utsträckta framben. Om du hade stött på dem skulle du av ren fasa ha vänt dig om och sprungit därifrån.

Och så väckte vi dem också åter så att de skulle fråga varandra [om vad som hänt]. En av dem sa: ”Hur länge har vi varit här?” Då sa några av dem: ”Vi har väl varit här en dag eller en del av en dag.” Andra sa: ”Vår Herre vet bäst hur länge vi har varit här. Låt nu en av oss gå med dessa silvermynt till staden för att köpa det bästa ätbara och införskaffa förnödenheter därifrån. Han bör dock vara diskret och inte låta någon få den minsta aning om vår existens.

Om de upptäcker oss kommer de att stena oss till döds eller tvinga oss att återvända till deras tro, och då kommer det aldrig att gå oss väl.”

Så lät vi dem upptäckas för att [stadens invånare] skulle inse att Guds löfte är sant och att det inte råder tvivel om den yttersta stundens [ankomst]. De tvistade sinsemellan om vad de skulle göra med deras [gravplats]. Somliga sa: ”Res en mur framför dem. Deras Herre känner dem bäst.” De som fick sin vilja igenom sa: ”Vi bygger en helgedom vid dem!”

Och [vissa människor] kommer att säga: ”De var tre och den fjärde var deras hund,” och andra kommer att säga: ”De var fem och deras hund var den sjätte” – de gissar bara på måfå – och vissa kommer att säga: ”De var sju och den åttonde var deras hund.” Säg: ”Min Herre känner bäst till deras riktiga antal och endast ett fåtal vet hur många de verkligen var.” Ge dig därför inte in i diskussioner om deras [antal], utom i allmänna termer och fråga dem inte någonting gällande dem.

Säg aldrig om något [du har avsikt att göra]: ”Det här kommer jag garanterat att göra i morgon”,

utan att lägga till: ”om Gud vill.” Och om du glömmer [att säga detta] nämn då din Herres namn och säg: ”Jag hoppas att min Herre ska leda mig närmare den rätta vägen!”

Och de stannade i sin grotta i trehundra år och till dessa ytterligare nio.

Säg: ”Gud är den som bäst känner till hur länge de stannade där. Han [har all kunskap om] det som är dolt både i himlarna och på jorden. Vilken syn han har och vilken hörsel! De har ingen beskyddare utom honom, och han delar inte sitt beslut med någon.”

Recitera det som har uppenbarats för dig ur din Herres skrift! Ingen kan ändra hans ord, och du kommer inte att finna någon tillflykt utom hos honom.

Ha tålamod med de som tillber sin Herre morgon och kväll, sökande hans ansikte. Förlora dem inte ur ditt sikte i strävan efter det jordiska livets prakt, och följ inte den vars hjärta vi har gjort likgiltigt för vår åminnelse – dessa som bara följer sina begär och vars handlingar är förgäves.

Och säg: ”Sanningen [har uppenbarats] från er Herre. Den som vill tro på den må göra det, och den som vill förkasta den må göra det.” För de orättfärdiga har vi förberett en eld vars vallar ska omringa dem helt och hållet. Om de ropar på hjälp [för att stilla sin törst], ska de få vatten hett som smält koppar och som skållar deras ansikten. Vilken förfärlig dryck och vilken outhärdlig plats att vara på!

Men de som tror och handlar rättfärdigt [ska belönas rikligt]. Ja, vi låter aldrig de som gör gott gå miste om sin belöning.

För dem väntar Edens trädgårdar, genom vilka floder rinner. Där ska de prydas med guldarmband och bära gröna kläder av fint siden och brokad, vilande på utsmyckade troner. Vilken underbar belöning och vilken härlig plats att vara på!

Berätta för dem liknelsen om två män av vilka vi gav den ene två vingårdar, omgärdade av dadelpalmer och åtskilda av ett åkerfält.

Båda vingårdarna bar riklig frukt utan minsta knapphet, och vi lät en bäck forsa fram mellan dem.

Under deras samtal sa mannen, som hade rikligt med frukt, till sin vän: ”Jag är mer välbärgad än du och har ett starkare följe!”

Med sitt självskadande [högmod] trädde han så in i sin trädgård och fortsatte: ”Jag tror inte att denna någonsin kommer att vissna.

Jag tror inte heller att sista stunden någonsin kommer, och skulle den det, och jag förs åter till min Herre, ska jag helt säkert finna något bättre i dess ställe.”

Deras samtal fortgick och hans vän sa till honom: ”Tror du inte på honom som skapade din [fader Adam] av jord, och som sedan frambringade dig ur en droppe [säd] och till sist formade dig till en människa?

[Jag vet] däremot att Gud är min Herre, och jag dyrkar ingen vid min Herres sida.

När du trädde in i din trädgård, skulle du ha sagt: 'Detta är vad Gud har velat [för mig], och all styrka kommer från honom endast!' Om du säger att jag är mindre välbärgad och har färre barn än du,

kan det ju bli så att min Herre skänker mig något bättre än din trädgård och att han sänder över det [som är ditt] ett straff från himlen, som förvandlar det till torr ödemark,

eller låter dess källvatten sjunka så djupt att du inte kommer åt det.”

[Detta inträffade] och all hans frukt förstördes. När den föll ihop på sina spaljéer började han vrida sina händer [i ånger] över vad han hade spenderat på den och sa: ”Om jag ändå hade låtit bli att dyrka någon vid min Herres sida!”

Ingen hade han som kunde hjälpa honom mot Gud, och inte kunde han hjälpa sig själv.

Då stod det klart att det är från Gud, den absoluta Sanningen, som det verkliga stödet står att finna! Hans belöning är högst och ingen bereder en lyckligare utgång än han.

Framställ för dem en liknelse om det jordiska livet: det är som regnet som vi sänder ned från himlen, varigenom jordens växtlighet spirar upp; därefter blir den till torra strån som vinden skingrar. Gud har fullständig makt över allt.

Rikedom och barn är bland de glädjeämnen som det jordiska livet erbjuder, men bestående goda handlingar ger en rikligare belöning från din Herre och en säkrare grund för hopp [om denna belöning].

Påminn om dagen då vi ska låta bergen lösas upp och du får se jordens yta alldeles bar. Då ska vi samla dem alla och ingen ska lämnas kvar.

Och de ska ställas i rader inför din Herre: ”Ni står nu här inför oss, precis som när vi skapade er för första gången, trots att ni påstått att vi inte skulle [återuppväcka] er för detta möte.”

Och boken [där människans handlingar har tecknats ned] ska läggas fram, och du ska se de trotsiga syndarna skräckslagna över dess innehåll. Och de ska säga: ”Vi är förlorade! Vad är detta för en bok som inte utelämnar vare sig litet eller stort?” Ja, de ska finna allting registrerat; och din Herre kommer inte göra någon minsta orätt.

Berätta om hur vi sa till änglarna: ”Fall ned inför Adam!” Då föll alla ned utom Iblīs, en av jinnerna. Ja, han trotsade sin Herres befallning. Ska ni verkligen lyda honom och hans avkomma, i stället för mig, trots att de är era fiender? I så fall har dessa orättfärdiga människor gjort ett uselt byte!

Jag lät dem inte bevittna skapelsen av himlarna och jorden och inte heller deras egen skapelse, och jag skulle aldrig ta hjälp av sådana som förleder andra.

Påminn även om en dag då han ska säga: ”Anropa de gudar ni påstod fanns vid min sida!” Och de ska kalla på dem, men de kommer inte att svara dem, och vi ska låta ett avgrundsdjup skilja dem åt.

Och de obotfärdiga syndarna ska se elden och inse att de kommer att störta ner i den, och de kommer inte att finna något sätt att undkomma den.

I denna Koran har vi framställt alla tänkbara liknelser för människorna. Men människan är ständigt benägen att tvista!

Och det enda som höll människorna tillbaka från att tro och söka sin Herres förlåtelse, när vägledningen nådde dem, var [deras hånfulla och utmanande begäran] att drabbas av samma öde som tidigare folk, eller att straffet skulle manifestera sig mitt framför dem.

Vi skickar endast sändebuden som förkunnare av glädjebudskap och varningar. Men de otrogna tar till falska argument för att avfärda sanningen, och de gör narr av mina budskap och varningarna de har fått.

Och ingen är mer orättfärdig än den som när han påminns om sin Herres budskap väljer att ignorera dem och glömmer det [onda] han har gjort. Vi har förseglat deras hjärtan så att de inte kan förstå denna [Koran], och vi har gjort så att deras öron ej längre hör. Även om du kallar dem till den rätta vägen, kommer de aldrig att finna den.

Din Herre är alltid beredd att förlåta och han är källan till all nåd. Om han hade velat ställa dem till svars [omedelbart] för det [onda] de gjort, skulle han påskynda straffet för dem. Men de har en frist till en viss tidpunkt, och den kommer de aldrig att kunna fly undan.

Vi förintade dessa samhällen för den orätt de gjort, och vi fastställde en tidpunkt för deras undergång.

Och berätta om när Mose sa till sin tjänare: ”Jag ger mig inte förrän jag når den plats där de två haven möts, om det så tar mig en livstid!”

Men när de nådde platsen där de två haven möts glömde de bort fisken [de hade med sig], och den slank iväg som i en tunnel ut i havet.

När de gått vidare sa han till sin tjänare: ”Ta fram vårt middagsmål; denna resa tog verkligen på krafterna!”

[Tjänaren] sa: ”Minns du när vi vilade vid klippan? Jag glömde berätta om fisken, ja, Satan måste ha fått mig att glömma det; den slingrade sig ut i havet på ett märkligt sätt!”

[Mose] sa: ”Detta är ju precis vad vi var ute efter!” Och så vände de tillbaka samma väg som de kom,

varpå de mötte en av våra tjänare som vi hade låtit ta del av vår nåd och skänkt djup kunskap.

Mose sa till honom: ”Kan jag göra dig sällskap så att du lär mig av den kunskap du fått som leder till den rätta vägen?”

Han svarade: ”Du kommer inte att kunna ha tålamod med mig.

För hur skulle du kunna ha tålamod med något du inte helt och hållet förstår?”

[Mose] svarade: ”Om Gud vill, ska du se att jag har tålamod, och jag ska inte motsätta mig något du gör.”

Han sa: ”Om du ska slå följe med mig får du inte ifrågasätta någonting förrän jag själv tar upp det med dig.”

Därefter gav de sig av och nådde slutligen en båt som de klev ombord på. Mannen gjorde ett hål i den och [Mose] sa: ”Har du gjort ett hål i den för att dess passagerare ska drunkna? Du har verkligen gjort något förfärligt!”

Han svarade: ”Jag sa ju att du inte kommer att ha tålamod med mig!”

[Mose] sa: ”Ha överseende med min glömska och var inte för sträng mot mig.”

Så fortsatte de sin vandring tills de stötte på en pojke som mannen dödade. [Mose] sa: ”Har du tagit livet av en oskyldig som inte själv gjort sig skyldig till mord? Du har verkligen begått en fruktansvärd gärning!”

Han sa: ”Jag sa ju att du inte skulle ha tålamod med mig!”

[Mose] sa: ”Om jag ifrågasätter dig om något efter det här, låt mig då inte längre göra dig sällskap – du har min fulla förståelse.”

Så gav de sig av igen, och kom till en by där de bad om mat, men byborna visade ingen gästfrihet. Där fann de sedan en mur som höll på att rasa, och mannen återställde den. [Mose] sa: ”Du hade kunnat ta betalt för detta, om du bara velat.”

[Mannen] sa: ”Här skiljs våra vägar åt, och nu ska jag förklara innebörden av det du inte kunde ha tålamod med.

Vad båten beträffar tillhörde den några fattiga män som arbetade på havet. Jag ville förstöra den en aning eftersom de längre fram skulle ha stött på en kung som tar alla [intakta] båtar med våld.

Beträffande pojken är hans föräldrar troende och vi var rädda att han skulle få dem att begå överträdelser och överge tron.

Vi ville därför att deras Herre skulle ersätta honom med en son som är mer rättfärdig och kärleksfull mot dem.

Vad gäller muren tillhör den två faderlösa pojkar i byn, och det finns en skatt under den som är deras. Deras far var en rättfärdig man, och det var din Herres vilja att de vid mogen ålder skulle gräva upp skatten, som en nåd från din Herre. Ingenting av detta har jag gjort på eget bevåg. Detta är innebörden av det som du inte kunde ha tålamod med.”

De frågar dig om den tvåhornade. Säg: ”Jag ska berätta något om honom som ni kan lägga på minnet.”

Vi skänkte honom makt och auktoritet på jorden och försåg honom med alla nödvändiga medel [för att kunna inta andra länder].

Så han tog medlen i bruk [och färdades västerut],

tills han nådde den plats där solen går ned, och han fann att den gick ner i en mörk och gyttjig källa. Där fann han ett [otroget] folk och vi sa: ”Du tvåhornade! Du kan antingen straffa dem eller behandla dem väl.”

Han sa: ”Den som gör orättfärdiga handlingar ska vi straffa, sedan ska han föras tillbaka till sin Herre som ska ge honom ett fasansfullt straff.

Men den som tror och handlar rättfärdigt väntar den bästa belöningen, och vi ska tilltala honom på det allra vänligaste sätt.”

Sedan tog han åter medlen i bruk [och färdades österut],

tills han nådde den plats där solen går upp, och han fann att den gick upp över ett folk som vi inte hade skyddat från solens strålar.

Så gick det till, och vi känner till alla detaljer om hans historia.

Sedan tog han åter medlen i bruk [och tog en helt annan väg],

tills han kom till en plats mellan två berg. Där fann han ett folk som knappt förstod ett enda ord.

De sa: ”Du tvåhornade! Gog och Magog skapar stor förödelse på jorden. Kan vi betala dig för att bygga en barriär mellan oss och dem?”

Han svarade: ”Den makt min Herre har skänkt mig är bättre [än er ersättning]. Hjälp mig i stället med arbetskraft så ska jag bygga en skyddsvall mellan er och dem.

Förse mig med järnblock!” När han hade fyllt utrymmet mellan de två bergväggarna sa han: ”Blås på det [med era blåsbälgar]!” När han hade fått [järnet] att glöda, sa han: ”Hämta smält koppar som jag kan hälla över det.”

[Muren blev färdig, och Gog och Magog] kunde varken ta sig över den eller bryta igenom den.

Han sa: ”Denna [mur] är en nåd från min Herre. Men när min Herres löfte infrias ska han jämna den med marken. Min Herres löfte blir alltid verklighet.”

Den dagen ska vi låta [människorna] välla fram över varandra som vågor [på havet]. Och när det blåses i hornet ska vi samla dem alla.

Den dagen ska vi låta de otrogna se helvetet med egna ögon –

De vilkas ögon varit förslutna [och därför oförmögna att se tecknen som får dem] att minnas mig, och som inte förmådde lyssna [på bevisen för den sanna tron].

Tror de otrogna att de borde dyrka mina tjänare i stället för mig? Vi har förberett helvetet för att ta emot de otrogna!

Säg: ”Ska vi berätta för er om de som lidit störst nederlag i sina strävanden?”

Det är de vars möda på jorden varit förgäves trots att de trodde sig göra gott.

Dessa förkastade sin Herres tecken och mötet med honom. Deras handlingar är därför förgäves, och på uppståndelsens dag ska vi inte tillmäta dem någon betydelse.

Deras straff blir helvetet eftersom de förkastat och förlöjligat mina budskap och sändebud.

De som tror och handlar rättfärdigt ska få sitt hem i paradisets ädlaste trädgårdar.

Där ska de förbli, och aldrig ska de önska sig bort.

Säg: ”Om havet vore bläck för min Herres ord, skulle det tömmas innan min Herres ord tar slut, även om vi skulle fylla det med ännu ett hav.”

Säg: ”Jag är bara en människa som ni, men det har uppenbarats för mig att er Gud är en enda Gud. Låt därför den som fruktar mötet med sin Herre handla rättfärdigt och inte dyrka någon vid sin Herres sida.”

Kāf Hā Yā 'Ayn Ṣād.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

[Här följer] berättelsen om din Herres nåd mot sin tjänare Sakarias.

När han viskade en bön till sin Herre

sa han: ”Herre! Mina ben har försvagats och mitt huvud är täckt av gråa hår, men aldrig har du, Herre, lämnat mig besviken när jag vänt mig till dig i bön.

Jag oroar mig så för vad som kommer att hända med mina släktingars [tro] efter min bortgång och min hustru är ofruktsam. Så skänk mig, från din nåd, en [son som] kan ta över min roll;

att bära mitt och Jakobs arv vidare, och låt honom, Herre, vinna din ynnest.”

[Svaret gavs av änglarna]: ”Sakarias! Vi ger dig glädjebudet om en son vid namn Johannes. Vi har aldrig gett någon detta namn förut.”

