İsveççe Meal — Rowad Tercüme Merkezi — Duhan 44:1 – Mürselat 77:50

Hā Mīm.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Vid den klargörande skriften!

Vi sände ned den under en välsignad natt – ständigt varnande [med dess budskap] –

under vilken varje omsorgsfullt beslut fastställs,

genom ett beslut från oss; vi är sannerligen de som skickar sändebud.

Detta är en nåd från din Herre. Han är den som hör allt, vet allt.

Han är Herren över himlarna och jorden och allt däremellan. Om ni är övertygade om det [tro då även på mitt sändebud].

Ingen är värd dyrkan utom han som ger liv och tar liv. Han är er och era förfäders Herre.

Trots detta famlar de i ovisshet, upptagna av sina nöjen!

Så invänta den dag då himlen täcks av en tydlig rök.

Den lägger sig över människorna, [och de ropar:] ”Denna plåga är outhärdlig!

Herre! Lyft denna plåga från oss, då ska vi genast tro!”

Men hur skulle förmaningen hjälpa dem nu? Ett klart sändebud har ju redan nått dem!

Ändå vände de sig bort från honom och sa: ”Han är upplärd av någon! Han är en dåre!”

Vi ska för en kort tid lyfta straffet, men ni kommer att falla tillbaka [i er otro].

Och den dag vi utdelar det avgörande slaget ska vi sannerligen utkräva vedergällning!

Vi prövade även Faraos folk före dem; ett ädelt sändebud kom till dem.

[Han sa:] ”Låt Guds tjänare följa med mig! Jag har kommit som ett pålitligt sändebud till er.

Och förhäv er inte mot Gud! Jag kommer till er med ett klart belägg [för mitt profetskap].

Och jag har sökt min och er Herres beskydd mot att ni stenar mig.

Och om ni inte tror mig, lämna mig då i fred.”

När [de vägrade tro på honom], ropade han till sin Herre: ”Detta folk är obotfärdiga syndare!”

[Gud beordrade honom:] ”För bort mina tjänare om natten, ni kommer dock att bli förföljda.

Lämna havet som en stilla, öppen klyfta [bakom er]; de är en armé dömd att dränkas.”

Så många trädgårdar och vattenkällor de lämnade bakom sig,

och åkrar och ståtliga boningar,

ja, detta överflöd de en gång njutit av!

Så blev det, och vi överlät allt detta till ett annat folk.

Himlen och jorden fällde inga tårar över dem, och de fick inget uppskov.

Och vi räddade israeliterna från det förnedrande förtrycket,

som Farao utsatte dem för. Han var högmodig och överskred alla gränser.

Och vi utvalde dem – grundat på vår kunskap – framför alla andra folk.

Och vi gav dem tecken, i vilka låg en tydlig prövning för dem.

De säger förvisso:

”Vi dör bara en enda gång och vi kommer aldrig att återuppstå.

Bringa då tillbaka våra förfäder, om det ni säger är sant!”

Är de då bättre än Tubbas folk och de som levde före dem? Vi utplånade dem; de var ju obotfärdiga syndare.

Vi skapade inte himlarna och jorden och allt däremellan för nöjes skull.

Nej, vi skapade dem för ett verkligt syfte, men de flesta av dem inser det inte.

Domedagen är förvisso den fastställda tiden för dem alla.

Den dagen kan inte ens de med de starkaste banden gagna varandra – och ingen hjälp kommer att ges.

Undantaget är den som Gud förbarmar sig över; han är förvisso den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Zaqqūm-trädet ska sannerligen bli

den trotsige syndarens föda.

Dess [frukt] sjuder som smält metall i bukarna;

som ett uppkok av skållhett vatten.

[Det sägs till änglarna:] ”Grip honom och släpa honom till den brinnande eldens mitt!

Ös sedan det skållheta vattnets plåga över hans huvud.”

[Och den straffade får höra:] ”Känn nu på detta, du som [på jorden] var den mäktige, den ädle!

Detta är det som ni brukade tvivla på.”

De gudfruktiga däremot ska vara på en trygg och säker plats,

omgivna av trädgårdar och källor.

Klädda i fint siden och brokad ska de sitta, vända mot varandra.

Så ska det bli, och vi ska skänka dem hustrur vars ögon är outsägligt vackra.

Där kan de be om vilken frukt de än önskar, trygga [om dess bestånd].

Där ska de aldrig dö – den enda död de upplevt var den första [på jorden] – och han har skonat dem från den brinnande eldens plågor.

Allt detta är en nåd från din Herre; det är den väldiga segern!

Vi har ju gjort den lättfattlig, på ditt språk, så att de må ta till sig förmaningen.

Så avvakta bara – de avvaktar också.

Hā Mīm.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Uppenbarelsen av denna skrift är från Gud, den Allsmäktige, den Vise.

I himlarna och på jorden finns sannerligen tecken för de som tror.

Och även i er egen skapelse, liksom i de varelser han har spritt ut, finns tecken för människor med övertygelse.

Likaså i växlingen mellan natt och dag, och i den försörjning som Gud sänder ned från skyn för att ge liv åt död mark, och i vindarnas rörelse – i allt detta finns tecken för människor som använder sitt förstånd.

Dessa är Guds tecken, som vi förmedlar till dig i fullaste sanning. Men om de inte tror på Gud och hans tecken, vilket budskap ska de då tro på!

Förtappad är varje inbiten lögnare, djupt försjunken i synd –

som hör Guds verser reciteras för honom men högmodigt envisas [i sin förnekelse], som om han aldrig hade hört dem. Låt honom veta att ett smärtsamt straff väntar honom.

Och så fort något av våra budskap når honom gör han narr av det. För sådana väntar en förnedrande bestraffning.

Framför dem väntar helvetet och varken deras rikedomar eller det de dyrkade vid sidan av Gud kommer att rädda dem. Ja, de ska få ett oerhört straff.

Det här är vägledning men för de som förkastar sin Herres budskap väntar ett svidande och plågsamt straff.

Gud är den som ställt havet i er tjänst, för att skeppen ska kunna segla på det enligt hans vilja, och för att ni ska kunna söka hans försörjning och för att ni ska visa tacksamhet.

Och han har ställt allt som finns i himlarna och på jorden till ert förfogande – allt detta är från honom. I detta finns helt visst tecken för människor som tänker efter.

Uppmana de troende att visa överseende mot de människor som inte räknar med Guds räkenskap; han ska ge alla den lön de förtjänar.

Den som handlar rättfärdigt, gör det för sitt eget bästa, och den som gör ont, skadar sig själv. Till sist ska ni alla föras tillbaka till er Herre.

Vi gav israeliterna skriften och förmågan att döma, och vi lät profeter uppstå bland dem. Vi försörjde dem från de goda tingen och upphöjde dem över alla världens folk.

Vi gav dem även klara bevis för vad som är rätt. Trots det blev de oeniga efter att kunskapen nått dem, baserat på rivalitet som uppstått mellan dem. På uppståndelsens dag ska din Herre döma mellan dem i det de tvistade om.

Därefter ställde vi dig på en väg grundad i uppenbarelse. Håll dig därför till den och låt dig inte dras med i de okunnigas onda begär.

De kommer aldrig att kunna skydda dig det minsta mot Gud. De orättfärdiga stöttar varandra – men Gud stöttar de som fruktar honom.

Denna [uppenbarelse] är ögonöppnande bevis för mänskligheten och vägledning och nåd för de med övertygelse.

Tror de som utför onda handlingar att vi ska behandla dem som de som tror och handlar rättfärdigt, både i livet och efter döden? Vilket felaktigt antagande!

Gud har skapat himlarna och jorden för ett verkligt syfte; för att varje själ ska lönas för sina handlingar – och ingen ska behandlas orättvist.

