İsveççe Meal — Rowad Tercüme Merkezi — Kasas 28:1 – Zuhruf 43:89

Ṭā Sīn Mīm.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Dessa är den klargörande skriftens verser.

Vi återger för dig den sanna berättelsen om Mose och Farao, till nytta för de som tror.

Farao härskade som en tyrann över sitt land och delade in dess folk i olika grupper. En grupp förtryckte han genom att slakta deras söner medan han lät deras döttrar leva. Han var verkligen en som spred fördärv.

Men vi ville skänka vår ynnest åt de förtryckta i landet och upphöja dem till ledare och låta dem ta över [landet],

och ge dem auktoritet på jorden, och genom dem låta Farao, Hāmān och deras trupper erfara [förlusten av sitt kungadöme] vilket de så fasat för.

Till Moses mor ingav vi: ”Amma honom, men när du börjar frukta för honom [ska du lägga honom i en korg och] placera den i floden. Var inte rädd och sörj inte; vi ska återföra honom till dig och göra honom till ett av våra sändebud.”

[Hon gjorde detta] och Faraos familj plockade upp honom, [men han var ämnad] att bli deras fiende och stora bedrövelse. Farao, Hāmān och deras trupper var verkligen syndare utan gräns.

Faraos hustru sa: ”Han kan bli en källa till glädje för oss båda! Döda honom inte; kanske han kan vara till nytta för oss, eller så kan vi ta honom till oss som vår egen son.” De kunde ju inte veta!

Moses mors hjärta upplevde en bottenlös tomhet. Hon var nära att avslöja [sanningen om honom] men vi stärkte hennes hjärta så att hon skulle kunna vara en sann troende.

Och hon sa till hans syster: ”Följ efter honom!” Så hon iakttog honom på avstånd utan att de märkte det.

Vi hade redan tidigare fått honom att vägra alla ammor och [när systern såg det] sa hon: ”Ska jag visa er en familj som kan ta hand om honom åt er och som kommer att vara goda mot honom?”

Så återförenade vi honom med hans mor för att glädja henne och stilla hennes sorg, och för att hon skulle veta att Guds löfte är sant. Men de flesta av dem vet inte det.

Och när han nått vuxen ålder och mognat skänkte vi honom insikt och kunskap. Så belönar vi de som gör gott.

[En dag] gick han in i staden medan dess invånare [vilade och] var ouppmärksamma. Där såg han två män i slagsmål – en från hans eget folk och en från hans fiender. Hans landsman ropade på hjälp mot sin motståndare så Mose slog till honom – och han dog. Han sa: ”Detta är Satans verk! Han är en uppenbar fiende som alltid vilseleder folk.”

Han bad: ”Herre! Jag har gjort mig själv orätt, förlåt mig!” Och han förlät honom; han är förvisso den ständigt Förlåtande, den Barmhärtige.

Han sa: ”Herre! För dina välgärningar över mig ska jag aldrig mer stötta förbrytare.”

Dagen därpå vaknade han upp i staden, rädd och på sin vakt. Plötsligt ropade den man på honom, som dagen innan sökt hans hjälp. Mose sa till honom: ”Du är uppenbarligen en riktig bråkmakare!”

Just när Mose höjde sin hand mot deras gemensamma fiende sa denne: ”Mose! Ska du döda mig så som du dödade mannen i går? Du vill bara härska med våld här i landet och du vill inte skapa försoning!”

Då kom en man springande från stadens utkant och utbrast: ”Mose! Ledarna planerar att döda dig, så ge dig av! Jag råder dig i all välmening.”

Så han flydde, rädd och på sin vakt och han bad: ”Herre! Rädda mig från detta förtryckande folk.”

När han sedan satte kurs mot Midjan sa han: ”Min Herre ska nog leda mig på rätt väg.”

När han nått Midjans vattenhål såg han en grupp människor låta [sin boskap] dricka och två kvinnor som höll sin boskap på avstånd. ”Vad står på?” frågade han. De svarade: ”Vi kan inte låta [våra djur] dricka förrän herdarna är klara och vår far är en mycket gammal man.”

Då såg han till att deras [djur] kunde dricka och drog sig sedan undan till en skuggig plats och sa: ”Herre! Jag är i stort behov av det goda du skänker mig.”

Därefter närmade sig en av kvinnorna blygsamt och sa: ”Min far vill träffa och återgälda dig för att du hjälpte [våra djur] att dricka.” När han mötte honom och berättade om sin situation sa [fadern]: ”Var inte rädd. Här är du säker från förtryckarna.”

En av döttrarna föreslog: ”Far, anställ honom! Ingen kan vara bättre lämpad än någon som är både stark och pålitlig.”

[Fadern] sa: ”Jag önskar att du gifter dig med en av mina döttrar mot att du arbetar för mig i åtta år, och om du vill får du gärna fullgöra tio. Jag vill inte göra det svårt för dig, och om Gud vill ska du se att jag är en ärlig man.”

[Mose] sa: ”Låt det vara vårt avtal. Oavsett vilken av de två perioderna jag fullgör ska jag inte krävas på mer. Gud är vittne till vår uppgörelse.”

Efter att Mose fullgjort tjänsteåren for han iväg med sin familj och såg så en eld vid sidan av ett berg. Han sa till sin familj: ”Stanna här, jag har skymtat en eld. Kanske kan jag hämta information till er därifrån eller en glödande fackla från elden så att ni kan värma er.”

När han nått fram hördes ett rop från dalens högra sida, intill ett träd på det välsignade området: ”Mose! Det är jag, Gud, världarnas Herre!

Kasta din stav!” Men när han såg den slingra sig som en orm vände han sig om och sprang, utan att se tillbaka. [Gud sa då:] ”Mose! Kom tillbaka och var inte rädd – du är i säkerhet.

För in handen i sidoöppningen [på dina kläder]; den ska komma ut skinande vit, utan minsta men. Och håll armen intill dig för att stilla din rädsla. Dessa är två av din Herres tecken till Farao och hans stormän; de är verkligen ett trotsigt folk.”

Mose sa: ”Herre, jag dödade en av dem och fruktar nu att de ska döda mig.

Min bror, Aron, är mer vältalig än jag, så låt honom följa med mig som stöd, och så att han kan bekräfta mina ord. Jag fruktar verkligen att de kommer att avvisa mig.”

[Gud] svarade: ”Vi ska stärka dig genom din bror och förse er båda med bevis [till stöd för ert kall] och de kommer inte kunna vålla er skada. Genom våra tecken kommer ni och de som följer er att segra.”

När Mose kom till dem med våra klara tecken sa de: ”Detta är bara magiska påfund och vi har inte hört talas om detta bland våra förfäder.”

Mose svarade: ”Min Herre känner bäst till vem som kommer med vägledning från honom och vem som ska få ett gott slut i nästa liv. Det ska inte gå väl för de orättfärdiga.”

Farao sa: ”Stormän! Jag känner inte till någon annan gud för er än mig själv. Bränn lera åt mig, Hāmān, och bygg ett högt torn så kan jag kanske få syn på Moses Gud, fast jag egentligen tror att han ljuger.”

Han och hans trupper betedde sig övermodigt i landet, utan rätt, och de trodde att de inte skulle återföras till oss.

Så vi grep honom och hans trupper och kastade dem i havet. Se hur slutet blev för de orättfärdiga!

Vi gjorde dem till ett [varnande] exempel [för förtryckare] som kallar till elden, och på uppståndelsens dag ska de stå utan hjälp.

Vi lät dem drabbas av fördömelse redan i detta liv och på uppståndelsens dag ska de vara bland de föraktade.

Efter att vi förgjort tidigare generationer gav vi Mose skriften som ögonöppnande bevis, vägledning och nåd för människorna, så att de skulle ta lärdom.

Du var inte vid [bergets] västra sida när vi anförtrodde Mose hans uppdrag, och du var inte där för att bevittna det.

Och [efter Mose] lät vi släkten uppstå som fick leva länge [och som helt glömde bort sitt förbund med Gud]. Och du var inte bosatt bland folket i Midjan och har aldrig reciterat våra verser för dem, men det är vi som har sänt [dig och berättat om allt detta].

Och du var inte där vid bergets sida när vi kallade [på Mose], men denna [kunskap] är en nåd från din Herre för att du ska varna ett folk som inte tidigare varnats, så att de ska ägna detta eftertanke.

Om inte detta hade skett skulle de, när de drabbades av ett straff för sina handlingar, utbrista: ”Herre! Varför sände du inte ett sändebud till oss så att vi kunde ta till oss dina budskap och bli troende?”

Men när sanningen nådde dem från oss frågade de: ”Varför har han inte fått samma [tecken] som Mose?” Men vägrade de inte tro på det Mose tidigare fått? De sa: ”[Tawrāt och Koranen] är två olika sorters magi som stödjer varandra”, och de sa: ”Vi förkastar dem båda!”

Säg: ”Kom med en skrift från Gud med bättre vägledning än dessa två, så ska jag följa den, om ni verkligen talar sanning!”

Men om de inte svarar dig ska du veta att de bara styrs av sina onda begär. Och vem är mer vilse än den som låter sig styras av sina begär utan Guds vägledning? Gud vägleder inte dessa orättfärdiga människor.

Vi har förmedlat denna uppenbarelse till dem för att de ska ägna den eftertanke.

De som vi gav skriften före denna tror på den.

När den reciteras för dem säger de: ”Vi tror på den – denna sanning från vår Herre – vi var ju muslimer redan innan!”

Dessa kommer att få dubbel belöning för sitt tålamod och för att de bemöter ondska med godhet och delar med sig av det vi har skänkt dem.

När de hör tomt prat vänder de ryggen till med orden: ”Vi svarar för våra handlingar och ni för era. Vi önskar er inget ont men umgås inte med sådana som beter sig oförståndigt.”

Du kan inte vägleda den du älskar men Gud vägleder den han vill, och han vet bäst vilka som lämpar sig för vägledning.

De säger: ”Om vi följer din väg, kommer vi att fördrivas från vårt land!” Har vi inte skänkt dem en säker och helgad fristad dit frukter av alla slag förs som försörjning från oss? Men de flesta är omedvetna om detta.

Hur många samhällen har vi inte förintat, som levde i välstånd! Där står deras övergivna bostäder, knappt bebodda. Det är vi som förblir [när allt annat försvinner].

Din Herre skulle aldrig förinta ett samhälle utan att först ha skickat ett sändebud till deras huvudort för att recitera våra budskap för dem. Och vi förintar endast samhällen vars invånare är djupt orättfärdiga.

Allt ni har i detta jordiska liv är kortvariga nöjen och yttre prydnader, medan det som finns hos Gud är bättre och mer bestånde. Använder ni inte ert förstånd?

Kan den som vi har gett ett gott löfte [om paradiset], som han ska se infrias, jämföras med den som vi har gett kortvariga nöjen men som på uppståndelsens dag ska ställas fram [för att straffas]?

Den dagen ska han kalla dem och fråga: ”Var är de gudar ni hävdade fanns vid min sida?”

De som gjort sig förtjänta av straffet ska säga: ”Herre! Här är de vi ledde vilse. Ja, vi förledde dem liksom vi själva gick vilse. Vi tar avstånd från dem inför dig; det var inte oss de dyrkade!”

Och det ska sägas: ”Anropa nu era gudar!” Och de ska anropa dem, men de får inget svar. Och när de ser straffet [kommer de att önska] att de hade varit på rätt väg.

Den dagen ska han fråga dem: ”Vad blev ert gensvar till sändebuden?”

Alla deras ursäkter kommer att vara som bortblåsta den dagen, och de kommer inte att kunna rådfråga varandra.

Men de som omvänder sig och tror och handlar rättfärdigt ska det gå väl.

Din Herre skapar vad han vill och utväljer [för sin särskilda välsignelse] den han vill; det har de inget att säga till om. Högt upphöjd är Gud, över vad de sätter vid hans sida!

Din Herre vet vad de döljer inombords och vad de ger till känna.

Han är Gud; ingen är värd dyrkan utom han! All lovprisning tillkommer honom både i detta och nästa liv. Det är han som dömer och det är till honom ni ska föras åter.

Säg: ”Berätta för mig: om Gud lät natten vila över er utan avbrott ända fram till uppståndelsens dag; vilken gud, förutom Gud, skulle då kunna ge er ljus? Vill ni inte lyssna?”

Säg: ”Berätta för mig: om Gud lät dagen råda över er utan avbrott ända fram till uppståndelsens dag; vilken gud, förutom Gud, skulle då kunna ge er nattens vila? Ska ni inte öppna ögonen?”

I sin nåd har han skänkt er natten och dagen för att ni ska vila och söka hans försörjning, och för att ni ska bli tacksamma.

Den dag han kallar dem ska han fråga: ”Var är de gudar ni hävdade fanns vid min sida?”

Och vi ska kalla fram ett vittne från varje samfund och säga: ”Hämta era bevis!” Då ska de inse att sanningen tillhör Gud medan deras inbillade [gudar] ska upplösas i intet.

Qārūn hörde till Moses folk men han betedde sig högfärdigt mot dem. Vi gav honom skatter vars [gömmors] nycklar knappt kunde bäras av en grupp starka män. Hans folk sa till honom: ”Skryt inte; Gud tycker sannerligen inte om de skrytsamma.

Använd det Gud har gett dig för att söka belöning i det kommande livet, men glöm inte din del i detta liv. Gör gott så som Gud har varit god mot dig, och sprid inte fördärv på jorden; Gud tycker inte om de som sprider fördärv.”

[Qārūn] svarade: ”Allt detta har jag fått tack vare min skicklighet!” Visste han inte att Gud hade förintat hela släkten före honom, som var mäktigare och som hade samlat på sig ännu mer [förmögenheter] än han? Men de obotfärdiga syndarna tillfrågas inte om sina synder.

När han visade sig inför sitt folk i all sin prakt utropade de som åtrår det jordiska livet: ”Om ändå vi hade det som Qārūn har! Han är verkligen lyckligt lottad.”

Men de som getts kunskap sa: ”Ta er i akt! För de som tror och handlar rättfärdigt är Guds belöning större; men endast de uthålliga kan uppnå den.”

Då lät vi jorden sluka honom och hans hem. Ingen hade han som kunde rädda honom från Gud och själv stod han helt maktlös.

De som igår hade önskat vara i hans ställe sa nu: ”Hur kunde vi förbise att Gud ger riklig försörjning till vem han vill och begränsar den för andra? Om inte Gud visat oss nåd hade jorden slukat även oss. De otrogna går det aldrig väl!”

Det kommande livet ska vi skänka de som inte visar högmod på jorden och inte orsakar fördärv på den. Det goda slutet är för de gudfruktiga.

De som [på domedagen] kommer med en god handling ska få mångdubbel återgäldning, men de som kommer med en dålig handling [ska veta] att de som begått onda handlingar endast ska straffas för vad de har gjort.

Han som har förpliktat dig [att förkunna] Koranen ska säkerligen föra dig tillbaka [till Mecka]. Säg: ”Min Herre har full vetskap om vem som följer den rätta vägen och vem som har gått klart vilse.”

Att ta emot denna skrift var inget du räknat med men det har skett genom din Herres nåd. Låt därför inte de otrogna få ditt stöd.

Och låt dem inte avleda dig från Guds budskap, nu när de har nått dig. Nej, kalla till din Herre och bli aldrig en som tillber andra.

Och anropa aldrig någon annan gud vid sidan av Gud; ingen är värd dyrkan utom han! Allt ska förgå utom hans ansikte. Domen är hans allena och till honom ska ni föras åter.

Alif Lām Mīm.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Tror människor att de ska besparas prövningar bara för att de säger: ”Vi tror”?

Vi har även prövat de som levde före dem, och Gud vet förvisso vilka som talar sanning och vilka som ljuger.

Eller tror de som begår onda handlingar att de kan undkomma vårt [straff]? Vilken usel bedömning!

Den som längtar efter mötet med Gud [ska veta] att den stund han fastställt är nära. Han hör allt, vet allt.

Den som anstränger sig [för att lyda Gud] gör det endast till nytta för sig själv; Gud behöver ingen av sina skapelser.

För de som tror och handlar rättfärdigt ska vi helt visst stryka ut deras onda handlingar och vi ska belöna dem för det allra bästa de gjort.

Vi har ålagt människan att behandla sina föräldrar väl, men om de kämpar för att få dig att dyrka något vid min sida som är främmande för dig ska du inte lyda dem. Till mig ska ni återvända och jag ska underrätta er om vad ni brukade göra.

Och de som tror och handlar rättfärdigt ska vi helt visst låta träda in [i paradiset] med de rättfärdiga.

Och det finns sådana människor som hävdar: ”Vi tror på Gud”, men när de möter prövningar för hans sak ser de människors förföljelse som Guds straff [och överger tron]. När din Herre sedan ger seger [till de troende], påstår de: ”Vi stod ju på er sida!” Vet inte Gud bäst vad som döljs i människornas inre?

Gud vet förvisso vilka som är sanna troende, och han vet mycket väl vilka som bara utger sig för att tro.

De otrogna säger till de troende: ”Följ vår väg, så tar vi på oss era synder.” Men de kan inte ta på sig något av deras synder. De hittar bara på.

De ska sannerligen bära sina synder och fler därtill, och på uppståndelsens dag ska de stå till svars för vad de har diktat ihop.

Vi sände Noa till hans folk och han levde bland dem i tusen år minus femtio. Sedan dränktes de av floden för sin orättfärdighet.

Och vi räddade honom och hans följeslagare i arken, och vi gjorde den till en påminnelse för mänskligheten.

Och minns Abraham när han sa till sitt folk: ”Dyrka Gud och frukta honom; det är för ert eget bästa – om ni bara visste!

Det ni tillber i stället för Gud är inget annat än gudabilder och det ni påstår [om deras rätt till dyrkan] är ren lögn. Dessa som ni dyrkar i Guds ställe kan inte ge er försörjning! Nej, sök er försörjning från Gud och dyrka och tacka honom – till honom ska ni alla samlas åter."

Om ni förnekar tron, har andra folk före er gjort detsamma. Sändebudets uppgift är dock endast att klart och tydligt förmedla budskapet.

Ser de inte hur Gud inleder skapelsen och sedan upprepar den? Detta är lätt för Gud.

Säg: ”Färdas på jorden och se hur Gud inledde skapelsen, sedan frambringar han en ny skapelse. Gud har förvisso makt över allt.”

Han straffar den han vill och förbarmar sig över den han vill, och till honom ska ni föras tillbaka.

Ni kan inte fly undan [hans straff] på jorden eller i himlen, och ni har ingen som kan hjälpa er eller skydda er förutom Gud.

De som förnekar Guds budskap och mötet med honom kan aldrig förvänta sig min nåd, och dem väntar ett plågsamt straff.

Hans folks enda svar var: ”Döda honom eller bränn honom!” Men Gud räddade honom ur elden. I detta finns sannerligen en lärdom för folk som tror.

[Abraham] sa: ”Ni har valt dessa gudabilder i stället för Gud bara för att stärka banden mellan er här på jorden. På uppståndelsens dag kommer ni att ta avstånd från och fördöma varandra. Er slutliga hemvist blir elden och ni har ingen som kan rädda er.”

Lot trodde på honom, och [Abraham] sa: ”Jag ska utvandra till den plats min Herre [visar mig]; han är förvisso den Allsmäktige, den Vise.”

Och vi skänkte honom Isak och Jakob, och utsåg flera av hans ättlingar till profeter och mottagare av skrifter. Vi belönade honom i detta liv, och i det kommande livet är han säkerligen bland de allra rättfärdigaste.

Och minns Lot när han sa till sitt folk: ”Det ni gör är verkligen en skamfull handling som ingen i världen gjort före er.

Ni söker er till män [för att stilla er lust] och ni trakasserar vägfarande och begår motbjudande handlingar i era sammankomster!” Men deras svar var endast: ”Framkalla då Guds straff över oss om det du säger är sant!”