Han sa: ”Herre! Hur kan jag få en son när min hustru är ofruktsam och jag själv har nått ålderns höst?”

[Ängeln] svarade: ”Så är det förvisso, men din Herre säger: 'Det är enkelt för mig – dig skapade jag tidigare ur tomma intet.'”

Han sa: ”Herre! Ge mig ett tecken.” Den svarade: ”Tecknet är att du inte kommer att kunna tala till människor under tre dygn, trots att du är vid god hälsa.”

Då gick han ut från böneplatsen till sitt folk och tecknade åt dem att lovprisa Gud morgon och kväll.

[När barnet fötts och några år passerat sa vi till honom:] ”Johannes! Håll med kraft fast vid skriften!” Och vi skänkte honom insikt medan han ännu var ett barn.

Och vi visade honom ömhet och höll honom ren [från synd]. Ja, han var en gudfruktig man.

Han visade sina föräldrar vördnad och respekt, och var aldrig arrogant eller olydig.

Så fred var med honom den dag han föddes, och dagen han gick bort, och fred ska vara med honom dagen han återuppväcks till liv.

Och berätta vad denna skrift [har att säga] om Maria, när hon drog sig undan från sin familj till [en vrå i husets] östra sida,

och avskärmade sig från dem. Då sände vi vår ande till henne, och han framträdde för henne i en fullkomlig, mänsklig gestalt.

Hon utbrast: ”Må den Nåderike beskydda mig från dig! Om du fruktar Gud [håll dig undan]!”

[Ängeln] svarade: ”Jag är endast en budbärare från din Herre som ska skänka dig en son, ren [och obefläckad].”

Hon sa: ”Hur ska jag få en son när ingen man vidrört mig och jag inte levt osedligt?”

[Ängeln] svarade: ”Så är det förvisso, men din Herre säger: 'Det är enkelt för mig, och vi ska göra honom till ett tecken för människorna och han ska vara en nåd från oss. Denna fråga har redan avgjorts.'”

Och hon blev havande med honom och drog sig undan till en avlägsen plats.

Värkarna drev henne till en palmstam och hon utbrast: ”Om jag ändå varit död och bortglömd innan det här!”

Då [hördes en röst] ropa till henne underifrån: ”Var inte ledsen! Se, din Herre har låtit en källa springa fram vid dina fötter!

Skaka palmstammen mot dig, den kommer att släppa färska mogna dadlar över dig.

Ät och drick och var vid gott mod! Möter du någon, ska du säga: 'Jag har lovat den Nåderike att avhålla mig [från samtal], och talar därför inte med någon i dag.'”

Sedan kom hon till sitt folk med [barnet] i famnen. De utbrast: ”Maria! Du har gjort något förfärligt!

Du, Arons syster! Din far var inte en skamlig man, och din mor ingen lösaktig kvinna.”

Då gjorde hon en gest mot honom. De sa: ”Menar du att vi ska tala till ett spädbarn i vaggan?”

Han sa: ”Jag är Guds tjänare. Han har skänkt mig skriften och utsett mig till profet.

Och han har gjort mig välsignad vart jag än är, och påbjudit mig att förrätta bönen och ge allmosan livet ut,

och att visa min mor vördnad och respekt, och han har inte gjort mig arrogant eller olydig.

Fred var med mig dagen jag föddes, och den ska vara med mig den dag jag går bort och den dag jag återuppväcks till liv.”

Detta är Jesus, Marias son, och den sanna berättelsen [om honom] som de tvistar om.

Det anstår inte Gud att ha en son. Upphöjd är han! När han beslutar att något ska vara, säger han endast: ”Var!” – och det är.

Och [Jesus sa till sitt folk:] ”Gud är min Herre och er Herre; honom ska ni dyrka! Detta är den raka vägen.”

Men så blev vissa grupper [bland judarna och de kristna] oense om honom. Olycka väntar de otrogna när de står inför den fasansfulla dagens händelser!

Så skarpt de ska höra och se den dag de träder inför oss! Men här och nu är de orättfärdiga ännu försänkta i uppenbar villfarelse.

Och varna dem för ångerns dag då [Guds] dom ska falla; nu är de obrydda och tror inte.

Vi ska förbli när jorden och dess invånare [har förgått], och det är till oss de ska föras åter.

Och återge vad denna skrift säger om Abraham – en högst sannfärdig man och profet –

då han sa till sin far: ”Far! Varför dyrkar du det som varken hör eller ser, och som inte kan hjälpa dig på något sätt?

Far! Jag har fått del av kunskap som du saknar; följ mig, så ska jag leda dig till rätt väg.

Far! Lyd inte Satan – han trotsar ständigt den Nåderike.

Far! Jag fruktar att den Nåderikes straff ska drabba dig och att du ska göra sällskap med Satan [i helvetet].”

Han svarade: ”Har du vänt ryggen åt mina gudar, Abraham? Om du inte slutar [smäda dem] ska jag stena dig! Ge dig av, och låt lång tid gå innan du visar dig igen!”

Han sa: ”Fred vare med dig! Jag ska be min Herre att förlåta dig; han har alltid visat mig godhet.

Jag kommer att dra mig undan från er och det ni åkallar vid sidan av Gud, och jag ska åkalla min Herre. Jag hoppas att jag inte ska bli besviken i min bön till min Herre.”

När han drog sig undan från dem och det de dyrkade vid Guds sida skänkte vi honom Isak och Jakob, och vi gjorde dem båda till profeter.

Vi lät vår barmhärtighet omsluta dem och gav dem ett upphöjt och gott rykte.

Och berätta vad denna skrift [har att säga] om Mose. Han var förvisso utvald; ett sändebud och profet.

Vi kallade på honom från bergets högra sida och lät honom närma sig för att höra vårt tal.

Och i vår nåd utsåg vi hans broder Aron till profet [vid hans sida].

Och berätta vad denna skrift [har att säga] om Ismael. Han svek aldrig sitt ord och han var både ett sändebud och en profet.

Han brukade uppmana sin familj att förrätta bönen och ge allmosan och han var alltid sin Herre till glädje.

Och berätta vad denna skrift [har att säga] om Idrīs; en högst sannfärdig man och profet –

som vi låtit upphöja till en hedersam position.

Dessa är några av de profeter Gud har välsignat – ättlingar till Adam och till dem vi räddade med Noa, och ättlingar till Abraham och Israel. Ja, de hörde alla till dem vi väglett och valt ut. När den Nåderikes verser reciterades för dem föll de gråtande ned på sina ansikten.

Efter dem följde ett uselt släkte som försummade bönen och drevs av sina begär. De ska snart möta sin undergång.

Undantaget de som omvänder sig, finner tron och lever rättfärdigt. Dem väntar paradiset och de ska inte möta minsta orätt –

Edens trädgårdar, som den Nåderike har lovat sina tjänare; ännu osynliga för deras ögon. Hans löfte blir alltid verklighet!

Där ska de inte höra något meningslöst tal, utan endast fredliga ord, och de ska få sin försörjning morgon och kväll.

Sådant är paradiset som vi ska ge till våra gudfruktiga tjänare.

[Ängeln Gabriel säger:] ”Vi nedstiger endast på din Herres befallning. Han råder över vår framtid, vårt förflutna och allt däremellan, och din Herre är inte glömsk.”

Han är Herren över himlarna och jorden och allt däremellan, så dyrka honom outtröttligt! Vet du om någon som är hans like?

Människan frågar: ”Efter att jag har dött, ska jag då verkligen återuppstå till liv?”

Betänker hon inte att vi redan har skapat henne ur intet?

Så vid din Herre! Vi ska sannerligen samla dem alla tillsammans med djävlarna, och föra dem på knä till helvetets rand.

Sedan ska vi ur varje hop dra fram de som visade störst upproriskhet mot den Nåderike.

Det är nämligen vi som bäst känner till vilka som mest förtjänar att genomlida dess lågor.

Var och en av er måste korsa över [helvetets avgrund]; detta är din Herres ofrånkomliga beslut.

Därpå ska vi föra de gudfruktiga i säkerhet medan de orättfärdiga blir kvar på sina knän.

När våra klara verser reciteras för dem säger de otrogna [hånfullt] till de troende: ”Vilka [av oss] lever i bättre förhållanden och samlas i mer förnämliga sällskap?”

Men vi har utplånat många generationer före dem, som vida överträffade dem i ägodelar och ståt!

Säg: ”Må den Nåderike ge uppskov till de som har avvikit från sanningen,” – ända tills de ser vad de har blivit utlovade, antingen straffet [i detta liv] eller den yttersta timmen. Då ska de inse vem som verkligen är i underläge och har det svagaste stödet!

De som följer sanningens väg ska Gud ge ytterligare ledning. Och de bestående goda handlingarna ger en överlägsen belöning hos din Herre och leder till ett bättre utfall.

Har du sett den som förkastar våra budskap men ändå påstår: ”Jag ska få rikedom och barn [i nästa liv]”?

Har han blickat in i framtiden eller har den Nåderike givit honom ett löfte?

Nej! Vi ska skriva ned vad han säger och öka hans straff allt mer.

Och det han talar om ska förbli hos oss och han ska träda fram inför oss alldeles ensam.

De dyrkar avgudar i Guds ställe i tron att de ska hjälpa dem.

Men tvärtom! Dessa [avgudar] ska avvisa deras dyrkan och i stället vända sig emot dem.

Ser du inte att vi har gett djävlarna grepp om de otrogna så att de kan egga dem [till olydnad]?

Så ha inte bråttom med [att nedkalla straff mot] dem; vi håller räkning på deras [återstående tid].

Den dagen ska vi samla de gudfruktiga inför den Nåderike som en hedrad skara,

medan vi driver de obotfärdiga syndarna mot helvetet, utmattade av törst.

Då kan ingen föra en annans talan, förutom den som [genom sin tro] ingått förbund med den Nåderike.

Och de säger att den Nåderike har en son.

Ni har påstått något oerhört!

Himlarna är nära att brista, jorden att rämna och bergen att störta samman

för att de tillskriver den Nåderike en son!

Nej, det skulle aldrig anstå den Nåderike att ha en son.

Var och en i himlarna och på jorden ska komma till den Nåderike i underkastelse.

Han har full kunskap om dem och har räknat dem alla till sista person.

Och var och en ska på uppståndelsens dag träda fram inför honom helt ensam.

Den Nåderike ska låta [sin och andras] kärlek omge de som tror och handlar rättfärdigt.

Vi har gjort denna [Koran] lätt att förstå, på ditt eget språk, för att du med den ska kunna glädja de gudfruktiga och varna de hårdnackade.

Många släkten före dem har vi utplånat; kan du se skymten av någon av dem eller höra ens ett svagt ljud från dem?

Ṭā Hā.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Vi har inte sänt ned Koranen till dig för att göra [livet] svårt för dig;

utan som en påminnelse till den som fruktar Gud.

Nedsänd från den som har skapat jorden och de höga himlavalven.

Den Nåderike har höjt sig över tronen.

Honom tillhör allt i himlarna och på jorden; allt däremellan och allt under jordytan.

Om du uttalar orden högt [eller lågt spelar ingen roll], han vet vad som viskas och vad som är ännu mer fördolt.

Gud – ingen är värd dyrkan utom han! Honom tillhör de vackraste och mest fullkomliga namnen.

Har berättelsen om Mose nått dig?

När han såg en eld sa han till sin familj: ”Vänta här! Jag har skymtat en eld; kanske kan jag bringa er en brinnande gren från den, eller finna någon som kan visa vägen.”

När han nått fram till den, hördes ett rop: ”Mose!

Jag är din Herre! Ta av dina sandaler; för du befinner dig i den heliga dalen, Ṭūwā.

Jag har utvalt dig, så lyssna uppmärksamt till det som uppenbaras.

Jag är Gud – ingen är värd dyrkan utom jag! Dyrka mig och förrätta bönen till min åminnelse.

Den yttersta stunden kommer verkligen att inträffa – och jag håller dess ankomst hemlig – för att var och en ska lönas för det de strävat mot.

Låt dig därför inte avledas av de som inte tror på den och som drivs av sina begär, för då går du under.

Säg, vad är det du håller i din högra hand, Mose?”

”Det är min stav,” svarade han. ”Jag stöder mig på den och slår ned löv med den till mina får, och jag har även andra bruk för den.”

Han sa: ”Kasta den ifrån dig, Mose!”

Då kastade han den, och i samma stund förvandlades den till en snabbt slingrande orm.

Han sa: ”Ta upp den och var inte rädd; vi ska låta den återta sin ursprungliga form.

För nu in ena handen till din sida; den ska komma ut skinande vit, utan minsta men – ännu ett tecken.

Vi vill nämligen visa dig några av våra största tecken.

Bege dig till Farao – han har överskridit alla gränser.”

Han sa: ”Herre! Stärk mitt hjärta,

och gör mitt uppdrag lätt för mig,

och avlägsna hindret i mitt tal,

så att de förstår vad jag säger.

Låt någon från min familj hjälpa mig;

min bror, Aron.

Stärk mig genom honom,

och låt honom dela mitt uppdrag,

så att vi upphöjer dig mycket,

och håller din åminnelse levande!

Du vet precis hur det är ställt med oss.”

[ِGud] sa: ”Din begäran har blivit beviljad, Mose.

Och vi har redan tidigare visat dig barmhärtighet

när vi gav din moder följande ingivelse:

Lägg honom i en korg och sätt den i floden. Floden ska föra den till stranden där en fiende till mig och honom ska ta upp den.' Och jag omgav dig med min kärlek och lät dig växa upp under mitt [vakande] öga.

Och din syster följde [korgen] och sa [till de som tog upp den]: 'Ska jag visa er till någon som kan ta hand om honom?' Så återförenade vi dig med din mor så att hennes hjärta skulle fyllas av glädje och hennes sorg stillas. Och [vid vuxen ålder] dödade du en man, men vi räddade dig ur din svåra nöd och prövade dig med många svårigheter. Sedan stannade du många år hos folket i Midjan, och nu har du kommit hit enligt mitt beslut, Mose.

Och jag har utvalt dig för mig själv.

Gå, du och din bror, med mina tecken och försumma inte er åminnelse av mig.

Bege er båda till Farao; han har verkligen överskridit alla gränser.

Men tilltala honom varsamt, så att han må besinna sig eller börja frukta Gud.”

De svarade: ”Herre! Vi fruktar att han ska förgripa sig på oss eller bli ännu mer hänsynslös.”

[ِGud] sa: ”Frukta inte! Jag är med er; jag hör och ser allt.

Bege er nu till honom och säg: ”Vi är din Herres sändebud. Låt israeliterna följa med oss och plåga dem inte! Vi har kommit med ett tecken från din Herre. Må frid vara över de som följer den rätta vägen.

Det har uppenbarats för oss att straffet drabbar den som förklarar [budskapet] för lögn och vänder sig bort.”

[När de stod inför Farao] sa han: ”Vem är då denne er Herre, Mose?”

Han svarade: ”Vår Herre är den som skänkt varje varelse dess form och sedan väglett dem.”

Han sa: ”Och hur gick det för tidigare generationers folk?”

Han svarade: ”Vetskapen om dem finns hos min Herre, bevarad i en bok. Min Herre gör inga misstag och glömmer ingenting.”

Han har gjort jorden till er viloplats, och banat färdvägar på den för er skull, och han låter regn falla från skyn. Genom det har vi frambragt en mångfald av växter.

Ät och låt er boskap beta! Häri finns verkligen lärdomar för de insiktsfulla.

Av denna [jord] har vi skapat er, och till den ska vi låta er återvända, och från den ska vi åter låta er uppstå.

Vi visade sannerligen [Farao] alla våra tecken, men han förnekade dem och vägrade tro.

Han sa: ”Mose, har du kommit för att med din magi driva oss bort från vårt land?”

Vi ska sannerligen möta dig med likartad magi! Bestäm en tid för vårt möte, bindande för oss båda, på en plats i [stadens] centrum.”

[Mose] sa: ”Låt vår sammankomst ske på högtidsdagens förmiddag då människorna samlas.”

Då drog sig Farao tillbaka för att lägga upp sina strategier och sedan anlände han [med sina magiker].

Mose sa till dem: ”Akta er! Dikta inte ihop lögner om Gud, så att han utplånar er med sin bestraffning; den som far med lögn är förvisso dömd att gå under.”

Då råkade de i dispyt med varandra om sin plan och de höll sitt samtal hemligt.

[Vissa av magikerna] sa: ”Det här är utan tvekan två magiker som vill fördriva er från ert land med sin magi och förstöra era rika seder och traditioner!

Samla nu era krafter och träd sedan fram i enad front! Ja, i dag ska den som överträffar [motståndarsidan] segra.”

[Magikerna] sa: ”Mose! Antingen kastar du [din stav], eller så blir vi de första att kasta.”

Han svarade: ”Nej, kasta ni!” Och se, genom deras magi föreföll det honom som om deras rep och stavar rörde sig likt ormar.