Har du betraktat den som gör sina egna begär till sin gud och som Gud, i sin vetskap, låtit gå vilse? Han har förseglat hans hörsel och hans hjärta och lagt en slöja över hans ögon. Vem kan då vägleda honom efter Gud [har övergivit honom]? Tar ni inte lärdom?

Och de säger: ”Det finns bara detta, vårt jordiska, liv. Vi dör och vi föds och inget får oss att gå under utom tiden själv.” Men det har de ingen kunskap om. Det är bara lösa antaganden.

När våra klara bevis [för uppståndelsen] läses upp för dem, är deras enda invändning: ”Hämta tillbaka våra förfäder då om det ni säger är sant!”

Säg: ”Det är Gud som ger er liv och sedan låter er dö, och därefter ska han samla er på uppståndelsens dag – den är obestridlig i sin verklighet! De flesta människor vet det dock inte.”

Till Gud hör herraväldet över himlarna och jorden. Och när den yttersta stunden inträffar kommer de som spred falska påståenden att stå som förlorare.

Du ska se varje samfund falla på knä och kallas fram till sin bok: ”I dag ska ni få er fulla lön för era gärningar!

Här är vår bok, den vittnar om er i sanning; vi lät [änglarna] skriva ner allt ni tog er för.”

De som trodde och handlade rättfärdigt ska inneslutas i sin Herres nåd. Detta är den klara segern!

Men till de otrogna [ska det sägas]: ”Lästes inte våra budskap upp för er? Men ni visade högmod och var förhärdade i synd!”

Och när det sades: ”Guds löfte är sant och den yttersta stunden kommer utan tvekan att inträffa”, svarade ni: ”Vi vet inget om den yttersta stunden. Vi har bara vaga aningar och vi är långt i från övertygade.”

Då ska deras onda gärningar blottläggas och just det [straff] de gjort sig lustiga över ska omsluta dem helt och hållet.

Och det ska sägas: ”I dag ignorerar vi er så som ni ignorerade [förberedelserna för] denna dag. Er slutdestination är elden och ingen kan komma till er undsättning.

Detta sker eftersom ni gjorde narr av Guds verser och lät er luras av det jordiska livet.” I dag ska de varken få lämna [elden] eller ges någon chans till gottgörelse.

All lovprisning tillkommer Gud, himlarnas Herre, jordens Herre, ja, hela skapelsens Herre.

Honom tillhör allt majestät i himlarna och på jorden. Han är den Allsmäktige, den Vise.

Hā Mīm.[1] ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Uppenbarelsen av denna skrift är från Gud, den Allsmäktige, den Vise.

Vi har förvisso skapat himlarna och jorden och allt däremellan för ett alldeles visst syfte och en given tidsgräns. Ändå vänder de otrogna sig bort från det de varnats för.

Säg: ”Har ni funderat över de ni åkallar vid sidan av Gud? Visa mig vad de har skapat på jorden, eller har de kanske bidragit i skapandet av himlarna? Presentera för mig en skrift äldre än denna eller kvarlevor av [nedärvd] kunskap, om ni talar sanning.”

Och vem är mer vilse än den som åkallar andra än Gud; sådana som inte kommer att bönhöra honom fram till uppståndelsens dag och som inte ens är medvetna om att de åkallas?

Och när människorna samlas [på uppståndelsens dag] kommer dessa [avgudar] att vända sig emot dem och ta avstånd från deras dyrkan.

När våra klara verser reciteras för dem säger de otrogna om sanningen som nått dem: ”Det här är ju uppenbart magi!”

Och de säger: ”Han har själv uppdiktat den!” Säg: ”Om jag har uppdiktat den skulle ni inte kunna göra någonting för att skydda mig från Gud. Han har full vetskap om era anklagelser. Han är ett tillräckligt vittne mellan mig och er och han är den ständigt Förlåtande, den Barmhärtige.”

Säg: ”Jag är inte det första sändebudet och jag vet inte vad som ska hända mig eller er. Jag följer bara det som uppenbaras för mig och jag är endast en klar varnare.”

Säg: ”Tänk om den verkligen är från Gud och ni ändå väljer att inte tro på den! Ett vittne från israeliterna bevittnar dess sanning och tror på den, medan ni förblir högfärdiga. Gud vägleder verkligen inte människor som begår orätt.”

De otrogna säger till de troende: ”Om det här verkligen hade varit något gott, skulle dessa [arma människor] inte ha hunnit före oss att anamma det.” Och eftersom de själva vägrar att vägledas av den kommer de snart att hävda: ”Det där är bara ett gammalt påhitt.”

Redan före denna fanns Moses skrift; en ledstjärna och en nåd. Och denna arabiska skrift bekräftar den, för att varna de orättfärdiga och ge glädjebud till de som gör gott.

De som säger: ”Gud är vår Herre”, och sedan håller fast vid sin tro ska varken frukta eller känna någon sorg.

Dessa är paradisets folk och där ska de förbli – en belöning för deras handlingar.

Vi ålade människan att visa godhet mot sina föräldrar. Hennes mor bar henne med stor möda och med stor smärta har hon fött henne. Graviditet och amning varade tillsammans i trettio månader. När hon blivit fullt mogen, vid fyrtio års ålder, ber hon: ”Herre! Led mitt hjärta så att jag må tacka för de välsignelser du har skänkt mig och mina föräldrar, och göra goda gärningar som behagar dig, och gör mina efterkommande till rättfärdiga människor – till min nytta. Jag vänder mig till dig i ånger och jag hör till de som underkastar sig din vilja.”

Det är de som ska få sina allra bästa handlingar tillgodoräknade och vars synder vi ska förlåta. De ska få leva i paradiset – detta sanna löfte som de en gång getts.

Men det finns också sådana som säger till sina föräldrar: ”Usch för er! Hur kan ni garantera att jag ska återuppstå? Människor har dött i generationer före mig!” [Föräldrarna] vädjar då till Gud om hjälp, [och säger till sitt barn]: "Du måste tro – Guds löfte är sant – annars är du förlorad!” Men de får svaret: ”Det där är bara gamla sagor!”

Det är mot dessa straffdomen besannas, precis som många folk innan dem – både bland människor och jinner. De har förlorat allt.

Var och en ges sin rang efter sina handlingar, för att de ska lönas för vad de gjort, och ingen ska behandlas orättvist.

Och den dag de otrogna förs fram till elden [ska det sägas till dem]: ”Ni förbrukade era goda dagar i det jordiska livet och njöt av dess nöjen! I dag återgäldas ni med ett förnedrande straff för ert högmod på jorden, utan rätt, och för ert ständiga trots.”

Minns när [stammen] ʿĀds broder varnade sitt folk vid sanddynerna efter att varnare redan hade kommit, både före och efter honom, [med orden]: ”Dyrka ingen annan än Gud! Jag fruktar sannerligen för er straffet på en fruktansvärd dag.”

De svarade: ”Har du kommit för att få oss att överge våra gudar? Låt oss då se det du hotar oss med, om du verkligen talar sanning!”

Han sa: ”Kunskapen om detta vilar hos Gud endast och jag framför bara till er det budskap jag har fått. Jag ser dock att ni är ett folk utan kunskap.”

När de såg ett moln närma sig över deras dalar, sa de: ”Här kommer ett moln som ger oss regn!” [Han sa:] ”Nej, det här är det ni ville påskynda: en stormvind som bär med sig ett plågsamt straff.

Den ödelägger allt på sin Herres befallning.” När morgonen grydde syntes inget förutom [ruinerna av] deras bostäder. Så straffar vi de obotfärdiga syndarna.

Vi gav dem en styrka som ni själva aldrig fått och vi skänkte dem förmåga att höra, se och tänka. Men deras hörsel, syn och förstånd hjälpte dem inte det minsta när de förkastade Guds tecken, och just det [straff] de gjort sig lustiga över kom att omsluta dem helt och hållet.

Vi förgjorde samhällen i er omgivning och framförde våra tecken på olika sätt så att de må återvända till oss.