Han bad: ”Herre, hjälp mig mot dessa fördärvande människor!”

När våra budbärare kom till Abraham med det glädjande beskedet [om Isaks födelse], sa de: ”Vi ska utplåna folket i denna stad; dess invånare är djupt orättfärdiga.”

”Men Lot är ju där!” utbrast han. De svarade: ”Vi vet mycket väl vilka som är där. Vi kommer att rädda honom och hans familj, utom hans hustru; hon ska bli kvar.”

När våra budbärare kom till Lot blev han bekymrad för deras skull och han kände sig trängd. Men de sa: ”Var inte rädd och sörj inte! Vi ska rädda dig och din familj, utom din hustru; hon blir kvar.

Vi ska sända ner ett straff från himlen över folket i denna stad, för deras trotsighet.”

Och vi lät [detta samhälle] bli ett klart tecken för de människor som använder sitt förstånd.

Till [stammen] Midjan sände vi deras broder, Shuʿayb. Han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud i hopp om [belöning] på den yttersta dagen och sprid inte ondska och fördärv på jorden!”

Men de vägrade tro på honom och då kom jordskalvet över dem och lämnade dem livlösa i sina hem.

Liksom [stammarna] 'Ᾱd och Thamūd, vars öde har blivit klart för er genom [efterlämningarna av] deras bostäder. Satan förskönade deras handlingar för dem och ledde dem bort från den rätta vägen, trots att de insåg [sanningen].

Även Qārūn, Farao och Hāmān [gick under]. Mose kom till dem med klara bevis, men de uppträdde med övermod på jorden och kunde inte undkomma [vårt straff].

Vi lät straffet drabba dem alla för deras synder. Mot några av dem sände vi en stenstorm medan andra [förintades] av ett öronbedövande dån. Somliga lät vi slukas av jorden och ytterligare andra dränktes. Gud gjorde dem ingen orätt; det var de som gjorde sig själva orätt.

De som tar sig beskyddare i stället för Gud liknar spindeln som byggde sig ett hus – men inget hus är bräckligare än spindelns. Om de bara kunde begripa det!

Gud vet vad de tillber i hans ställe, och han är den Allsmäktige, den Vise.

Vi lägger fram dessa liknelser för människorna, men bara de insiktsfulla förstår dem.

Gud skapade himlarna och jorden med ett visst syfte. I detta finns förvisso ett tecken för de som tror.

Recitera skriften som har uppenbarats för dig och förrätta bönen. Bönen avhåller från skamlöshet och synder, och att minnas Gud är förvisso det allra största. Gud har full vetskap om era handlingar.

Debattera endast med skriftens folk på det mest respektfulla sätt – med undantag för de som gör orätt. Säg: ”Vi tror på det som har uppenbarats för oss och er; vår Gud och er Gud är endast en och det är honom vi underkastar oss.”

Likt [de tidigare skrifterna] har vi nu uppenbarat denna skrift för dig. [En del av] de som fått skrifter förr tror på den, liksom vissa av dessa [invånare i Mecka]. Det är enbart de otrogna som avvisar våra budskap.

Du brukade inte läsa före denna skrift och inte heller skriva, nej, då hade ju de som söker avfärda [budskapet] haft fog för sina tvivel.

Faktum är att denna [skrift] består av klara verser som bevaras i de insiktsfullas bröst, och det är endast de orättfärdiga som förnekar våra budskap.

Och de frågar: ”Varför har han inte fått några tecken från sin Herre?” Säg: ”Tecknen är Guds beslut, och min enda uppgift är att ge en klar varning.”

Är det inte nog att vi har uppenbarat skriften till dig och att den reciteras för dem? Den rymmer nåd och är en påminnelse för människor som tror.

Säg: ”Gud räcker som vittne mellan mig och er; han känner till allt i himlarna och på jorden. Det är de som tror på falska [gudar] och förnekar Gud som är de verkliga förlorarna.”

De ber dig påskynda straffet, och om inte tiden för det redan vore fastställd skulle det förvisso redan ha kommit. Straffet kommer att slå till plötsligt, när de minst anar det.

Ja, de insisterar på att du ska skynda på straffet, men helvetet ska förvisso omsluta de otrogna.

Den dagen ska straffet omge dem från alla håll; ovanifrån och underifrån, och det ska sägas: ”Känn följderna av era gärningar!”

Mina troende tjänare! Min jord är rymlig; [utvandra till en plats där] ni kan dyrka mig [och endast mig].

Varje själ ska uppleva dödens ögonblick, och därefter ska ni föras åter till oss.

De som tror och handlar rättfärdigt ska vi låta bo i paradisets salar, under vilka floder rinner och där ska de förbli – en fantastisk belöning för de ihärdiga!

Dessa är de som har varit tålmodiga och som förlitat sig helt på sin Herre.

Tänk hur många varelser som inte kan försörja sig själva. Gud försörjer både dem och er. Han hör allt, vet allt.

Om du frågar dem: ”Vem skapade himlarna och jorden och underordnade solen och månen?” kommer de helt säkert att svara: ”Det är Gud.” Varför vänder de sig då bort?

Gud ger riklig försörjning till vem han vill och begränsar den för andra. Gud har full vetskap om allt.

Och om du frågar dem: ”Vem är det som låter regnet falla från skyn och som ger nytt liv till den livlösa jorden?”, kommer de helt visst att svara: ”Det är Gud.” Säg: ”All lovprisning tillkommer Gud!” Men de flesta av dem använder inte sitt förstånd.

Det jordiska livet är inget annat än förströelse och lek, och det är i livet efter det som det verkliga livet väntar, om de bara visste!

När de går ombord på ett skepp ber de till Gud [om skydd], med dyrkan riktad endast till honom, men när han tryggt fört dem till land återgår de till att dyrka andra.

De visar otacksamhet för det vi skänkt dem, men låt dem njuta en tid – snart ska de få veta!

Ser de inte att vi har gjort [Mecka] till en helig och säker fristad, medan människor i trakterna däromkring rövas bort? Ska de likväl fortsätta att sätta sin tro till falska [gudar] och förneka Guds välgärningar?

Vem är mer orättfärdig än den som diktar ihop lögner om Gud eller förnekar sanningen när den når honom? Finns det inte en plats i helvetet för dessa otrogna?

Men de som helhjärtat kämpar för vår skull ska vi sannerligen leda på våra vägar. Gud är alltid med de som gör gott.

Alif Lām Mīm.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Romarna har besegrats

i ett närliggande land, men efter sitt nederlag kommer de åter segra –

inom några år. Gud är den som bestämmer; så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Den dagen ska de troende glädjas

över segern från Gud. Han skänker seger till vem han vill; han är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Detta är Guds löfte och han bryter aldrig sina löften. De flesta människor är dock omedvetna om detta.

De är väl insatta i de materiella aspekterna av detta liv, men bryr sig inte det minsta om det kommande livet.

Har de inte begrundat sitt eget väsen? Gud skapade endast himlarna och jorden och allt däremellan för ett bestämt syfte och med en given tidsgräns. Ändå förnekar många människor mötet med sin Herre.

Har de inte färdats på jorden och sett hur det slutade för deras föregångare? Dessa var mäktigare, brukade jorden bättre och reste ståtligare byggnader än de. Deras sändebud kom till dem med klara tecken. Gud gjorde dem ingen orätt, nej, de gjorde orätt mot sig själva.

Till sist mötte de som begått onda gärningar sitt hemska öde, som straff för att de avfärdat Guds ord och gjort narr av dem.

Gud är den som inleder skapelsen och han ska sedan upprepa den. Därefter ska ni föras åter till honom.

Vid den yttersta stundens ankomst ska de obotfärdiga syndarna gripas av fullständig förtvivlan.

Och ingen av deras avgudar kommer att kunna föra deras talan, och de kommer att ta avstånd från sina avgudar.

Den dag då den yttersta stunden inträffar ska människorna skiljas åt.

De som tror och handlar rättfärdigt ska fröjdas i en lustgård.

Men de som framhärdar i otro och förkastar våra budskap och mötet i det kommande livet ska förbli i sitt straff.

Upphöj därför Gud vid skymning och gryning –

ja, all lovprisning i himlarna och på jorden tillkommer honom – likaså under eftermiddagen och vid dagens mitt.

Han för fram det levande ur det döda och det döda ur det levande, och ger liv åt den livlösa jorden. På samma vis ska även ni uppväckas [från era gravar].

Till hans under hör att han skapade er från jord, och nu är ni människor spridda över hela jorden.

Och till hans under hör att han skapat makar åt er av er egen art, för att ni ska finna ro hos dem, och han lät kärlek och ömhet uppstå mellan er. I detta finns sannerligen tecken för människor som reflekterar.

Och till hans under hör skapelsen av himlarna och jorden, och olikheterna i era språk och hudfärger. I detta finns tecken för de insiktsfulla.

Och till hans under hör er sömn om natten och på dagen, och ert sökande efter hans gåvor. I detta finns tecken för människor som lyssnar.

Och till hans under hör att han visar er blixten, som inger rädsla och hopp, och att han låter regnet falla från skyn, med vilket han ger liv åt den livlösa jorden. I detta finns tecken för människor som använder sitt förstånd.

Och till hans under hör att himlen och jorden hålls på plats på hans befallning. När han slutligen kallar er fram ur jorden ska ni alla stiga fram.

Alla i himlarna och på jorden tillhör honom, och alla underordnar sig hans vilja.

Han är den som inleder skapelsen och han ska sedan upprepa den – vilket är ännu enklare för honom. ⁠Endast han, i himlarna såväl som på jorden, ska beskrivas med de allra ädlaste egenskaperna. Ja, han är den Allsmäktige, den Vise.

Han ger er en liknelse från ert eget liv: Har ni bland era tjänare någon som kan göra anspråk på något av det vi har skänkt er, till den grad att ni är jämbördiga – ja, så pass att ni är på er vakt mot dem så som ni är på er vakt mot andra [fria människor]? Så framställer vi våra budskap för människor som använder sitt förstånd.

Men de orättfärdiga följer i stället sina egna begär – i all sin okunnighet. Och vem kan vägleda den som Gud låtit gå vilse? De står helt utan hjälp.

Följ den sanna, monoteistiska tron helhjärtat; den disposition som Gud har låtit ingjuta i människans själva natur. Guds skapelse ändras inte, och detta är den rätta tron, men de flesta människor inser det inte.

Vänd er till honom i ånger och frukta honom. Förrätta bönen och slut er inte till de som dyrkar andra än honom;

de som förvrängde sin tro och splittrades i olika grupper, varje falang belåten med sin egen väg.

Så snart människor drabbas av prövningar vädjar de till sin Herre och vänder sig helt och hållet till honom. Men när han sedan skänker dem sin nåd börjar somliga av dem dyrka andra vid sin Herres sida.

Otacksamma är de för det vi skänkt dem, men låt dem glädjas en tid – de ska snart få veta!

Har vi sänt ned någon som helst uppmaning som de kan åberopa för att rättfärdiga sin avgudadyrkan?

När vi låter människor ta del av vår nåd fylls de av glädje, men när något ont drabbar dem, till följd av deras egna handlingar, tappar de hoppet [om vår nåd].

Inser de inte att Gud ger riklig försörjning till vem han vill och begränsar den för andra? Detta är sannerligen en tankeställare för de människor som tror.

Ge således till släktingen, den behövande och den nödställde resenären. Detta är det bästa för de som söker Guds ansikte, och dessa kommer det att gå väl.

Det ni lånar ut mot ränta för att öka ert välstånd på andras bekostnad leder inte till någon vinst hos Gud. Men den allmosa ni ger för att vinna Guds välbehag leder till en mångfaldig belöning.

Gud är den som skapade er och ger er försörjning; som låter er dö och slutligen ger er liv på nytt. Mäktar någon av era gudar göra något av detta? Högt upphöjd är han, över vad de sätter vid hans sida!

Förödelse har drabbat land och hav på grund av människors handlingar. Han låter dem erfara något av följderna av de gärningar de själva har begått, så att de kan vända sig åter [till honom i ånger].

Säg: ”Färdas på jorden och se hur det slutade för de som levde innan er! De flesta av dem var avgudadyrkare.”

Vänd dig till den rätta tron innan en dag kommer som Gud inte ska hålla tillbaka. Den dagen ska människorna delas [in i två grupper].

De som framhärdat i otro ska bära följderna av sin otro, medan de som handlat rättfärdigt har förberett sin väg [till paradiset].

Så att han i sin nåd ska belöna de som tror och handlar rättfärdigt. Han tycker verkligen inte om de otrogna.

Till hans under hör att han sänder vindar som förebud [om regn], för att ni ska erfara hans nåd, och för att skeppen ska kunna segla, enligt hans vilja, och för att ni ska kunna söka hans försörjning och därmed visa tacksamhet.

Före dig sände vi sändebud till deras respektive folk och de kom till dem med klara tecken [men de vägrade tro]. Så lät vi vedergällningen drabba de obotfärdiga syndarna, [och räddade sändebuden och deras följare]. Ja, det åligger oss att hjälpa de troende.

Gud sänder ut vindarna som sätter molnen i rörelse och han låter dem breda ut sig över himlen så som han vill. Därefter fördelar han dem i skikt och låter regnet strömma fram ur deras mitt. Sedan faller regnet över den han så önskar av sina tjänare, och med ens fylls de av glädje.

Men innan det föll var de djupt förtvivlade.

Se verkningarna av Guds nåd – hur han skänker den döda jorden liv på nytt! Det är sannerligen han som ska väcka de döda till liv; han har makt över allt.

Men om vi sänder en [ödeläggande] vind och de ser [sina grödor] vissna blir de genast otacksamma.

Du kan inte förmå de döda att höra och inte heller kan du få de döva att lyssna till din kallelse när de vänder dig ryggen.

Och du kan inte leda de blinda ut ur deras villfarelse. Du kan endast få de att lyssna, som vill tro på våra budskap och underkasta sig vår vilja.

Gud är den som skapade er; först i ett svagt tillstånd, och efter det i ett starkare, för att till sist låta styrkan följas av bräcklighet och grått hår. Han skapar det han vill; han vet allt och har makt över allt.

När den yttersta stunden är inne kommer de obotfärdiga syndarna att svära att deras tid [på jorden] bara varade en kort stund. [Precis som på jorden] låter de sig åter förledas.

Men de som har fått kunskap och tro ska säga: ”Ni stannade där så länge som Gud bestämt; ända fram till uppståndelsens dag. Det här är den dagen, men det visste ni inte.”

Den dagen ska inga undanflykter gagna de orättfärdiga och de ska inte få någon chans till gottgörelse.

Vi har sannerligen framställt alla slags liknelser för människorna i denna Koran, men när du visar dem ett tecken säger de otrogna ändå: ”Ni kommer bara med falskhet!”

Och så förseglar Gud dessa ovetandes hjärtan.

Visa tålamod; Guds löfte är sant! Och låt inte andras osäkerhet rubba din ståndaktighet.

Alif Lām Mīm.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Dessa är verserna i skriften fylld av visdom.

Den är en vägledning och nåd för de som vill göra gott;

de som förrättar bönen och ger den obligatoriska allmosan och som är övertygade om det kommande livet.

Det är de som följer sin Herres vägledning; och det är de det kommer att gå väl.

Bland människorna finns de som ägnar sig åt tomt prat och förströelse för att avleda andra från Guds väg utan kunskap, och de gör narr [av hans budskap]. De ska möta ett förnedrande straff.

När våra verser reciteras för honom vänder han sig bort i högmod, som om han inte hörde dem, ja, som om han vore döv! Ge honom beskedet om ett smärtsamt straff.

För de som tror och handlar rättfärdigt väntar lycksalighetens trädgårdar,

där de ska förbli – Guds sanna löfte. Han är den Allsmäktige, den Vise.

Han skapade himlarna utan synligt stöd och satte stadiga berg på jorden för att den inte skulle skaka under er, och han spred alla slags varelser på den. Och vi låter regn falla från skyn så att en mångfald av ljuvliga växter kan gro på den.

Detta är Guds skapelse. Visa mig nu vad de [som ni dyrkar] vid hans sida har skapat! Men de som begår orätt befinner sig i klar villfarelse.

Vi skänkte Luqmān visdom [och sa]: ”Visa tacksamhet mot Gud! Den som är tacksam vinner själv på det, och den som är otacksam [bör veta att] Gud är Oberoende, Lovprisad.”

Minns när Luqmān förmanade sin son och sa: "Käre son! Dyrka aldrig något vid Guds sida; avgudadyrkan är verkligen en stor orätt."

Vi har anbefallt människan att behandla sina föräldrar väl. Hennes mor bar henne med möda efter möda och ammade henne i två år. Visa därför tacksamhet mot mig och dina föräldrar; jag är slutmålet för allas färd.

Men om de kämpar för att få dig att dyrka något vid min sida som är främmande för dig, ska du inte lyda dem. Håll dem dock sällskap här på jorden, på ett gott sätt, och följ samma väg som de som vänder sig till mig. Till sist är det till mig ni ska återvända och jag ska underrätta er om vad ni brukade göra.

[Luqmān fortsatte:] ”Käre son! Om [en handling] väger så lite som ett senapsfrö [och är gömd] inuti en klippa eller i himlarna eller på jorden, ska Gud likväl föra fram den [på domedagen]. Gud är sannerligen insiktsfull, väl medveten.

Käre son! Håll fast vid bönen och påbjud det goda och förbjud det onda och ha tålamod med allt som drabbar dig. Detta hör till sådant som kräver stor ståndaktighet.

Och bete dig inte arrogant mot andra och gå inte högmodigt på jorden; Gud tycker inte om de självgoda och skrytsamma.

Var ödmjuk i din gång och dämpa din röst. Det mest motbjudande lätet är åsnans skri.”

Har ni inte sett att Gud har låtit allt i himlarna och på jorden stå till er tjänst och att han har överöst er med välsignelser, både synliga och dolda? Ändå finns det människor som tvistar om Gud utan vare sig insikt, vägledning eller en upplysande skrift.

Och när de uppmanas att följa det som Gud har uppenbarat, svarar de: ”Vi håller oss till våra förfäders väg.” Ska de göra det även om Satan kallar dem till straffet i den flammande elden?

Den som hängivet underkastar sig Gud och gör gott har verkligen greppat det allra starkaste fäste. Hos Gud ligger alltings slutgiltiga utgång.

Låt dig inte bedrövas av de otrognas förnekelse. Till oss ska de vända åter och vi ska upplysa dem om vad de gjort. Gud vet vad som döljs i människans inre.

Vi låter dem ha sin korta njutning, men sedan ska vi utlämna dem åt ett skoningslöst straff.

Om du frågar dem vem som skapade himlarna och jorden, svarar de helt säkert: ”Det är Gud!” Säg: ”All lovprisning tillkommer Gud!” Men de flesta av dem vet inte.

Allt i himlarna och på jorden tillhör Gud. Gud är förvisso den Oberoende, den Lovprisade.

Om världens alla träd blev till pennor och havet fylldes på av ytterligare sju hav [som bläck], skulle det ändå inte räcka för att skriva ned Guds ord. Gud är allsmäktig, vis.

Att skapa och återuppväcka er alla är [lika enkelt] som med en enda människa. Gud hör allt, ser allt.

Inser ni inte att det är Gud som låter natten övergå i dagen och dagen övergå i natten, och att han har underordnat solen och månen – var och en löper till en bestämd tidpunkt – och att Gud är väl medveten om vad ni gör?

Så är det eftersom Gud är den absoluta Sanningen, medan det de åkallar vid hans sida är falska påfund, och eftersom Gud verkligen är den Höge, den Store.

Ser du inte hur Gud genom sin nåd låter skeppen segla över havet för att visa er några av hans storverk? I detta finns en lärdom för de som ständigt visar tålamod och innerlig tacksamhet.

Och när vågor höga som berg sköljer över dem anropar de Gud med dyrkan riktad endast till honom. Men när han för dem tryggt till land börjar vissa svikta. Bara de svekfulla och otacksamma förnekar våra tecken.