Mose kände då en plötslig rädsla inom sig.

Vi sa: ”Var inte rädd, det är du som har övertaget.”

Kasta nu det du har i din högra hand, och det ska sluka allt de har frambringat. Deras verk är inget annat än en magikers knep, och en magiker kan det aldrig gå väl för, var han än må vara.”

Magikerna föll ned på sina ansikten och sa: ”Vi tror på Arons och Moses Herre!”

[Farao] sa: ”Tror ni på honom innan jag har gett er lov? Han måste då vara er läromästare som har undervisat er i magi! Jag ska sannerligen hugga av era händer och fötter på motsatta sidor och sedan korsfästa er på palmstammar. Då ska ni med säkerhet inse vem av oss som kan utdela det svåraste och mest varaktiga straffet!”

De svarade: ”Vi kommer aldrig att välja dig framför de klara tecken som nu nått oss och inte framför honom som har skapat oss. Gör vad du ämnar göra! Du kan ändå bara fatta beslut som rör detta jordiska liv.

Vi tror på vår Herre för att han ska förlåta oss våra synder och den magi du tvingade oss att utföra. Guds [belöning] är bättre och [hans straff] varaktigare.”

För den som kommer till sin Herre som obotfärdig syndare väntar helvetet; där får han varken dö eller leva.

Men de som kommer till honom som troende, med rättfärdiga handlingar, för dem väntar de högsta nivåerna:

Edens trädgårdar genom vilka floder rinner, och där ska de vara till evig tid. Detta är belöningen för de som renat [sitt väsen från otro och synd].

Vi uppenbarade till Mose: ”Bege dig av med mina tjänare under natten, och bered dem en torr passage genom havet. Oroa dig inte för att de ska hinna ifatt dig, och var inte rädd.”

Farao förföljde dem med sina soldater, men havet slöt sig över dem med det som slöt sig över dem [och dränkte dem].

Farao vilseledde sitt folk och vägledde dem inte.

Israeliter! Vi räddade er från er fiende, och vi fastställde en tid [för att tala till Mose] på bergets högra sida, och lät manna och vaktlar falla ned till er.

Ät av de goda ting som vi har försörjt er med men missbruka det inte så att ni drabbas av min vrede. Den som min vrede faller över går sannerligen under.

Men för de som omvänder sig, följer tron, och handlar rättfärdigt och sedan förblir på den rätta vägen – för dessa är jag förvisso oändligt förlåtande.

”Mose, vad fick dig att hasta hit före ditt folk?”

Han svarade: ”De är tätt bakom mig. Jag skyndade mig till dig, Herre, för att vinna ditt välbehag.”

Han sa: ”Medan du var borta satte vi ditt folk på prov, och Sāmirī ledde dem vilse.”

Arg och besviken återvände Mose till sitt folk. Han sa: ”Mitt folk! Har inte er Herre gett er ett gott löfte? Har det gått så lång tid [att ni glömde bort det], eller var det för att ni ville att er Herres vrede skulle drabba er som ni bröt ert löfte till mig?”

De svarade: ”Vi bröt inte vårt löfte till dig av egen vilja men vi hade ålagts bördan att bära folkets smycken, så till slut kastade vi dem [i elden], och så gjorde även Sāmirī.”

Och [Sāmirī] framställde en kalvskulptur åt dem, som gav ifrån sig ett råmande ljud, varpå [vissa av] dem utbrast: ”Detta måste vara er och Moses gud som han har råkat lämna här!”

Men ser de inte att den inte kan tala till dem och inte heller skada eller gagna dem?

Och Aron hade redan tidigare sagt till dem: ”Mitt folk! Detta är bara en prövning för er. Er Herre är den Nåderike, så följ mig och lyd min befallning!”

De svarade: ”Vi kommer inte att sluta dyrka den förrän Mose återvänder till oss!”

[När Mose återvänt] sa han: ”Aron! När du såg att de gått vilse, vad hindrade dig då

från att komma till mig? Har du satt dig över min befallning?”

Han svarade: ”Min moders son! Dra inte i mitt skägg eller hår! Jag var rädd att du skulle säga att jag har splittrat israeliterna och inte följt dina instruktioner.”

[Mose] sa: ”Och vad var din tanke med detta, Sāmirī?”

Han svarade: ”Jag såg något som de andra inte kunde se, och så tog jag en handfull av budbäraren [Gabriels] spår och strödde det [över smyckena]. Ja, något inom mig drev mig till detta.”

Han sa: ”Bort härifrån! I detta liv är [ditt straff att du ska vara utstött] och ropa: 'Kom inte nära mig!' Och du har en bestämd tid [för räkenskap i nästa liv] som du inte kan undkomma. Se nu på din gud, som du innerligt dyrkade – vi ska bränna den och sprida dess aska i havet.”

Er ende [sanne] gud är Gud själv; endast han förtjänar dyrkan! Hans kunskap omfattar allt.

Så återger vi berättelser för dig om tidigare skeenden, och vi har skänkt dig en påminnelse från oss.

Den som vänder sig bort från den bär en tung börda på uppståndelsens dag.

Deras [straff] ska fortsätta för evigt. Vilken förkastlig börda att bära på uppståndelsens dag!

Den dagen ska det blåsas i hornet, och vi ska församla de obotfärdiga syndarna alldeles förblindade [av fasa].

Och de kommer att viska till varandra: ”Ni tillbringade bara tio [dagar på jorden].”

Vi har full vetskap om vad de ska säga när den med bäst omdöme bland dem säger: ”Ni vistades bara en dag!”

De frågar dig om bergen. Svara dem: ”Min Herre ska förvandla dem till stoft som han sedan sprider ut,

och lämna [jorden] platt och slät,

utan minsta antydan till kulle eller dal.”

Den dagen ska de hörsamma kallaren [till samlingsplatsen] utan möjlighet att avvika. Rösterna ska dämpas inför den Nåderike, och ingenting kommer att höras förutom ett svagt viskande.

Den dagen ska ingen förbön vara till hjälp, förutom genom den som den Nåderike ger tillstånd och vars tal han är nöjd med.

Han vet vad som väntar dem och vad de lämnat efter sig, men de kan aldrig nå full insikt om honom.

Alla ansikten ska sänkas i vördnad inför den evigt Levande; alltings Upprätthållare. Och den som bär med sig orättfärdighetens börda är dömd till undergång.

Men de troende som handlat rättfärdigt behöver inte frukta att bli orättvist behandlade eller att gå miste [om den utlovade belöningen].

Sålunda har vi uppenbarat denna Koran på arabiska och framställt dess varningar på olika sätt, för att de må frukta Gud eller ta lärdom.

Ja, upphöjd är Gud, den sanne Konungen! Och hasta inte med [att recitera] Koranen innan dess uppenbarelse fullbordats för dig, utan säg: ”Herre! Låt min kunskap växa.”

Vi hade tidigare förmanat Adam [att inte äta av trädet], men han glömde, och vi såg att han saknade fast beslutsamhet.

Berätta om när vi sa till änglarna: ”Fall ned inför Adam!” De föll alla ned, utom Iblīs – han vägrade.

Då förkunnade vi: ”Adam! Han är en fiende till dig och din hustru. Låt honom inte driva er ut ur paradiset, för då går du en plågsam tid till mötes.

Där ska du varken känna hunger eller sakna något att skyla dig med.

Och du ska inte heller känna törst där eller plågas av solens hetta.”

Men Satan förledde honom och sa: ”Adam, ska jag inte visa dig trädet [vars frukter] ger evigt liv och ett rike som aldrig tar slut?”

Och så åt de av det, och deras nakenhet blottades för dem, så de började täcka sig med löv från paradiset. Ja, Adam trotsade sin Herre och överträdde förbudet.

Men sedan utvalde hans Herre honom, godtog hans ånger och ledde honom på rätt väg.

Han sa [till Adam och Eva]: ”Ned med er, båda två! Ni [och Satan] ska vara varandras fiender. När min vägledning når er ska den som följer den inte gå vilse eller gå under.”

Men den som vänder sig bort från min påminnelse ska få ett liv präglat av elände, och på uppståndelsens dag ska vi låta honom uppstå blind.

Han kommer att säga: ”Herre! Varför har du uppväckt mig blind? Jag som en gång såg!”

Han ska svara: ”Så är det för att du valde att ignorera våra budskap när de nådde dig, och på samma sätt ska du i dag ignoreras.”

Ja, på så vis ska vi löna den som överträder alla gränser och inte tror på sin Herres budskap [i detta liv]. Och straffet i det kommande livet är ännu strängare och mer varaktigt.

Har det inte blivit tydligt för dem hur många släkten vi har utplånat före dem, vars övergivna boplatser de nu passerar? Häri finns verkligen lärdomar för de insiktsfulla.

Om det inte vore för ett tidigare beslut från din Herre [att skjuta upp straffet] till en fastställd tid skulle det oundvikligen redan ha drabbat dem.

Ha därför tålamod med vad de säger och upphöj din Herre och prisa hans lov före soluppgång och solnedgång, och under nattens timmar samt vid dagens början och slut, så att du må finna tillfredsställelse.

Fäst inte din blick vid de världsliga fröjder som vi låter vissa av dem njuta av för att pröva dem. Din Herres belöning är bättre och mer bestående.

Uppmana din familj att förrätta bönen och håll själv fast vid den. Vi begär inte någon försörjning från dig; det är vi som försörjer dig. Den goda utgången är för de gudfruktiga.

De frågar: "Varför kommer han inte till oss med ett tecken från sin Herre?" Har de inte redan fått ett klart bevis som bekräftar de tidigare skrifterna?

Hade vi utplånat dem med ett straff dessförinnan hade de sagt: "Herre! Om du sänt oss ett sändebud hade vi följt dina tecken innan vi förödmjukades och vanärades."

Säg: "Alla väntar vi [på vad som ska ske], så vänta ni också! Snart ska ni få veta vem som följde den rätta vägen och var sant vägledd."

Stunden för människornas räkenskap närmar sig, men de vänder sig likgiltigt bort.

Så snart en ny uppmaning från deras Herre når dem lyssnar de men de gör sig samtidigt lustiga över den.

Ja, deras hjärtan är distraherade. Och dessa orättfärdiga människor viskar i hemlighet till varandra: ”Är [Muhammed] inte bara en vanlig människa som ni? Ska ni låta er förhäxas [av hans skrift], trots att ni kan genomskåda den?”

Han svarade dem: ”Min Herre vet vad som yttras i himlen och på jorden; han är den som hör allt, vet allt.”

Men de säger också: ”Denna [skrift] består bara av virriga drömmar! Nej, han har hittat på alltihop! Nej, han är egentligen bara en poet! Låt honom ge oss ett tecken, som de tidigare sändebuden.”

Inget av de samhällen som vi utplånat före dem antog tron [trots alla tecken]. Skulle då dessa tro?

De som vi sände före dig var män till vilka vi gav vår uppenbarelse. Om ni själva saknar kunskap, fråga då de skriftkunniga.

Vi gjorde dem inte till varelser som klarar sig utan föda, och inte heller var de odödliga.

Därefter uppfyllde vi vårt löfte till [sändebuden] och räddade dem och de som vi ville rädda, medan vi förintade de som gått över gränsen.

Vi har sänt ner en skrift till er, som är källan till er ära. Använder ni då inte ert förstånd?

Hur många orättfärdiga samhällen har vi inte utplånat för att sedan låta andra folk uppstå efter dem?

När de anade vårt straff försökte de genast fly därifrån.

[Men det ropades sarkastiskt:] ”Fly inte! Återvänd i stället till det välstånd och de hem ni hade så att ni kan bli utfrågade [om hur ert öde vändes].”

De sa: ”Vi är förlorade! Vi har verkligen varit orättfärdiga.”

Och deras jämrande rop upphörde inte förrän vi lämnat dem livlösa, som skördade ax.

Vi har inte skapat himlen och jorden och allt däremellan som ett meningslöst tidsfördriv.

Om det var förströelse vi önskat oss hade vi frambringat det från eget håll – men så är det inte.

Nej, vi slungar sanningen mot allt det falska så att det krossas och omedelbart försvinner. Ni [otrogna] ska straffas för era falska påståenden!

Allt i himlarna och på jorden tillhör honom och de som är honom nära visar inte minsta högfärd inför att dyrka honom, och de utmattas inte av det.

Nej, oförtröttligt upphöjer de honom – natt och dag.

Men de har tagit sig gudar från jorden. Kan dessa väcka de döda till liv?

Om det hade funnits gudar, andra än Gud [i himlen och på jorden], skulle deras ordning ha brutit samman. Upphöjd är Gud, tronens Herre, över vad de tillskriver honom!

Han tillfrågas inte om vad han gör, men de ska tillfrågas.

Ändå har de valt andra gudar vid hans sida! Säg: ”Fram med ert bevis! Detta budskap gäller både de som är med mig och de som kom före mig.” De flesta av dem känner dock inte till sanningen och vänder så ryggen till.

Vi har inte utsett något sändebud före dig utan att uppenbara för honom: ”Ingen är värd dyrkan utom jag, så dyrka endast mig!”

Och de säger: ”[Änglarna] är den Nåderikes barn.” Upphöjd är han! Nej, de är endast hans aktade tjänare.

De talar inte förrän han har gett dem lov, och de handlar endast på hans befallning.

Han har full kännedom om deras tidigare och kommande handlingar. De kan endast medla för dem han är tillfreds med, och de bävar av djup vördnad inför honom.

Och om någon av dem hade sagt: ”Jag är en gud vid hans sida,” skulle vi ha straffat denne med helvetet. Så bestraffar vi de som gör orätt.

Såg inte de otrogna hur himlarna och jorden var slutna [i torka och ofruktbarhet] tills vi öppnade dem [genom regn och grönska]? Och genom vattnet frambringar vi allt levande. Varför tror de då inte?

Och vi har förankrat jorden med stadiga berg för att den inte ska skaka under dem, och vi har lagt ut breda vägar på den så att de kan hitta rätt.

Och vi har gjort himlen till ett skyddande valv, men de bortser från dess under.

Det är han som har skapat natten och dagen; solen och månen. Var och en färdas i sin fastställda bana.

Vi har inte gett någon människa före dig evigt liv. Om du dör, skulle de då leva för evigt?

Varje själ ska uppleva dödens verklighet. Vi prövar er med motgång och medgång, och till oss ska ni alla vända åter.

När de otrogna ser dig, hånar de dig och säger: ”Är det han här som talar nedsättande om era gudar?” När den Nåderike nämns vägrar de dock att tro.

Människan är skapad med en otålig natur, men ni ska snart få se mitt straff så be mig inte att påskynda det.

Och de frågar: ”När blir detta löfte verklighet, om det ni säger är sant?”

Om de otrogna bara visste hur det kommer att vara när de inte lyckas hålla elden borta från sina ansikten eller sina ryggar, och ingen hjälp står att finna!

Ja, den ska drabba dem utan förvarning och lamslå dem, och de kan inte avvärja den och de får inget uppskov.

Sändebud före dig utsattes också för hån, men de som försökte förlöjliga dem drabbades till slut av det [straff] de brukade driva om.

Säg: ”Vem kan skydda er under natten och dagen mot den Nåderikes [straff]?” Ändå vänder de sig bort från sin Herres förmaning.

Har de gudar som skyddar dem mot oss? Dessa [falska gudar] kan inte ens rädda sig själva, och deras [tillbedjare] står försvarslösa mot oss.

Nej, vi lät dem och deras förfäder njuta av livet så länge att de [bedrogs] av sin långvariga välgång. Ser de då inte att vi tar oss an landet och låter det minska från dess ytterkanter? Tror de ändå att de ska segra?

Säg: ”Min varning grundar sig endast på ren uppenbarelse.” Men de döva hör inte kallelsen när de varnas.

Och om minsta antydan av din Herres straff hade snuddat vid dem skulle de genast utbrista: ”Vi är förlorade! Vi har verkligen varit orättfärdiga!”

Vi ska ställa fram rättvisa vågar på uppståndelsens dag och ingen ska lida den minsta orätt. Om [handlingen] skulle vara så lätt som vikten av ett senapskorn ska vi ändå föra fram den. Vi är fullt tillräckliga att föra räkenskap.

Vi gav Mose och Aron [Tawrāt] som skiljde mellan rätt och fel; den var ett ljus och en påminnelse för de gudfruktiga,

de som vördar sin Herre, trots att de inte ser honom, och bävar inför den yttersta stunden.

Och denna [Koran] är en välsignad förmaning som vi har sänt ner. Ska ni då avvisa den?

Långt före denna tid skänkte vi Abraham hans vägledning, och vi kände honom så väl.

När han frågade sin far och sitt folk: ”Vad är det här för statyer som ni så hängivet dyrkar?”

De svarade: ”Vi fann våra förfäder dyrka dem.”