Varför kom de inte till deras räddning – dessa som de, vid sidan av Gud, gjort till sina gudar för att kunna komma honom närmare? Nej, de försvann spårlöst; de var blott illusioner som de själva diktat ihop.

Minns när vi förde en grupp jinner till dig för att lyssna till Koranen. När de kom dit sa de till varandra: ”Lyssna i tysthet!” När [recitationen] var över, återvände de till sitt folk för att varna dem.

De sa: ”Vårt folk! Vi har hört en skrift som har uppenbarats efter Mose. Den bekräftar det som kom före den och den leder till sanningen och en rak väg.

Vårt folk! Hörsamma den som kallar er till Gud och tro på honom; då ska Gud förlåta era synder och skydda er från ett smärtsamt straff.

Men de som vänder ryggen åt Guds kallare kan inte fly undan på jorden, och de har ingen i Guds ställe som kan skydda dem. Dessa är sannerligen i uppenbar villfarelse.”

Förstår de inte att Gud, som utan ansträngning skapade himlarna och jorden, också är kapabel att återuppväcka de döda? Jo, han har förvisso makt över allt!

Den dag de otrogna ställs inför elden, [ska de få höra]: ”Är inte detta verklighet?” De ska svara: ”Jo, vid vår Herre!” Då sägs det: ”Känn nu på straffet för ert förnekande!”

Ha därför tålamod [med ditt uppdrag], så som de viljestarka sändebuden visade tålamod, och önska inte påskynda deras [straff]. Den dag de ser det som utlovats dem kommer [hela deras livstid] att te sig som endast en liten stund av en dag. Detta här är en varning! Förgörs någon annan än de trotsiga?

För de som förnekar tron och hindrar andra från Guds väg låter han insatserna gå förlorade.

Men de troende som handlar rättfärdigt och tror på den sanning som deras Herre har uppenbarat för Muhammed kommer han att rena från deras synder och förbättra deras tillstånd.

Så är det eftersom de otrogna följer falskhetens väg medan de troende följer sanningen från sin Herre. Så framställer Gud för människorna deras sanna tillstånd.

När ni möter de otrogna [i strid], ska ni låta era [svärd] falla mot deras nackar tills ni har kuvat dem. Ta sedan [de överlevande] till fånga för att antingen frige dem eller ta lösen, tills kriget har upphört. Om Gud hade velat kunde han själv ha krossat dem, men genom detta sätter han er alla på prov. Vad gäller de som stupar för hans skull kommer han aldrig att låta deras gärningar gå förlorade.

Han ska leda dem rätt och göra deras tillstånd gott,

och föra dem in i det paradis som han gjort bekant för dem.

Troende! Om ni står upp för Gud hjälper han er och håller er stadiga.

Men för de otrogna väntar undergång och deras gärningar låter han gå förlorade.

Detta är följden av att de avskydde det Gud uppenbarat, och så lät han deras handlingar gå om intet.

Har de inte färdats på jorden och sett hur det slutade för de som levde förr? Gud utplånade dem fullständigt och ett liknande öde väntar de otrogna.

Detta sker därför att Gud är de troendes beskyddare medan de otrogna inte har någon beskyddare alls.

De som tror och handlar rättfärdigt ska Gud föra in i trädgårdar genom vilka floder rinner. [I dag] roar de otrogna sig och de äter [glupskt] som boskap, men elden ska bli deras slutliga boning.

Tänk på alla de städer som vi har låtit gå under – långt mäktigare än din – vars folk tvingade dig i landsflykt. Ingen fanns där som kunde hjälpa dem!

Kan då den som stödjer sig på klara bevis från sin Herre likställas med den vars onda handlingar har förskönats för honom, och som drivs av sina onda begär?

Detta är beskrivningen av det paradis som lovats de gudfruktiga: där rinner floder med evigt friskt vatten, floder av mjölk vars smak förblir oförändrad, floder av vin – ljuvligt för de som dricker därav – och floder av klaraste honung. Där har de alla slags frukter och förlåtelse från sin Herre. Kan den [som lovats detta paradis] jämställas med den som är dömd till den eviga elden, där han får dricka skållhett vatten som sliter sönder hans inälvor?

Bland dem finns sådana som lyssnar på dig, men så fort de har gått därifrån säger de till de som fått kunskap: ”Vad var det han just sa?” Detta är människor vars hjärtan Gud har förseglat och som drivs av sina onda begär.

Men för de som låter sig vägledas utökar han vägledningen, och han ska skänka dem deras sanna gudsfruktan.

Väntar de på något annat än att den yttersta stunden plötsligt ska överraska dem? Dess tecken har ju redan visat sig! Men till vilken nytta är deras insikt för dem när den väl har inträffat?

Förbli därför fast i din kunskap att ingen är värd dyrkan utom Gud, och be om förlåtelse för dina och de troendes synder; män såväl som kvinnor. Gud vet var ni rör er och var ni slår er ned.

De troende säger: ”Om ändå en sura [som kallar till strid] kunde uppenbaras!” Men när en tydlig sura med befallning om strid väl uppenbarats ser du hur de med sjukdom i sina hjärtan stirrar på dig – likt den som håller på att förlora medvetandet vid dödsögonblicket. Dessa närmar sig [straffet]!

[Det som krävdes var] lydnad och goda ord. För när befallningen väl ges är det bättre för dem att stå fasta, med trohet till Gud.

Men om ni vänder er bort kommer ni troligen att sprida fördärv på jorden och bryta era släktband.

Det är sådana som Gud har fördömt; han gjorde dem döva [för vägledningens ord] och förblindade deras syn [för sanningen].

Ska de då inte begrunda Koranen? Eller har de lås på sina hjärtan?

De som återvände till otro efter att vägledningen blivit tydlig har fått sitt val förskönat av Satan själv och han har ingett dem falska förhoppningar.

Anledningen [till deras svek] är att de lovat de som avskyr det som Gud har uppenbarat: ”Vi kommer att följa er i vissa frågor.” Gud känner till deras hemligheter.

Hur blir det då när änglarna tar deras själar och slår dem över deras ansikten och ryggar?

Detta sker eftersom de valde sådant som väckte Guds vrede och avskydde allt som behagar honom. Som ett resultat lät han deras handlingar gå om intet.

Eller tror de med sjukdom i sina hjärtan att Gud aldrig ska blotta deras illvilja?

Hade vi velat det, skulle vi ha visat dig vilka de är, och du skulle då kunnat identifiera dem på deras kännetecken. Du kommer helt säkert att känna igen dem på sättet de talar. Gud har full vetskap om era handlingar.

Vi kommer sannerligen att sätta er på prov tills det står klart vilka av er som kämpar och visar tålamod – ja, vi kommer att avslöja vilka ni verkligen är.

De som framhärdar i otro och hindrar andra från Guds väg och trotsar sändebudet, efter att vägledningen blivit tydlig för dem, kommer aldrig att kunna tillfoga Gud någon skada, och han ska låta deras handlingar gå om intet.

Troende! Lyd Gud och lyd sändebudet, och låt inte era goda handlingar gå förlorade.

De som framhärdar i otro och hindrar andra från Guds väg, och sedan dör som otrogna kommer aldrig att få Guds förlåtelse.

Låt er inte försvagas och sök inte vapenvila när det är ni som har övertaget. Gud är med er och han kommer aldrig att beröva er [lönen för] era gärningar.

Det jordiska livet är inget annat än lek och tidsfördriv. Men om ni håller fast vid tron och visar gudsfruktan ska han belöna er till fullo, och han begär inte [att ni skänker alla] era tillgångar.

Och om han hade begärt det av er och pressat er hårt hade ni blivit giriga och han hade då blottat ert dolda agg.