Människor! Frukta er Herre och bäva inför en dag då ingen far kan gottgöra å sin sons vägnar, och ingen son kan gottgöra å sin fars vägnar det minsta. Guds löfte är verkligen sant, så låt er inte luras av det jordiska livet, och låt inte [Satan] den store bedragaren lura er [med tomma löften] om Gud.

Endast Gud vet när den yttersta stunden ska inträffa. Han är den som får regnet att falla och han vet vad livmödrarna bär. Ingen människa vet vad hon ska förvärva i morgon och ingen vet på vilken plats hon till slut ska dö, men Gud är allvetande och väl medveten om allt.

Alif Lām Mīm.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Denna skrift är utan tvekan uppenbarad av världarnas Herre.

”Han har själv diktat ihop den!” säger de. Men nej, detta är sanningen från din Herre, sänd för att du ska kunna varna detta folk till vilket ingen varnare skickats före dig; och kanske ska de då ledas rätt.

Gud är den som skapade himlarna och jorden och allt däremellan på sex dagar. Sedan höjde han sig över tronen. Ni har ingen som kan hjälpa er förutom han och ingen som kan medla för er. Borde ni inte reflektera över detta?

Han styr allt som sker, från himlens höjd till jordens djup, och varje skeende stiger upp till honom under en dag som enligt ert sätt att räkna motsvarar tusen år.

Sådan är han, som väl känner till det som är fördolt och det som är synligt – den Allsmäktige, den Barmhärtige;

som fulländat allt han skapat. Den allra första människan, [Adam], skapade han av lera.

Sedan lät han hans efterkommande bli till genom en oansenlig vätska.

Därefter formade han honom och lät blåsa in en själ i honom. Han är den som gav er hörsel, syn och hjärta, men ni visar knappt någon tacksamhet.

Och de säger: ”Efter att vi har uppgått i jorden, kan vi då verkligen skapas på nytt?” Ja, de förnekar mötet med sin Herre.

Säg: ”Dödens ängel, som givits denna uppgift, ska ta era själar och sedan ska ni återföras till er Herre.”

Om du kunde se de obotfärdiga syndarna stå inför sin Herre med böjda huvuden [och vädja]: ”Herre! Nu har vi förstått och vi har lyssnat väl. Låt oss återvända så att vi kan göra rätt; vi är verkligen övertygade!”

Om vi så önskat kunde vi ha lett varenda själ till den rätta vägen, men mitt ord står fast: ”Jag ska fylla helvetet med jinner och människor, alla tillsammans.”

[Och det ska sägas:] ”Nu får ni känna följderna av att ni ignorerade denna dags möte – vi har nu ignorerat er. Ja, känn på den eviga plågan för era handlingar!”

De som verkligen tror på våra budskap är de som, när de påminns om dem, faller ned i tillbedjan och som upphöjer sin Herre och prisar hans lov utan att visa högmod.

De överger sina bäddar för att åkalla sin Herre med fruktan och hopp och de delar med sig av det vi har skänkt dem.

Ingen människa kan föreställa sig den lycka som väntar [de troende] som lön för deras handlingar.

Kan en troende likställas med en trotsig syndare? Nej, de är inte lika.

De som tror och handlar rättfärdigt ska få trädgårdar som hemvist, en generös mottagning i gengäld för vad de gjort.

Men de trotsiga syndarna ska få elden som sin hemvist. Varje gång de försöker ta sig ut från den drivs de tillbaka och det sägs till dem: ”Känn nu denna eldens plåga som ni brukade avfärda som lögn!”

Vi ska låta dem erfara ett mindre straff innan det stora, så att de må återvända [till Gud i ånger].

Vem gör större orätt än den som, när han påminns om sin Herres budskap, vänder sig bort från dem? Vi ska sannerligen låta vår vedergällning drabba de obotfärdiga syndarna.

Vi gav Mose skriften, så tvivla inte på att det var honom du mötte [under den nattliga resan]. Och vi lät [denna skrift] vägleda israeliterna.

För deras tålamod och fasta övertygelse om våra budskap gjorde vi vissa av dem till ledare som vägledde andra enligt våra bud.

På uppståndelsens dag ska din Herre avgöra mellan dem i allt de tvistade om.

Har det inte blivit klart för dem hur många folk vi förintade före dem, vilkas boplatser de nu rör sig bland? I detta finns säkerligen förmaningar. Lyssnar de inte?

Har de inte sett hur vi leder regnet till den livlösa jorden och låter grödor spira till föda för deras boskap och dem själva? Tänker de inte över detta?

Men de säger: ”När ska detta avgörande ske, om ni nu talar sanning?”

Säg: ”Dagen då avgörandet väl sker kommer de otrognas tro inte att vara dem till nytta, och de ska inte få något uppskov.”

Så vänd dig bort från dem och vänta; även de väntar.

Profet! Frukta Gud och ge inte efter för de otrogna och de skenbart troende. Gud är allvetande, vis.

Följ det som din Herre har uppenbarat för dig. Gud är väl medveten om allt ni gör.

Förlita dig på Gud, han räcker som beskyddare.

Gud har inte satt två hjärtan i någons bröst. Och han gör inte era hustrur som ni förskjutit [genom att jämställa dem med era mödrar] till era sanna mödrar, och inte heller gör han era adoptivbarn till era egna barn. Detta är bara sådant ni säger, men Guds ord är sanningen och han leder till den rätta vägen.

Ge [adoptivbarnen] deras riktiga fäders namn; det är mest rätt inför Gud. Om ni inte vet vilka deras fäder är så är de dock era bröder i tron, och era bundsförvanter. Ni syndar inte genom sådant ni gör av misstag men däremot genom det som era hjärtan medvetet avser. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Profeten har större rätt över de troende än de har över sig själva, och hans hustrur är som mödrar för dem. Och de som är bundna genom släktskap har, enligt Guds föreskrift, större rätt [att ärva] varandra än de troende och de som har utvandrat. Detta hindrar er dock inte att visa godhet mot era bundsförvanter; allt står nedtecknat i [den himmelska] boken.

Minns när vi slöt ett förbund med profeterna: med dig och med Noa och med Abraham, Mose och Jesus, Marias son – ja, vi slöt ett högtidligt förbund med dem,

för att fråga dessa sanningsenliga om deras [folks] uppriktiga gensvar. Och för de otrogna har han förberett ett smärtsamt straff.

Troende! Minns Guds välgärning mot er när fiendens härar ryckte fram mot er och vi sände en stormvind mot dem samt härar osynliga för ert öga. Gud såg allt ni gjorde.

När de stormade fram mot er ovanifrån och nedanifrån stirrade era ögon av fasa och era hjärtan for upp i halsgropen, och ni tänkte motstridiga tankar om Gud.

Där sattes de troende på prov och skakades om ordentligt.

Och minns när de skenbart troende och de med sjuka hjärtan sa: ”Gud och hans sändebud gav oss bara falska löften!”

Och några av dem sa: ”Invånare i Yathrib! Här kan ni inte stanna; vänd tillbaka!” Andra bad profeten om tillstånd och hävdade: ”Våra hus är oskyddade,” trots att de inte var det; de ville bara fly.

Om [fienden] hade angripit dem från olika håll och uppmanat dem att lämna sin tro skulle de ha gett efter utan vidare dröjsmål.

De hade tidigare lovat Gud att aldrig vända om, och löften inför Gud ställs man till svars för.

Säg: ”Det tjänar inget till att fly. Vare sig det är [den naturliga] döden ni vill undgå eller att ni dödas, varar livet ändå bara en kort tid.”

Säg: ”Vem kan hindra Gud om han vill ont eller gott för er?” Nej, ingen har de, förutom Gud, som kan hjälpa eller skydda dem.

Gud vet mycket väl vilka bland er som avråder andra [från att delta i strid] och som uppmanar sina bröder: ”Slut er till oss i stället!” Själva deltar de nästan aldrig i strid.

De beter sig girigt gentemot er. När faran närmar sig ser du hur de stirrar på dig med uppspärrade ögon, som någon som står inför dödens ögonblick. Men så snart faran är över angriper de er med sina vassa ord, giriga efter krigsbytet. Dessa är inte troende, så Gud har låtit deras gärningar gå om intet. Det är en enkel sak för Gud.

De tror att de allierade styrkorna inte har dragit sig tillbaka; och om styrkorna återvände skulle de önska att de vore ute bland beduinerna för att [på tryggt avstånd] ta del av nyheter om er situation. Även om de vore bland er skulle de knappt delta i striden.

I Guds sändebud har ni en utmärkt förebild för er som ser fram emot [mötet med] Gud och den yttersta dagen och som ofta minns Gud.

När de troende såg de allierade styrkorna utbrast de: ”Detta är vad Gud och hans sändebud lovade oss, och Gud och hans sändebud talade sanning!” Det stärkte bara deras tro och underkastelse.

Bland de troende finns män som varit trogna sitt löfte till Gud. Några av dem har redan offrat sina liv medan andra ännu väntar [på seger eller martyrskap], och de har inte brutit [sitt löfte] det minsta.

Gud [prövar folk för att] belöna de sanningsenliga för deras sannfärdighet och, om han vill, straffa de skenbart troende eller leda dem till ånger [och godta den]. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Gud fick de otrogna att retirera, fyllda av vrede, och utan att ha nått sina mål. Ja, Gud skonade de troende från striden. Gud är den Starke, den Allsmäktige.

Gud lät dem från skriftens folk, som hade allierat sig [med de otrogna], drivas ut ur sina fästningar och han slog skräck i deras hjärtan. Några av dem dödade ni och andra tog ni till fånga.

Och han lät er ta över deras land, hem och ägodelar, samt områden ni tidigare inte satt er fot på. Gud har makt över allt.

Profet! Säg till dina hustrur: ”Om ni önskar det jordiska livet och dess glans, så kom så ska jag ge er den försörjning [som tillkommer frånskilda kvinnor] och skilja mig från er med värdighet.

Om ni däremot söker Gud och hans sändebud och livet efter detta, ja, då har Gud förvisso förberett en storslagen belöning för dem av er som gör gott.”

Ni, profetens hustrur! Skulle någon av er göra sig skyldig till skamlösa handlingar ska hennes straff fördubblas. Det är lätt för Gud.

Men den av er som lyder Gud och hans sändebud, och vars handlingar är rättfärdiga, ska få sin belöning fördubblad och till henne har vi förberett en ädel belöning.

Ni, profetens hustrur! Ni är inte som andra kvinnor, förutsatt att ni fruktar Gud. Tala inte [med främmande män] på ett förföriskt sätt som kan väcka begär hos dem med sjuka hjärtan, utan tala alltid med värdighet.

Bli kvar i era hus och visa inte upp er så som man gjorde under den förislamiska tiden. Förrätta bönen och skänk den obligatoriska allmosan och lyd Gud och hans sändebud. Gud vill ta bort allt osedligt från er – ni som hör till [profetens] hushåll – och rena er fullkomligt.

Och återge det som reciteras för er i era hem av Guds verser och visdomen. Gud är sannerligen insiktsfull, väl medveten.

De muslimska männen och kvinnorna, de troende männen och kvinnorna, de gudshängivna männen och kvinnorna, de sannfärdiga männen och kvinnorna, de tålmodiga männen och kvinnorna, de gudfruktiga männen och kvinnorna, de givmilda männen och kvinnorna, de fastande männen och kvinnorna, de kyska männen och kvinnorna, och de män och kvinnor som ofta minns Gud – för alla dessa har Gud berett sin förlåtelse och en storslagen belöning.

Det anstår inte en troende – varken man eller kvinna – att göra ett eget val i en fråga som redan har avgjorts av Gud och hans sändebud. Den som trotsar Gud och hans sändebud är i uppenbar förvillelse.

Minns när du sa till honom som Gud hade visat godhet och som även du själv hade visat godhet: ”Behåll din hustru och frukta Gud”, samtidigt som du dolde i ditt inre vad Gud skulle avslöja. Och du fruktade människor, fastän Gud är mest värd din fruktan. När Zayd skilt sig från henne gav vi henne till dig som hustru för att visa att de troende kan gifta sig med sina adoptivsöners före detta hustrur. Guds befallning genomförs alltid.

Profeten begår ingen synd när han gör det som Gud har tillåtit honom. Så har Guds ordning varit med föregående [sändebud] – Guds beslut står fast –

de som förmedlade Guds budskap och fruktade honom och som inte fruktade någon annan än Gud. Gud är tillräcklig för att ställa människor till svars.

Muhammed är inte far till någon av era män, utan Guds sändebud och den sista [och slutgiltiga] av alla profeter. Gud har full vetskap om allting.

Troende! Minns Gud ofta,

och upphöj honom morgon och kväll!

Det är han som välsignar er och hans änglar [ber för er], för att leda er från mörker till ljus; han visar ständigt de troende sin nåd.

Den dag de möter honom ska de välkomnas med ordet ”frid”. Han har förberett en ädel belöning åt dem.

Profet! Vi har sänt dig som vittne, och som en förkunnare av glädjebudskap och varningar;

som en som på vårt uppdrag kallar till Gud – och som en skinande lykta.

Ge de troende det glädjebudet att en storartad gåva väntar dem hos Gud.

Ge inte efter för de [öppet] otrogna och de skenbart troende. Se förbi deras provokationer och förlita dig på Gud; han är nog som beskyddare.

Troende! När ni gifter er med troende kvinnor och sedan skiljer er från dem innan ni har haft intimt umgänge med dem gäller ingen väntetid för dem. Ge dem då en gåva och skilj er från dem på ett värdigt sätt.

Profet! Vi har förklarat dina hustrur som du gett en brudgåva tillåtna för dig, och även [de krigsfångar] som rättmätigt tillfaller dig genom Guds beslut. Det är också [tillåtet för dig att gifta] dig med dina farbröders och fastrars döttrar och dina morbröders och mostrars döttrar som utvandrade med dig. Och om en troende kvinna vill ge sin hand till profeten får profeten gifta sig med henne om han önskar. Det är en särskild förmån för dig, som inte gäller de övriga troende. Vi vet vad vi har föreskrivit för dem beträffande deras hustrur och för de som de rättmätigt besitter, för att du inte ska känna någon börda. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Du kan välja att skjuta upp [umgänget med dina hustrur] eller vara med dem du önskar, och om du vill återvända till någon du tidigare avstått från, begår du ingen synd. Denna [valmöjlighet] leder till att de kan få ro i sinnet och inte känna sorg, och att de känner sig belåtna med det du erbjuder dem alla. Gud vet vad som finns i era hjärtan; han är allvetande, fördragsam.

Hädanefter är inga fler kvinnor tillåtna för dig och du får inte byta ut dina hustrur mot andra, hur mycket deras skönhet än tilltalar dig. De enda undantagen är de som du rättmätigt besitter. Gud vakar ständigt över allting.

Troende! Gå inte in i profetens hem utan att ha blivit inbjudna till en måltid, och sitt inte och vänta medan den tillreds. Om ni skulle bjudas in, stig då in och avlägsna er så snart ni ätit klart. Dröj inte kvar för att samtala; det besvärar profeten, men han drar sig för att säga det till er. Gud drar sig dock inte för [att säga] sanningen. När ni ber [profetens hustrur] om något, låt det då ske bakom ett förhänge. Detta är renare både för era och deras hjärtan. Ni får aldrig orsaka Guds sändebud besvär och inte ta hans hustrur till makor efter hans bortgång; detta skulle vara en mycket allvarlig sak hos Gud.

Vare sig ni gör något öppet eller döljer det har Gud full vetskap om allt.

Det räknas inte som synd [om en kvinna tar av sig slöjan] inför sina fäder, söner, bröder, brorsöner, systersöner eller inför andra kvinnor eller inför dem som de rättmätigt besitter. Men låt dem frukta Gud – han är förvisso vittne till allt.

Gud och hans änglar prisar profeten. Troende! Be att han prisas och sänd honom fredshälsningar.

De som smädar Gud och hans sändebud kommer Gud att fördöma både i detta och kommande liv och han har förberett ett förnedrande straff för dem.

Och de som utan grund smädar troende män och kvinnor gör sig skyldiga till grovt förtal och uppenbar synd.

Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar och de troendes kvinnor att de ska svepa in sig i heltäckande plagg så att de känns igen [för sin kyskhet och återhållsamhet] och inte blir ofredade. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Om inte de skenbart troende och de vars hjärtan är sjuka, samt de som sprider oro i Medina, upphör [med att sprida falska rykten], ska vi ge dig makt över dem, och då blir deras grannskap med dig där inte långvarigt.

De är fördömda och var de än påträffas ska de gripas och dödas utan minsta förskoning.

Så var Guds förfarande med tidigare folk och du kommer inte att finna någon förändring i Guds förfarande.

Folk frågar dig om den yttersta stunden. Säg: ”Endast Gud har kunskap om den.” Och vad vet du; den yttersta stunden må vara nära.

Gud har fördömt de otrogna och förberett en flammande eld för dem.

I den ska de förbli, för evigt, och de ska inte finna någon som ger dem hjälp eller skydd.

Den dag deras ansikten vänds runt i elden ska de utbrista: ”Om vi ändå hade lytt Gud och hans sändebud!”

Och de ska säga: ”Herre! Vi lydde våra ledare och stormän och de ledde oss på fel väg.

Herre! Ge dem dubbelt straff och förvägra dem din nåd för all tid.”

Troende! Var inte som de som kränkte Mose. Gud rentvådde honom från deras påståenden och han var högt ärad hos Gud.

Troende! Frukta Gud och tala alltid sanning.

Då kommer han att acceptera era handlingar och förlåta era synder. Den som lyder Gud och hans sändebud har vunnit en väldig seger!

Vi erbjöd himlarna, jorden och bergen ansvarsbördan men de vägrade bära den, av rädsla. Människan däremot, i sin djupa orättfärdighet och okunskap, tog den på sig.

Så kom det sig att Gud straffar de skenbart troende männen och kvinnorna och de män och kvinnor som dyrkar andra vid Guds sida, medan han tar emot de troende i sin nåd – både män och kvinnor. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

All lovprisning tillkommer Gud, som äger allt i himlarna och på jorden, och all lovprisning tillkommer honom i det kommande livet. Han är den Vise, den väl Medvetne.

Han vet vad som sjunker ner i jorden och vad som kommer upp ur den, och vad som kommer ned från himlen och vad som stiger upp till den. Han är den Barmhärtige, den ständigt Förlåtande.

De otrogna säger: ”Den yttersta stunden kommer aldrig att nå oss.” Säg: ”Jo, vid min Herre, som känner till det fördolda, visst ska den nå er!” Inte ens ett stoftkorns vikt i himlarna eller på jorden undgår honom, och inte heller något mindre eller större än så – allt är nedtecknat i en klar bok.

På så sätt ska han belöna de som tror och handlar rättfärdigt. Dem väntar förlåtelse och en riklig belöning.

Men de som motarbetar våra budskap och tror att de kan undfly oss ska få ett svidande och plågsamt straff.

Och de som har fått djup insikt vet att det som sänts ned till dig från din Herre är själva sanningen, som leder till den Allsmäktige, den Lovprisade.

Men de otrogna säger: ”Ska vi visa er en man som påstår att ni ska återskapas efter att ni har blivit till stoft och helt förmultnat?

Är detta något han har hittat på om Gud, eller har han helt mist förståndet?” Nej, det är de som förnekar det kommande livet som verkligen befinner sig i elände och djup villfarelse.

Ser de inte himlen ovan dem och jorden under dem? Om vi velat hade vi låtit jorden sluka dem eller låtit delar av himlen störta ner över dem. I detta finns sannerligen tecken för alla de tjänare som återvänder till oss i ånger.

Vi gav David vår särskilda välsignelse [och befallde]: ”Berg och fåglar! Lovprisa oss tillsammans med honom!” Och vi gjorde järnet mjukt och medgörligt för honom.