Han sa: ”Det är tydligt att ni och era förfäder har förirrat er helt och hållet.”

De sa: ”Har du kommit till oss med sanningen eller driver du med oss?”

Han svarade: ”Nej, inte alls! Er Herre är himlarnas och jordens Herre, han som skapade dem. Detta kan jag vittna om.”

[Och han sa för sig själv:] ”Vid Gud, jag ska ta itu med era avgudar så snart ni har gett er av.”

Sedan slog han dem alla i spillror, förutom den största, så att de skulle kunna vända sig till den [för svar].

[När folket återvände] utbrast de: ”Vem har gjort det här mot våra gudar? Han måste verkligen vara en ond människa!”

[ِِNågra] svarade: ”Vi har hört en yngling förtala dem. Abraham kallas han.”

[Ledarna] sa: ”För fram honom inför allas åsyn så att de kan bevittna [hans erkännande]!”

De frågade: ”Är det du, Abraham, som har gjort detta mot våra gudar?”

Han svarade: ”Nej, det var den största av dem som gjorde det. Men fråga dem ni, om de nu är kapabla att tala.”

Då rannsakade de sig själva och sa: ”Det är faktiskt vi som har gjort fel.”

Men sedan föll de åter i sitt gamla tänkande: ”Du vet mycket väl att de inte kan yttra ett ord!”

Han sa: ”Så, i stället för Gud, dyrkar ni alltså sådant som varken kan gagna eller skada er?

Skam över er och det ni dyrkar i stället för Gud! Har ni inget förstånd?”

Då utropade de: ”Bränn honom och hämnas era gudar, om ni nu verkligen tänker göra något!”

[De kastade honom i bålet, men] vi sa: vEld! Bli sval och ofarlig för Abraham.”

Visst sökte de skada honom, men vi såg till att de själva blev de största förlorarna.

Och vi förde honom och Lot i säkerhet till det land som vi har välsignat för alla folk.

Och vi skänkte honom Isak och därtill Jakob, som en ytterligare gåva, och vi lät dem alla växa till rättfärdiga människor.

Vi gjorde dem till ledare som vägledde enligt vårt påbud. Vi ingav dem att göra gott, förrätta bönen och ge allmosan. Ja, de dyrkade endast oss.

Och vi skänkte Lot profetskap och kunskap, och vi räddade honom från staden [vars folk] hängav sig åt skamlösa handlingar. De var ett ont och trotsigt folk.

Vi lät honom få del av vår nåd; han var förvisso en rättfärdig man.

Minns också Noa, som före [Abraham och Lot] vädjade till oss, och vi besvarade hans bön och räddade honom och hans familj från den svåra prövningen.

Vi hjälpte honom mot detta folk som vägrade tro på våra budskap. De var verkligen onda människor, så vi dränkte dem till sista person.

Och minns David och Salomo när de dömde i fallet om den åker som andras får hade betat ner under natten, och vi bevittnade deras dom.

Salomo var den vi gav klarhet i denna fråga, och båda skänkte vi profetskap och kunskap. Och vi förmådde bergen och fåglarna att upphöja oss tillsammans med David; det var vi som åstadkom allt detta.

Vi lärde honom hur man tillverkar rustningar, för att skydda er i strid. Ska ni då inte vara tacksamma?

Och för Salomo [tämjde vi] vinden, som svepte fram på hans kommando mot det land som vi välsignat; vi har kunskap om allt.

Och bland djävlarna fanns sådana som plöjde havets djup åt honom och som utförde andra tjänster; och vi höll dem under ständig tillsyn.

Minns även Job, när han vädjade till sin Herre: ”Plågor har drabbat mig, och av alla som visar barmhärtighet är du den barmhärtigaste.”

Så vi besvarade hans bön och befriade honom från hans plågor, och vi lät hans familj återvända till honom och fördubblade deras antal, som en nåd från oss och en påminnelse för de som dyrkar oss.

Minns också Ismael, Idrīs och Dhū al-Kifl; alla var de tålmodiga.

Vi inneslöt dem i vår nåd; de var sannerligen rättfärdiga människor.

[Minns även Jona], som valen slukade, när han i vredesmod övergav [sitt folk] och samtidigt trodde att vi inte skulle sätta honom på prov. Ur mörkret ropade han: ”Ingen är värd dyrkan utom du – upphöjd är du! Jag har verkligen gjort orätt.”

Så vi besvarade hans bön och räddade honom ur hans nöd. Så undsätter vi de troende.

Minns även Sakarias, när han åkallade sin Herre: ”Herre! Låt mig inte dö ensam [utan arvinge], och [om du skänker mig barn] är du den främste som består [och vakar över dem].”

Så vi besvarade hans bön, gjorde hans hustru fruktsam och välsignade honom med Johannes. De skyndade alltid till goda gärningar och bad till oss med hopp och fruktan, och var ödmjuka inför oss.

Och [minns Maria] som höll sin kyskhet intakt; vi lät blåsa in i henne av vår [för människan skapade] själ, och gjorde henne och hennes son till ett tecken för hela mänskligheten.

Detta är er gemensamma tro, och jag är er Herre – så dyrka mig!

Men de splittrade upp sig i skilda riktningar; alla ska de till sist komma tillbaka till oss.

Den som handlar rättfärdigt och är troende ska inte ha strävat förgäves; vi nedtecknar allt för hans räkning.

Det är omöjligt för ett samhälle som vi har utplånat att återvända [till livet],

förrän Gog och Magog släpps lösa, och de strömmar ned från varje höjd

och det sanna löftet [om återuppståndelsen] närmar sig. Då ska de otrognas ögon spärras upp av skräck: ”Vi är förlorade! Vi har försummat detta – ja, vi var orättfärdiga.”

Ni och det ni brukade dyrka i Guds ställe ska få utgöra bränslet i helvetets eld, dit ni alla ska föras.

Om dessa varit [sanna] gudar skulle de aldrig ha hamnat där, men där ska de förbli.

Där ska de jämra sig [av smärta], och de ska inte höra någonting.

Men de som vi på förhand valt ut till det högsta goda ska hållas på avstånd från det.

Inte det svagaste ljud [från helvetet] ska nå dem, och de ska för evigt njuta av allt de önskar.

De stora fasorna ska inte skrämma dem och änglarna ska välkomna dem: ”Detta är er dag som ni blivit lovade!”

Det är dagen vi rullar ihop himlen likt en bokrulle. Såsom vi påbörjade skapelsen första gången ska vi återskapa den. Detta är ett löfte vi bundit oss vid och vi kommer sannerligen att infria det.

Vi har fastställt i den [himmelska] boken, och därefter i de uppenbarade skrifterna, att jorden ska tillfalla mina rättfärdiga tjänare.

Denna [Koran] är tillräcklig för de som dyrkar Gud.

Vi har endast utsänt dig som en nåd till hela skapelsen.

Säg: ”Det som har uppenbarats för mig är att er Gud är endast en enda Gud. Ska ni då inte underkasta er honom?”

Men om de vänder sig bort ska du säga: ”Jag har förkunnat samma budskap till er alla och jag vet inte om det [straff] ni utlovats är nära eller fjärran.

Han vet vad som uttalas öppet och han vet vad ni håller hemligt.

Och själv vet jag inte; det kan hända att denna [fördröjning av straffet] endast är en prövning för er och en chans att njuta av livets behag ännu en stund.”

[Muhammed] sa: ”Herre! Döm [mellan oss] med rättvisa! Vår Herre är förvisso den Nåderike, vars stöd vi söker mot era påståenden.”

Människor! Frukta er Herre! Den yttersta stundens jordskalv är verkligen skrämmande.

När ni bevittnar den dagen ska varje ammande kvinna försumma det barn hon ammar, och varje havande kvinna ska föda fram sitt foster. Människorna kommer att framstå som berusade fast de inte är det, utan [de är skräckslagna på grund av] Guds stränga straff.

Bland människorna finns den som tvistar om Gud utan kunskap och som lyssnar till varje upprorisk djävul.

Det är fastställt att den som följer [djävulen], ska av honom förledas och föras till straffet i den flammande elden.

Människor! Om ni tvivlar på uppståndelsen, [betänk] då att vi har skapat er från jord, därefter från en droppe säd, sedan från en blodklump och till sist från en formad eller oformad bit kött, för att visa [vår makt] för er. Vi låter det [foster] vi vill stanna i livmodern till en bestämd tid. Sedan för vi er ut som spädbarn, och därefter når ni er fulla styrka. Somliga av er dör [unga], medan andra når en skröplig ålder, så att de efter att ha varit kunniga inte längre minns något. Och ni kan se jorden alldeles livlös och hur den, när vi låter regn falla över den, börjar röra på sig och svälla och så låter den alla slags vackra växter spira fram.

Detta [har vi nämnt för att ni ska inse] att Gud är den absoluta Sanningen; han väcker de döda till liv och har makt över allt,

och att den yttersta stunden utan tvivel ska inträffa, och att Gud ska återuppväcka de som ligger i sina gravar.

Bland människorna finns den som tvistar om Gud utan vare sig kunskap, vägledning eller en upplysande skrift.

I högmod vänder han sig bort [från sanningen] för att leda andra bort från Guds väg. Honom väntar förnedring i detta liv, och på uppståndelsens dag ska vi låta honom känna det brännande straffet.

[Det ska sägas till honom:] ”Detta är frukten av dina gärningar! Gud behandlar aldrig sina tjänare orätt.”

Och bland människorna finns den som dyrkar Gud på gränsen [till otro]; om gott når honom är han tillfreds, men om en prövning drabbar honom vänder han genast [tron] ryggen. Han går miste både om detta och det kommande livet. Det är den uppenbara förlusten.

I stället för Gud tillber han det som varken kan skada eller gagna honom. Det är den yttersta villfarelsen.

Han tillber den som med större sannolikhet skadar honom än gagnar honom. Vilken usel beskyddare och vilket uselt sällskap!

De som tror och handlar rättfärdigt ska Gud föra in i trädgårdar genom vilka floder rinner. Gud gör sannerligen vad han vill.

Låt den som tror att Gud inte kommer att stödja [sin profet] i detta och det kommande livet hänga upp ett rep i taket och avsluta sitt liv. Då får han se om hans handling kan lindra hans frustration.

Så har vi sänt ned denna [Koran] med klara tecken, och Gud vägleder den han vill.

På uppståndelsens dag ska Gud döma mellan de sant troende, judarna, sabierna, de kristna, eldsdyrkarna och avgudadyrkarna. Gud är vittne till allt.

Vet du inte att allt i himlarna och på jorden faller ned i tillbedjan inför Gud? Solen gör det, liksom månen, stjärnorna, bergen, träden och djuren, ja även många människor! Samtidigt har många gjort sig skyldiga till straffet [genom att vägra göra det]. Den som Gud förödmjukar, kan ingen ära; Gud gör sannerligen vad han vill.

De [troende och otrogna] är två motparter som tvistar om sin Herre. De otrogna ska omslutas av elden, likt kläder, och skållhett vatten ska hällas över deras huvuden.

Det kommer att lösa upp deras inälvor och hud.

De ska få utstå [slag med] släggor av järn.

Varje gång de försöker ta sig ut från dess kval drivs de tillbaka [med orden]: ”Känn det brännande straffet!”

Men de som tror och handlar rättfärdigt ska Gud föra in i trädgårdar, genom vilka floder rinner. Där ska de prydas med armband av guld och pärlor, och deras kläder ska vara av silke.

De inspirerades [i jordelivet] till att tala gott, och vägleddes till vägen som leder till den Lovprisade.

De som framhärdar i otro och hindrar andra från Guds väg och från den heliga moskén, som vi har gjort [till ett vallfärdsmål] för alla människor, både bofasta och besökare, och de som vill avvika från tron genom att synda där; [alla dessa] ska vi låta möta ett smärtsamt straff.

Minns när vi visade Abraham, platsen för helgedomen [Kaba, och förkunnade]: ”Dyrka ingen vid min sida, och håll min helgedom ren för de som ska cirkla runt den, och för de som ska stå, buga och falla ned på ansiktet [i bön].

Och kalla människorna till vallfärden. De ska komma till dig till fots och ridande på magra kameler, från jordens alla hörn,

för att få ta del av vad som kan vara till nytta för dem och under de fastställda dagarna nämna Guds namn över den boskap vi har skänkt dem. Så ät av deras [kött] och bjud den nödställde att äta.

Sedan ska de fullfölja sina vallfärdsriter, uppfylla sina löften och cirkla runt den uråldriga helgedomen.”

Så är det. Den som visar aktning för Guds helgade bud gör något som är bättre för honom inför sin Herre. All boskap är tillåten för er [att äta], förutom det som har nämnts. Håll er borta från avgudars orenhet och avstå från lögnaktigt tal.

Vänd er till Gud i sann monoteism utan att dyrka något vid hans sida! Den som dyrkar något vid Guds sida är som den som faller från himlen och slits i stycken av fåglarna, eller den som vinden för bort till en fjärran plats.

Detta är [Guds befallning]. Den som visar aktning för Guds heliga symboler hyser äkta gudsfruktan i sitt hjärta.

Ni får bruka [boskapsdjuren] till en bestämd tid. Därefter ska de föras till den uråldriga helgedomen.

För varje samfund har vi föreskrivit en offerrit, så att de ska nämna Guds namn över boskapen han har skänkt dem. Er Gud är en enda Gud; underkasta er därför honom! Och ge goda besked till de ödmjuka –

de vars hjärtan bävar vid åminnelsen av Gud, och som uthärdar prövningar med tålamod, och som förrättar bönen och ger av det vi har tilldelat dem.

Vi har låtit de stora offerdjuren vara en av Guds heliga symboler för er; i dem finns nytta för er. Nämn Guds namn över dem när de står upprätta [för slakt], och när de har fallit till marken, ät då av [köttet] och ge också åt den fattige som inte ber om hjälp och åt den som ber om hjälp. På detta sätt har vi gjort dem undergivna för er så att ni ska visa tacksamhet.

Det är inte deras kött eller blod som når Gud, men däremot er gudsfruktan. På detta sätt har vi gjort dem undergivna för er, så att ni ska prisa Guds storhet för att ha lett er rätt. Och ge goda besked till de som gör gott!

Gud försvarar de troende och han föraktar de som är förrädiska och otacksamma.

De angripna [troende] har nu fått tillåtelse [att försvara sig], eftersom de lidit orätt. Gud har sannerligen makt nog att ge dem seger –

de som utan rätt drivits bort från sina hem, bara för att de sa: ”Gud är vår Herre!” Om inte Gud höll tillbaka vissa människor genom andra, skulle kloster och kyrkor och synagogor och moskéer – där Guds namn ofta nämns – ha rivits. Gud ska helt visst stödja de som stödjer hans [religion] – Gud är i sanning stark och allsmäktig –

de som, om vi ger dem makt i landet, förrättar bönen och ger den obligatoriska allmosan och påbjuder det goda och förbjuder det onda. Hos Gud ligger alltings slutgiltiga utgång.

Om de anklagar dig för lögn, [tänk på att] så gjorde även Noas folk, [stammarna] 'Ᾱd och Thamūd,

liksom Abrahams och Lots folk,

såväl som folket i Midjan. Ja, även Mose blev kallad lögnare. Jag gav de otrogna en tidsfrist men efter det straffade jag dem. Hur fasansfullt var inte mitt straff!

Hur många orättfärdiga samhällen har vi inte utplånat? Nu står de öde, i ruiner, med sina övergivna brunnar och fallna palats.

Har de inte färdats på jorden [och sett de förgjorda samhällena] och fått hjärtan att förstå med och öron att lyssna med? Nej, det är inte ögonen som är blinda, utan hjärtana i deras bröst.

De ber dig att påskynda straffet, men Gud bryter aldrig sitt löfte. En enda dag är för din Herre som tusen år i er tideräkning.

Hur många samhällen gav jag inte en tidsfrist trots deras ondska? Men till slut straffade jag dem, och det är till mig de ska återföras.

Säg: ”Människor! Jag har endast kommit för att klart och tydligt varna er.”

För de som tror och handlar rättfärdigt väntar förlåtelse och en riklig belöning.

Men de som motarbetar våra budskap och tror att de kan undfly oss ska bli den brinnande eldens folk.

Närhelst vi har sänt ett sändebud eller en profet före dig för att recitera [uppenbarelsen] har Satan sökt förvanska hans budskap. Gud har dock alltid omintetgjort Satans försök och fastställt sina verser; Gud är allvetande, vis.

Detta fick ske för att Satans försök till förvrängning skulle bli en prövning för dem med sjuka hjärtan och för de hårdhjärtade. Ja, de orättfärdiga är djupt försjunkna i sin förvillelse.

Och för att de som skänkts kunskap ska veta att denna [skrift] är sanningen från din Herre, så att de tror på den och deras hjärtan ödmjukt fogar sig inför den. Gud vägleder sannerligen de troende till en rak väg.