Här är ni nu, kallade att spendera för Guds sak. Bland er finns dock sådana som snålar, och den som snålar gör det endast mot sig själv. Gud är den Oberoende, medan ni är de behövande. Om ni vänder er bort [från tron], kommer han att ersätta er med ett annat folk – och de kommer inte att vara som ni.

Vi har sannerligen skänkt dig en klar seger,

för att Gud ska utplåna alla dina tidigare såväl som framtida synder, samt fullborda sin välsignelse över dig och leda dig på en rak väg,

och för att Gud ska bistå dig med ett mäktigt stöd.

Det är han som sände ned lugn och förvissning i de troendes hjärtan, för att deras tro skulle växa ytterligare – ja, Gud förfogar över himlarnas och jordens alla härskaror; han är allvetande, vis.

[Allt detta sker] för att han ska låta de troende männen och kvinnorna träda in i trädgårdar, genom vilka floder rinner. Där ska de förbli, och han ska utplåna deras synder. Detta är den väldiga segern inför Gud.

Och han ska straffa de skenbart troende, både män och kvinnor, och avgudadyrkarna, både män och kvinnor – alla dessa som hyser onda tankar om Gud. Det onda ska slå tillbaka mot dem! Guds vrede och fördömelse vilar över dem och han har förberett helvetet åt dem – vilket eländigt slut!

Gud råder över himlarnas och jordens härskaror; han är allsmäktig, vis.

Vi har sänt dig som vittne och som en förkunnare av glädjebudskap och varningar,

för att ni ska tro på Gud och hans sändebud, stödja och vörda [sändebudet] och upphöja [Gud] morgon och kväll.

De som svär dig sin trohet svär i sanning trohet till Gud; hans hand är över deras händer. Den som bryter sitt löfte skadar blott sig själv, men den som troget håller sitt förbund med Gud ska han skänka en väldig belöning.

De beduiner som blev kvar kommer att säga till dig: ”Vi var upptagna med våra egendomar och familjer. Be om förlåtelse för oss!” ⁠Deras ord motsvarar inte vad som finns i deras hjärtan. Säg: ”Vem kan då hindra Gud det minsta, om han skulle vilja er gott eller ont? Nej, Gud är fullt medveten om vad ni gör.”

I själva verket trodde ni att sändebudet och de troende aldrig skulle återvända till sina familjer, och denna tanke tilltalade ert inre. Ni antog det värsta och gick mot er egen undergång.

Den som inte tror på Gud och hans sändebud [ska veta att] vi har förberett en flammande eld för de otrogna.

Till Gud hör herraväldet över himlarna och jorden; han förlåter den han vill och straffar den han vill. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Så fort ni ger er iväg för att ta del av krigsbytet, kommer de som stannade kvar att säga: ”Låt oss följa med!” De önskar därmed förändra Guds beslut. Säg: ”Ni får inte följa med oss – så har Gud redan bestämt!” Då säger de: ”Ni är bara missunnsamma!” De förstår nästan ingenting.

Säg till de beduiner som stannade kvar: ”Ni kommer att kallas för att möta ett folk med stor stridskraft. Ni kommer då att strida mot dem, eller så kommer de att bli muslimer. Om ni lyder [när befallningen kommer] ska Gud skänka er en riklig belöning, men om ni vänder er bort, så som tidigare, väntar er ett smärtsamt straff.”

Den blinde, den halte eller den sjuke kan inte klandras [för utebliven strid]. Den som lyder Gud och hans sändebud ska Gud föra in i trädgårdar, genom vilka floder rinner, men den som vänder sig bort ska han straffa med ett plågsamt straff.

Gud var förvisso nöjd med de troende när de gav dig sitt trohetslöfte under trädet. Han visste vad som fanns i deras hjärtan och lät därför ett lugn sänka sig över dem och han lönade dem med en snar seger,

och ett krigsbyte som de lade beslag på. Gud är allsmäktig, vis.

Gud har lovat att ett stort antal krigsbyten ska hamna i era händer. Detta [första] påskyndade han åt er och han hindrade människor från att angripa er, för att detta ska vara ett tecken för de troende och för att leda er på en rak väg.

Och det finns ytterligare byten, som hittills legat utom er räckvidd, men som Gud förfogar över. Gud har makt över allt.

Om de otrogna nu hade gett sig ut i strid mot er, skulle de säkerligen vända om i flykt och därefter skulle de inte finna vare sig hjälp eller skydd.

Så var Guds förfarande i gångna tider, och du kommer inte att finna någon förändring i Guds förfarande.

Det var han som höll dem tillbaka från att angripa er, och er från att angripa dem i Meckas dal, sedan han gett er övertaget över dem. Gud har full insyn i allt ni gör.

Dessa stod fast i sin otro och spärrade vägen för er till den heliga moskén och hindrade de fastbundna offerdjuren från att nå fram till sin offerplats. Om det inte vore för de troende män och kvinnor bland dem – som ni inte kände till och som ni ovetande kunde ha dödat, och därmed dragit på er skam och skuld – [hade ni fått tillåtelse att strida]. Men Gud ville föra in dem han vill i sin nåd. Hade de troende varit tydligt åtskilda från de andra, skulle vi förvisso ha straffat de otrogna bland dem med ett smärtsamt straff.

När högmodet från den förislamiska tiden blossade i de otrognas hjärtan, sände Gud ned sitt lugn över sitt sändebud och över de troende. Han förankrade fromhetens bekännelse hos dem – de var de mest värdiga att ta emot den och leva upp till den. Gud har full vetskap om allt.

Gud ska i sanning förverkliga sitt sändebuds dröm: ni kommer utan tvekan att träda in i den heliga moskén, om Gud vill, i trygghet och utan fruktan; med rakade huvuden eller med håret klippt. Han vet vad ni inte vet, och utöver detta har han förordnat en nära förestående seger.

Det är han som har sänt sitt sändebud med vägledning och den sanna tron för att göra den överlägsen all annan tro. Och det räcker att Gud vittnar om det.

Muhammed är Guds sändebud. Och de som följer honom är ståndaktiga mot de otrogna och ömsinta mot varandra. Du ser dem ständigt buga och falla ner i bön, i strävan efter Guds nåd och välbehag. Deras kännetecken syns i deras ansikten, med spår från deras nedfall mot marken. Sådan är deras liknelse i Tawrāt. Och i Injīl liknas de vid en planta som skjuter skott, växer sig stark och slutligen reser sig på sin stam, till odlarens glädje – för att väcka de otrognas raseri. Gud har lovat de som tror och handlar rättfärdigt förlåtelse och en väldig belöning.

Troende! Föregå inte Gud och hans sändebud [med era beslut], utan frukta Gud! Gud hör allt, vet allt.

Troende! Överrösta inte profeten och tilltala honom inte med samma höga ton som ni använder er emellan, för då kan era gärningar omintetgöras utan att ni anar det.

De som dämpar sina röster i Guds sändebuds närvaro är de vars hjärtan Gud har gjort mottagliga för gudsfruktan. För dem väntar förlåtelse och en riklig belöning.

De flesta av de som ropar på dig från utsidan av [de privata] rummen saknar omdöme.

Om de bara hade haft tålamod tills du självmant kom ut till dem hade det varit bättre för dem; Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Troende! Om en orättfärdig person kommer till er med en nyhet, se då till att verifiera den så att ni inte i okunskap skadar andra och sedan får ångra det ni gjort.

Och var medvetna om att Guds sändebud finns bland er. Om han skulle rätta sig efter er i mycket av det ni föreslår, skulle det vålla svårigheter för er. Men Gud har ingjutit kärlek till tron i era hjärtan och förskönat den för er, medan han har gjort otro, trots och olydnad motbjudande för er. Dessa är de rätt vägledda.

Detta är en gåva och välsignelse från Gud; Gud är allvetande, vis.