[Och vi sa till honom]: ”Smid robusta sköldar och sätt länkarna med precision. Och ni alla, gör rättfärdiga handlingar; jag ser allt ni gör.”

Och åt Salomo lät vi vinden [stå till hans förfogande]; dess morgonfärd varade en månad, liksom dess kvällsfärd. Och vi lät en källa av koppar flöda för honom. Bland jinnerna fanns de som arbetade för honom på hans Herres befallning. Om någon av dem trotsade vår befallning, lät vi denne erfara straffet i den flammande elden.

De tillverkade åt honom allt han önskade: böneplatser, skulpturer, kar stora som bassänger och stadigt stående kittlar. [Vi sa]: ”Davids familj, visa er tacksamhet genom handling!” Endast få av mina tjänare visar verklig tacksamhet.

När vi till slut lät honom möta döden fanns det inget som avslöjade den förutom de termiter som gnagde på staven han [lutade sig mot]. När han föll insåg jinnerna att de inte har minsta kunskap om det fördolda; i så fall hade de ju inte fortsatt sitt mödosamma slit.

För [folket i] Saba fanns sannerligen ett tecken i deras boplats: två trädgårdar, en till höger och en till vänster. [Vi sa till dem:] ”Ät av det er Herre försörjer er med och visa honom tacksamhet – ett land så fridfullt och en Herre så oerhört förlåtande!”

Men de vände sig bort, så vi lät ‘Arim-dammen brista och översvämma dem och vi bytte ut deras trädgårdar mot två andra med bitter frukt, samt tamarisker och enstaka lotusträd.

Sådant blev straffet för deras otacksamhet och så straffar vi endast de ytterst otacksamma.

Mellan dem och de välsignade regionerna [i Levanten] lade vi ut tätt liggande städer samt goda färdleder: ”Res tryggt genom dem, natt som dag.”

Men de bad: ”Herre! Gör avstånden längre på våra resor.” Med det gjorde de orätt mot sig själva, så vi [förstörde deras samhälle och] lät endast deras sägner bli kvar, och vi skingrade dem i alla riktningar. Detta är en lärdom för de som ständigt visar tålamod och innerlig tacksamhet.

Iblīs fick sina antaganden om dem besannade då de alla följde honom, utom en skara troende.

Han hade ingen verklig makt över dem men vi lät det ske för att skilja de som tror på det kommande livet från de som tvivlar på det. Din Herre vakar över allting.

Säg: ”Åkalla de som ni påstår finns vid Guds sida! De äger inte ens ett stoftkorns vikt i himlarna eller på jorden, och de har ingen andel i dem, och han har ingen bland dem, som bistår honom.”

Ingen förbön är till någon nytta hos honom utom från den han har gett tillåtelse. När bävan släpper från [änglarnas] hjärtan frågar de: ”Vad förkunnade er Herre?” och de svarar: ”Sanningen; han är den Höge, den Store.”

Säg: ”Vem skänker er försörjning från himlarna och jorden?” Säg: ”Det är Gud! Och det är antingen vi eller ni som är på rätt väg eller i klar förvillelse.”

Säg: ”Ni kommer inte att ställas till svars för våra överträdelser och vi kommer inte att ställas till svars för era handlingar.”

Säg: ”Vår Herre kommer att samla oss och sedan döma rättvist mellan oss; han är den Allvetande Skiljedomaren.”

Säg: ”Visa mig dem som ni har satt som gudar vid hans sida.” Nej! Endast han är Gud; den Allsmäktige, den Vise.

Vi har endast sänt dig som en förkunnare av glädjebudskap och varningar till hela mänskligheten, men de flesta människor inser inte det.

De frågar: ”När ska detta löfte [om domen] verkställas, om det ni säger är sant?”

Svara: ”En tidpunkt är redan fastställd för er och ni kan inte fördröja eller påskynda den ens lite grand.”

Och de otrogna säger: ”Vi kommer inte att tro på den här Koranen eller på det [som uppenbarats] före den!” Om du bara kunde se när de orättfärdiga ställs inför sin Herre och hur de kastar skulden på varandra. De underkuvade [på jorden] svarar då de högmodiga [ledarna]: ”Hade det inte varit för er skulle vi ha varit troende!”

De högmodiga ska då säga till de underkuvade: ”Hindrade vi er från att följa vägledningen när den nått er? Nej, ni valde själva att synda!”

De underkuvade svarar då de högmodiga: ”Nej, det var era ständiga planer, natt och dag, [som förledde oss] när ni uppmanade oss att förneka Gud och dyrka andra vid hans sida!” När de väl ser straffet kommer de att dölja sin ånger och vi ska lägga bojor om de otrognas halsar. Straffas de för annat än sina egna gärningar?

Varje gång vi sänt varnare till ett samhälle har dess välbärgade ledare besvarat det med orden: ”Vi avvisar budskapet ni har kommit med!”

Och de sa: ”Vi har större rikedomar och fler barn, och inget straff ska drabba oss.”

Säg: ”Min Herre ger riklig försörjning till vem han vill och begränsar den för andra, men de flesta människor inser inte det.”

Era rikedomar och era barn för er inte närmare oss; närhet vinns bara genom tro och rättfärdiga handlingar. För dessa väntar dubbel belöning för deras handlingar och en trygg tillvaro i högt belägna boningar.

Men de som motarbetar våra budskap och tror att de kan undfly oss kommer att möta sitt straff.

Säg: ”Min Herre ger riklig försörjning till vem han vill och begränsar den för andra, och det ni skänker till andra kommer han att ersätta; han är den bäste försörjaren.”

Den dag han samlar dem alla ska han säga till änglarna: ”Var det er dessa dyrkade?”

De ska svara: ”Upphöjd är du! Vi håller oss enbart till dig och har inget med dem att göra. I själva verket var det jinnerna de dyrkade, och det var till dem de flesta satte sin tro.”

I dag kan ni varken gagna eller skada varandra. Och vi ska säga till de orättfärdiga: "Känn nu de eldens plågor som ni brukade avfärda!"

När våra klara verser reciteras för dem säger de: ”Denne man är bara en som försöker avleda er från det som era förfäder dyrkade!” Och de säger: ”Uppdiktade lögner!” Och när sanningen uppenbarar sig för dem säger de otrogna: ”Detta är inget annat än uppenbar magi!”

Men vi har aldrig gett dem några skrifter att fördjupa sig i och inte heller har vi sänt någon varnare till dem före dig.

De som levde före dem anklagade också [sina sändebud] för lögn, och [ditt folk] har inte ens nått en tiondel av det vi gett dem. Men [deras makt skyddade dem inte när] de förnekade mina sändebud – och se hur strängt mitt straff blev!

Säg: ”Jag uppmanar er bara till en enda sak, nämligen att ni engagerar er för Guds skull, två och två eller var för sig, och överväger noga. Er landsman har inte förlorat förståndet – han är endast här för att varna er för ett strängt straff.”

Säg: ”Jag har inte begärt någon ersättning av er; behåll vad som tillhör er. Min lön kommer endast från Gud, och han är vittne till allt.”

Säg: ”Min Herre slungar sanningen [mot allt falskt] och han är den som känner till allt dolt.”

Säg: ”Sanningen har kommit och falskheten är utplånad och den ska aldrig komma åter.”

Säg: ”Om jag går vilse skadar det bara mig själv, och om jag går rätt är det genom det som min Herre uppenbarar för mig. Han hör allt och är ständigt nära.”

Om du bara kunde se när de [otrogna] grips av skräck, utan någon möjlighet att fly, och hur de fångas från nära håll.

Och de utropar: ”Nu tror vi på det här!” Men hur ska de kunna ta till sig tron; den tiden är ju sedan länge förbi!

Tidigare förkastade de [tron] och kastade fram grundlösa spekulationer.

Det de längtar efter är nu bortom deras räckhåll, precis som för likasinnade innan dem. De var fast i tvivel, fyllda av ängslan.

All lovprisning tillkommer Gud, himlarnas och jordens Skapare, som utser änglar till budbärare, försedda med vingar – två, tre eller fyra. Han utökar vad han vill i skapelsen. Gud har förvisso makt över allt.

Ingen kan hålla tillbaka den nåd Gud skänker människorna, och det han väljer att hålla tillbaka kan ingen annan skänka. Han är den Allsmäktige, den Vise.

Människor! Påminn er om Guds välgärningar mot er. Finns det någon annan skapare än Gud, som försörjer er både från himlen och från jorden? Ingen är värd dyrkan utom han! Hur kan ni då vända er bort?

Om de anklagar dig för lögn, så har också sändebuden före dig anklagats för lögn. Men alla angelägenheter återförs alltid till Gud.

Människor! Guds löfte är verkligen sant, så låt er inte luras av det jordiska livet, och låt inte den store bedragaren lura er [med tomma löften] om Gud.

Satan är er svurne fiende; behandla honom därför som en fiende! Han kallar endast sitt följe för att de ska höra till den flammande eldens folk.

Ett hårt straff väntar de otrogna, men för de som tror och handlar rättfärdigt väntar förlåtelse och en storslagen belöning.

Kan någon vars onda handlingar förskönats för honom och därför ser dem som något gott [likställas med någon som gör verkligt gott]? Gud vilseleder vem han vill och vägleder vem han vill. Förgås inte av sorg över dem; Gud har full vetskap om vad de gör.

Det är Gud som sänder vindarna som driver molnen. Vi för dem till ett livlöst land och [med dess regn] väcker vi den livlösa jorden till liv igen. Så kommer också uppståndelsen att ske.

Den som söker ära [ska veta att] all ära tillhör Gud. Till honom stiger de goda orden, och de goda gärningarna upphöjer han. Men de som smider onda planer ska få ett hårt straff och deras planer ska gå om intet.

Gud skapade er [fader Adam] av jord, sedan [kom ni till] från en droppe säd, och han gjorde er till två kön. Ingen kvinna blir havande eller föder utan hans vetskap, och ingens liv blir längre eller kortare än vad som redan står nedskrivet i en bok. Detta är lätt för Gud.

De två haven kan inte likställas: vattnet från det ena är sött och uppfriskande att dricka medan det andra är salt och bittert. Ur dem båda får ni färskt kött att äta och smycken att bära. Och ni ser skeppen segla över dem för att ni ska kunna söka hans försörjning, och visa tacksamhet.

Han låter natten övergå i dagen och dagen i natten, och han har underordnat solen och månen; var och en löper till en bestämd tid. Sådan är Gud, er Herre – herraväldet är helt och hållet hans, och de ni åkallar vid hans sida äger inte ens hinnan kring en dadelkärna.

Om ni åkallar dem hör de inte era böner och även om de hörde dem skulle de inte besvara dem. På uppståndelsens dag kommer de att ta avstånd från er dyrkan. Ingen kan upplysa dig som den som är väl medveten om allt.

Människor! Det är ni som ständigt behöver Gud, medan han är den Oberoende, den Lovprisade.

Om han önskar kan han utplåna er och låta en ny skapelse träda fram.

Det är inte svårt för Gud.

Ingen syndare ska bära någon annans syndabörda. Om någon, vars last är tung [av synder], skulle be om hjälp finns det ingen som kan lätta hans last; inte ens en nära anhörig. Din varning når endast de som vördar sin Herre, trots att de inte ser honom, och som förrättar bönen. Den som renar [sin själ] gör det för sitt eget bästa, och Gud är slutmålet för allas färd.

Den blinde kan inte likställas med den seende,

och inte heller kan mörkret likställas med ljuset,

och inte skuggan med den brännande vinden.

Och de levande kan inte likställas med de döda. Gud får vem han vill att lyssna [till vägledningen] men du kan inte få de i gravarna att lyssna –

du är endast en varnare.

Vi har sänt dig med sanningen som en förkunnare av glädjebudskap och varningar. Inget folk har lämnats utan en varnare.

Men om de vägrar att tro på dig har även tidigare folk avvisat sina sändebud, trots att de kom till dem med klara tecken, skrifter och en upplysande bok.

Sedan straffade jag de otrogna – och hur strängt var inte mitt straff!

Har du inte sett hur Gud låter regnet falla från skyn? Med det frambringar vi sedan frukter i olika färger, och genom bergen löper stråk i skiftande nyanser av vitt, rött och djupaste svart.

På samma sätt finns människor, djur och boskap i olika färger. Av Guds tjänare är det endast de med kunskap som i sanning fruktar honom. Han är förvisso allsmäktig och ständigt förlåtande.

De som reciterar Guds skrift, förrättar bönen och skänker till andra av det vi har gett dem, både i hemlighet och öppet, kan hoppas på en handel som aldrig slår fel,

då Gud ska belöna dem till fullo och i sin godhet ge dem ännu mer. Han är sannerligen ständigt förlåtande och högst uppskattande [för varje god gärning].

Det vi har uppenbarat för dig ur skriften är sanningen, som bekräftar de tidigare [uppenbarelserna]. Gud är väl medveten och har full insikt om sina tjänare.

Sedan överlåter vi skriften till de utvalda bland våra tjänare. Av dessa finns de som gör orätt mot sig själva, andra som följer en medelväg, och vissa som, med Guds tillåtelse, skyndar till goda handlingar. Detta är den stora välsignelsen.

De ska träda in i Edens trädgårdar och prydas med armband av guld och pärlor och deras kläder ska vara av siden.

Och de säger: ”All lovprisning tillkommer Gud som har lyft bort vår sorg! Vår Herre är sannerligen ständigt förlåtande och högst uppskattande [för varje god gärning].

I sin nåd lät han oss slå oss ned i denna eviga boning där vi aldrig ska känna möda eller utmattning.”

Men de otrogna ska träda in i helvetets eld. Där finns ingen död som kan befria dem från deras lidande och deras straff ska inte mildras. Så lönar vi varje ihärdig förnekare.

Där ska de skrika: ”Herre! Låt oss komma ut så att vi kan handla rättfärdigt i stället för det vi brukade göra!” [Han svarar dem:] ”Gav vi er inte ett liv långt nog, så att den som ville kunde besinna sig? Och visst kom en varnare till er, så känn nu på [straffet]! De orättfärdiga har ingen som hjälper dem.”

Gud har full kunskap om det fördolda i himlarna och på jorden; han vet vad som döljs i människans inre.

Det är han som har låtit er efterträda [de som levde före er] på jorden. Den som väljer otro skadar endast sig själv och de otrognas otro gör bara deras Herres avsky för dem allt större. Ja, deras otro leder dem bara mot större förlust.

Säg: ”Vad har ni att säga om dessa gudar som ni åkallar vid sidan av Gud? Visa mig – vad har de skapat på jorden? Har de någon andel i himlarna?” Grundar de sig på någon skrift från oss? Nej, de orättfärdiga lurar varandra med tomma löften.

Gud håller himlarna och jorden på plats så att de inte rubbas. Men om de hade rubbats skulle ingen annan än han kunnat hålla dem på plats. Han är i sanning fördragsam, ständigt förlåtande.

De svor sina dyraste eder vid Gud att om en varnare kom till dem, skulle de följa den rätta vägen bättre än något av de andra folken. Men när varnaren kom till dem ökade det i stället deras ovilja.

De uppträder högmodigt på jorden och smider onda planer, men onda planer slår endast tillbaka på de som smider dem. Väntar de på samma öde som tidigare folk? Du kommer nämligen inte se Gud göra något avsteg från sitt sätt att handla. Och du kommer inte att finna någon förändring i Guds förfarande.

Har de inte färdats på jorden och sett hur det slutade för de som levde före dem, trots att de var starkare än dem? Ingen kan undkomma Gud, vare sig i himlarna eller på jorden; han vet allt och har makt över allt.

Om Gud straffade människorna för vad de förtjänat skulle ingen levande varelse bli kvar på [jordens] yta, men han ger dem uppskov till en bestämd tid. När deras tid är inne [ska de ställas till svars]; Gud har full insikt om sina tjänare.

Yā Sīn.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Vid Koranen, fylld av visdom.

Du är sannerligen ett av sändebuden,

på en alldeles rak väg.

[Detta är] en uppenbarelse från den Allsmäktige, den Barmhärtige,

för att du ska varna ett folk vars förfäder inte varnats, och som därför är helt ovetande.

De flesta av dem ska möta straffet, eftersom de vägrar att tro.

Vi har lagt bojor om deras halsar, ända upp till hakan, som tvingar deras huvuden bakåt.

Och vi har rest en barriär framför dem och en bakom dem, och svept in dem [i mörker], så att de inte kan se.

Det gör ingen skillnad för dem om du varnar dem eller ej; de kommer ändå inte att tro.

Din varning är endast till nytta för den som tar till sig påminnelsen och vördar den Nåderike utan att kunna se honom. Ge honom glädjebudet om förlåtelse och en ädel belöning.

Det är vi som återger livet till de döda och som nedtecknar allt de gjort och de avtryck de lämnar efter sig. Ja, allt har vi fört in i en klar bok.

Ge dem som liknelse [berättelsen om] folket i byn, dit sändebuden kom.

Vi sände först två sändebud till dem, men de förkastade dem som lögnare. Då sände vi en tredje som förstärkning, och de sa: ”Vi är verkligen utsända till er.”

De svarade: ”Ni är bara vanliga människor precis som vi, och den Nåderike har inte uppenbarat någonting. Ni kommer bara med lögner!”

De sa: ”Vår Herre vet att vi förvisso är utsända till er.

Och vår enda uppgift är att klart och tydligt framföra budskapet.”

De svarade: ”Ni bådar bara olycka för oss. Om ni inte upphör, ska vi stena er till döds och utsätta er för ett smärtsamt straff!”

De sa: ”Er olycka beror på er själva! Är det bara för att vi påminner er [som ni säger detta]? Nej, ni är ett folk som överskrider alla gränser.”

Då kom en man springande från utkanten av staden och ropande: ”Mitt folk, följ sändebuden!

Följ de som inte söker någon ersättning från er och som är rätt vägledda.

Varför skulle jag inte dyrka den som har skapat mig? Till honom ska ni ju alla återföras!

Hur kan jag vända mig till andra gudar i hans ställe? Om den Nåderike vill tillfoga mig skada kan deras förbön inte hjälpa mig det minsta, och de kan inte rädda mig.

Nej, gjorde jag det skulle jag vara i uppenbar villfarelse.

Jag tror på er Herre så lyssna nu till mig!”

[Men de mördade honom] och det sades till honom: ”Stig in i paradiset!” Han sa: ”Om mitt folk bara visste,

hur min Herre har förlåtit mig och hedrat mig!”

Vi skickade inte någon härskara från himlen mot hans folk efter honom. Nej, så brukar vi inte göra.

Ett dån var allt – och så låg de livlösa.

Arma tjänare! Varje gång ett sändebud kom till dem gjorde de narr av honom.

Har de inte tänkt på hur många släkten vi utplånat före dem, och att dessa aldrig ska återvända till dem?

Och till sist ska de alla föras fram inför oss.

För de [som förnekar återuppståndelsen] finns ett tecken i den döda jorden; vi väcker den till liv och får säd att gro ur den, som de äter av.

Och vi låter trädgårdar växa i den, med dadelpalmer och vindruvor, och vi låter källor forsa fram genom dem,

så att de kan äta av dess frukt – och det är inte deras eget verk. Ska de inte visa tacksamhet?

Upphöjd är han som har skapat olika sorter av allt: av det jorden frambringar, av dem själva och av annat som de inte känner till.

Ännu ett tecken för dem är natten, då vi drar undan dagens ljus och låter mörkret lägga sig över dem.

Och även solen på sin färd mot sitt bestämda mål – ett beslut från den Allsmäktige, den Allvetande.

Och likaså månen, för vilken vi fastställt faser [som den passerar] tills den åter blir lik en gammal, krökt dadelklase.

Solen kan inte hinna ifatt månen och inte heller kan natten hinna före dagen – var och en färdas i sin egen omloppsbana.

Och ett tecken för dem är hur vi räddade deras förfäder i den fullastade arken.

Och för dem har vi skapat färdmedel av samma slag.