Men de otrogna kommer att fortsätta tvivla på den ända tills den yttersta stunden plötsligt överväldigar dem, eller tills straffet når dem en skoningslös dag.

Den dagen ska [det vara tydligt att] den absoluta makten tillhör Gud och han ska döma mellan dem. De som tror och handlar rättfärdigt ska vistas i lycksalighetens trädgårdar.

Men för de som framhärdar i otro och avfärdar våra budskap som lögn väntar ett förödmjukande straff.

De som utvandrade för Guds sak och sedan dödades eller dog [av andra skäl] ska Gud skänka riklig försörjning. Gud är förvisso den främste försörjaren.

Han ska föra dem till en plats som de är nöjda med. Gud är allvetande, fördragsam.

Så är det bestämt. Den som ger igen i samma mått som den orätt han lidit och sedan åter drabbas av orätt ska Gud bistå. Gud är sannerligen överseende, ständigt förlåtande.

Denna [hjälp är från] Gud – han som låter natten övergå i dagen och dagen övergå i natten. Ja, Gud hör allt, ser allt.

Så är det eftersom Gud är den absoluta Sanningen medan det de åkallar vid hans sida är falska påfund, och för att Gud verkligen är den Höge, den Store.

Ser du inte hur Gud låter regn falla från skyn, varefter jorden täcks av grönska? Gud är förvisso insiktsfull, väl medveten.

Till honom hör allt i himlarna och på jorden. Gud är sannerligen den Oberoende, den Lovprisade.

Ser du inte att Gud har låtit allt på jorden stå till er tjänst, och att han låter skeppen segla på havet enligt hans vilja? Han håller himlen på plats och den faller inte ned på jorden, förutom om detta är hans vilja. Gud är i sanning förbarmande och barmhärtig mot människorna.

Det är han som har skänkt er liv och som sedan tar det åter och som därefter ska återuppväcka er. Människan är verkligen djupt otacksam.

För varje samfund föreskrev vi ett religiöst regelverk som de skulle följa. Låt dem inte tvista med dig om detta, utan kalla dem till din Herre; du är sannerligen på rätt väg.

Men om de ändå argumenterar med dig, säg då: ”Gud vet mycket väl vad det är ni gör.”

På uppståndelsens dag kommer Gud att döma mellan er i allt ni tvistade om.

Vet du inte att Gud känner till allt som finns i himlen och på jorden? Allt detta finns nedtecknat i en bok, och detta är förvisso lätt för Gud.

De dyrkar andra vid Guds sida utan belägg och utan någon verklig kunskap. De orättfärdiga har ingen som hjälper dem.

När våra klara verser reciteras för dem ser du hur de otrognas ansikten fylls av hat. De är nära att kasta sig över de som reciterar våra verser för dem. Säg: ”Ska jag berätta om något ännu värre? Elden som Gud har lovat de otrogna – ja, vilket förfärligt slut!”

Människor! En liknelse ges, så lyssna till den: de som ni tillber vid Guds sida kan inte skapa minsta fluga, även om de alla hjälptes åt. Och om en fluga skulle ta något från dem, kan de inte få det åter. Svag är både [avguden] som jagar och [flugan] som jagas.

De har inte vördat Gud som han bör vördas! Gud är förvisso stark, mäktig.

Gud utser sändebud från både änglar och människor. Gud hör allt, ser allt.

Han vet allt om vad de tidigare gjort och vad de ska komma att göra. Till Gud återförs alla angelägenheter.

Troende! Buga er och fall ned [i bön], och dyrka er Herre och gör gott så att det må gå er väl.

Och sträva för Guds sak med den sanna hängivenhet han förtjänar! Han har valt ut er och inte gjort regelverket betungande för er. Detta är er fader Abrahams ursprungliga tro. Det var [Gud] som gav er namnet muslimer i tidigare [skrifter] liksom i denna [skrift], för att sändebudet ska vara ett vittne över er och ni ska vara vittnen över människorna. Förrätta så bönen och skänk den obligatoriska allmosan och håll fast vid Gud; han är er Skyddsherre – vilken förträfflig Skyddsherre och utmärkt Hjälpare!

Det ska gå de troende väl:

de som ber med närvarande sinne,

som undviker meningslöst tal,

som ger den obligatoriska allmosan,

och som inte ger efter för sin lust,

utom med sina hustrur eller med dem som de rättmätigt besitter – för detta kan de ej klandras.

Den som söker [tillfredsställelse] utöver detta har dock överträtt gränsen.

De som noggrant uppfyller sina åtaganden och löften,

och som troget förrättar sina böner;

det är dessa som ska bli invånarna –

som ska bebo paradisets ädlaste del, och där ska de förbli.

Vi skapade [den första] människan från ett extrakt av lera.

Sedan lät vi [hans avkomma fortplanta sig] genom en droppe säd som placerades i ett tryggt förvar.

Droppen formade vi till en blodklump, och blodklumpen till en bit kött. I denna formade vi så benen som vi sedan täckte med kött, och till sist låter vi henne framstå som en helt ny skapelse. Upphöjd är Gud, från vilken all välsignelse kommer – den bäste av skapare!

Sedan, efter denna fas, ska ni ovillkorligen dö.

Sedan återuppstår ni på nytt, på uppståndelsens dag.

Vi skapade sju himlar ovanför er, och vi försummar aldrig skapelsen.

Vi låter regn falla från himlen i rätt mått och bevarar det i jorden, men vi är fullt kapabla att låta det försvinna.

Genom det låter vi trädgårdar växa fram åt er, med dadelpalmer och vindruvor, som ger er rikligt med frukt att äta,

samt ett träd som växer vid Sinaiberget, vars frukt ger olja som kan ätas tillsammans med annan föda.

Och i boskapen finns ett under för er. Vi ger er att dricka av det som finns i dess buk, och ni har stor nytta av dem, och ni äter av deras kött,

och på dessa och på skepp kan ni färdas.

Vi sände Noa till hans folk, och han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud – ni har ingen annan [sann] gud än honom. Ska ni då inte frukta honom?”

De otrogna ledarna från hans folk sa: ”Han är bara en vanlig människa som ni, som vill få makt över er! Om Gud hade velat [skicka oss ett sändebud], skulle han ha sänt änglar. Detta har vi aldrig hört från våra förfäder i forna tider.

Han är bara en man som har drabbats av vansinne, så låt oss avvakta med honom ett tag.”

Han bad: ”Herre! Hjälp mig, de vägrar tro på mig.”

Då uppenbarade vi för honom: ”Bygg arken under våra [vakande] ögon och efter vår anvisning. När vår befallning verkställs och ugnarna börjar svämma över, ta då ombord ett par av varje djurart samt din familj, förutom de som redan dömts [till undergång]. Tala inte till mig till förmån för de orättfärdiga; de ska dränkas.”

När du och de som följer dig har gått ombord på arken, säg då: ”All lovprisning tillkommer Gud som räddat oss från detta orättfärdiga folk!”

Och säg: ”Herre! Låt mig stiga i land på en välsignad plats. Du är den bäste att föra oss i hamn.”

I detta finns förvisso tecken, och vi sätter verkligen [människor] på prov.

Efter dessa lät vi sedan ett nytt släkte växa fram.

Vi sände bland dem ett sändebud ur deras egna led: ”Dyrka Gud – ni har ingen annan [sann] gud än honom. Ska ni då inte frukta honom?”

Då sa ledarna från hans folk som vägrade tro och förnekade mötet [med oss] i nästa liv, och som vi skänkt välstånd i detta liv: ”Han är bara en vanlig människa som ni. Han äter av det ni äter och dricker av det ni dricker.

Om ni följer en människa lik er själva har ni verkligen blivit lurade!

Försäkrar han er verkligen att ni ska väckas till liv igen, efter att ha dött och blivit till stoft och ben?

Det ni utlovas är långt bortom [allt förnuft]!

Det finns bara detta jordiska liv; vi dör och vi lever, och aldrig ska vi uppväckas till liv igen.

Han är bara en som diktar ihop lögner om Gud, och vi kommer inte att tro på honom!”

Då bad han: ”Herre! Hjälp mig, de vägrar tro på mig.”

Han svarade: ”Det kommer de snart att ångra.”

Med rätta slogs de så av ett förödande dån, och vi gjorde dem till drivande bråte. Ja, bort med dessa orättfärdiga människor!

Efter dessa lät vi sedan nya släkten växa fram.

Inget folk kan påskynda tidpunkten [för sitt straff], och inte heller försena den.

Därpå sände vi våra sändebud i följd, men var gång ett sändebud kom till sitt folk, förnekade de hans budskap. Så vi lät [dem gå under], ett efter ett, och kvar blev bara deras sägner. Ja, bort med dessa människor som vägrar tro!

Därefter sände vi Mose och hans bror Aron med våra tecken och ett klart belägg [för deras profetskap]

till Farao och hans stormän, men dessa uppträdde högmodigt och de var ett mycket förtryckande folk.

De sa: ”Ska vi tro på två vanliga människor som vi själva, och vars folk därtill är våra slavar?”

Så de vägrade tro på dem, och gick därmed mot sin undergång.

Och vi gav Mose skriften, för att [hans folk] skulle ledas rätt.

Och vi gjorde Marias son och hans mor till ett tecken, och beredde dem en trygg boning på en höjd med porlande källor.

Sändebud! Ät av det som är tillåtet och handla rättfärdigt; jag har full vetskap om vad ni gör.

Detta är er gemensamma tro, och jag är er Herre; så frukta mig!

Men de splittrade upp sig i olika riktningar, var och en tillfreds med sin egen väg.

Lämna dem därför åt deras förvillelse tills vidare.

När vi ger dem rikedomar och söner, tror de då

att vi skyndat oss att skänka dem detta goda? Nej, de begriper ingenting!

De däremot som i fruktan vördar sin Herre,

och som tror på sin Herres verser,

och som inte dyrkar någon vid sin Herres sida,

och som gör sitt yttersta [att göra gott] medan hjärtat bävar av oro [att det inte ska tas emot] vid mötet med sin Herre.

det är dessa människor som skyndar mot det goda och överträffar andra i det.

Vi ålägger ingen människa mer än vad hon klarar av, och hos oss finns en bok som rättvist vittnar [om hennes handlingar], och ingen ska lida orätt.

Men de [otrognas] hjärtan ignorerar detta, och de har annat som de ständigt sysselsätter sig med.

När vi till slut låter straffet drabba de som lever i överflöd bland dem, ropar de desperat om hjälp.

Ropa inte i dag! Ni kommer inte att få någon hjälp från oss.

Mina verser reciterades för er men ni vände alltid ryggen till

i högmod, och talade föraktfullt om dem under nätternas mörker.

Har de inte reflekterat över [Koranens] ord, eller [håller de fast vid otron för att] något har kommit till dem, som inte nått deras förfäder i forna tider?

Eller är det för att de inte känner igen sitt sändebud som de avvisar honom?

Och de påstår att han har drabbats av vansinne. Nej, han har framfört sanningen till dem, men de flesta av dem avskyr sanningen.

Och om sanningen hade rättat sig efter deras önskningar, skulle himlarna och jorden och allt däri gå under. Nej, vi har gett dem [Koranen] som är källan till deras ära, men de vänder sig bort från den.

Eller kräver du någon ersättning från dem? [Nej] din Herres gåvor är ju bättre. Ingen försörjer som han!

Du kallar dem sannerligen till en rak väg.

Men de som inte tror på det kommande livet vänder sig bort från denna väg.

Om vi visade dem nåd genom att ta bort deras plågor skulle de envist ha fortsatt i sitt uppror och famlat omkring i förvirring.

Och vi prövade dem verkligen med lidande, men de ödmjukade sig ändå inte inför sin Herre, och vädjade inte till honom.

Så fort vi öppnar dörren till det förödande straffet kommer de att gripas av djup förtvivlan.

Han är den som gav er hörsel, syn och hjärta, men ni visar knappt någon tacksamhet!

Och han är den som skapade er på denna jord, och till honom ska ni alla samlas åter.

Och han är den som ger liv och den som tar liv, och han styr växlingen mellan dag och natt. Varför använder ni inte ert förstånd?

Men de upprepar bara vad tidigare folk har sagt.

De säger: ”När vi har dött och blivit till stoft och ben, ska vi då verkligen uppstå på nytt?

Detta har vi lovats förr – både vi och våra förfäder – men det är bara gamla sagor!”

Säg: ”Vem tillhör jorden och alla på den, om ni verkligen vet!”

De kommer att svara: ”Det tillhör Gud.” Säg: ”Vill ni då inte besinna er?”

Säg: ”Vem är Herren över de sju himlarna och Herren över den väldiga tronen?”

De kommer att svara: ”Det är Gud.” Säg: ”Borde ni då inte frukta honom?”

Säg: ”Vem har herraväldet över allt i sin hand, och vem är det som skyddar, men som ingen kan skydda sig mot, om ni verkligen vet!”

De kommer att svara: ”Det är Gud.” Säg: ”Hur kan ni då låta er bedras?”

Nej, vi har gett dem sanningen, men de är obotliga lögnare.

Gud har inte någon son och har aldrig haft någon gud vid sin sida. Om så vore, skulle varje gud ha hållit fast vid sitt verk, och de skulle ha försökt besegra varandra. Upphöjd är Gud, över vad de tillskriver honom!

Han känner väl till det som är fördolt och det som är synligt; upphöjd är han, över vad de sätter vid hans sida!

Säg: ”Herre! Om du skulle låta mig se det [straff] som de varnats för,

ställ mig då, Herre, inte bland de orättfärdiga.”

Vi är fullt förmögna att visa dig det vi varnat dem för.

Bemöt det onda med det som är bättre; vi vet mycket väl vad de påstår.

Och säg: ”Herre! Jag söker skydd hos dig från djävlarnas ingivelser,

och jag ber dig om skydd, Herre, mot att de kommer mig nära.”

När döden når någon av dem, utbrister han: ”Herre! Låt mig återvända,

så att jag kan göra gott där jag brustit.” Nej, det är bara något han säger; och framför dem finns en oöverstiglig gräns tills den dag de uppstår.

Och dagen då det blåses i hornet ska alla släktband upplösas, och ingen ska fråga efter någon annan.

De vars handlingar väger tungt i vågskålen är de sanna vinnarna.

Men de vars [goda handlingar] väger lätt på vågskålen har förlorat sig själva, och i helvetet ska de förbli.

Elden ska förtära deras ansikten och där kommer de sedan förbli med sina vanställda anletsdrag.

[Gud ska säga:] ”Var det inte så att mina verser lästes upp för er, men ni valde att avvisa dem?”

De ska svara: ”Herre! Våra onda begär fick grepp om oss och vi var ett vilsegånget folk.

Herre! För oss ut härifrån; om vi återvänder [till synd] är vi sannerligen orättfärdiga.”

Han ska säga: ”Förbli i er förnedring och tala aldrig mer till mig!

Bland mina tjänare fanns en grupp som sa: ’Herre, vi har kommit till tro, så förlåt oss och förbarma dig över oss – du den barmhärtigaste av alla!’

Dessa hånade ni till den grad att ni glömde mig, ja ni brukade skratta åt dem.

Men denna dag har jag belönat dem för deras tålamod, ja det är dessa som står som vinnare."

Han ska fråga: ”Hur många år tillbringade ni på jorden?”

De ska svara: ”Vi var där en dag eller kanske en del av en dag, men fråga hellre de som håller räkning.”

Han ska säga: ”Er tid där var kort, om ni bara visste!

Trodde ni att vi skapade er utan syfte, och att ni inte skulle återvända till oss?”

Nej, upphöjd är Gud, den sanne Konungen; ingen är värd dyrkan utom han, den ädla tronens Herre!

Den som utan bevis tillber någon annan vid Guds sida ska ställas till svars inför sin Herre. Det ska sannerligen inte gå väl för de otrogna.

Och säg: ”Herre, förlåt oss och förbarma dig över oss - du, den barmhärtigaste av alla!”

Vi har uppenbarat denna sura och gjort dess bud till lag, och vi har uppenbarat klara budskap i den för er att begrunda.

Ge den kvinna och den man som begår otukt hundra piskrapp var. Låt inte medlidande avhålla er från att verkställa Guds lag, om ni verkligen tror på Gud och den yttersta dagen. Och låt en grupp av de troende bevittna deras straff.

En otuktig man gifter sig bara med en otuktig kvinna eller en avgudadyrkare, och en otuktig kvinna gifter sig bara med en otuktig man eller en avgudadyrkare. Sådana [äktenskap] är förbjudna för de troende.

De som anklagar kyska kvinnor [för otukt] utan att kunna frambringa fyra vittnen ska straffas med åttio piskrapp, och deras vittnesmål ska aldrig mer accepteras. De är trotsiga syndare.