Om två grupper av troende hamnar i strid ska ni medla mellan dem. Men om den ena gruppen angriper den andra ska ni bekämpa de som begick övergrepp tills de återvänder till Guds befallning. Om de rättar sig, skapa då en rättvis förlikning mellan dem och var opartiska; Gud älskar verkligen de som agerar opartiskt.

De troende är bröder; så se till att skapa försoning mellan två bröder [i konflikt], och frukta Gud så att ni kan få hans barmhärtighet.

Troende! Låt inte en grupp män göra narr av en annan – kanske dessa [som de gjorde narr av] är bättre än dem. Och kvinnor ska inte göra narr av andra kvinnor – kanske dessa [som de gjorde narr av] är bättre än dem. Peka inte ut varandras brister och ge inte varandra öknamn. Det är verkligen fruktansvärt att kallas ogudaktig efter att man har antagit tron. Och de som [gör detta och] inte ångrar sig hör till de orättfärdiga.

Troende! Undvik att hysa alltför många misstankar; en del misstankar är direkt syndfulla. Inte heller ska ni spionera på eller baktala varandra. Skulle någon av er vilja äta sin döde broders kött? Nej, ni skulle avsky det! Frukta Gud; han godtar ständigt ånger och är barmhärtig [mot sina tjänare].

Människor! Vi har skapat er från en man och en kvinna och gjort er till folkslag och stammar så att ni ska lära känna varandra. Den ädlaste av er hos Gud är den med störst gudsfruktan. Gud är allvetande, väl medveten om allting.

[Vissa av] beduinerna säger: ”Vi tror!” Säg till dem: ”Ni har inte uppnått sann tro, så säg hellre: ’Vi har underkastat oss’, eftersom tron ännu inte har nått era hjärtan. Men om ni lyder Gud och hans sändebud kommer han inte att låta [belöningen för] någon av era handlingar gå förlorad. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.”

De sanna troende är endast de som tror på Gud och hans sändebud och som inte känner något tvivel [i sina hjärtan], och som kämpar för Guds sak med sina ägodelar och liv. Det är dessa som är de sannfärdiga.

Säg: ”Ska ni upplysa Gud om er tro när han redan vet allt som finns i himlarna och på jorden? Ja, Gud har full vetskap om allt.”

De anser att de har gjort dig en tjänst genom att anta islam. Säg: ”Gör inte er underkastelse till en tjänst gentemot mig; det är Gud som visar er sin ynnest genom att vägleda er till tron – om ni är sannfärdiga [i er bekännelse].”

Gud har kunskap om allt det fördolda i himlarna och på jorden och han har full insyn i allt ni gör.

Qāf.[1] Vid den ärorika Koranen! ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Det de förvånas över är att en varnare kommit till dem, från deras egna led, och så utbrister de otrogna: ”Detta är högst märkligt!

Ska vi verkligen [återuppstå] efter att vi dött och blivit till jord? En sådan återkomst är otänkbar!”

Vi vet mycket väl vad jorden förtär av dem och hos oss finns en bok som noggrant bevarar allt.

Men de avvisade sanningen när den kom till dem och är nu fast i förvirring.

Har de aldrig betraktat himlen ovanför dem och sett hur vi har uppfört och prytt den, utan minsta spricka?

Och vi bredde ut jorden, placerade stadiga berg i den och lät ljuvlig växtlighet av alla slag spira ur den,

som en ögonöppnare och påminnelse för de tjänare som ständigt vänder åter till oss.

Vi sänder från skyn ett välsignat regn med vilket vi låter trädgårdar och skördesäd växa,

och höga palmer med tätt sittande dadelklasar,

som försörjning för tjänarna. Med det återupplivar vi den döda marken och så ska även uppståndelsen ske.

Före dem vägrade Noas folk att tro, och likaså folk vid al-Rass och [stammen] Thamūd,

och [stammen] 'Ād, Farao och Lots folk,

samt de som bodde i [Midjans] skogstrakter och Tubbas folk. Alla avvisade sina sändebud, och så gick vår varning i uppfyllelse.

Var vår första skapelse det minsta svår för oss? Ändå tvivlar de på återskapelsen!

Vi har skapat människan och känner till hennes innersta tankar. Ja, vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder.

Betänk de två registrerande [änglarna] när de nedtecknar [hennes handlingar] ständigt där – en på hennes högra sida och en på hennes vänstra.

Inte ett ord yttrar människan utan att en [ängel] som vakar över henne är redo [att nedteckna] det.

Dödsstundens plågor ska oundvikligen drabba [dig, du människa]. Detta är det som du alltid har velat fly ifrån!

Och det ska blåsas i hornet. Detta är den dag som du blev varnad för!

Varje människa ska ledas fram av en [ängel] och åtföljas av en som vittnar mot henne.

[Gud ska säga:] ”Du var obekymrad om denna stund men i dag lyfter vi bort höljet från dig, så nu ser du med skärpa!”

Och [ängeln] som ständigt följde honom ska säga: ”Här är det jag har med mig – alldeles förberett.”

[Och Gud ska säga till änglarna:] ”Kasta i helvetet var och en som trotsigt framhärdade i otro,

som vägrade ge andra deras rätt, överträdde alla gränser och ständigt tvivlade

och som dyrkade någon annan vid Guds sida. Kasta honom i det stränga straffet!”

Då säger hans [ondskefulla] följeslagare: ”Herre, det var inte jag som förledde honom, utan han befann sig redan i djup villfarelse!”

[Gud] ska svara: ”Tvista inte inför mig! Min varning har redan nått er.

Mina ord står fast och jag gör inte den ringaste orätt mot mina tjänare.”

Den dagen då vi säger till helvetet: ”Är du fylld nu?” svarar det: ”Finns det fler?”

Och paradiset ska föras nära de gudfruktiga, inte alls långt ifrån dem.

[Och det ska sägas:] ”Detta är vad som utlovats er – ni som ständigt vände åter [till er Herre] och höll fast [vid hans befallningar];

ni som vördade den Nåderike utan att ha kunnat se honom, och som nu kommer inför honom med ett ångerfullt hjärta.

[Det ska sägas till dem:] ”Träd in i frid! Detta är dagen som inleder evigheten.”

Där ska de få allt de önskar och hos oss väntar ännu mer.

Hur många folk före dem har vi inte redan förintat; folk som var mäktigare i styrka än dessa [avgudadyrkare]! De färdades kors och tvärs [i försök att fly], men fann de någon räddning?

I detta finns sannerligen en påminnelse för den som har ett vaket hjärta eller som lyssnar uppmärksamt.

Vi skapade förvisso himlarna och jorden och allt däremellan under sex dagar, och det tröttade oss inte det minsta.

Ha därför tålamod med vad de säger och upphöj din Herre och prisa hans lov före soluppgång och solnedgång,

och upphöj honom även under delar av natten och efter varje bön.

Och bered dig att höra om den dag då ropet hörs från nära håll.

Den dagen hörs [återuppståndelsens] skri i sanning. Det är dagen då alla ska träda fram.

Det är vi som ger liv och tar liv och till oss ska alla återvända.

Den dagen ska jorden rämna och de ska skynda fram [från sina gravar]. Denna återsamling är lätt för oss.

Vi är fullt medvetna om allt de säger, men du är inte satt att tvinga dem. Påminn därför med Koranen de som fruktar min varning.

Vid de [vindar] som sprider stoft,

och vid de [moln] som bär regnvattnet,

och vid de [skepp] som glider fram,

och vid de [änglar] som fördelar vad de anförtrotts med –

det som ni blivit lovade ska utan tvivel förverkligas,

och domen ska oundvikligen falla.

Vid himlen med dess [vackert ordnade] stråk!

Era påståenden motsäger sig själva.

Ingen vänds bort från [tron på budskapet] utom den som redan är förlorad.

Lögnarna är fördömda;

de som är försjunkna i sin okunskap och helt likgiltiga [inför det kommande livet],

De frågar: ”När kommer då denna räkenskapens dag?”