Om vi vill kan vi låta dem drunkna. Ingen kommer då att svara på deras nödrop, och ingen kommer att rädda dem,

såvida vi inte visar dem nåd och låter dem leva ytterligare en tid.

Men när det sägs till dem: ”Var på er vakt mot det som väntar er i framtiden och det ni redan har ådragit er, så att ni må visas nåd” – [slår de dövörat till].

Och varje gång ett tecken från deras Herre når dem vänder de sig bort.

Och när de uppmanas att dela med sig av det Gud har gett dem blir de otrognas svar till de troende: ”Varför ska vi ge mat till de som Gud själv kunde ha mättat om han velat? Ni är uppenbarligen helt vilse!”

Och de frågar: ”När blir detta löfte verklighet, om det ni säger är sant?”

Ett enda dån väntar dem, som kommer att överraska dem mitt i deras tvister.

Då hinner de varken upprätta något testamente eller återvända till sina familjer.

Och när det blåses i hornet ska de hastigt resa sig från sina gravar och träda fram inför sin Herre.

Och de ska ropa: ”Vi är förlorade! Vem har väckt oss ur vår vila?” [Och svaret blir:] ”Detta är vad den Nåderike lovade, och sändebuden talade sanning!”

Ett enda dån, och de står alla samlade inför oss.

Den dagen ska ingen lida minsta orättvisa, och ni får endast möta följderna av era egna handlingar.

Denna dag är paradisets folk fullt upptaget av saliga fröjder.

På divaner i svala skuggor vilar de tillsammans med sina makor.

Där finns frukter och vadhelst de önskar sig.

”Frid!” – en hälsning från en barmhärtig Herre.

Och [det kungörs:] ”Ni obotfärdiga syndare, håll er denna dag borta [från de troende]!”

[Och Gud ska säga:] ”Ni Adams avkomlingar! Har jag inte förmanat er att aldrig följa Satan – han är ju er uttalade fiende –

och att ni skulle dyrka mig? Detta är den raka vägen.

Ändå förledde han många av er. Varför använde ni inte ert förstånd?

Här är nu helvetet som ni utlovades.

Träd in och brinn för att ni vägrade tro!”

Denna dag förseglar vi deras munnar och deras händer ska tala till oss och deras fötter ska vittna om deras handlingar.

Och om vi vill ska vi förblinda deras ögon, men hur ska de då kunna se när de skyndar sig mot bron [som leder till paradiset]?

Om vi ville kunde vi förändra dem på plats så att de varken förmår att gå framåt eller återvända bakåt.

Den vi ger ett långt liv låter vi återgå till ett bräckligt tillstånd – att de inte begriper!

Vi lärde honom inte poesi; det passar inte honom. Detta är endast en påminnelse och en klargörande Koran,

för att varna den [vars hjärta] är levande, och för att straffet ska falla med rätta över de otrogna.

Inser de inte att vi, av våra händers verk, har skapat boskap åt dem, som de nu förfogar över?

Vi har tämjt dem för deras bruk; vissa rider de på och av andra får de sin föda.

De drar nytta av dem på olika sätt och får sin dryck från dem – ska de inte visa tacksamhet?

Trots detta har de satt gudar vid Guds sida i tron att dessa kan hjälpa dem.

Men de kan inte hjälpa dem och kommer själva att föras fram [till straffet] som en del av deras trupp.

Låt inte deras ord tynga dig; vi vet vad de gömmer i sitt inre och vad de visar utåt.

Inser inte människan att vi har skapat henne av en droppe säd? Ändå ska hon öppet tvista om allt!

Hon tillämpar en liknelse på oss och glömmer sin egen skapelse. Hon säger: ”Vem kan ge liv åt benen när de väl förmultnat?”

Säg: ”Han som skapade dem från början är den som ska ge dem liv på nytt; han har full kännedom om varje skapelse.”

Han är den som ur det gröna trädet frambringar den eld med vilken ni tänder era brasor."

Skulle inte han som har skapat himlarna och jorden [i all deras storslagenhet], också vara fullt kapabel att skapa dem [på nytt]? Jo, visst kan han! Han är den storslagne Skaparen, den Allvetande.

När han vill att något ska bli till säger han bara: ”Var!” – och det är.

Upphöjd är han i vars hand hela herraväldet vilar och det är till honom ni ska återföras.

Vid de [änglar] som står uppställda i led,

och vid de som med kraft driver [molnen],

och vid de som reciterar påminnelsen!

Er Gud är i sanning endast en.

Herren över himlarna och jorden och allt däremellan, och Herren över varje soluppgång.

Vi har prytt den lägsta himlen med stjärnornas skimrande ljus,

och skyddat den mot varje upprorisk djävul.

De kan inte tjuvlyssna på den högsta församlingen utan att angripas [med stjärnskott] från alla håll –

fördrivna – och för dem väntar ett oupphörligt straff.

Om någon snappar upp något [som sagts i den högsta församlingen] följs han av ett flammande stjärnskott.

Fråga dem: ”Är deras skapelse mer krävande än det vi redan har skapat? Vi skapade dem av klibbig lera.”

Du förundras [över deras otro] och möts av hån.

Och när de förmanas tar de inte lärdom.

Och om de bevittnar ett mirakel förkastar de det med löje.

Och de säger: ”Det här är ju bara uppenbar magi!

Ska vi verkligen väckas till liv igen, efter att vi har dött och blivit stoft och ben?

Och även våra förfäder?”

Säg: ”Ja! Och ni kommer att mötas av den allra djupaste förnedring.”

Ett enda öronbedövande dån, och i ett ögonblick ser de allting fullständigt klart –

och de ropar: ”Vi är förlorade! Detta är vedergällningens dag.”

[Då förkunnas det:] ”Detta är domedagen som ni inte ville tro på.”

[Änglarna får befallningen:] ”Samla de orättfärdiga, deras gelikar och allt de brukade dyrka

vid Guds sida, och led dem till vägen mot den brinnande elden

och håll kvar dem där; de ska tillfrågas.”

[Det sägs till dem:] ”Hur kommer det sig att ni inte bistår varandra?”

Denna dag böjer de sig fullständigt inför Guds vilja.

De vänder sig mot varandra och kastar skulden mellan sig.

[De underlydande] säger: ”Ni kom från en position av makt och auktoritet [och förde oss vilse]!”

[Ledarna] svarar: ”Nej, ni var ju redan otrogna!

Vi kunde inte tvinga er till något, utan ni var människor som överskred alla gränser.

Så har vår Herres straff blivit fastställt över oss; vi kommer verkligen att utsättas för det.

Vi förledde er eftersom vi själva var vilseledda.”

Den dagen ska de alla möta samma straff.

Så återgäldar vi de obotfärdiga syndarna.

När det sades till dem: ”Ingen är värd dyrkan utom Gud”, vände de sig bort i högmod,

och sa: ”Ska vi verkligen lämna våra gudar för en vansinnig poet?”

Nej, han kommer med sanningen och bekräftar sändebuden.

Ni ska sannerligen lida det plågsamma straffet,

och ni straffas endast för era gärningar.

Annat är det med Guds utvalda tjänare.

För dem väntar en välbekant försörjning:

frukter, och de ska äras

i lycksalighetens trädgårdar,

på divaner, vända mot varandra.

De ska serveras vinbägare med dryck från porlande källor;

vit och ljuvlig för den som dricker.

Ingen huvudvärk orsakar den och inte heller berusning.

Vid deras sida finns jungfrur med vackra ögon och blygt sänkt blick.

De är som orörda pärlor.

Dessa [Guds tjänare] sitter vända mot varandra och samtalar.

En av dem berättar: ”Jag hade en vän som stod mig mycket nära.

Han brukade säga: ’Tror du verkligen på det här?

Att vi efter döden, när vi blivit stoft och ben, ska uppstå för räkenskap?’”

Han säger: ”Vill ni veta [hur det gick för honom]?”

Och så blickar han ned och ser honom mitt i den brinnande elden.

Han ropar: ”Vid Gud, du var nära att dra mig i fördärvet!

Om det inte vore för min Herres nåd hade jag också varit bland de som ställs fram [för att straffas].

Ska vi verkligen aldrig mer dö,

utöver den död [i det jordiska livet] vi redan mött? Och väntar oss inget straff?

Detta är då sannerligen den väldiga segern!

Mot detta bör alla som kämpar rikta sin möda.”

Vad är ett bättre välkomnande – detta eller trädet Zaqqūm?

Vi har gjort det till en prövning för de orättfärdiga.

Det är ett träd som spirar ur eldens djup,

och vars frukter liknar djävulshuvuden.

De ska äta av det tills deras magar fyllts,

Till detta får de dessutom en skållande blandning [att dricka].

Därefter ska de föras åter till den brinnande elden.

De fann sina förfäder försjunkna i villfarelse,

och skyndade i deras fotspår.

De flesta före dem hade också gått vilse,

trots att vi sände varnare till dem.

Se hur det slutade för de som varnades –

alla utom Guds utvalda tjänare.

Noa anropade oss, och se så förträffligt vi besvarade [honom]!

Vi räddade honom och hans familj från den stora katastrofen.

Och vi lät hans ättlingar fortleva [på jorden].

Och vi lät hans ärorika minne leva kvar bland framtida släkten.

Frid vare över Noa bland alla världens folk!

Så belönar vi de som gör gott.

Han var sannerligen en av våra sant troende tjänare.

Sedan dränkte vi de övriga.

Abraham följde samma väg som honom.

Han kom inför sin Herre med ett rent hjärta.

Han sa till sin far och sitt folk: ”Vad är det ni dyrkar?

Föredrar ni påhittade gudar framför Gud?

Vad har ni då för uppfattning om världarnas Herre?”

Så lyfte han blicken mot stjärnorna,

och sa: ”Jag mår inte bra.”

Då lämnade de honom och gick därifrån.

Skyndsamt smög han fram till deras gudar och sa: ”Ska ni inte äta?

Vad är det med er, varför talar ni inte?”

Sedan höjde han sin högerhand och slog till dem.

Kort därpå kom folket hastande mot honom.

Han sa: ”Dyrkar ni sådant som ni själva har tillverkat,

medan Gud har skapat både er och allt ni gör?”

De sa: ”Uppför ett bål och kasta honom i dess lågor!”

De försökte skada honom, men vi lät dem misslyckas totalt.

Han sa: ”Jag ska bege mig dit min Herre leder mig.”

[Han bad:] ”Herre! Skänk mig en rättfärdig son.”

Så vi gav honom det glädjande beskedet om en fördragsam son.

När sonen blivit stor nog för att delta i hans åtaganden sa han: ”Käre son, jag har sett i en dröm att jag offrar dig. Hur ser du på det?” Han svarade: ”Far, gör vad du är ålagd. Du ska finna mig tålmodig, om Gud vill.”

Så snart de hade underkastat sig och han placerat [sin son] med pannan mot marken,

ropade vi till honom: ”Abraham!

Du har redan uppfyllt din dröm.” Så belönar vi de som gör gott.

Detta var i sanning en klar prövning.

Och vi sände ett stort offer i hans ställe.

Och vi lät hans ärorika minne leva kvar bland framtida släkten.

Frid vare över Abraham!

Så belönar vi de som gör gott.

Han var en av våra sant troende tjänare.

Vi gav honom det glädjande beskedet om Isak, en profet och en av de rättfärdiga.

Vi välsignade både honom och Isak, och bland deras ättlingar finns de som gör gott och de som gör uppenbar orätt mot sig själva.

Vi gav också Mose och Aron vår välsignelse,

och räddade dem och deras folk från ett svårt lidande.

Och vi gav dem stöd tills de stod som segrare.

Vi gav dem den klargörande skriften,

och ledde dem på den raka vägen.

Och vi lät deras ärorika minne leva kvar bland framtida släkten.

Frid vare över Mose och Aron!

Så belönar vi de som gör gott.

De var verkligen bland våra sant troende tjänare.

Elias var i sanning ett sändebud.

Han sa till sitt folk: ”Ska ni inte frukta Gud?

Tillber ni Baal och försummar den främste Skaparen –

Gud – som är både er och era förfäders Herre?”

Men de beskyllde honom för lögn, och därför ska de ställas inför [straffet],

till skillnad från Guds utvalda tjänare.

Och vi lät hans ärorika minne leva kvar bland framtida släkten.

Frid vare över Elias!

Så belönar vi de som gör gott.

Han var en av våra sant troende tjänare.

Och Lot var i sanning ett sändebud.

Vi räddade honom och hela hans familj,

undantaget en åldrad kvinna som kom att stanna med de övriga.

Därefter utrotade vi de återstående.

Ni passerar deras [ödelagda hem] vid gryningen,

och om natten. Ska ni då inte tänka efter?

Och Jona var i sanning ett sändebud.

Han flydde [sitt folk] och gick ombord på en tungt lastad båt,

och när de drog lott föll den på honom.

[Han slängdes över bord] och blev uppslukad av en val – klandrad [för sin flykt].

Om han inte varit bland de som upphöjer Gud

skulle han ha blivit kvar i dess buk till uppståndelsens dag.

Vi lät honom spolas upp på öppen mark – utmattad och sjuk.

Och vi lät en pumpaplanta gro intill honom.

Sedan sände vi honom till ett samhälle på hundratusen invånare – ja, de var ännu fler.

De antog tron och vi skänkte dem välstånd under en tid.

Fråga dem: ”Har din Herre döttrar medan ni själva föredrar söner?

Eller skapade vi änglarna som kvinnliga väsen medan de själva var vittnen till det?”

I sina skamlösa påhitt säger de:

”Gud har ett barn,” men de är sannerligen lögnare.

Skulle han välja döttrar framför söner?

Hur har ni kommit fram till detta?

Tänker ni inte efter?

Och har ni något klart bevis?

Lägg då fram er skrift, om det ni hävdar verkligen är sant!

De säger att han är besläktad med änglarna, men änglarna vet att de som säger så ska kallas [till räkenskap].

Upphöjd är Gud, över vad de tillskriver honom!

Men så är inte fallet med Guds utvalda tjänare.

Varken ni eller det ni dyrkar

kan vilseleda någon,

förutom den som ska brinna i helvetet.

[Änglarna säger:] "Var och en av oss har sin bestämda plats.

Vi står uppställda i led

och upphör aldrig att upphöja Gud."

Dessa brukade säga:

”Om vi bara hade fått en skrift lik tidigare folks [skrifter],

skulle vi ha riktat all vår dyrkan till Gud.”

Nu har de dock avfärdat denna [skrift] och snart ska de få veta [vad det innebär]!

Löftet vi gett våra utsända tjänare är orubbligt:

segern är deras,

och våra trupper ska alltid ha övertaget.

Så håll dig undan dem en tid,

och se vad som väntar dem – de kommer snart själva att få se.

Vill de verkligen tidigarelägga vårt straff?

När det väl träffar dem, ja, hur fruktansvärd ska då inte gryningen bli för dessa som varnats!

Så håll dig ifrån dem en tid,

och se vad som väntar dem – de kommer själva snart att se.

Upphöjd är din Herre, maktens ägare, över vad de tillskriver honom.

Frid vare över sändebuden,

och all lovprisning tillkommer Gud, världarnas Herre.

Ṣād.[1] Vid Koranen, full av påminnelser! ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Men de otrogna visar ändå högmod och motstånd.

Hur många släkten har vi inte förgjort före dem? När deras tid var kommen hjälpte inte deras rop på hjälp.

Det gör dem förbryllade att en av deras egna trätt fram för att varna dem. Och de otrogna säger: ”Han är inget annat än en magiker och en notorisk lögnare!

Ska han nu ersätta alla våra gudar med en enda Gud? En mycket märklig sak!”

[Efter att ha lyssnat på profetens ord] gick ledarna bland dem iväg [och uppmanade]: ”Gå er väg och håll fast vid era gudar! Det är tydligt att det finns en plan med det här.

Detta har vi aldrig hört talas om i våra förfäders traditioner. Nej, det här är bara påhitt!

Av oss alla, varför skulle just han få uppenbarelsen?” De hyser tvivel om min uppenbarelse eftersom de ännu inte har fått känna mitt straff.

Kan de styra över din Herres skatter av välsignelser – han som är den Allsmäktige, den ständigt Givande?

Eller är de själva ägare till himlarna och jorden och allt däremellan? Låt dem då försöka finna vägar upp till himlen [för att stoppa uppenbarelsen].

De är en skara dömd till nederlag, lik de som slöt sig samman [mot tidigare profeter].

Före dem förnekade Noas folk tron, liksom [stammen] ʿĀd och Farao med sin väldiga makt,

samt [stammen] Thamūd, Lots folk och folket i [Midjans] skogstrakter – allesamman förenade [i sitt trots].

Var och en av dem förnekade sändebuden, så mitt straff blev oundvikligt.

Ett enda mäktigt dån är vad som väntar dem, och därefter finns ingen återvändo.

Och de säger: ”Herre! Påskynda vår del [av straffet] innan räkenskapens dag.”

Ha tålamod med deras påståenden, och tänk på vår tjänare David, denna starka människa, som alltid vände sig till oss.

Vi lät bergen stämma in med honom i lovprisning till vår ära både vid dagens slut och i soluppgången,

ja, även fåglar i flock anslöt sig för att delta.

Vi befäste hans rike och skänkte honom visdom och förmågan att döma rättvist.

Har du hört berättelsen om de två männen i tvist, som klättrade över muren till hans bönerum?

När de oväntat kom in till David greps han av rädsla. De sa: ”Var inte rädd. Vi tvistar om vem som har begått fel mot den andre. Döm rättvist mellan oss, utan partiskhet, och vägled oss till det som är rätt.

Han, min bror, äger nittionio tackor och jag blott en enda. Ändå sa han till mig: ’Överlåt den till mig’, och han fick mig att ge efter med sitt tal.”

Han svarade: ”Han har verkligen gjort orätt mot dig genom att kräva din enda tacka för att lägga den till sina egna. Många av de med gemensamma tillgångar behandlar varandra felaktigt, förutom de som tror och handlar rättfärdigt – och dessa är få.” I det ögonblicket insåg David att vi prövade honom, så han bad sin Herre om förlåtelse och föll ned på sitt ansikte och ångrade sig.

Vi förlät honom, och [i det kommande livet] är han en av de som står oss nära och han ska få en salig återkomst.

[Och vi sa:] ”David! Vi har gjort dig till en ledare på jorden. Döm rättvist mellan människor och låt inte dina begär styra dig för då leds du bort från Guds väg. De som avviker från Guds väg kommer att få ett strängt straff för att de försummade räkenskapens dag.”

Vi har inte skapat himlen och jorden och allt däremellan utan syfte. Det är bara något de otrogna inbillar sig, och för dem väntar en smärtsam verklighet i elden!

Ska vi behandla de som tror och handlar rättfärdigt som de som sprider fördärv på jorden? Och ska vi behandla de gudfruktiga som de ogudaktiga?

Detta är en välsignad skrift som vi har uppenbarat till dig för att de ska reflektera över dess verser och för att insiktsfulla människor ska finna vägledning.

Till David skänkte vi [sonen] Salomo – vilken enastående tjänare han var! Han vände sig ständigt till oss.

En kväll fördes ståtliga hästar fram inför honom.

Han sa: ”Av kärlek till detta [jordiska] goda har jag försummat att minnas min Herre, ända till dess att [solen] sjunkit bakom sin slöja.

För dem tillbaka till mig!” Och så började han varsamt stryka deras ben och manar.

Och vi satte Salomo på prov genom att placera en kropp på hans tron, varefter han ångerfullt vände sig till oss.

Han sa: ”Herre! Förlåt mig och ge mig makt vars like ingen efter mig kommer att få. Du är den ständigt Givande.”

Då gav vi honom kontroll över vinden, så att den följsamt blåste enligt hans befallning vart han än ville.

Och över djävlarna: några byggde [åt honom], andra dök,

medan ytterligare andra hölls fjättrade i bojor.