Men de som sedan ångrar sig och gör bättring [ska bli förlåtna]. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Och den som anklagar sin egen hustru [för otrohet] utan andra vittnen än sig själv, ska svära fyra eder vid Gud att han talar sanning,

och en femte gång att Guds fördömelse ska drabba honom om han ljuger.

Men hustrun undgår straffet om hon fyra gånger avlägger ed vid Gud att mannen ljuger,

och en femte gång att Guds vrede ska drabba henne om han talar sanning.

Om det inte vore för Guds godhet och barmhärtighet över er, och att Gud ständigt godtar ånger och är vis [skulle straffet redan ha drabbat er].

En skara bland er förde den falska anklagelsen vidare. Men se det inte som något dåligt för er – tvärtom, det var till er fördel. Var och en av dessa [ryktesspridare] ska stå till svars för sin synd, och den ledande bland dem ska få ett oerhört straff.

Varför tänkte inte de troende männen och kvinnorna gott om sina egna när de hörde detta [rykte] och sa: ”Detta är en uppenbar lögn”?

Varför kom de inte med fyra vittnen? Eftersom de inte kunde uppbringa några vittnen står de nu som lögnare inför Gud.

Om det inte vore för Guds godhet och barmhärtighet över er både i detta liv och i det kommande, skulle ett oerhört straff ha drabbat er för den [lögn] ni spred.

Ni förde det vidare mellan er och era munnar yttrade sådant ni inte kände till. Ni tänkte att det var en ringa sak, men hos Gud var det ytterst allvarligt.

Och varför sa ni inte, när ni hörde det: ”Det är inte rätt av oss att tala om detta. Upphöjd är du, Gud! Detta är ett skamlöst påhitt”?

Gud varnar er för att göra något liknande igen, om ni verkligen är sanna troende.

Så klargör Gud sina budskap för er. Gud är sannerligen allvetande, vis.

För de som finner glädje i att osedlighet sprids bland de troende väntar ett smärtsamt straff både i detta liv och i det kommande. Gud vet, men ni vet inte.

Vore det inte för Guds godhet och nåd över er, och för att han är förbarmande och barmhärtig [skulle straffet redan ha drabbat er].

Troende! Följ inte i Satans fotspår. Den som följer i Satans fotspår [dras mot fördärvet], då han befaller er med skamlösa handlingar och ondska. Vore det inte för Guds godhet och nåd mot er skulle ingen någonsin renas, men Gud renar den han vill. Gud hör allt, vet allt.

Låt inte de välansedda och förmögna bland er svära att de ska sluta ge till närstående, fattiga och de som utvandrat för Guds skull. Låt dem i stället förlåta och visa överseende. Önskar ni inte själva att Gud förlåter er? Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

De som beskyller kyska och aningslösa troende kvinnor [för otukt] är fördömda i detta och i det kommande livet, och ett oerhört straff väntar dem,

den dag deras tungor, händer och fötter vittnar mot dem om allt de gjort.

Den dagen ska Gud ge dem deras rättmätiga straff, och de ska inse att Gud är den uppenbara Sanningen.

Omoraliska kvinnor är för omoraliska män, och omoraliska män är för omoraliska kvinnor. Och goda kvinnor är för goda män, och goda män är för goda kvinnor. Dessa är oskyldiga till vad som sagts om dem. För dem väntar förlåtelse och en ädel försörjning.

Troende! Stig inte in i andras hem utan att först be om lov och hälsa alltid på de som bor där. Detta är bättre för er. [Vi förmanar er] så att ni må ta lärdom.

Om ni inte finner någon där, gå då inte in förrän ni fått tillstånd. Och om ni ombeds att gå tillbaka, så gör det. Det är mer rättfärdigt för er. Gud har full vetskap om vad ni gör.

Ni gör dock inget fel om ni går in i obebodda hus där ni har nytta att hämta. Gud vet vad ni öppet visar och vad ni döljer.

Säg till de troende männen att sänka blicken och inte ge efter för sina lustar. Det är renare för dem. Gud är väl medveten om vad de gör.

Och säg till de troende kvinnorna att sänka blicken och inte ge efter för sina lustar och inte visa mer av sin utsmyckning än vad som syns [av sig självt]. Låt dem fästa sina huvudslöjor så att de täcker barmen. De ska inte låta sin prydnad synas för andra än sina makar, fäder, svärfäder, söner, styvsöner, bröder, brorsöner, systersöner eller andra kvinnor som de har [förtroende för], samt för de som de rättmätigt besitter, för de utan begär eller för pojkar som ännu inte känner någon attraktion till kvinnor. Och de ska inte stöta fötterna i marken så att deras dolda smycken hörs. Troende! Vänd er alla till Gud i ånger så ska det gå er väl.

Se till att de ogifta bland er gifter sig, och likaså era rättfärdiga tjänare och tjänarinnor. Är de fattiga kommer Gud att skänka dem av sin rikedom. Guds [godhet] och kunskap omfattar allt.

Men de som inte har råd att gifta sig ska leva i avhållsamhet tills Gud skänker dem av sin rikedom. Om någon av dem ni äger önskar köpa sig fri, låt dem då göra det förutsatt att ni finner dem rättfärdiga. Ge dem också en del av de tillgångar som Gud har gett er. Och tvinga inte era tjänarinnor till prostitution, om de vill leva kyskt, för att söka världslig vinst. Om de ändå tvingas ska Gud visa dem förlåtelse och barmhärtighet efter det tvång de utsatts för.

Vi har sänt ner till er klargörande verser och berättelser om de som levde före er; en förmaning till de gudfruktiga.

Gud är himlarnas och jordens ljus. Hans ljus liknar en nisch vari en lykta finns. Lyktan omsluts av glas. Glaset strålar som en stjärna. Den tänds med olja från ett välsignat olivträd som [aldrig står i skugga då det] varken står i öster eller väster, och vars olja nästan lyser av sig självt, utan att eld rör vid den. Ljus på ljus! Gud vägleder den han vill till sitt ljus. Sådana liknelser ger Gud människorna, och Gud har full vetskap om allt.

[Detta ljus skiner i] de hus som Gud har velat resa; där hans namn ständigt nämns. Där upphöjs han morgon och kväll,

av män som inte låter handel eller köpenskap avleda dem från att åminnas Gud, förrätta bönen och ge den obligatoriska allmosan. De bävar inför en dag då hjärtan och blickar ska skälva.

[De gör detta] för att Gud ska löna dem för deras finaste handlingar och skänka dem ännu mer av sin ynnest. Gud försörjer den han vill utan gräns.

Men de otrognas handlingar är som en hägring på en ödslig slätt. Den törstande tror sig se vatten, men när han når fram finner han ingenting – och finner [i stället] att Gud är där för att ge honom hans fulla lön. Gud är snabb att kalla till räkenskap.

Eller likt mörker i ett djupt hav, där vågorna överlappar varandra och täcks av moln; mörker på mörker! När han sträcker ut sin hand ser han den knappt. Den Gud inte ger ljus har inget ljus.

Vet du inte att allt i himlarna och på jorden lovprisar Gud, även fåglarna med sina utbredda vingar? Han är väl medveten om deras böner och deras upphöjande av honom. Ja, Gud är väl medveten om allt de gör.

Till Gud hör herraväldet över himlarna och jorden. Gud är slutmålet för allas färd.

Ser du inte hur Gud driver molnen framåt och sedan sammanför dem, varefter han staplar dem på varandra tills regnet strömmar från dess mitt? Och från [moln stora som] berg i skyn sänder han hagel som han låter träffa vem han vill och som han avvärjer från vem han vill. Skenet från hans blixtar är nära att beröva folk deras syn.

Gud låter dag natt och dag avlösa varandra. I detta ligger visst en lärdom för de klarsynta.

Gud har skapat alla levande varelser ur vatten. Vissa krälar på sin buk, andra går på två ben och ytterligare andra går på alla fyra. Gud skapar vad han vill; ja, Gud har förvisso makt över allt.

Vi har förvisso uppenbarat klargörande budskap, och Gud leder den han vill till en rak väg.

[De skenbart troende] säger: ”Vi tror på Gud och på sändebudet, och vi lyder.” Men därefter vänder sig några av dem bort. De är inte sanna troende.

Och när de kallas till Gud och hans sändebud för att han ska döma mellan dem, drar sig några av dem undan.

Men när de har rätten på sin sida skyndar de sig lydigt till honom.

Har de en sjukdom i sina hjärtan, eller hyser de tvivel, eller är de rädda att Gud och hans sändebud ska behandla dem orättvist? Nej, det är de själva som gör orätt!

De troendes enda svar, när de kallas till Gud och hans sändebud för att han ska döma mellan dem, är: ”Vi hör och vi lyder.” Dessa kommer det att gå väl.

De som lyder Gud och hans sändebud, och som bävar inför Gud och fruktar honom – det är de som är de sanna vinnarna.

De svär sina dyraste eder vid Gud att om du beordrar dem ska de helt visst att dra ut [i strid]. Säg: ”Svär inte! [Er falska] lydnad är redan känd. Gud är väl medveten om vad ni gör.”

Säg [till dem]: ”Lyd Gud och lyd sändebudet! Men vänder ni er bort är han dock enbart ansvarig för det han har ålagts, och ni är ansvariga för det ni har ålagts. Men om ni lyder honom kommer ni att ledas rätt.” Sändebudets enda uppgift är att klart förmedla budskapet.

Gud har lovat ledarskap på jorden till de bland er som tror och handlar rättfärdigt, precis som han gav det till de som levde innan er. Och han ska stärka det religiösa regelverk som han valt åt dem och vända deras rädsla till trygghet – förutsatt att de dyrkar mig och ingen annan vid min sida. Men de som vägrar tro efter dessa [välsignelser] är verkligen de trotsigaste av syndare.

Förrätta bönen och ge den obligatoriska allmosan och lyd sändebudet, så att ni må visas nåd.

Tro aldrig att de otrogna kan undkomma [Guds straff] på jorden. Elden blir deras sista hemvist – vilket eländigt slut!

Troende! Säg till de som ni rättmätigt besitter och de som ännu inte nått puberteten att be om lov [för att få komma in till er] vid tre tidpunkter: före morgonbönen, mitt på dagen när ni klär av er samt efter kvällsbönen – [låt dessa vara] tre stunder av enskildhet för er. Utöver detta gör de inget fel [om de går in utan att fråga] då ni alla rör er fritt bland varandra. Så klargör Gud budskapen för er. Gud är allvetande, vis.

Men när era barn nått mognad, ska de be om lov [vid alla tillfällen] liksom de [som växte upp] före dem blev tvungna att be om tillstånd [av sina föräldrar]. Så klargör Gud sina budskap för er. Gud är allvetande, vis.

Äldre kvinnor som inte längre önskar gifta sig begår ingen synd om de lättar på sin klädsel, så länge de inte visar sin utsmyckning. Men att avstå från det är bättre för dem. Gud hör allt, vet allt.

De blinda, de halta och de sjuka bär ingen skuld [om de utelämnar religiösa plikter som de ej klarar av]. Och ni bär heller ingen skuld ifall ni äter i era egna hem, eller hos era fäder, mödrar, bröder, systrar, farbröder, fastrar, morbröder, eller mostrar, eller i hem som ni har nycklar till, eller hos era vänner. Ni gör inte fel vare sig ni äter tillsammans eller var för sig. När ni går in i ett hem, hälsa då på varandra med Guds välsignade och goda hälsning. Så klargör Gud sina budskap för er så att ni ska förstå.

De sanna troende är de som tror på Gud och hans sändebud, och när de deltar med honom i en angelägenhet som berör allmänheten går de inte sin väg utan att först be om lov. Det är de som ber dig om lov som verkligen tror på Gud och hans sändebud. När de ber dig [om att få gå] för något av sina ärenden, ge då lov till dem du vill bland dem, och sök Guds förlåtelse för dem. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Tilltala inte sändebudet som ni tilltalar varandra. Gud vet sannerligen vilka bland er som smyger sig undan i hemlighet. De som motsätter sig hans befallning ska akta sig för att drabbas av en prövning eller ett plågsamt straff.

Till Gud hör allt i himlarna och på jorden. Han känner väl till ert tillstånd och dagen då de återförs till honom kommer han att visa dem deras handlingar. Gud har full vetskap om allt.

Upphöjd är han från vilken all välsignelse kommer – han som har sänt ned måttstocken [som skiljer mellan rätt och fel] till sin tjänare för att han ska varna alla folk;

han som äger herraväldet över himlarna och jorden; som inte har en son och som inte har någon vid sin sida i herraväldet. Han har skapat allting och gett det dess rätta mått.

Ändå har de vid hans sida satt gudar som inte kan skapa något utan själva är skapade! De kan varken skada eller gagna sig själva och de råder varken över liv, död eller återuppståndelse.

De otrogna säger: ”Denna [Koran] är inget annat än lögner som han har diktat ihop tillsammans med andra.” De har sannerligen gjort sig skyldiga till stor orätt och falska anklagelser.

Och de säger: ”Det där är bara gamla sagor, nedskrivna åt honom, som läses upp för honom morgon och kväll.”

Säg: ”Den är nedsänd av den som känner till det dolda i himlarna och på jorden. Han är sannerligen ständigt förlåtande, barmhärtig.”

Och de säger: ”Vad är det här för ett slags sändebud? Han äter mat och besöker marknader [precis som vi andra]! Varför har ingen ängel sänts att vara varnare vid hans sida?

Varför har han inte fått en skatt från ovan eller en trädgård som han kan äta av?” De orättfärdiga säger vidare: ”Ni följer bara en förhäxad man!”

Se hur de beskriver dig! Därför har de gått vilse och finner ingen väg fram.

Upphöjd är han från vilken all välsignelse kommer – han som, om han vill, kan skänka dig något bättre än allt det där: trädgårdar genom vilka floder rinner och storslagna palats.

Men de förkastar tron på den yttersta stunden! Och för de som förkastar tron på den yttersta stunden har vi berett en flammande eld.

När den skymtar dem på avstånd, hör de dess rytanden och rosslande läten.

Och när de, slagna i kedjor, kastas in i ett av dessa trånga utrymmen ska de be om sin förintelse.

[Det ska sägas till dem:] ”Be inte om endast en förintelse i dag, utan be om att få förintas gång på gång!”

Säg: ”Är detta bättre eller det eviga paradiset som lovats de gudfruktiga? Där väntar deras lön och slutliga hemvist.”

Där ska de få allt de önskar, utan ände – ett löfte som din Herre bundit sig att uppfylla.

Och dagen då han samlar dem och de som de dyrkade i Guds ställe, ska han fråga [de dyrkade]: ”Var det ni som förledde dessa mina tjänare eller gick de vilse på egen hand?”

De ska svara: ”Upphöjd är du! Vi skulle aldrig tillbe andra än dig, [än mindre förmå andra till det], men du lät dem och deras förfäder njuta [av livets goda] ända tills de helt försummade din åminnelse – ja, de blev ett folk helt utan riktning.”

[Och de sägs till avgudadyrkarna:] ”De har nu avfärdat era påståenden, och ni kan varken undfly [ert straff] eller få hjälp. Den av er som begår orätt ska vi ge ett strängt straff.”

Vi har inte sänt sändebud före dig andra än [människor som] åt mat och besökte marknaderna [precis som ni]. Vi har gjort vissa av er till en prövning för andra, så kommer ni att visa tålamod? Din Herre har full insikt i allt.

De som förväntar sig att aldrig någonsin möta oss säger: ”Kunde inte änglar ha sänts till oss eller borde vi inte få se vår Herre?” De är uppfyllda av högmod och har gått alltför långt i sitt trots.

Den dag de ser änglarna finns inga glädjande besked för de obotfärdiga syndarna och det ska förkunnas att: ”[Paradiset] är för evigt stängt [för er]!”

Och vi ska ta oss an deras gärningar och göra dem till kringstrött stoft.

Paradisets folk får däremot den bästa hemvist denna dag och den allra ljuvligaste viloplats.

Och den dag då himlen rämnar och molnen skingras och änglarna stiger ner i väldiga skaror,

ja, den dagen vilar all makt hos den Nåderike, och för de otrogna blir dagen oändligt bitter.

Den dagen ska den orättfärdige [förtvivlat] bita sig i händerna och ropa: ”Om jag ändå hade följt sändebudets väg!

Jag är förlorad! Om jag ändå inte hade gjort den och den till min nära vän!

Han ledde mig bort från Koranen efter att den nått mig.” Ja, Satan sviker alltid människan.

Och sändebudet ska säga: ”Herre! Mitt folk har övergett denna Koran.”

Precis som du har vi även låtit tidigare profeter möta obotfärdiga syndares fientlighet. Din Herres vägledning och stöd är dock alldeles tillräckligt.

De otrogna säger: ”Varför har inte Koranen sänts ner till honom i ett enda stycke?” [Vi har gjort som vi gjort] för att stärka ditt hjärta; ja, steg för steg har vi uppenbarat den.