Det är dagen då de ska utsättas för eldens lågor.

[Det ska sägas till dem:] ”Känn nu på ert straff – detta är vad ni så ivrigt efterfrågade!”

De gudfruktiga ska vistas i trädgårdar och vid bäckar.

Där ska de ta emot sin Herres gåvor för att de innan detta hörde till de som gjorde gott.

Av natten brukade de sova endast lite grann

och vid gryningstimmarna bad de om förlåtelse,

och i deras egendom fanns alltid en rättmätig del för de fattiga som brukade be om hjälp och för de i nöd som inte bad om hjälp.

På jorden finns tecken för de som är säkra i sin tro,

och i er själva – ser ni inte det?

I himlen finns [regnet, den primära källan till] ert uppehälle och det ni blivit lovade.

Så vid himlens och jordens Herre! Detta är lika sant som er förmåga att tala.

Har berättelsen om Abrahams ärade gäster nått dig?

När de trädde in till honom sade de: ”Frid.” Han svarade: ”Frid.” [Och han tänkte:] ”Dessa människor är obekanta för mig.”

Sedan smög han sig hastigt undan till sin familj och kom tillbaka med en välgödd [stekt] kalv.

Han ställde fram den åt dem och sa: ”Vill ni inte äta?”

[Men när de inte rörde maten] kände han en stigande oro. De sa: ”Var inte rädd”, och de gav honom det glädjande beskedet om en son med djup kunskap.

Med ett rop av förundran trädde då hans hustru fram; hon slog sig för ansiktet och utbrast: ”Ska en gammal, ofruktsam kvinna [som jag verkligen föda barn]?”

De svarade: ”Så har din Herre bestämt; han är den Vise, den Allvetande.”

Han sa: ”Vad är då ert uppdrag, ni utsända?”

De svarade: ”Vi har sänts till ett folk som helt förhärdat sig i synd,

för att låta stenblock av bränd lera hagla över dem.

märkta av din Herre, för de som överstigit alla gränser.

Vi skulle föra ut alla troende som fanns där,

men vi fann där endast ett enda hushåll med muslimer.

Och vi lämnade kvar spår [av förstörelsen] som ett tecken för de som fruktar ett plågsamt straff.

Likaså [finns ett budskap i berättelsen om] Mose, som vi sände till Farao med ett klart belägg [för sitt profetskap].

Men han vände sig bort, stödd på sin makt, och sa: ”Han är en magiker eller en galning!”

Då grep vi honom och hans soldater och slungade dem i havet, och skulden var helt och hållet hans.

Och även [i berättelsen] om ’Ād, när vi sände den ödeläggande vinden mot dem.

Vad den än svepte över kom att förvandlas till förfallna ruiner.

Och [i berättelsen om] Thamūd, till vilka det sades: ”Njut av era liv ytterligare en stund!”

Men de satte sig upp mot sin Herres bud, så åskdånets slag drabbade dem, mitt framför deras ögon.

De hade ingenstans att fly och inget sätt att rädda sig.

Och innan dess [förgjorde vi] Noas folk – ett folk förhärdat i trots.

Vi skapade universum med enorm kraft och vi fortsätter att utvidga det.

Och jorden har vi brett ut – hur förträffligt vi lade ut dess yta!

Vi skapade allt i par, för att ni ska tänka efter.

[Säg:] ”Fly därför till Gud! Jag är en klar varnare till er, från honom.

Och dyrka inte någon vid Guds sida! Ja, jag är en klar varnare till er, från honom.”

Så var det även med de som levde före dem: varje gång ett sändebud kom till dem, sa de: ”Han är en magiker eller en galning!”

Har de enats om dessa [anklagelser]? Nej, de är bara ett folk som gemensamt överskrider alla gränser.

Vänd dig därför bort från dem – du bär ingen skuld [för deras förnekelse].

Fortsätt samtidigt att förmana – en förmaning gynnar förvisso de troende.

Jag har skapat jinner och människor endast för att de ska dyrka mig.

Jag begär inte någon försörjning av dem och inte heller att de ska ge mig föda.

Det är Gud som är den ständige Försörjaren, ägaren av all makt – den orubbligt Starke.

En andel av det [straff] som drabbade de föregående väntar också de orättfärdiga [för deras otro] – så låt dem inte försöka påskynda det.

På den utlovade dagen ska de otrogna gå sin undergång till mötes.

Vid berget [Sinai],

och vid en skrift, nedtecknad,

på utbredda blad,

och vid den välbesökta helgedomen,

och vid [himlens] höga valv,

och vid havet fyllt till brädden –

din Herres straff är oundvikligt,

och ingenting kan stoppa det.

Den dag då himlen kraftigt skälver,

och bergen sätts i rörelse,

ja, den dagen ska de som förnekade tron möta sin undergång –

dessa som slösar bort sin tid, försjunkna i meningslöst prat.

Den dagen ska de skoningslöst knuffas in i helvetets eld

[och det ska sägas till dem:] ”Här är elden vars existens ni brukade förneka!

Är det kanske magi? Eller ser ni ännu inte?

Känn nu dess hetta! Det gör ingen skillnad om ni är tålmodiga eller inte; ni får bara lön för vad ni har gjort.”

De gudfruktiga däremot ska vara i trädgårdar och salighet;

lyckliga över allt som deras Herre har skänkt dem – deras Herre, som skyddat dem från helvetets lidande.

[Och det sägs till dem:] ”Ät och drick av hjärtans lust; detta är [er belöning] för era handlingar.”

De ska luta sig tillbaka på divaner uppställda mot varandra, och vi ska skänka dem hustrur vars ögon är outsägligt vackra.

Vi kommer att återförena de troende med deras barn som följde dem i tron, utan att dra av något av [belöningen för] deras gärningar; varje själ ansvarar för sina egna gärningar.

Och vi ska förse dem med allt de önskar av frukt och kött.

Där räcker de vinbägare till varandra, som varken leder till meningslöst prat eller syndfulla handlingar.

Unga tjänare [skapade] för dem ska gå runt bland dem – [sköna] som välbevarade pärlor.

De vänder sig mot varandra och samtalar.

De säger: ”Förr, bland våra nära, levde vi i bävan [för hans straff],

och så förbarmade sig Gud över oss och skyddade oss från straffets brännande pust.

Vi brukade vända oss till honom i bön; han är i sanning den Gode, den Barmhärtige.”

Så fortsätt du att påminna, för tack vare din Herres nåd är du varken en spåman eller en galning.

Eller säger de: ”Han är bara en poet som vi väntar på ska gå bort”?

Säg: ”Vänta ni – jag väntar med er.”

Kommer detta från deras egna föreställningar eller är de bara människor som överskrider alla gränser?

Eller säger de: ”Han har själv diktat ihop den”? Nej, de vill helt enkelt inte tro.

Låt dem då frambringa en liknande text, om de nu talar sanning!

Har de skapats ur intet? Eller är det de själva som skapar?

Eller har de skapat himlarna och jorden? Nej, de är inte säkra på någonting.

Äger de din Herres skatter eller är det de som bestämmer [över allt som sker]?

Eller har de en stege från vilken de lyssnar [till uppenbarelsen, i himlen]? Låt då den som lyssnat komma med ett klart bevis!

Skulle han ha döttrar, medan sönerna är för er?

Eller begär du någon ersättning av dem, så att de tyngs av skuld [och därför avvisar det]?

Har de tillgång till det fördolda, så att de kan skriva ner det?

Eller smider de en lömsk plan? Den kommer då att slå tillbaka mot dessa otrogna.

Har de valt någon annan att dyrka än Gud? Upphöjd är Gud, över vad de sätter vid hans sida!

Om de så fick se en del av himlen falla ner, skulle de säga: ”Det är bara ett vanligt molntäcke.”

Så låt dem vara tills den dag då de får sitt straff

Den dagen kommer deras planer inte att hjälpa dem det minsta, och ingen ska komma till deras undsättning.