[Vi sa:] "Detta är våra gåvor; frige [djävlarna] eller håll dem kvar – du ska inte ställas till svars."

[I det kommande livet] är han en av de som står oss nära och han ska få en salig återkomst.

Minns även vår tjänare Job, när han åkallade sin Herre: ”Satan plågar mig med svår utmattning och smärta!”

[Vi sa då:] ”Slå ned din fot i marken; här springer en sval källa fram att bada i och dricka av.”

Och vi skänkte honom åter [de som gått bort från] hans familj, och lika många därtill – ett tecken på vår nåd, och en påminnelse för de som använder sitt förstånd.

[Vi sa:] ”Ta ett knippe gräs i din hand och slå med det och bryt inte din ed.” Vi fann honom sannerligen tålmodig; en enastående tjänare! Han återvände ständigt till oss.

Minns också våra tjänare Abraham, Isak och Jakob; de var alla själsstarka och klarsynta.

Vi skänkte dem en utmärkande egenskap: deras ständiga fokus på det kommande livet.

De hörde verkligen till våra utvalda tjänare, ja, de allra främsta.

Och minns Ismael, Elisa och Dhū al-Kifl – alla var de bland de främsta.

Detta är deras hyllning, och för alla gudfruktiga väntar en salig återkomst:

Edens trädgårdar, vars portar står vidöppna för dem.

Där ska de luta sig tillbaka och be om frukt och dryck i överflöd.

Och vid deras sida finns jämnåriga jungfrur med blygt sänkta blickar.

Detta är vad som utlovats er på räkenskapens dag.

Ja, detta är vår gåva till er, och den tar aldrig slut.

Så är det, men för de som överträdde alla gränser väntar en fasansfull återkomst:

helvetet, där de ska brinna – en förfärlig hemvist!

Där ska de få dricka skållande vatten och var,

och ytterligare [straff] av samma slag.

[Helvetets väktare ska säga:] ”Här är ännu en skara som kastas in till er!” [De som ledde andra vilse utbrister:] ”Bort med dem!” [Väktarna svarar:] ”De ska också brinna i lågorna!”

[Efterföljarna] säger då: ”Snarare, bort med er! Det är ni som banade vägen för det – detta fasansfulla slut!”

Då ropar de: ”Herre! Fördubbla straffet i elden för de som ledde oss in i detta elände!”

Och [ledarna] ska säga: ”Varför ser vi inte de män som vi en gång så djupt föraktade?

Var vårt hån obefogat eller undgår de nu vår blick?”

Ja, detta är den obestridliga sanningen: eldens folk ska tvista bittert med varandra.

Säg: ”Jag är bara en varnare, och ingen förtjänar dyrkan utom Gud, den Ende, den Allhärskande.

Herren över himlarna och jorden och allt däremellan, den Allsmäktige, den oändligt Förlåtande.”

Säg: ”Detta budskap är något oerhört!

Och ändå vänder ni er bort från det!

Jag har aldrig haft kunskap om den högsta församlingens diskussioner,

men nu har det uppenbarats för mig att mitt uppdrag är att ge er en klar varning.”

Berätta om när din Herre sa till änglarna: ”Jag ska skapa en mänsklig varelse av lera.

När jag har format den och blåst in en själ i den, ska ni alla falla ned inför den.”

Och så föll alla änglar ned,

men inte Iblīs – han fylldes av högmod och blev en av de otrogna.

[Gud] sa: ”Iblīs! Vad hindrade dig från att falla ned inför den jag skapat med mina egna händer? Blev du högmodig eller har du alltid ansett dig vara förmer?”

Han svarade: ”Jag är bättre än han; du skapade mig av eld och honom av lera!”

[Gud] sa: ”Försvinn härifrån! Du är från denna stund utkastad.

Och min fördömelse ska vila över dig fram till domens dag.”

[Iblīs] sa: ”Herre! Ge mig uppskov till den dag de ska återuppstå.”

[Gud] svarade: ”Du ska få ditt uppskov,

till den fastställda tidpunkten.”

[Iblīs] sa: ”Vid din makt; jag ska förleda dem alla,

förutom dina särskilt utvalda tjänare.”

Då sa [Gud]: ”Detta är sanningen – ja, sanningen förkunnar jag:

jag ska sannerligen fylla helvetet med dig och alla som följer dig!”

Säg: ”Jag begär ingen ersättning av er för detta, och jag är inte en som påstår saker utan grund.

Detta är endast en påminnelse för alla folk,

och snart ska ni inse dess verklighet.”

Uppenbarelsen av denna skrift är från Gud, den Allsmäktige, den Vise.

Vi har sannerligen uppenbarat skriften med sanningen för dig. Tillbe därför Gud, med dyrkan riktad endast till honom.

Ja, all dyrkan tillkommer enbart Gud. Ändå finns de som dyrkar andra vid hans sida [och påstår]: ”Vi dyrkar dem bara för att de ska föra oss närmare Gud.” Gud ska förvisso döma mellan dem i deras tvist. Han vägleder inte den inbitne lögnaren och den som envist förkastar tron.

Om Gud önskade sig ett barn hade han kunnat välja vem han vill från sin skapelse. Upphöjd är han! Han är Gud, den Ende, den Allhärskande.

Han skapade himlarna och jorden för ett bestämt syfte. Han låter natten svepa in över dagen, och dagen svepa in över natten. Han har underordnat solen och månen; var och en löper till en fastställd tidpunkt. Han är sannerligen den Allsmäktige, den oändligt Förlåtande.

Han skapade er från en enda varelse och från denna skapade han dess maka. Och han skapade boskapen åt er: åtta djurtyper i par. Och han formar er i era mödrars livmödrar; stadie efter stadie, i tre skikt av mörker. Sådan är Gud, er Herre – till honom hör herraväldet. Ingen är värd dyrkan utom han. Hur kan ni då vända er bort?

Om ni förnekar tron är Gud ändå inte i behov av er. Han accepterar inte otro från sina tjänare, men om ni visar tacksamhet godtar han den från er. Ingen syndare ska bära någon annans syndabörda. Till slut ska ni återvända till er Herre och då ska han underrätta er om vad ni brukade göra. Han vet vad som döljs i människans inre.

När människan möts av motgångar, ber hon innerligt till sin Herre. Men när han sedan skänker henne sin nåd, glömmer hon den hon bad till och sätter upp gudar vid Guds sida för att leda andra bort från hans väg. Säg: ”Njut en kort stund av din otro – du kommer att höra till eldens folk!”

Kan den [otrogne likställas med den] som ödmjukt tillbringar nätterna i bön – än fallande på sitt ansikte, än stående – i bävan för det kommande livet och i hopp om sin Herres nåd? Säg: ”Är de som har kunskap likvärdiga med de som saknar den?” Endast de som använder sitt förstånd tar lärdom.

Säg: ”Mina troende tjänare, frukta er Herre! De som gör gott i detta liv ska få gott tillbaka, och Guds jord är vidsträckt. Endast de sant tålmodiga ska belönas utan gräns.”

Säg: ”Jag har befallts att tillbe Gud, med dyrkan riktad endast till honom.

och att vara den första [av er] som underkastar sig hans vilja.”

Säg: ”Om jag trotsade min Herre skulle jag bäva inför straffet på en synnerligen svår dag.”

Säg: ”Endast Gud tillber jag, med all min dyrkan riktad till honom,

och ni är fria att dyrka vad ni vill vid hans sida!”Säg: ”De sanna förlorarna är de som har förlorat sig själva och sina familjer på uppståndelsens dag.” Det är den klara förlusten!

Över dem finns lager av eld, liksom under dem. På detta sätt ingjuter Gud bävan i sina tjänare. Mina tjänare! Frukta mig!

Men de som tar avstånd från dyrkan av falska gudar och vänder sig helt till Gud, ja, för dem väntar ett glädjande besked. Ge mina tjänare detta glada budskap!

De som lyssnar uppmärksamt och följer det bästa av det [de hört] är de som Gud har väglett – ja, de är de verkligt förståndiga.

Men den som redan är dömd till straff, hur ska du kunna rädda en sådan från elden?

För de som fruktar sin Herre väntar boningar i flera våningar, nedanför vilka floder rinner. Detta är Guds löfte, och han bryter aldrig sina löften.

Ser du inte hur Gud låter regn falla från skyn, som sedan leds ned till källor i jorden, och hur han låter växter spira i alla möjliga färger? Därefter vissnar de och gulnar för att slutligen vittra sönder till stoft. I detta finns en påminnelse till de som använder sitt förstånd.

Är den vars hjärta Gud har gjort mottagligt för islam, så att han vandrar i sin Herres ljus [som den vars hjärta förblivit slutet]? Olyckliga är de vars hjärtan förblir hårda och okänsliga inför Guds påminnelse! Dessa har sjunkit i djup villfarelse.

Gud har uppenbarat det allra vackraste tal: en samstämmig skrift med återkommande teman. De som bävar inför sin Herre känner huden skälva av dess ord, varefter hud och hjärtan finner ro vid åminnelsen av Gud. Detta är Guds vägledning, med vilken han visar rätt väg åt vem han vill. Men den som Gud låter gå vilse har ingen som leder honom rätt.

Kan den som med sitt eget ansikte försöker skydda sig mot det svåra straffet på uppståndelsens dag [likställas med den som är trygg]? Och det ska sägas till de orättfärdiga: ”Känn nu på följderna av era handlingar!”

Även de tidigare folken förnekade tron, och straffet drabbade dem när de minst anade det.

Gud lät dem förnedras redan här på jorden, men i det kommande livet väntar dem ett mycket hårdare straff – om de bara visste!

Vi har sannerligen framfört alla möjliga liknelser till människorna i denna Koran, i syfte att de ska ägna dem eftertanke.

En Koran på arabiska, helt fri från fel, för att de ska bli gudfruktiga.

Gud ger er en liknelse om [två män]: den ene av dem tjänar flera herrar som ständigt är i tvist med varandra medan den andre tjänar bara en. Går det att likställa dem? All lovprisning tillhör Gud! Men de flesta vet inte.

Du ska dö och de ska dö.

Sedan är det inför er Herre ni ska tvista på uppståndelsens dag.

Vem gör sig skyldig till större orätt än den som ljuger om Gud och avvisar sanningen när den når honom? Är inte helvetet just rätt plats för de otrogna?

Men de som för fram sanningen och står fast vid den är de sant gudfruktiga.

Allt de längtar efter ska de finna hos sin Herre. Sådan är belöningen för de som gör gott.

Gud kommer att stryka bort deras värsta handlingar och belöna dem efter deras allra bästa gärningar.

Är inte Gud fullt tillräcklig för sin tjänare? Ändå försöker de hota dig med de [falska gudar som de tillber] vid hans sida! Den som Gud låter gå vilse har ingen som kan leda honom rätt.

Och den som Gud vägleder kan ingen vilseleda. Är inte Gud allsmäktig och fullkomlig i sin vedergällning?

Om du frågar dem vem som skapade himlarna och jorden kommer de att svara: ”Det är Gud!” Säg: ”Vad säger ni då om dem ni anropar vid hans sida; om Gud vill mig något ont, kan dessa då skydda mig? Och om han vill visa mig nåd, kan de då hindra det?” Säg: ”Gud är fullt tillräcklig för mig! De som vill sätta sin tillit till någon, låt dem göra det till honom endast.”

Säg: ”Mitt folk! Fortsätt ni på er väg, så fortsätter jag på min. Snart ska ni få veta

vem som ska drabbas av ett förnedrande straff och över vem det ändlösa straffet ska falla.”

Vi har uppenbarat denna skrift till dig med sanningen, [som en vägledning] för människorna. Den som följer vägledningen gör det för sitt eget bästa, och den som går vilse skadar endast sig själv. Du är inte satt att vaka över dem.

När döden inträder hämtar Gud människans själ, och själarna hos de som ännu inte dött hämtar han medan de sover. Sedan behåller han de själar som han har bestämt ska dö och låter de övriga återvända, fram till en fastställd tidpunkt. Här finns förvisso tecken för alla som tänker efter.

Ändå sätter de [gudar som] medlare vid Guds sida! Säg: ”Äger dessa någon som helst makt, eller har de alls något förstånd?”

Säg: ”Gud beslutar över all medling; till honom hör himlarna och jordens herravälde och det är till honom ni alla kommer att föras tillbaka.”

Var gång Gud nämns som den ende [värd dyrkan] vänder hjärtat sig bort i avsky hos de som inte tror på det kommande livet. Men när avgudarna kommer på tal lyser de upp av glädje.

Säg: ”Gud! Skapare av himlarna och jorden; du som känner väl till det som är fördolt och det som är synligt – du är den som ska döma mellan dina tjänare i allt de tvistar om.”

Om de orättfärdiga ägde allt på jorden och lika mycket därtill skulle de försöka köpa sig fria från det fasansfulla straffet på uppståndelsens dag. Men Gud ska visa dem något de aldrig kunnat föreställa sig.

Då ska det onda de gjort bli uppenbart för dem, och just det [straff] de gjort sig lustiga över ska komma att omsluta dem helt och hållet.

När människan möter svårigheter vädjar hon till oss men när vi sedan skänker henne vår nåd säger hon: ”Detta fick jag tack vare min förmåga!” Nej, det är en prövning men de flesta av dem inser det inte.

De som levde före dem sa samma sak, men det de hade förvärvat hjälpte dem inte det minsta.

I stället fick de bära följderna av sina synder. Och på samma sätt ska dessa orättfärdiga bära följderna av sina synder, och de kan inte komma undan.

Vet de inte att Gud ger riklig försörjning till vem han vill och begränsar den för andra? Detta är sannerligen en djup lärdom för människor som tror.

Säg [att Gud klargör]: ”Mina tjänare, ni som har gjort stor orätt mot er själva, ge inte upp hoppet om Guds nåd! Gud förlåter alla synder. Han är den ständigt Förlåtande, den Barmhärtige.”

Vänd åter till er Herre och underkasta er honom innan straffet drabbar er och ni står utan hjälp.

Och följ [Koranen som är] det ädlaste [budskap] er Herre sänt till er, innan ett straff slår till, hastigt och utan att ni anar det.

Detta så att ingen ska säga: ”Hur bittert jag ångrar att jag var försumlig vad gäller Gud och att jag hånade [de som trodde].”

Och för att ingen ska säga: ”Om Gud hade väglett mig, skulle jag ha kunnat vara en av de som fruktar honom!”

Och inte heller, när han ser straffet, säga: ”Om jag ändå kunde få börja om, ja, då skulle jag ha gjort gott!”

[På sådana ord blir svaret:] ”Nej! Mina tecken kom till dig men du avvisade dem, och i ditt högmod vägrade du tro!”

På uppståndelsens dag ska du se de som ljög om Gud stå med förmörkade ansikten. Är inte helvetet den plats där de högmodiga hör hemma?

Men de som fruktar Gud ska han föra till trygghet och seger. Inget ont ska drabba dem och de ska inte känna någon sorg.

Gud är alltings Skapare och han har allt under full kontroll.

Han äger nycklarna till himlarnas och jordens [skatter]. De som vägrar tro på Guds budskap är de verkliga förlorarna.

Säg: ”Befaller ni mig att dyrka andra än Gud, ni okunniga?”

Det har redan uppenbarats för dig och dem före dig att om du dyrkar någon annan vid hans sida ska dina gärningar gå om intet, och du ska förlora allt.

Nej, det är Gud du ska dyrka och till honom du ska rikta din tacksamhet!

De vördar inte Gud så som han bör vördas! På uppståndelsens dag ska jorden vara i hans grepp och himlarna vara hopvikta i hans högra hand. Högt upphöjd är han, över vad de sätter vid hans sida!

När det blåses i hornet ska alla i himlarna och på jorden falla livlösa, förutom de som Gud vill skona. När hornet blåses en andra gång reser de sig och ser sig omkring.

Jorden ska lysas upp av sin Herres ljus, och boken [där människors handlingar finns nedskrivna] ska läggas fram. Profeterna och vittnena ska kallas fram, och det ska dömas rättvist mellan dem. Ja, ingen ska lida minsta orätt.

Varje själ ska då få den fulla lönen för sina handlingar, och han har full kännedom om vad de uträttat.

Och de otrogna ska drivas fram i skaror mot helvetet. När de når fram öppnas portarna och dess väktare säger till dem: ”Kom inte sändebud från era egna led som läste er Herres verser för er och varnade er för mötet på denna dag?” De svarar: ”Jo, men straffdomen över de otrogna ska nu bli verklighet.”

Och det sägs till dem: ”Gå in genom helvetets portar och bli kvar där i all evighet.” Vilken fasansfull boning för de högmodiga!

De som fruktat sin Herre ska föras fram i skaror mot paradiset. När de når fram och portarna öppnas säger dess väktare till dem: ”Frid vare över er! Ni levde i godhet så träd in och stanna för evigt.”

De ska utropa: ”All lovprisning tillkommer Gud som uppfyllde sitt löfte till oss och lät oss träda in på denna plats. Vi kan nu slå oss ned i paradiset var vi än vill. Vilken fantastisk belöning för de som strävat!”

Och du ska se änglarna omge tronen, upphöjande sin Herre och prisande hans lov. När rättvisa domar fällts ska orden ljuda: ”All lovprisning tillkommer Gud, världarnas Herre!”

Hā Mīm.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Uppenbarelsen av skriften är från Gud, den Allsmäktige, den Allvetande.

Han är den som förlåter synden och tar emot ångern; vars straff är svårt men vars ynnest är utan gräns. Ingen är värd dyrkan utom han och till honom ska alla återvända.

Endast otrogna tvistar om Guds tecken. Låt inte deras välgång på jorden lura dig.

Före dem vägrade Noas folk att tro, och efter dem följde andra sammansvurna grupper samma väg. Varje folk försökte döda sitt sändebud, och argumentera med falska påståenden för att kväva sanningen. Men jag straffade dem, och hur [strängt] var inte mitt straff!

Så blev straffdomen över de otrogna verklighet: de ska befolka elden.

De som bär tronen och de som omger den upphöjer sin Herre och prisar hans lov och tror på honom och ber om förlåtelse för de troende: ”Herre! Du omfattar allt med din nåd och kunskap; förlåt därför de som visar ånger och följer din väg och skona dem från den brinnande eldens plågor.

Herre! Låt dem träda in i Edens trädgårdar, så som du lovat dem, tillsammans med de rättfärdiga av deras fäder, makar och ättlingar. Du är förvisso den Allsmäktige, den Vise.

Och skydda dem från allt ont! Den du skyddar från det onda på den dagen har fått din nåd; detta är den väldiga segern.”

Till de otrogna ska det ropas: ”Guds förakt för er är större än det förakt ni nu känner för er själva, för det att ni förkastade tron när ni kallades till den!”

De ska säga: ”Herre! Två gånger har du låtit oss vara livlösa och två gånger har du skänkt oss liv. Nu bekänner vi våra fel – finns det någon väg ut?”

[Svaret blir:] ”Så här blir det eftersom ni valde att förneka tron varje gång Gud ensam tillbads, medan ni valde att tro på de som sattes vid hans sida! Beslutet vilar hos Gud, den Höge, den Store.”

Han är den som visar er sina tecken och låter [regnet] falla från skyn för er försörjning. Men det är endast de som vänder tillbaka till honom som tar lärdom av det.

Tillbe därför Gud, med dyrkan riktad endast till honom, även om de otrogna avskyr det.

Upphöjd över alla ranger – tronens ägare – som på sin befallning sänder ner uppenbarelsen till den han vill av sina tjänare, för att varna dem inför den dag då alla ska samlas.

Den dagen träder de alla fram, och ingenting de gjort undgår Gud. [Han frågar dem:] ”Till vem hör herraväldet denna dag?” [Och svarar själv:] ”Det tillhör Gud, den Ende, den Allhärskande.”

Denna dag får varje människa den lön hon förtjänar, och ingen orättvisa sker i dag. Gud är snar att kalla till räkenskap.