Vilka invändningar de än framför ska vi ge dig det rätta svaret och den mest fulländade förklaringen.

De som till slut dras på sina ansikten till helvetet är de med den uslaste lotten och de som avvikit allra mest från den sanna vägen.

Vi gav Mose skriften och utsåg hans broder Aron att vara hans stöd.

Och vi sa: ”Bege er till det folk som vägrar tro på våra tecken.” Därpå krossade vi dem till intet.

Och när Noas folk förkastade sändebuden dränkte vi dem och lät dem bli ett varnande exempel för människorna. Ja, vi har förberett ett smärtsamt straff för de orättfärdiga.

Likaså [stammarna] 'Ᾱd och Thamūd och folket vid al-Rass och många släkten däremellan.

Våra varningar nådde var och en av dem, [men de vägrade tro] så vi utplånade dem till sista man.

Utan tvekan har de passerat staden som det ödesdigra regnet föll över – såg de den inte? Men de förväntar sig inte någon återuppståndelse [så de tar ingen lärdom].

När de ser dig, hånar de dig: ”Är det här verkligen den som Gud har utsett till sändebud?

Han skulle nästan ha lett oss bort från våra gudar, om vi inte tålmodigt hållit fast vid dem!” Men när de ser straffet ska de inse vilka som i själva verket gått vilse från den sanna vägen.

Har du sett den som har gjort sina onda begär till sin gud? Kan du rädda en sådan person [från hans villfarelse]?

Tror du att de flesta av dem alls lyssnar eller förstår? De är som boskap, nej, de har förvillat sig ännu längre bort från den rätta vägen.

Har du aldrig sett hur din Herre låter skuggan förlängas? Om han velat hade han låtit den stå stilla, men vi har satt solen att styra dess rörelse.

Sedan tar vi den gradvis tillbaka.

Det är han som gjort natten till ett skylande täcke och sömnen till vila och dagen till en uppståndelse.

Och det är han som sänder vindar som en föraning om sin nåd, och från skyn låter vi rent vatten falla,

för att vi med det ska ge liv åt en död trakt, och förse både djur och människor med vatten att dricka.

Och vi har på olika sätt klargjort [våra bevis] för dem så att de må tänka efter. Men de flesta människor envisas ändå med att förneka tron.

Om vi hade velat skulle vi ha sänt en varnare till varje samhälle.

Ge inte efter för de otrogna utan kämpa ståndaktigt mot dem med denna [Koran].

Och det är han som låter de två vattenmassorna strömma – det ena sött och friskt och det andra salt och bittert – och mellan dem har han satt en gräns och ett orubbligt hinder.

Och det är han som skapar människor av en droppe vätska och som förenar dem genom blodsband och giftermål; din Herre har makt över allt.

Ändå dyrkar de vid Guds sida sådant som varken förmår gagna eller skada dem! Ja, den otrogne ställer sig ständigt [på Satans sida] mot sin Herre.

Vi sände dig bara som en förkunnare av glädjebudskap och varningar.

Säg: ”Jag ber er inte om ersättning för detta, men den som önskar ta en väg till sin Herre [bör skänka för hans skull].”

Förlita dig på den Levande som inte dör och upphöj honom och prisa hans lov! Det räcker att han är medveten om sina tjänares synder.

Han är den som skapade himlarna och jorden och allt däremellan på sex dagar. Därpå höjde han sig över tronen, han, den Nåderike! Rikta dina frågor om honom till den som är väl medveten om allt.

Men när de uppmanas att falla ned inför den Nåderike, säger de: ”Vem är då denna Nåderike? Ska vi sätta pannorna mot marken bara för att du befaller oss?” Och med detta stiger bara deras motvilja ytterligare.

Upphöjd är han från vilken all välsignelse kommer – han som har prytt himlavalvet med stjärnbilder och däri satt en strålande [sol] och en lysande måne.

Han är den som låter natten och dagen följa varandra för den som vill begrunda och visa tacksamhet.

Den Nåderikes tjänare är de som går ödmjukt på jorden, och när de oförståndiga tilltalar dem svarar de hövligt.

Sina nätter ägnar de åt bön till sin Herre – fallande ned och stående upprätt.

Och de säger: ”Herre! Skona oss från helvetets straff, vars plågor aldrig upphör.

Det är sannerligen en fasansfull hemvist och boplats!”

De varken överdriver eller snålar i sitt givande, utan följer en väg däremellan.

Och de anropar aldrig någon gud annan än Gud och dödar inte någon som Gud har förbjudit dem [att döda], annat än med rättslig grund, och de begår inte otukt. Den som gör dessa handlingar ska förvisso möta sitt straff.

På domedagen ska hans straff fördubblas och han ska förbli i det djupt förnedrad.

Men de som omvänder sig, följer tron och handlar rättfärdigt [straffas inte], i stället ska Gud låta deras onda gärningar omvandlas till goda. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Den som omvänder sig och handlar rättfärdigt har verkligen vänt åter till Gud med sann ånger.

[Den Nåderikes tjänare är även] de som inte vittnar falskt, och när de möter meningslöst prat går de därifrån med värdighet.

Och när de påminns om sin Herres tecken vänder de sig inte bort som om de vore döva eller blinda.

Och de säger: ”Herre! Låt våra makar och barn bli en källa till glädje för oss, och gör oss till föredömen för de gudfruktiga.”

Dessa belönas med [paradisets] högsta boningar för sitt tålamod, och där ska de mötas med hälsningar och frid.

Där ska de förbli; vilken underbar hemvist och boplats!

Säg: ”Om det inte vore för [att vissa människor ägnade sig åt] dyrkan, skulle min Herre inte bry sig om er, och ni [otrogna] har förkastat tron, så [för er är straffet] oundvikligt.”

Ṭā Sīn Mīm.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Dessa är den klargörande skriftens verser.

Är du på väg att gå under av sorg för att de vägrar att tro?

Om vi vill kan vi sända ett mirakel från skyn till dem, som får deras huvuden att sänkas i ödmjukhet.

Men varje gång de nås av en ny påminnelse från den Nåderike vänder de sig bort från den.

Så de vägrar tro, men det [straff] de brukade göra narr av ska snart bli deras verklighet.

Ser de inte hur vi låtit jorden ge liv åt ljuvliga växter av alla de slag?

I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Minns när din Herre kallade på Mose: ”Bege dig till det orättfärdiga folket,

Faraos folk, [och säg till dem att] de borde frukta Gud.”

Han sa: ”Herre! Jag är rädd att de inte ska tro mig,

och att mitt bröst snörs ihop och min tunga låser sig; skicka därför bud efter Aron!

De kan även ställa mig till svars för ett felsteg [jag råkat begå], och jag fruktar att de ska döda mig.”

[Gud] svarade: ”Nej, inte alls! Bege er nu i väg med våra tecken; vi är med er och hör allt.

Gå till Farao och säg: ’Vi är sändebud från världarnas Herre,

så låt israeliterna följa med oss!’”

[Mose framförde sitt budskap och Farao] svarade: ”Vi fostrade dig sedan du var liten och du har levt många år hos oss!

Ändå begick du ditt dåd och visade din otacksamhet.”

Han sa: ”Det var något jag gjorde då, i min okunnighet.

Så jag flydde från er därför att jag fruktade er, och sedan skänkte min Herre mig visdom och utsåg mig till sändebud.

Och är detta [att du fostrade mig] den välgärning som du nu förebrår mig för – samtidigt som du har förslavat israeliterna?”

[Farao] sa: ”Vem är då denne världarnas Herre?”

Han svarade: ”Han är Herren över himlarna och jorden och allt däremellan; [dyrka honom] om ni är övertygade om det.”

Då sa [Farao] till de närvarande: ”Hör ni?”

[Mose] fortsatte: ”Han är er och era förfäders Herre.”

[Farao] sa: ”Det sändebud som har sänts till er har uppenbarligen förlorat förståndet!”

[Mose] sa: ”Han är Herre över öst och väst och allt däremellan; [tro på honom] om ni har förstånd.”

[Farao] sa: ”Om du vänder dig till någon gud annan än mig kommer jag sannerligen att kasta dig i fängelse!”

[Mose] sa: ”Även om jag kommer till dig med något övertygande?”

[Farao] sa: ”Låt oss se det då, om du verkligen talar sanning.”

Då kastade [Mose] sin stav och den förvandlades till en riktig orm.

Sedan drog han fram sin hand [ur fickan] och den sken vit inför allas blickar.

[Farao] sa till stormännen han omgav sig med: ”Denne man är förvisso en driven magiker!

Med sin magi vill han driva er bort från ert land, så vad råder ni mig att göra?”

De svarade: ”Låt honom och hans bror vänta medan du skickar bud till städerna,

för att samla [landets] skickligaste magiker och ställa dem inför dig.”

Och vid angiven tid och på överenskommen mötesplats samlades så magikerna.

Och folket frågades: ”Ska inte också ni infinna er?”

Då kan vi ställa oss på magikernas sida ifall de går segrande [ur striden].”

När magikerna stod inför Farao sa de: ”Vi blir väl belönade om vi skulle vinna?”

Han svarade: ”Ja, och ni ska höra till min innersta krets.”

Mose sa till dem: ”Så fram med det ni har att kasta!”

Då kastade de sina rep och stavar och sa: ”Vid Faraos makt; vi ska sannerligen segra!”

Sedan kastade Mose sin stav [och den blev en orm] som slukade deras bländverk.

Och magikerna föll ned på sina ansikten,

och förkunnade: ”Vi tror på världarnas Herre,

Moses och Arons Herre!”

Farao sa: ”Tror ni på honom innan jag har gett er lov? Han måste då vara er läromästare som har undervisat er i magi! Men vänta bara! Jag ska sannerligen hugga av era händer och fötter på motsatta sidor och sedan korsfästa er allesammans.”

De svarade: ”Det har ingen betydelse; vi ska ändå vända åter till vår Herre.

Vårt hopp är att vår Herre förlåter oss våra synder, då vi är de första att tro.”

Och vi uppenbarade för Mose: ”Led ut mina tjänare under nattens mörker, de kommer nämligen att förfölja er.”

När Farao [fick vetskap om detta] sände han bud till städerna för att mobilisera [sin armé].

[Och han sa:] ”Dessa är verkligen en ynklig liten skara,

och de har sannerligen väckt vår vrede,

men vi är förberedda och på vår vakt!”

Då drev vi bort dem från deras trädgårdar och vattenkällor,

samt deras rikedomar och ståtliga bostäder.

Så blev det, och vi överlät allt detta åt israeliterna.

Och när morgonen grydde satte [Faraos armé] efter dem.

När de två skarorna fick syn på varandra, utbrast Moses följeslagare: ”De kommer att hinna ifatt oss!”

[Mose] svarade: ”Aldrig! Min Herre är med mig och ska visa mig vägen.”

Då uppenbarade vi för Mose: ”Slå havet med din stav,” och det delade sig och varje del blev som ett högt berg.

Därefter förde vi den andra gruppen till samma plats.

Och vi förde Mose och hans följeslagare i säkerhet.

Sedan dränkte vi resten.

I detta finns helt visst ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Återge för dem berättelsen om Abraham,

då han sa till sin far och sitt folk: ”Vad är det egentligen ni tillber?”

De svarade: ”Vi tillber avgudabilder och visar dem full hängivenhet.”

Han sa: ”Hör de er när ni åkallar dem?

Eller kan de göra er gott eller ont?”

De sa: ”Nej, men vi fann våra förfäder göra så.”

Han sa: ”Har ni funderat över vad ni egentligen tillber?

Ni och era förfäder från äldre tider.

Alla dessa [avgudar] är mina fiender – till skillnad från världarnas Herre.

Han skapade mig och leder mig på rätt väg.

Han förser mig med mat och dryck.

När jag är sjuk är det han som botar mig.

Det är han som låter mig dö och som sedan ska ge mig liv igen,

och som jag hoppas ska förlåta mina synder på domens dag.

Herre! Skänk mig kunskap och förena mig med de rättfärdiga.

Och ge mig ett gott rykte bland kommande generationer,

och låt mig vara en av invånarna i lycksalighetens paradis.

Förlåt min far, för han är verkligen en av de som gått vilse.

Och låt mig inte vanäras den dag de uppväcks;

den dag då varken rikedom eller barn kan gagna,

och då endast den [klarar sig] som kommer till Gud med ett rent hjärta.”

Då ska paradiset föras nära de gudfruktiga,

och helvetet ska bli fullt synligt för de vilseledda.

Och det ska sägas till dem: ”Var är nu det ni brukade dyrka

i stället för Gud? Kan de hjälpa er nu, eller ens sig själva?”

Sedan ska de och de som vilseledde dem störtas däri, ovanpå varandra,

samt hela Iblīs härskara.

När de tvistar därinne ska de säga:

”Vid Gud! Vi var sannerligen i uppenbar villfarelse,

när vi likställde er med världarnas Herre.

Det var de obotfärdiga syndarna som ledde oss vilse!

Nu har vi varken någon som kan medla för oss,

eller någon trogen vän [vid vår sida].

Om vi bara fick återvända [till det jordiska livet], skulle vi acceptera tron!”

I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Noas folk vägrade tro på sändebuden.

Noa, deras bror, sa till dem: ”Ska ni inte visa gudsfruktan?

Jag kommer till er som ett pålitligt sändebud.

Så frukta Gud och lyd mig!

Jag ber er inte om någon ersättning; min belöning ligger helt hos världarnas Herre.”

Så frukta Gud och lyd mig!

De sa: ”Hur kan vi tro på dig när de som följer dig hör till samhällets bottenskikt?”

Han sa: ”Vad vet jag om deras handlingar?

De ska inte stå till svars inför någon annan än min Herre – om ni bara kunde förstå det.

Och jag kommer inte stöta bort de troende.

Min uppgift är endast att förmedla en klar och tydlig varning.”

De sa: ”Noa! Om du inte upphör, kommer du garanterat att stenas.”

Han utbrast: ”Herre! Mitt folk vägrar tro på mig.

Fäll därför en slutgiltig dom mellan mig och dem, och rädda mig och de troende som följer mig.”

Då räddade vi honom och de som var med honom i den lastade arken.

Sedan dränkte vi de återstående.

I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

[Stammen] 'Ᾱd vägrade att tro på sändebuden.

Hūd, deras bror, sa till dem: ”Ska ni inte visa gudsfruktan?

Jag kommer till er som ett pålitligt sändebud.

Så frukta Gud och lyd mig!

Jag ber er inte om någon ersättning; min belöning ligger helt hos världarnas Herre.

Bygger ni minnesmärken på var och varenda kulle – till vilken nytta?

Reser ni även väldiga fästningar i tron att ni ska leva för evigt?

När ni går till angrepp visar ni största grymhet.

Så frukta Gud och lyd mig!

Ja, frukta honom som har skänkt er allt ni känner till.

Han har skänkt er boskap och avkomma,

och trädgårdar och vattenkällor.

Jag fruktar att ett straff ska drabba er en fruktansvärd dag."

De sa: ”Om du varnar oss eller låter bli gör ingen skillnad!

Det här är bara uråldriga traditioner [vi följer].

Och ingen bestraffning väntar oss för det.”

De vägrade tro på honom, så vi utplånade dem. I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

[Stammen] Thamūd vägrade att tro på sändebuden.

Ṣāliḥ, deras bror, sa till dem: ”Ska ni inte visa gudsfruktan?

Jag kommer till er som ett pålitligt sändebud.

Så frukta Gud och lyd mig!

Jag ber er inte om någon ersättning; min belöning ligger helt hos världarnas Herre.

Tror ni att ni ska få fortsätta att leva tryggt med allt det ni har här?

Omgivna av trädgårdar och vattenkällor,

bland åkrar och palmlundar med mogen frukt,

och fortsätta att så skickligt mejsla ut hem ur bergen?

Så frukta Gud och lyd mig!

Och lyd inte de som går till ytterligheter i synd,

som sprider fördärv på jorden och inte verkar för gott.”

De sa: ”Du är bara en som blivit djupt förhäxad!

Du är bara en vanlig människa som vi! Visa oss ett tecken om du verkligen talar sanning!”

Han sa: ”Här är ett kamelsto. Det har rätt att dricka på sin utsedda dag, och ni på er.

Och gör det inget ont för då kommer ni att möta straffet en fruktansvärd dag.”

Ändå slaktade de det, och fylldes snart av ånger.

Och straffet drabbade dem. I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Lots folk vägrade tro på sändebuden.

Lot, deras bror, sa till dem: ”Ska ni inte visa gudsfruktan?

Jag kommer till er som ett pålitligt sändebud.

Så frukta Gud och lyd mig!

Jag ber er inte om någon ersättning; min belöning ligger helt hos världarnas Herre.

Vänder ni er till män [med era lustar], trots världens alla [kvinnor],

och överger de hustrur som er Herre har skapat åt er? Nej, ni är ett folk som överskrider alla gränser!”