Och för de som har gjort orätt väntar ett straff redan före detta, men de flesta av dem förstår inte det.

Ha tålamod med din Herres beslut, för du står under våra [vakande] ögon, och upphöj din Herre och prisa hans lov när du stiger upp,

och upphöj honom under nattens timmar, och medan stjärnorna bleknar.

Vid stjärnan när den dalar!

Er landsman har varken gått vilse eller misstagit sig.

Han talar inte av egen ingivelse –

det är blott en uppenbarelse som sänds ner.

Undervisad av en med väldig styrka;

[en ängel] fulländad i sin kraft. Och denne intog sin ställning

vid horisontens högsta punkt.

Sedan närmade han sig och steg ned

tills han var på två båglängders avstånd – ja, kanske ännu närmare.

Då uppenbarade [Gud] för sin tjänare det han uppenbarade.

[Profetens] hjärta ljög inte om det han såg.

Ska ni då tvista med honom om något han [tydligt] ser?

Och han såg honom helt visst en andra gång,

vid den yttersta gränsens lotusträd.

Intill det ligger paradisets boning.

När lotusträdet sveptes in av det som svepte in det

flackade inte hans blick och den gick inte utanför det tillåtna.

Han fick sannerligen bevittna några av sin Herres allra största under.

Vad säger ni om al-Lāt och al-ʿUzzā,

och Manāt, den sistnämnda av de tre?

Skulle ni ha söner, medan döttrarna är för Gud?

Det vore sannerligen en skev fördelning!

Dessa [avgudar] är bara namn som ni och era förfäder hittat på; Gud har inte gett er befogenhet till det. De följer bara lösa antaganden och vad de själva önskar, trots att de har fått vägledning från sin Herre!

Skulle människan få allt hon önskar?

Nej, både det kommande livet och detta liv tillhör Gud.

Hur många änglar det än finns i himlarna kan deras förbön inte gagna någon tills Gud ger tillstånd till den [medlare] han vill, och [det gagnar endast] dem han är nöjd med.

De som inte tror på det kommande livet ger änglarna kvinnliga namn.

Men de har ingen kunskap alls om detta. De följer bara lösa antaganden, och antaganden kan aldrig ersätta sanningen.

Så ta avstånd från den som vänder ryggen åt vår påminnelse och som bara är ute efter detta jordiska liv.

Det är så långt deras kunskap sträcker sig. Din Herre vet bäst vem som vilseletts från hans väg och vem som är vägledd.

Till Gud hör allt i himlarna och på jorden. Han kommer att straffa de som gör ont för deras handlingar och belöna de som gör gott med det allra bästa;

de som håller sig borta från stora synder och skamlösa handlingar, även om de ibland begår mindre fel. Din Herre är rik på förlåtelse. Han visste allt om er redan när han formade er [fader Adam] ur jord, och när ni ännu låg som foster i era mödrars livmödrar. Så hävda inte att ni är rättfärdiga – han är den som bäst vet vem som verkligen fruktar honom.

Har du sett den som vänder [sanningen] ryggen;

som gav en smula och sedan höll tillbaka?

Har han kunskap om det fördolda, så att han kan se [och berätta om det]?

Har han inte blivit underrättad om vad som står i Moses skrifter,

och i Abrahams – han som fullgjorde [sitt uppdrag]?

[Där står det] att ingen syndare ska bära någon annans syndabörda,

och att människan endast får vad hon har strävat efter,

och att hennes strävan kommer att bli synlig [för alla].

sedan ska hon få sin fulla lön –

och att den slutliga destinationen är hos din Herre.

Han är den som framkallar skratt och tårar.

Och han är den som tar liv och ger liv.

Det är han som har skapat de två könen; man och kvinna,

från en droppe utgjuten säd.

Det är han som ger dem liv på nytt.

Det är han som skänker rikedomar och bestående tillgångar.

Det är han som är Herre över Sirius.

Det var han som förgjorde det forna ’Ād

och Thamūd – utan att skona en enda,

liksom Noas folk före dem – de överträffade de andra i ondska och trots –

samt staden som lyftes upp och kastades ned,

och som han täckte med det som svepte över dem.

Vilka av din Herres tecken vill du [människa] då framhärda i att tvista om?

Detta [sändebud] är en varnare lik tidigare varnare.

Domedagen rycker allt närmare

och ingen kan avstyra den [eller tala om när den inträffar] utom Gud.

Är det över detta budskap ni förvånas?

Ni skrattar åt det i stället för att gråta;

alltjämt försjunkna i förströelse.

Fall i stället ned i tillbedjan inför Gud och dyrka honom!

Den yttersta stunden närmar sig och månen har kluvits.

Men varje gång de ser ett tecken vänder de sig bort och säger: ”Det är samma, återkommande magi!”

De vägrar att tro och följer sina egna önskningar, men allt ska till sist nå sitt bestämda slut.

De har redan fått ta del av berättelser [om tidigare civilisationer] som borde få dem att upphöra [med sin otro och ondska].

[Det är berättelser] fyllda med visdom, men vad hjälper dessa varningar dem?

Vänd dig därför bort från dem. Den dag då roparen kallar [människorna] till något fasansfullt

kommer de med sänkta blickar att träda fram ur sina gravar, likt svärmar av gräshoppor;

skyndande sig mot den som ropar. Då ska de otrogna säga: ”Vilken svår dag detta är!”

Före dem avfärdade Noas folk tron; de kallade vår tjänare lögnare och galning, och han möttes av hot.

Så han bad till sin Herre: ”Jag är övermannad; hjälp mig!”

Då öppnade vi himlens portar för ett skyfall av vatten

och lät jordens källor forsa fram så att vattenmassorna möttes, enligt ett på förhand bestämt beslut.

Och vi räddade honom på [en ark av] brädor och spik,

som gled fram under våra [vakande] ögon – en belöning till honom som avvisats [av sitt folk].

Vi lät detta bli ett bestående tecken; finns det då någon som tar lärdom?

Hur var då mitt straff och mina varningar?

Vi har gjort Koranen lätt att ta till sig [och minnas]; finns det nu någon som vill ta lärdom?

[Stammen] ’Ād avfärdade också tron, och hur var då mitt straff och mina varningar?

Vi lät en iskall stormvind svepa fram över dem på en olycksdag som aldrig tycktes ta slut.

Den ryckte upp människorna [och kastade dem på marken med huvudet före] som om de vore uppryckta palmstammar.

Så hur var då mitt straff och mina varningar?

Vi har gjort Koranen lätt att ta till sig [och minnas]; finns det nu någon som vill ta lärdom?

[Stammen] Thamūd avfärdade varningarna.

De sa: ”Ska vi följa en ensam, vanlig människa ur våra egna led? Det vore ren villfarelse och galenskap!

Skulle just han ha fått uppenbarelsen, och inte vi? Nej, han är en oförskämd lögnare!”

Snart ska de få se vem som egentligen är en oförskämd lögnare.

Vi ska sända ett kamelsto till dem, som en prövning, så håll dem under uppsikt och visa tålamod.

Meddela dem att dricksvattnet ska delas mellan dem [och kamelstoet]; var och en har sin bestämda tur att dricka.

Men de kallade till sig en av sina egna, och han tog på sig uppdraget och högg det till döds.

Så hur var då mitt straff och mina varningar?

Vi lät ett enda dån genljuda över dem, och där låg de som de torra, brutna kvistar som används till inhägnader.

Vi har gjort Koranen lätt att ta till sig [och minnas]; så finns det nu någon som vill ta lärdom?

Lots folk avfärdade varningarna.

Vi sände en storm av stenar mot dem, förutom mot Lots familj som vi räddade i den tidiga gryningen,

som en särskild nåd från oss. Så belönar vi de som visar tacksamhet.