Varna dem för den hastigt annalkande dag då deras hjärtan stiger upp i halsen och [deras skräck] kväver dem. De orättfärdiga ska då varken ha någon förtrogen vän eller någon vars förbön hörsammas.

Han känner till vad människan tittar på i hemlighet och vad som döljer sig i hjärtat.

Guds dom är rättvis, medan de som [avgudadyrkarna] åkallar vid hans sida inte förmår att döma. Gud hör allt, ser allt.

Har de inte färdats på jorden och sett hur det slutade för de som levde förr? De var starkare än dem och lämnade större avtryck på jorden. Gud straffade dem för deras synder och de hade ingen som kunde skydda dem mot honom.

Detta hände för att deras sändebud kom till dem med klara bevis och de vägrade tro. Då lät Gud straffa dem; han är stark och hans straff är mycket svårt.

Vi sände Mose med våra tecken och ett klart belägg [för hans profetskap],

till Farao, Hāmān och Qārūn, men de sa: ”Han är bara en lögnaktig magiker!”

Och när han kom till dem med sanningen från oss sa de: ”Döda sönerna till hans troende följeslagare och låt deras döttrar leva!” Men de otrognas planer är dömda att misslyckas.

Farao sa: ”Låt mig döda Mose – han kan väl anropa sin Herre. Jag befarar att han ska få er att byta religion eller störa ordningen i landet.”

Mose sa: ”Jag söker skydd hos min och er Herre mot varje högmodig människa som inte tror på räkenskapens dag.”

Då sa en troende man ur Faraos släkt, som dolde sin tro: ”Ska ni döda en man enbart för att han säger: ’Min Herre är Gud’, när han har kommit till er med klara tecken från er Herre? Om han ljuger skadar det honom men om han talar sanning kommer något av det han varnar er för att drabba er. Gud vägleder inte någon som överträder alla gränser och ljuger [om honom].

Mitt folk! I denna stund är det ni som har makten och ni härskar över landet, men vem ska rädda oss från Guds straff om det drabbar oss?” Farao svarade: ”Min åsikt är den enda som gäller och jag leder er enbart på rätt väg.”

Den troende mannen fortsatte: ”Mitt folk! Jag fasar för att ni ska möta samma öde som de som tidigare slutit sig samman [mot profeter];

det som drabbade Noas folk och [stammarna]ʿĀd och Thamūd, liksom de som kom efter dem. Gud vill aldrig göra sina tjänare orätt.

Mitt folk! Jag fruktar för er den dag då [människor] ropar på varandra [efter hjälp] –

en dag då ni vänder er för att fly, utan någon som kan skydda er från Gud. Den som Gud låter gå vilse har ingen som leder honom rätt.”

Tidigare kom Josef till er med klara bevis, men ni fortsatte att tvivla på det han förmedlade fram till hans död, och då sa ni: ”Gud kommer aldrig att skicka något sändebud efter honom!” Så vilseleder Gud de som överträder alla gränser och ständigt tvivlar.

Dessa är de som utan grund tvistar om Guds budskap, vilket väcker djup avsky hos Gud och de troende. Så förseglar Gud varje högmodig översittares hjärta.

Farao sa: ”Hāmān, bygg ett högt torn åt mig, så att jag kan nå passagerna;

de passager som leder till himlarna, så att jag kan få en skymt av Moses Gud – fastän jag tror att han ljuger.” Så framstod Faraos onda gärningar som rimliga för honom och han avleddes från den sanna vägen. Faraos planer gick dock i spillror.

Han med tro sa: ”Mitt folk! Följ mig så ska jag leda er till rätt väg.

Mitt folk! Livet här är bara en kortvarig glädje medan det kommande livets hemvist varar för evigt.

Den som begår en ond gärning ska få ett motsvarande straff, men de troende som gör rättfärdiga handlingar – män som kvinnor – ska träda in i paradiset där de får obegränsad försörjning.

Mitt folk! Är det inte besynnerligt att medan jag kallar er till räddning, kallar ni mig till elden?

Ni försöker få mig att förneka Gud och dyrka sådant vid hans sida som jag inte känner till, medan jag i stället kallar er till den Allsmäktige, den oändligt Förlåtande.

Det råder ingen tvekan om att det ni kallar mig till inte har något värde, varken i detta eller kommande liv. Vi ska alla återvända till Gud, och de som ständigt överträder gränserna ska höra till eldens folk.

Snart ska ni minnas mina ord till er, och jag överlämnar min sak till Gud; han har fullständig insikt om sina tjänares [angelägenheter].”

Och så skyddade Gud honom från deras onda planer och ett fasansfullt straff slog ned över Faraos folk.

Morgon och kväll exponeras de för elden [i sina gravar] och när den yttersta stunden inträffar [ska det förkunnas]: ”För in Faraos folk i det strängaste straffet!”

När de grälar i elden ska de underkuvade säga till de högmodiga [ledarna]: ”Vi följde er, så ni kan väl avlasta oss från en del av eldens [plågor]?”

De högmodiga svarar: ”Vi är alla i samma situation; Gud har redan fällt sin dom över sina tjänare.”

De i elden ska ropa till helvetets väktare: ”Be er Herre att lindra vårt straff, om så endast för en dag!”

Men då får de frågan: ”Kom inte era sändebud till er med klara bevis?” Och de svarar: ”Jo!” Då förkunnas det: ”Men be då på egen hand!” De otrognas bön är dock helt förgäves.

Vi stöder våra sändebud och de troende både i detta liv och på den dag då vittnena träder fram.

Den dagen ska de orättfärdigas ursäkter inte tjäna dem något till. De är fördömda och en fruktansvärd plats väntar dem.

Vi skänkte Mose vägledning och lät skriften gå i arv bland israeliterna.

Den var en källa till vägledning och en påminnelse för dem med förstånd.

Ha tålamod! Guds löfte är verkligen sant. Be om förlåtelse för dina synder och upphöj din Herre och prisa hans lov både kväll och morgon.

De som utan grund tvistar om Guds budskap drivs enbart av ett inre högmod, och de ska aldrig nå sitt mål. Sök skydd hos Gud; han hör allt, ser allt.

Att skapa himmel och jord är långt mer storslaget än att skapa människan, men de flesta människor vet inte detta.

Den blinde och den seende är inte lika, och inte heller är den som tror och handlar rättfärdigt lik den ondskefulle. Så lite ni låter er förmanas!

Den yttersta stundens ankomst är oundviklig men de flesta människor vägrar att tro.

Er Herre säger: ”Be till mig, så ska jag svara er. De som av högmodighet avvisar min dyrkan ska förödmjukade träda in i helvetet.”

Gud är den som gav er natten för att ni ska finna ro i den, och dagen klar och ljus. Gud visar sannerligen stor godhet mot människorna men de flesta människor är inte tacksamma.

Detta är Gud, er Herre, Skaparen av allt – ingen är värd dyrkan utom han! Så hur kan ni vända er bort?

På detta sätt har de som förkastat Guds budskap också vänt sig bort.

Gud är den som gjorde jorden till en boplats för er och himlen till ett valv. Och han frambringade er i den allra skönaste form och försörjde er med goda ting. Detta är Gud, er Herre – upphöjd är Gud, världarnas Herre, från vilken all välsignelse kommer!

Han är den Levande – ingen är värd dyrkan utom han. Åkalla därför honom, med dyrkan riktad endast till honom. All lovprisning tillkommer Gud, världarnas Herre!

Säg: ”Jag har förbjudits att dyrka de som ni åkallar vid Guds sida, då de klara bevisen från min Herre har nått mig. Och jag har beordrats att underkasta mig världarnas Herre.”

Det är han som skapade er [fader Adam] av jord. Sedan [bringades ni till existens] från en droppe säd, som blev till en blodklump. Så småningom låter han er födas som spädbarn och växa tills ni når er fulla styrka, för att till sist åldras – även om det bland er finns de som får dö tidigare. Ni ska alla nå er utsatta tidpunkt och dessa [utvecklingsfaser] borde få er att inse [hans skaparkraft och ensamrätt till dyrkan].

Det är han som ger liv och som tar liv. När han har beslutat att något ska vara säger han endast: ”Var!” – och det är.

Har du inte sett de som tvistar om Guds budskap? Så förledda de är!

Det är dessa som förnekar skriften och det vi gav våra sändebud, men de kommer snart att få veta!

Då ska bojor läggas runt deras halsar och de ska släpas bort i kedjor,

och in i en skållande vätska, för att sedan brännas i elden.

Och de ska tillfrågas: ”Var är nu de ni en gång dyrkade,

vid Guds sida?” De ska svara: ”De har övergett oss! Nej, vi tillbad i själva verket ingenting.” Så låter Gud de otrogna gå vilse.

[Och det sägs till dem:] ”Detta är följden av att ni fröjdade er åt osanning och uppträdde arrogant på jorden!

Träd in genom helvetets portar, där ni ska förbli.” Vilken usel plats för de högmodiga!

Ha tålamod! Guds löfte är verkligen sant. Vare sig vi låter dig bevittna något av det vi hotat dem med eller låter dig dö innan dess ska de likväl återvända till oss.

Vi har sänt sändebud före dig; vissa har vi berättat om för dig, andra har vi inte nämnt. Och inget av dessa sändebud har kunnat frambringa tecken förutom med Guds vilja. När Guds befallning verkställs ska det dömas rättvist och falskhetens anhängare ska då gå under.

Det är Gud som har skapat boskapen åt er; vissa använder ni som riddjur, andra ger er föda.

Ni har även andra förmåner av dem, och för att ni med deras hjälp ska kunna nå de [fjärran] mål som era sinnen är inställda på. På dem, såväl som på skeppen, blir ni burna.

Han visar er sina tecken, så vilka av Guds tecken vill ni då avvisa?

Har de då inte färdats på jorden och sett hur det slutade för de som levde förr? De var fler än de själva och väldigare i styrka, och de lämnade större avtryck på jorden. Men inget av det de åstadkommit var dem till någon nytta.

När deras sändebud kom till dem med klara bevis klamrade de sig fast vid den kunskap de redan hade [som stred mot sändebudens budskap], och just det [straff] de gjort sig lustiga över kom att omsluta dem helt och hållet.

När de såg vårt straff utbrast de: ”Vi tror nu på Gud – endast honom, och vi förkastar allt vi brukade dyrka vid hans sida!”

Men deras tro var dem till ingen nytta när de väl sett vårt straff – sådant har Guds förfarande alltid varit med hans tjänare – och där och då gick de otrogna under.

Hā Mīm.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Detta är en uppenbarelse från den Nåderike, den Barmhärtige,

en skrift vars verser är utförligt klargjorda; en Koran på arabiska för människor som vet.

Den är en förkunnare av glädjebud och varningar, men de flesta av dem vänder sig bort och vägrar att lyssna.

De säger: ”Våra hjärtan är låsta för det du kallar oss till och våra öron är blockerade, och en skiljevägg står mellan oss och dig. Handla du på ditt sätt – vi gör detsamma.”

Säg: ”Jag är bara en människa som ni men det har uppenbarats för mig att er Gud är en enda Gud. Följ därför den väg som leder till honom och sök hans förlåtelse. Avgudadyrkarna ska möta ett hårt straff!”

De betalar inte den obligatoriska allmosan och förkastar tron på det kommande livet.

Men för de som tror och handlar rättfärdigt väntar en belöning utan ände.

Säg: ”Hur kan ni avfärda tron på honom som skapade jorden på två dagar, och sätta upp likar jämte honom? Han är världarnas Herre!

Han placerade fast förankrade berg på dess yta, välsignade den och fastställde försörjningen på fyra dagar – en klar ordning för de som söker svar.”

Sedan riktade han sig till himlen – som då var liksom rök – och sa till den och till jorden: ”Underkasta er, villigt eller motvilligt!” De svarade: ”Vi gör det villigt.”

Under två dagar formade han dem till sju himlar och tilldelade varje himmel dess uppgift. Och den lägsta himlen har vi smyckat med lysande stjärnor som ett skydd [mot intrång]. Sådant är den Allmäktiges, den Allvetandes verk.

Men om de vänder sig bort ska du säga: ”Jag varnar er för ett straff som utplånar er, likt det som drabbade [stammarna] ‘Ād och Thamūd!”

När sändebud kom till dem, det ena efter det andra, [med kallet:] ”Dyrka ingen annan än Gud”, svarade de: ”Om vår Herre verkligen hade velat [skicka sändebud] hade han förvisso sänt änglar. Därför vägrar vi tro på det ni [påstår er ha] sänts med!”

Vad gäller ‘Ād, så uppträdde de högmodigt på jorden utan rätt och sa: ”Vem kan vara mäktigare än vi?” Inser de inte att Gud, som skapade dem, är vida mäktigare? Ändå avfärdade de våra tecken.

Då lät vi en iskall stormvind svepa över dem under flera olycksbringande dagar, för att vi skulle låta dem känna förödmjukelsens plåga i detta liv. Men straffet i det kommande livet är ännu mer förödmjukande och ingen kommer att hjälpa dem.

Och vad beträffar Thamūd, så visade vi dem den rätta vägen, men de föredrog villfarelse framför vägledning. Och så slog det förödmjukande straffets blixt ned över dem, som lön för deras handlingar.

Men vi räddade de som trodde och var gudfruktiga.

En dag ska Guds fiender samlas och drivas i skaror mot elden.

När de når fram ska deras hörsel, ögon och hud vittna mot dem om vad de brukade göra.

Och de ska fråga sin hud: ”Varför vittnar du mot oss?” [Huden] svarar då: ”Gud, som ger talförmåga åt alla ting, har också låtit oss tala. Det var han som skapade er från första början och det är till honom ni ska återföras.”

Ni försökte aldrig dölja era [onda handlingar] för att er hörsel, era ögon eller er hud inte skulle kunna vittna mot er. I stället förmodade ni att Gud inte kände till många av era gärningar.

Och just denna förmodan som ni hade om er Herre har lett till er undergång, och nu står ni som förlorare.

Om de försöker uthärda förblir elden ändå deras tillhåll, och om de ber om en chans till gottgörelse kommer det att nekas dem.

Vi tilldelade dem [ondskefulla] följeslagare som förskönade för dem [det onda] som de har begått och vad som väntar dem [i det kommande livet]. Och så föll straffdomen över dem, liksom över förgångna släkten av jinner och människor. De var alla dömda till förlust.

Och de otrogna säger: ”Lyssna inte på den här Koranen, utan överrösta den med [störande] prat så att ni kan få överhanden!”

Vi ska förvisso låta de otrogna genomlida ett svårt straff och vedergälla dem efter deras allra värsta handlingar.

Sådant blir straffet för Guds fiender: elden! Där har de sin eviga hemvist – ett straff för att de ständigt avvisade våra budskap.

Och de otrogna ska utbrista: "Herre! Visa oss dessa två från jinnernas och människornas släkte som vilseledde oss. Vi ska trampa på dem så att de må hamna allra längst ned!"

Och till de som bekänner: ”Gud är vår Herre”, och sedan står fasta vid det ska änglarna stiga ned [vid dödsögonblicket, med orden]: ”Var inte rädda och känn ingen sorg, utan ta emot det glada budskapet om paradiset som ni blivit lovade!

Vi fanns vid er sida i detta liv och ska fortsätta vara det i det kommande. Där ska ni få allt era själar längtar efter och allt ni ber om,

som en hedersgåva från en [Herre] som ständigt förlåter och som ständigt visar barmhärtighet.”

Vems tal är bättre än hans som kallar till Gud, handlar rättfärdigt och förkunnar: ”Jag är muslim”?

En god handling kan aldrig jämställas med en ond. Bemöt ont med gott för då kan den människa mellan vilken och dig fiendskap rådde bli som en nära, innerlig vän!

Men denna [höga moraliska hållning] uppnås endast av de tålmodiga, ja, den uppnås endast av de som har skänkts en stor andel [av godhet och dygd].

Och om en [ondskefull] ingivelse från Satan skulle fresta dig, ta då din tillflykt till Gud; han är förvisso den som hör allt, som vet allt.

Till hans tecken hör natten och dagen, solen och månen. Fall inte ner i tillbedjan inför solen eller månen, utan fall ned inför Gud som har skapat dem, om det verkligen är honom ni dyrkar.

Men om de visar sig högmodiga [och vägrar], så finns det hos din Herre sådana [änglar] som upphöjer honom natt och dag utan att tröttna.

Och till hans tecken hör att du ser jorden ligga stilla och ofruktsam, men så snart vi låter regnet falla över den vaknar den till liv och grönskar. Han som ger den liv ska också väcka de döda – han har förvisso makt över allt.

De som förvanskar [betydelsen av] våra verser undgår inte vår uppsikt. Vem är väl bättre [ställd]: den som störtas i elden eller den som möter uppståndelsens dag i trygghet? Gör vad ni behagar; han har full insyn i allt ni gör.

De som avvisar påminnelsen när den når dem [har beseglat sin egen undergång] – den är i sanning en mäktig och oantastlig skrift.

Ingen osanning kan nästla sig in i den. Det är en uppenbarelse från en som är oändligt vis, alltigenom lovprisad.

Det som sägs till dig är inget annat än vad som sades till sändebuden före dig. Din Herre är sannerligen generös med sin förlåtelse, men han kan även utdela smärtsamma straff.

Hade vi uppenbarat denna Koran på ett språk annat än arabiska skulle de ha invänt: ”Varför har dess verser inte gjorts tydliga [på vårt språk]? En icke-arabisk [skrift med ett sändebud] som är arab!” Säg: ”För de troende är den vägledning och bot, men vad gäller de som inte tror så är deras öron förslutna och de kan inte ta den till sig. De är [som någon som] anropas från en avlägsen plats.”

Vi skänkte Mose skriften men det tvistades om den. Hade inte din Herre redan beslutat [att skjuta upp domen] skulle deras sak ha avgjorts mellan dem. Och sannerligen är de [som nu förnekar din uppenbarelse] försjunkna i ett djupt, plågsamt tvivel om den.

Den som handlar rättfärdigt gör det för sitt eget bästa, och den som handlar illa skadar sig själv. Din Herre är aldrig orättvis mot sina tjänare.

Endast han vet när den yttersta stunden ska infalla. Ingen frukt bryter fram ur sitt hölje och ingen kvinna blir havande eller föder utan hans vetskap. Den dag då han ropar på dem: ”Var är nu de gudomar [ni hävdade fanns] vid min sida?”, svarar de: ”Vi erkänner inför dig att ingen av oss kan vittna [om deras existens].”

De som de en gång tillbad försvinner då spårlöst och de kommer att inse att de inte har någonstans att fly.

Människan tröttnar aldrig på att be om välgång, men när motgångar slår till sjunker hon ner i hopplöshet och misströstan.

Och skulle vi visa henne vår nåd, efter de svårigheter hon gått igenom, säger hon: ”Detta är min egen förtjänst och jag tror inte att det kommer att bli någon yttersta stund, men om jag nu ändå skulle återföras till min Herre väntar mig säkerligen det allra bästa hos honom.” Vi ska helt visst kungöra för de otrogna vad de har gjort och låta dem erfara ett skoningslöst straff.

När vi visar människan vår ynnest vänder hon sig bort och drar sig undan i högmod, men när olyckan drabbar henne vänder hon sig till oss med långa och ihärdiga böner.

Säg: ”Tänk om nu denna [Koran] verkligen är från Gud, och ni sedan vägrar att tro på den! Vem är då mer vilse än den som fastnat i en extrem och bitter fiendskap [mot sanningen]?”

Vi ska låta dem se våra tecken i världen omkring dem och i dem själva, tills det står klart för dem att detta verkligen är sanningen. Är det då inte nog att din Herre bevittnar allt som sker?

Ja, sannerligen är de i djupaste tvivel rörande mötet med sin Herre. Han omsluter förvisso allting [i sitt allvetande].

Hā Mīm.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Ayn Sīn Qāf.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Gud, den Allsmäktige, den Vise, uppenbarar nu till dig så som han gjort till de som kom före dig.