De sa: ”Lot! Om du inte slutar upp med detta ska du helt visst fördrivas!”

Han sa: ”Jag känner verkligen avsmak för det ni håller på med.”

[Han bad:] ”Herre! Rädda mig och min familj från deras gärningar.”

Så vi räddade honom och hela hans familj,

utom en åldrad kvinna som blev kvar bland dem.

Därefter förgjorde vi de återstående.

Och vi lät ett regn [av stenar] falla över dem – ett förskräckligt regn för de varnade!

I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Folket i den trädbevuxna byn [i Midjan] vägrade tro på sändebuden.

Shuʿayb sa till dem: ”Ska ni inte visa gudsfruktan?

Jag kommer till er som ett pålitligt sändebud.

Så frukta Gud och lyd mig!

Jag ber er inte om någon ersättning; min belöning ligger helt hos världarnas Herre.

Mät med rättvisa mått och minska dem inte,

och använd en exakt våg när ni väger.

Beröva inte folk det som tillhör dem och orsaka inte kaos och förstörelse på jorden!

Och frukta honom som har skapat er och tidigare folk.”

De sa: ”Du är bara en som blivit djupt förhäxad!

Du är bara en vanlig människa som vi, och vi vet med säkerhet att du ljuger.

Om du talar sanning, låt då bitar av himlen störta ned över oss [som straff]!”

Han sa: ”Min Herre känner väl till allt ni företar er.”

Men de vägrade tro på honom, och drabbades därför av straffet på skuggans dag [med dess eld från himlen]. Det var en fruktansvärd dags straff.

I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Denna [skrift] är förvisso en uppenbarelse från världarnas Herre.

Den pålitlige anden har stigit ned med den

till ditt hjärta för att du ska varna,

på renaste arabiska.

Och den är sannerligen omnämnd i de tidigare skrifterna.

Är det inte ett tillräckligt bevis för dem att israeliternas lärda redan känner till detta?

Och om vi uppenbarat den [på ett annat språk] till någon som inte talar arabiska,

och han hade reciterat den för dem [på sitt språk, skulle dessa otrogna araber] inte tro på den.

På detta sätt har vi låtit [otro] slå rot i hjärtat hos de obotfärdiga syndarna.

De kommer inte att tro på den förrän de ser det smärtsamma straffet.

Det ska drabba dem helt oväntat, innan de hunnit ana något.

Då ska de utbrista: ”Kan vi inte få mer tid?”

Vill de då verkligen påskynda vårt straff?

Anta att vi lät dem njuta [av livet] i många år,

och [straffet], som de har blivit varnade för sedan når dem.

Skulle då deras gångna njutningar ha någon betydelse för dem?

Vi har aldrig förintat något samhälle utan att [först skicka] varnare till dem,

som en förmaning; vi handlar ju aldrig orättvist.

Det är inte djävlarna som har fört ned denna [skrift].

Det anstår dem inte och de saknar förmågan att göra det.

De är förhindrade från att höra [vad som uppenbaras].

Åkalla därför ingen annan gud än Gud för då kommer du att straffas.

Och varna dina närmaste släktingar.

Och visa ömhet mot de troende som följer dig.

Men om de trotsar dig ska du säga: ”Jag tar avstånd från era handlingar.”

Förlita dig på den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Han som ser dig när du ställer dig [för bön],

och ser dina rörelser tillsammans med de bedjande.

Han hör allt, vet allt.

Ska jag berätta för er till vilka djävlarna stiger ner?

De stiger ner till varje obotlig lögnare och syndare.

De för vidare vad de hört men ljuger i nästan allt.

Och poeterna? De drar till sig sådana som irrar i villfarelse.

Ser du inte hur de vandrar planlöst i alla riktningar?

Och att deras ord inte motsvarar deras handlingar?

Men detta gäller inte de som tror och gör rättfärdiga handlingar och åminns Gud ofta och som försvarar sig efter att ha blivit orättvist behandlade. De som gör orätt ska snart få veta vilket öde som väntar dem.

Ṭā Sīn.[1] Dessa är Koranens verser, en klargörande skrift, ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

En vägledning och ett glädjebud för de troende,

som förrättar bönen och ger den obligatoriska allmosan, och har fast övertygelse om det kommande livet.

De som inte tror på det kommande livet; för dem har vi gjort deras handlingar tilltalande för dem, och därför irrar de nu omkring.

Ett fasansfullt straff väntar dem och i det kommande livet ska de vara de största förlorarna.

Och du har förvisso tagit emot Koranen från den Vise, den Allvetande.

Minns när Mose sa till sin familj: ”Jag skymtar en eld! Låt mig gå dit och hämta information [om vägen] eller en glödande fackla så att ni kan värma er.”

När han nått den hördes ett rop: ”Välsignad är han vid elden och de omkring den. Upphöjd är Gud, världarnas Herre!”

”Mose! Det är jag, Gud; den Allsmäktige, den Vise.

Kasta din stav!” När han såg den ringla sig som en orm, vände han sig om och flydde utan att se sig om. [Gud sa då:] ”Var inte rädd, Mose! Sändebud behöver inte frukta i min närvaro,

och inte heller den som har gjort orätt men sedan omvänder sig och gör gott. Ja, jag är ständigt förlåtande, barmhärtig.

För in ena handen till din sida; den ska komma ut skinande vit, utan minsta men. [Detta är två] av nio tecken till Farao och hans folk; de är verkligen ett trotsigt folk.”

När de nåddes av våra klara och tydliga tecken sa de: ”Det här är ju uppenbart magi!”

Men i sin orättfärdighet och sitt högmod förnekade de [dessa tecken], trots att de innerst inne var övertygade [om deras sanning]. Se hur det slutade för de som spred fördärv!

Vi skänkte förvisso kunskap till både David och Salomo. Och de sa: ”All lovprisning tillkommer Gud som har privilegierat oss framför många av sina troende tjänare!”

Salomo, som ärvde Davids [profetskap och kungadöme], sa: ”Människor! Vi har fått lära oss fåglarnas språk och begåvats med mycket. Detta är verkligen en klar välsignelse.”

Salomos armé av jinner, människor och fåglar samlades inför honom och ordnades i led [redo att tåga ut].

När de nådde myrornas dal utbrast en myra: ”Myror! Dra er tillbaka till era gångar så att inte Salomo och hans armé krossar er av misstag.”

Glatt leende åt dessa ord sa han: ”Herre! Hjälp mig att visa tacksamhet för de välsignelser du skänkt mig och mina föräldrar, och att göra rättfärdiga handlingar som behagar dig. Inkludera mig, genom din nåd, i skaran av dina rättfärdiga tjänare.”

Och så mönstrade han fåglarna och sa: ”Varför ser jag inte härfågeln? Är den inte här?

Jag ska straffa den strängt eller rentav slakta den om den inte kommer med en giltig ursäkt!”

Kort därefter dök den upp och sa: ”Jag har upptäckt något som du inte känner till, och jag kommer till dig från Saba, med säkra nyheter.

Jag fann att en kvinna regerar över dem, som har allt man kan tänka sig och en väldig tron.

Och jag fann att hon och hennes folk faller ned i tillbedjan till solen i stället för Gud. Ja, Satan har gjort deras handlingar tilltalande för dem och avlett dem från den raka vägen, så de hittar inte rätt.”

[Så gör Satan] för att de inte ska falla ned i tillbedjan till Gud, som frambringar det som är gömt i himlarna och på jorden, och som vet vad ni döljer och vad ni visar.

Gud, ingen är värd dyrkan utom han – Herren över den väldiga tronen!

[Salomo] sa: ”Vi ska snart få klarhet i om du talar sanning eller om du ljuger.

Ta med detta brev från mig och överlämna det till dem, dra dig sedan undan och se vad de svarar.”

[Drottningen] sa: ”Rådgivare! Jag har tagit emot ett ärofullt brev.

Det är från Salomo, och det lyder: ’I Guds namn, den Nåderike, den Barmhärtige.

Sätt er inte upp mot mig, utan kom till mig i underkastelse [inför Gud].’”

Hon fortsatte: ”Rådgivare! Ge mig er syn på saken; jag fattar inga beslut utan era synpunkter.”

De svarade: ”Vi har både en mäktig armé och starka krigare, men beslutet är ditt; tänk noga över din befallning.”

Hon sa: ”När kungar intar en stad lägger de den i ruiner och förnedrar dess ledare. Det är alltid så det går till.

Jag ska skicka en gåva till dem och se vad budbärarna återvänder med.”

Och när [budbäraren] kom till Salomo sa han: ”Tror ni att ni kan locka mig med rikedomar? Det som Gud har skänkt mig är vida överlägset det ni har fått! Men ni är sådana som finner glädje i gåvor.

Återlämna [gåvan] till dem! Vi ska sannerligen möta dem med en armé de inte kan stå emot och vi ska fördriva dem därifrån, förnedrade och besegrade.”

[När Salomo fick höra att drottningen skulle besöka honom] sa han: ”Rådgivare! Vem av er kan hämta hennes tron innan de anländer i underkastelse [till Gud]?”

En mäktig jinn sa: ”Jag kan hämta den till dig innan du rest dig från din plats. Jag är stark nog och pålitlig för detta.”

Men då sa en person med kunskap om skriften: ”Jag kan hämta den till dig innan du ens hinner blinka.” När [Salomo] såg den framför sig, sa han: ”Detta är min Herres välsignelse, för att pröva mig om jag är tacksam eller otacksam. Den som är tacksam vinner själv på det, och vad gäller den otacksamme är min Herre alltjämt oberoende, givmild.”

Han sa: ”Ändra något på hennes tron så får vi se om hon känner igen den eller inte.”

När hon anlände blev hon tillfrågad: ”Är det så här din tron ser ut?” Hon svarade: ”Det ser ut som den.” [Salomo sa:] ”Vi fick kunskap [om Guds makt] före henne och har redan underkastat oss honom.”

Men att hon brukade dyrka andra vid Guds sida hindrade henne [från att acceptera sanningen]; hon tillhörde ju ett otroget folk.

Hon ombads: ”Stig in på palatsets gård.” När hon såg den tog hon den för en bassäng med vatten, så hon blottade sina ben [för att kliva i]. [Salomo] sa: ”Gården är belagd med glas.” Hon sa: ”Herre! Jag har verkligen gjort mig själv orätt, och likt Salomo underkastar jag mig nu Gud, världarnas Herre.”

Till [stammen] Thamūd sände vi deras bror, Ṣālih: ”Dyrka Gud!” Men de splittrades upp i två tvistande grupper.

Han sa: ”Mitt folk! Varför söker ni påskynda straffet i stället för att ta del av det goda? Varför ber ni inte Gud om förlåtelse så att ni kan erfara hans nåd?”

De sa: ”Vi anar att du och de med dig för otur med er!” Han svarade: ”Ert öde styrs helt av Gud och ni är ett folk som nu satts på prov.”

I staden fanns nio män som spred fördärv på jorden och inte verkade för något gott.

De sa [till varandra]: ”Låt oss svära vid Gud att vi ska attackera honom och hans familj i natt, och sedan hävda inför hans arvinge: ’Vi var inte närvarande när hans familj dödades, och vi talar verkligen sanning!’”

De smidde sina planer men vi smidde också våra planer – utan att de anade något.

Se vad deras planer resulterade i: vi förintade fullständigt både dem och deras folk.

Deras hem står nu tomma, till följd av deras orättfärdighet. I detta finns verkligen ett tecken för människor med insikt.

Och vi räddade de som trodde och visade gudsfruktan.

Och minns Lot, när han sa till sitt folk: ”Begår ni denna avskyvärda handling trots att ni förstår [hur skamlig den är]?

Söker ni tillfredsställelse hos män i stället för kvinnor? Ni är verkligen ett folk utan förstånd!”

Hans folks enda svar var: ”Driv ut dem ur ert samhälle – de är människor som vill hålla sig rena!”

Så vi räddade honom och hans familj, förutom hans hustru som vi hade bestämt skulle vara bland de som blev kvar.

Och vi lät ett regn [av stenar] ösa ner över dem, ja, det var ett fruktansvärt regn för de varnade!

Säg: ”All lovprisning tillhör Gud, och må frid vara över hans utvalda tjänare. Är inte Gud bättre än vad de dyrkar vid hans sida?”

Är det inte han som skapade himlarna och jorden och som låter regn falla över er från skyn, genom vilket vi låter härliga trädgårdar spira? Ni själva kan inte få dess träd att växa. Finns det någon annan gud, vid Guds sida? Nej, de är ett folk som likställer andra [med honom].

Är det inte han som har gjort jorden stadig och låtit floder rinna genom den, och som rest berg på den och satt en barriär mellan de två haven? Finns det någon annan gud, vid Guds sida? Nej, de flesta av dem vet ingenting.

Är det inte han som bönhör den nödställde när han ber till honom och som tar bort det onda och gör er till efterträdare på jorden? Finns det någon annan gud, vid Guds sida? Vad lite ni tänker efter!

Är det inte han som vägleder er genom mörkret på land och till havs, och som sänder vindar som en föraning om sin nåd? Finns det någon annan gud, vid Guds sida? Upphöjd är Gud över vad de sätter vid hans sida!

Är det inte han som inleder skapelsen och sedan upprepar den, och som försörjer er från himmel och jord? Finns det någon annan gud, vid Guds sida? Säg: ”Fram med era bevis, om ni talar sanning!”

Säg: ”Ingen i himlarna och på jorden har kännedom om det som är dolt, nej, endast Gud.” Och de vet inte när de ska återuppväckas.

Eller vet de något alls om det kommande livet? Nej, de är fyllda av tvivel om det – ja, de saknar minsta kunskap om dess [verklighet].

De otrogna säger: ”När vi och våra förfäder blivit jord, ska vi då verkligen återuppstå?

Detta har vi och våra förfäder utlovats förr men det är bara gamla sagor!”

Säg: ”Färdas på jorden och se hur det slutade för de obotfärdiga syndarna!”

Sörj inte för deras skull och låt inte deras planer bekymra dig.

Och de frågar: ”När blir detta löfte verklighet, om det ni säger är sant?”

Säg: ”Det är möjligt att en del av det ni så ivrigt efterfrågar redan är på väg.”

Din Herre visar sannerligen stor godhet mot människorna, men de flesta av dem är inte tacksamma.

Och din Herre vet sannerligen vad de döljer i sitt inre och vad de visar.

Allt som är dolt i himlen och på jorden är nedtecknat i en klar bok.

Denna Koran klargör för israeliterna det mesta av det de tvistar om,

och den är sannerligen en vägledning och en nåd för de troende.

Din Herre ska fälla sin dom mellan dem; han är den Allsmäktige, den Allvetande.

Så förlita dig helt på Gud; du följer verkligen den uppenbara sanningen.

Du kan inte få de döda att höra och inte heller kan du få de döva att höra kallelsen när de vänder ryggen till.

Och du kan inte leda de blinda ur deras villfarelse. De enda du kan förmå att lyssna är de som tror på våra budskap och underkastar sig oss.

När beslutet om [domedagens ankomst] har fattats kommer vi att låta en varelse träda fram ur jorden, som säger till dem att människorna inte var övertygade om våra budskap.

Och tänk på den dag då vi ur varje samfund samlar en skara av de som vägrade tro på våra budskap, och de förs fram i grupp.

När de träder fram [inför Gud] ska han säga: ”Förkastade ni mina budskap utan att riktigt förstå dem, eller vad gjorde ni?”

Då faller straffet över dem för deras orätt, och de kan inte säga ett ord.

Har de inte sett att vi har gett dem natten för vila och gjort dagen alldeles ljus? I detta finns verkligen tecken för människor som tror.

Påminn dem om dagen då det blåses i hornet och alla i himlarna och på jorden grips av fasa, utom de som Gud vill [skona], och alla ska stiga fram inför honom i underkastelse.

Och du ska se på bergen och förmoda att de står fast förankrade, medan de i själva verket rör sig lika snabbt som molnen. Detta är Guds verk, som fulländat allting. Han är väl medveten om vad ni gör.

Då ska de som kommer med goda handlingar få [en belöning som] överträffar den, och de ska vara helt trygga från den dagens fasor.

Men de som kommer med onda handlingar ska kastas i elden med ansiktet före [med orden:] ”Är inte detta precis vad era handlingar har förtjänat?”

[Säg:] ”Jag har blivit befalld att endast dyrka Herren över denna stad – det är han som har helgat den och allt tillhör honom – och jag har beordrats att vara bland de som underkastar sig honom,

och att recitera Koranen.” Den som följer den rätta vägen gör det endast för sitt eget bästa, men säg till de som gått vilse: ”Jag är enbart en varnare.”

Och säg: ”All lovprisning tillhör Gud! Han kommer att visa er sina tecken, och ni kommer att känna igen dem.” Din Herre är inte omedveten om vad ni gör.