Honom tillhör allt i himlarna och på jorden; han är den Höge, den Väldige.

Himlarna är nära att rämna från sin höjd [inför hans storhet] och änglarna upphöjer sin Herre och prisar hans lov och de ber om förlåtelse för dem på jorden. Ja, Gud är sannerligen den ständigt Förlåtande, den Barmhärtige.

Gud vakar förvisso över de som dyrkar andra vid hans sida, och du är inte ansvarig för dem.

Så [som vi uppenbarade skrifter för tidigare profeter] har vi nu uppenbarat Koranen för dig, på arabiska, för att du ska varna den centrala staden och alla som bor runt omkring den, ja, varna för den dag då alla ska samlas – om den dagen råder inget tvivel. Då ska en grupp föras till paradiset och en annan till eldens flammor.

Om Gud hade velat skulle han ha gjort dem alla till ett enda samfund, men han innesluter vem han vill i sin nåd. Och de orättfärdiga har ingen som kan skydda dem eller hjälpa dem.

Ändå söker de beskydd hos andra än honom! Gud är den ende sanne Beskyddaren. Han väcker de döda till liv och han har makt över allt.

[Säg till dem:] ”Vad ni än tvistar om ligger domen till slut hos Gud. Detta är Gud, min Herre – på honom förlitar jag mig, och till honom vänder jag mig i ånger.”

Han är himlarnas och jordens Skapare. Han har gett er makar av ert eget slag och även gjort boskapen till par, för att ni ska föröka er. Ingenting är honom likt; han hör allt, ser allt.

Hos honom finns nycklarna till himlarnas och jordens [skatter]. Han ger riklig försörjning till vem han vill och begränsar den för andra. Han har full vetskap om allt.

Han har för er föreskrivit av tron detsamma som han påbjöd Noa – och det som vi har uppenbarat för dig – samt det vi anbefallde Abraham, Mose och Jesus: att ni ska hålla fast vid tron och inte splittras i den. Svårt är det för avgudadyrkarna, detta som du kallar dem till, men Gud väljer ut den han vill, och leder till sig var och en som vänder sig till honom i ånger.

[Skriftens folk] blev först oense efter att de tagit emot kunskapen och drivna av ömsesidig avund. Och hade det inte varit för din Herres tidigare beslut [att skjuta upp domen] till en utsatt frist skulle de redan ha gått under. De som kom efter dem och anförtroddes skriften plågas fortfarande av tvivel om denna [Koran].

Kalla därför [till denna enhetliga väg] och stå orubbligt fast så som du har befallts, och ge inte efter för deras önskningar. Säg: ”Jag tror på alla skrifter som Gud har uppenbarat och jag har fått i uppdrag att skipa rättvisa bland er. Gud är vår Herre och er Herre. Vi är ansvariga för våra handlingar och ni för era. Ingen ytterligare ordstrid behövs – Gud ska samla oss alla, och till honom ska vi alla återvända.”

De som fortsätter med sina invändningar mot Gud [och hans budskap], efter att kallet till honom redan fått gehör, har inga giltiga argument inför sin Herre. Hans vrede ska drabba dem och de ska lida ett strängt straff.

Det är Gud som har sänt ned skriften med sanningen och [rättvisans] måttstock. Och vad ska få dig att inse att den yttersta stunden är nära?

De som förnekar den begär [hånfullt] att den ska påskyndas, men de som tror är fyllda av bävan inför den och de vet med säkerhet att den är sann. Ja, de som tvistar om den yttersta stunden irrar sannerligen i djup villfarelse.

Gud visar omsorg om sina tjänare, ja, han skänker försörjning till vem han vill. Han är den Starke, den Allsmäktige.

För den som strävar efter det kommande livets skörd ska vi öka avkastningen. Och till den som enbart strävar efter jordelivets skörd ger vi en viss del därav. I det kommande livet väntar honom dock ingen som helst andel.

Eller har de avgudar som har påbjudit dem sådant i religionen som Gud aldrig har tillåtit? Om inte ett avgörande beslut redan hade fattats [om uppskov fram till domedagen] skulle domen redan ha fallit över dem. Men de orättfärdiga väntar ett plågsamt straff.

Du kommer att se hur de orättfärdiga grips av skräck inför följderna av sina handlingar – och [straffet] ska verkligen slå ner på dem. Men de troende som handlar rättfärdigt ska få njuta av paradisets lustgårdar. Hos din Herre får de allt de önskar; detta är den stora välsignelsen!

Så lyder det glädjande budskapet som Gud ger sina tjänare som tror och handlar rättfärdigt. Säg: ”Jag begär ingen ersättning av er för detta, utan endast ett kärleksfullt bemötande för våra gemensamma släktbands skull.” Den som gör en god handling ska vi belöna med gott i en ännu större omfattning. Gud är ständigt förlåtande och högst uppskattande [för varje god gärning].

Och de säger: ”Han har diktat ihop en lögn om Gud”. Men om Gud ville skulle han ha kunnat försegla ditt hjärta. Gud utplånar det falska och befäster sanningen genom sina ord. Han vet vad som döljs i människans inre.

Han är den som tar emot sina tjänares ånger och som har överseende med deras försyndelser, och han har full vetskap om vad ni gör.

Och han bönhör de som tror och handlar rättfärdigt, och han skänker dem ännu mer av sin godhet. Men för de otrogna väntar ett strängt straff.

Om Gud hade låtit obegränsad försörjning flöda till sina tjänare skulle de sannerligen ha begått överträdelser på jorden. I stället ger han av den i bestämda mått, enligt sin vilja. Han är förvisso väl medveten om sina tjänare och har djup insikt i deras angelägenheter.

Och det är han som sänder regnet efter att de förlorat hoppet, och med det sprider han sin nåd. Han är den sanne Beskyddaren, den Lovprisade.

Till hans tecken hör skapelsen av himlarna och jorden och de varelser han har låtit spridas i dem – och han är fullt förmögen att samla dem alla när han vill.

Varje svårighet som drabbar er är till följd av era egna gärningar, och ändå har han överseende med mycket.

Ni kan inte undkomma [hans straff] på jorden och ni har ingen som kan ta hand om er eller hjälpa er förutom Gud.

Till hans tecken hör även skeppen som seglar över havet, höga som berg.

Om han vill, kan han låta vinden avta så att de ligger orörliga på [havets] yta. I detta finns verkligen klara tecken för de som ständigt visar tålamod och innerlig tacksamhet.

Han kan också låta dem förlisa till följd av de [synder som de ombord] har begått. Han har dock överseende med mycket.

Och de som tvistar om våra tecken ska då inse att de inte har någon räddning.

Allt ni har fått [av världsliga ting] är bara en flyktig njutning i detta jordeliv, medan det som finns hos Gud är bättre och mer varaktigt – för de som tror och uteslutande förlitar sig på sin Herre.

Det är de som håller sig borta från de grövsta synderna och från skamliga handlingar och som, när de grips av vrede, ändå väljer att förlåta.

Och de besvarar sin Herres kall och förrättar bönen; de fattar beslut i samråd med varandra och delar med sig av det vi har skänkt dem.

Och när orätt begås mot dem står de upp för sig själva.

Gengälden för en ond handling är en ond handling av samma slag, men den som förlåter och söker försoning ska få sin belöning av Gud. Han tycker inte om de som begår orätt.

Och mot de som står upp för sig själva efter att ha lidit orätt finns ingen grund till klander.

Klander vilar endast på de som begår orätt mot andra och som begår övergrepp [och sprider fördärv] på jorden, mot all rätt. Dessa ska få ett plågsamt straff.

Och att visa tålamod och förlåta andra hör sannerligen till sådant som kräver stor ståndaktighet.

För de som Gud har låtit gå vilse finns ingen, utöver honom, som kan vara dem till hjälp. Du kommer att se hur de orättfärdiga, när de ställs inför straffet, ropar: ”Finns det något sätt för oss att återvända?”

Och du ska se hur de förs fram inför den, förödmjukade och nedslagna, medan de kastar förstulna blickar [mot elden]. De troende ska säga: ”De verkliga förlorarna är de som på uppståndelsens dag har förlorat sig själva och sina familjer.” Ja, de orättfärdiga ska lida ett ändlöst straff.

De har ingen som kan skydda eller hjälpa dem förutom Gud. Den som Gud låter gå vilse har ingen som helst väg [som kan leda honom till sanningen].

Besvara er Herres kall innan den dag infaller som Gud har fastställt, och som ingen kan avvärja. Då har ni ingenstans att fly och ingen möjlighet att förneka [era handlingar].

Om de vänder sig bort är det ju inte ditt ansvar att vaka över dem. Ditt uppdrag är bara att förmedla budskapet. När vi skänker människan vår nåd jublar hon men när hon drabbas av motgångar – till följd av sina egna handlingar – ja, då visar hon sitt otacksamma väsen.

Gud äger herraväldet över himlarna och jorden och han skapar vad han vill. Han skänker enbart döttrar åt den han vill, och enbart söner åt den han vill.

Han kan också skänka både söner och döttrar, och han låter den han vill vara ofruktsam. Han vet allt och har makt över allt.

Gud talar inte till någon människa annat än genom ingivelse, bakom en slöja, eller genom att sända ett sändebud som på hans befallning förmedlar det han vill uppenbara; han är förvisso hög, vis.

Så har vi också sänt dig en livgivande uppenbarelse genom vår befallning. Du hade tidigare ingen kunskap om skriften eller tron, men vi gjorde den till ett ljus genom vilket vi vägleder dem vi vill av våra tjänare. Ja, du leder i sanning till den raka vägen –

vägen till Gud, som allt i himlarna och på jorden tillhör. Förmärk väl! Allt ska i slutänden vända åter till Gud.

Hā Mīm.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Vid den klargörande skriften!

Vi har låtit denna Koran vara på arabiska så att ni må förstå den.

Den finns hos oss, i förutbestämmelsens bok, och den står högt i rang och är full av visdom.

Ska vi undanhålla er denna förmaning bara för att ni är ett folk som överskrider alla gränser?

Och hur många profeter har vi inte redan sänt till tidigare folk!

Men varje gång ett sändebud kom till dem gjorde de narr av honom.

Vi förintade folk som var långt mäktigare än dessa [nuvarande avgudadyrkare], och deras berättelser finns redan återgivna.

Om du frågar dem: ”Vem har skapat himlarna och jorden?”, kommer de helt visst att svara: ”Den Allsmäktige, den Allvetande har skapat dem.”

Det är han som har gjort jorden till en viloplats för er och banat färdvägar på den för er skull, så att ni ska finna er väg.

Han är den som låter regn falla från himlen i bestämd mängd, och med det väcker vi död mark till liv. På samma sätt ska även ni återuppväckas.

Och det är han som har skapat alla slags par och gett er skepp och boskap att färdas på –

så att ni må sätta er till rätta på deras ryggar och däck och sedan, när ni befinner er på dem, må minnas er Herres välgärning, och säga: ”Upphöjd är han som har ställt detta till vårt förfogande – vi hade aldrig kunnat göra det själva.

Och det är förvisso till vår Herre vi ska återvända.”

Trots det påstår de att några av hans tjänare är hans [döttrar]. Vilken grov och uppenbar otro från dessa människors sida!

Har han alltså, ur sin skapelse, valt ut döttrar för sig själv, och reserverat sönerna åt er?

Men när någon av dem får beskedet [om en dotter] – som han själv tillskrivit den Nåderike – mörknar hans ansikte och han försöker kväva sin förtvivlan.

[Tillskriver de honom] någon som växer upp med smycken och inte kan uttrycka sig tydligt i en dispyt?

De påstår att änglarna, som är den Nåderikes tjänare, är kvinnliga väsen. Var de närvarande vid deras skapelse? Deras påstående ska nedtecknas och de ska ställas till svars.

De säger även: ”Hade den Nåderike velat [något annat] skulle vi inte ha dyrkat dessa [våra gudar]!” Om detta har de ingen som helst kunskap; de bara gissar.

Eller har vi skänkt dem en skrift före denna som de klamrar sig fast vid?

Nej, i stället säger de: ”Vi fann våra förfäder följa en viss lära och vi går i deras spår.”

Så har det alltid varit; varje gång vi sänt en varnare till ett samhälle, har dess välbeställda sagt: ”Vi fann våra förfäder följa en viss lära och vi följer deras exempel.”

[Deras profet] sa: ”Tänk om det jag kommit till er med är en bättre vägledning än den ni sett era förfäder följa?” Då svarade de: ”Vi förnekar det ni [profeter påstår er ha] sänts med.”

Så lät vi vedergällningen drabba dem, och se hur det slutade för de som avvisade [sanningen]!

Och minns när Abraham förkunnade till sin far och sitt folk: ”Jag tar fullständigt avstånd från det ni dyrkar,

förutom honom som har skapat mig; han ska leda mig rätt.”

Och han gjorde detta till ett bestående ord bland sina efterkommande, så att de må vända åter till det.

Men [de återvände inte] och jag lät dessa [avgudadyrkare] och deras förfäder leva i välstånd tills sanningen och ett tydligt sändebud kommit till dem.

Men när sanningen väl nådde dem, sa de: ”Detta är uppenbar magi, och vi vägrar att tro på det!”

De sa vidare: ”Varför har inte denna Koran uppenbarats till en mäktig och inflytelserik man från någon av de två städerna?”

Är det kanske de som fördelar din Herres nådegåvor? Det är vi som har fördelat deras levebröd mellan dem i detta jordeliv och upphöjt några av dem över andra, så att de må dra nytta av varandra. Men din Herres nåd är långt bättre än allt de samlar på sig.

Om det inte vore för att människorna då skulle bli ett enda [otroget] släkte, skulle vi ha skänkt hus till var och en av de som förnekar den Nåderike, med tak av silver och trappor de kunnat gå upp för,

och dörrar till deras hus och divaner att vila på – [allt i silver] –

och guldprydnader därtill. Allt detta är dock bara en kortvarig njutning i detta jordeliv, medan det kommande livet hos din Herre är för de gudfruktiga.

Den som vänder sig bort från den Nåderikes påminnelse tilldelar vi en djävul som blir hans ständiga följeslagare.

Dessa [djävlar] leder dem så bort från den rätta vägen, allt medan de [förledda] tror sig följa rätt väg.

Och när han ställs inför oss ropar han: ”Om det ändå vore lika långt mellan oss som mellan öst och väst, du eländige följeslagare!”

[Gud ska förkunna till dem:] "I dag hjälper det er inte – ni som handlat orätt – att ni är förenade i samma straff."

Kan du få de döva att lyssna eller vägleda de blinda och de som är i uppenbar villfarelse?

Och skulle vi låta dig gå bort [före deras straff] kommer vi ändå att utkräva vedergällning av dem.

Eller så låter vi dig bevittna det vi utlovat dem. Vi har fullständig makt över dem.

Håll därför fast vid det som uppenbaras för dig; du befinner dig sannerligen på en rak väg."

Denna [Koran] är sannerligen en ära för dig och ditt folk, och ni ska alla utfrågas [om ert gensvar till den].

Fråga dem som vi skickat sändebud till före dig: Har vi någonsin föreskrivit att gudar ska dyrkas vid den Nåderikes sida?

Vi sände Mose med våra tecken till Farao och hans stormän, och han sa: ”Jag är ett sändebud från världarnas Herre.”

Men när han visade dem våra tecken började de skratta åt dem.

Och varje tecken vi visade dem överträffade det föregående, och vi hemsökte dem med plågor, så att de må återvända till oss.

Då sa de: ”Du magiker! Be till din Herre för vår skull att infria löftet han gav dig [att straffet lyfts om vi ångrar oss]. Då ska vi verkligen följa rätt väg!”

Men så snart vi lyft plågan från dem bröt de sitt löfte.

Farao ropade till sitt folk: ”Mitt folk! Är inte Egyptens rike mitt, och [se på] dessa floder som strömmar under mitt [palats]? Ska ni då inte inse [min uppenbara makt]?

Är inte jag vida bättre än denna stackare som knappt kan uttrycka sig ordentligt?

Varför har han inte fått guldarmband nedsläppta över sig, eller varför har inte änglar kommit i hans sällskap, tätt följda vid hans sida?”

Så förledde han sitt folk, och de lydde honom. De var förvisso ett trotsigt folk.

När de väckt vår vrede lät vi vedergällningen drabba dem och dränkte dem till sista man.

Och vi gjorde dem till ett varnande exempel och en lärdom för framtida generationer.

När Marias son nämndes som ett exempel, brast ditt folk ut i jubel.

”Är våra gudar bättre, eller han?” frågar de. Men de säger det bara för att tvista. De är verkligen ett grälsjukt folk.

Han var inget annat än en tjänare som vi välsignade och gjorde till ett tydligt tecken för israeliterna.

Och om vi hade velat, skulle vi ha satt änglar att efterträda på jorden i ert ställe.

[Jesus återkomst] är förvisso ett tecken inför den yttersta timmen, så tvivla inte på den. [Och säg:] "Följ mig, detta är en rak väg!

Och låt inte Satan hindra er! Han är ju er uppenbara fiende."

När Jesus kom med de klara bevisen [på att Gud sänt honom] sa han: ”Jag har kommit till er med visdom, och för att reda ut en del av det ni är oense om. Frukta därför Gud och lyd mig.

Sannerligen, Gud är min Herre och er Herre, så dyrka honom! Detta är en rak väg.”

Men de splittrades i grupper och blev oense om honom. Olyckliga är de orättfärdiga dagen de möter ett smärtsamt straff!

Väntar de bara på att den yttersta stunden plötsligt ska inträffa, utan att de anar det?

Nära vänner kommer den dagen att bli varandras fiender; alla utom de gudfruktiga.

[Gud ska säga:] ”Mina tjänare! I dag ska ni varken känna fruktan eller tyngas av sorg –

ni som trodde på våra budskap och underkastade er vår vilja.

Träd in i paradiset, ni och era makar, uppfyllda av glädje!”

Gyllene fat och dryckeskärl ska bäras runt till dem, och där ska de finna allt som själen längtar efter och ögat finner fröjd i. Där ska ni förbli.

Sådant är paradiset som ni getts som arvedel tack vare era handlingar!

Där finns frukt i överflöd som ni fritt kan äta av.

Helvetets plågor väntar de obotfärdiga syndarna. Där ska de förbli.

Det ska inte lindras för dem och deras hopp ska släckas för alltid.

Vi gjorde dem ingen orätt, nej, det var de själva som handlade orätt.

De ska ropa [till helvetets väktare]: ”Mālik! Be din Herre att göra slut på oss!” Men han ska svara: ”Ni ska förbli här.”

Vi har förmedlat sanningen till er men de flesta av er avskyr sanningen.

Har de smitt planer? Vi har också våra planer i beredskap.

Tror de att vi inte hör deras hemligheter och förtroliga samtal? Visst gör vi det! Våra utsända är hos dem och nedtecknar allt.

Säg: ”Om den Nåderike verkligen hade ett barn hade jag varit den förste att dyrka det.”

Upphöjd är Herren över himlarna och jorden – tronens Herre – över vad de tillskriver honom!

Låt dem därför hållas, försjunkna i dispyter och lekar, tills de möter den dag som de har blivit lovade.

Det är han som [förtjänar att] dyrkas på jorden och i himlen; han är den Vise, den Allvetande.

Upphöjd är han från vilken all välsignelse kommer – han som äger herraväldet över himlarna och jorden och allt däremellan. Endast han vet när den yttersta stunden ska komma och till honom ska ni återföras.

De som åkallas vid hans sida har ingen makt att medla – förutom den som vittnar om sanningen och gör det med full insikt.

Om du frågar dem vem som skapat dem kommer de helt visst att svara: ”Det är Gud.” Hur kan de då vända sig bort?

Och [Gud hör sin profets] klagan: ”Herre, dessa människor vägrar att tro!”

Vänd dig därför bort från dem och be dem lämna dig i fred. De ska snart få veta.