Han hade verkligen varnat dem för vårt hårda straff, men de tvistade [med honom] om varningarna.

De försökte förmå honom att lämna ut sina gäster, så vi förblindade dem [och sa:] ”Känn nu på mitt straff och det jag varnat er för!”

Och tidigt på morgonen drabbades de av ett obevekligt straff

[och vi sa:] ”Ja, känn nu på mitt straff och det ni varnats för!”

Vi har gjort Koranen lätt att ta till sig [och minnas]; finns det nu någon som vill ta lärdom?

Även Faraos folk nåddes av varningarna,

men de förkastade vart och ett av våra tecken, så vi straffade dem med en allmäktigs straff, vars makt är fullkomlig.

Är de otrogna bland er bättre än dessa eller har ni fått garanti [mot straff] i de uppenbarade skrifterna?

Eller säger de: ”Vi är en enad styrka och vi kommer att segra”?

Deras samlade styrka kommer att besegras och vända ryggen och fly.

Men den yttersta stunden är deras verkligt utsatta tid, och denna stund är mer förödande och ännu bittrare!

De obotfärdiga syndarna är sannerligen vilse och [dömda till] en flammande eld.

Den dag de släpas på sina ansikten i elden [ska de höra:] ”Känn på lågornas svidande hetta!”

Vi har skapat allting efter ett förutbestämt mått.

Vårt beslut sker genom ett enda [ord, och det verkställs] snabbt som en blinkning.

Vi har redan förgjort era likar; finns det nu någon som vill ta lärdom?

Allt de har gjort finns upptecknat i [änglarnas] skrifter.

Ja, allting, litet som stort, är noggrant nedskrivet.

De gudfruktiga ska vistas i trädgårdar och vid floder,

på en hedervärd plats, hos en suverän Konung; fullkomlig i sin makt.

Den Nåderike

lärde er Koranen,

och skapade människan,

och han lärde henne att uttrycka sig.

Solen och månen rör sig enligt en fastställd beräkning,

och stjärnorna och träden böjer sig [i lydnad] inför honom.

Han har rest himlavalvet och infört [rättvisans] måttstock,

för att ni inte ska väga orättvist.

Väg därför med rättvisa och minska inte [från måttet] när ni väger.

Och han har gjort jorden beboelig för allt levande.

På den finns fruktbärande träd och dadelpalmer med sina skyddande höljen,

och sädeskorn med sina strån, samt väldoftande örter.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Han skapade [den första] människan av torr lera, likt bränt lergods.

Och han skapade [den första] jinnen av en gnistrande eldflamma.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Han är Herren över de två soluppgångarna och de två solnedgångarna.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Han låter de två vattenmassorna mötas,

mellan dem finns en barriär som de inte kan överträda.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Ur dem utvinns pärlor och koraller.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Och det är han som styr över skeppen med resta segel på havet, [väldiga] som berg.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Alla som finns på [jorden] ska förgås,

men kvar blir din Herres ansikte – i allt sitt majestät och all sin ära.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Alla i himlarna och på jorden vänder sig till honom med sina behov; varje dag sätter han sitt beslut i verket.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Vi ska snart ägna oss helt åt er [räkenskap], ni två släkten [av jinner och människor]!

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

[På uppståndelsens dag ska det sägas:] ”Ni, jinner och människor! Om ni kan ta er bortom himlarnas och jordens gränser, så gör det – men ni kommer inte att kunna, utan [överväldigande] kraft.”

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Eldsflammor och en kvävande rök ska slungas mot er och ni kommer inte att kunna värja er.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

När himlen rämnar och blir rosenröd, lik skimrande olja.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Den dagen ska varken människor eller jinner tillfrågas om sina synder.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

De obotfärdiga syndarna ska kännas igen på sina särskilda tecken och gripas i pannluggen och fötterna.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

[Det ska sägas till dem:] ”Det här är helvetet, som de obotfärdiga syndarna påstod inte fanns!”

De ska drivas fram och tillbaka mellan dess [lågor] och skållheta vatten.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Men för den som fruktade att stå inför sin Herre väntar två trädgårdar.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Där finns träd med grönskande grenar.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Där rinner två porlande källor.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

I dem finns alla slags frukter, i två slag.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Där vilar de på bäddar fodrade med sidenbrokad och med trädgårdarnas frukter nära till hands.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

I dem, [vid deras sidor, finns hustrur med] blygsamma blickar, orörda av både människor och jinner före dem.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

De är som rubiner och koraller.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Skulle belöningen för goda gärningar vara något annat än att få gott tillbaka?

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Utöver dessa finns ytterligare två trädgårdar.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Mörkgröna [av tät grönska].

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Där forsar två friska källor.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Där finns frukter, dadelpalmer och granatäpplen.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

I dessa [trädgårdar finns hustrur,] ädla till sinnet och sköna att skåda.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Med outsägligt vackra ögon, avskilda [för sina makar] i paviljonger.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Ingen människa eller jinn har någonsin rört dem före dem.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Där vilar de på gröna dynor och utsökt vackra, broderade mattor.

Så vilken av er Herres välsignelser vill ni [människor och jinner] då förneka?

Upphöjt är din Herres namn, från vilken all välsignelse kommer – han som besitter allt majestät och all ära.

När den oundvikliga dagen inträffar

kommer ingen längre att kunna förneka dess verklighet.

Då ska vissa förnedras och andra upphöjas.

När jorden skakas av ett våldsamt skalv,

och bergen smulas sönder,

och blir till kringvirvlande stoft;

då ska ni delas in i tre grupper.

De som får ta emot sin bok med höger hand, ja, hur [förträffliga] är inte de som får ta emot boken med höger hand!

Och de som får ta emot sin bok med vänster hand, ja, hur [usla] är inte de som får ta emot boken med vänster hand!

Och så de främsta, de som gått i täten.

De ska höra till Guds närmaste,

i lycksalighetens trädgårdar.

En stor del av dem är från de tidigare generationerna,

och ett fåtal är från de senare.

På divaner prydda [med guld].

lutar de sig tillbaka, vända mot varandra.

De passas upp av evigt unga tjänare,

med koppar, kannor och vinbägare med en dryck från en porlande källa,

som varken ger huvudvärk eller leder till berusning.

Där [serveras de] frukter av valfritt slag,

och fågelkött, av det slag de önskar;

och där finns hustrur vars ögon är outsägligt vackra –

[sköna] som välbevarade pärlor.

Detta är belöningen för deras handlingar.

Där hör de varken skamlöst tal eller sådant som leder till synd,

utan endast ord av frid [och godhet].

De som får ta emot sin bok med höger hand, ja, hur [förträffliga] är inte de som får ta emot boken med höger hand!

[De ska befinna sig] bland taggfria lotusträd

och bland bananträd, dignande av frukt,

i en vidsträckt skugga,

vid ständigt porlande bäckar,

och med frukter i överflöd,

som aldrig tar slut och aldrig nekas dem.

Och [de ska vila] på upphöjda bäddar.

Vi ska låta deras [hustrur] bli till en ny skapelse,

och göra dem till jungfrur;

kärleksfullt tillgivna och jämnåriga,

för de som tagit emot sin bok med höger hand.

En stor del av dem är från de tidigare generationerna,

och en stor del är från de senare.

Och de som får ta emot sin bok med vänster hand, ja, hur [usla] är inte de som får ta emot boken med vänster hand!

De ska mötas av brännande vindar och skållhett vatten,

och en skugga av svart rök,

som varken är sval eller på något sätt behaglig.

Tidigare levde de i överflöd,

och de framhärdade i den allvarliga synden [att dyrka andra vid Guds sida].

Och de brukade säga: ”Ska vi verkligen väckas till liv igen efter att vi dött och blivit till stoft och ben?

Och gäller det även tidigare förfäder?”

Säg: ”Både de första och de sista [generationerna],

ska samlas inför en bestämd tid, på en fastställd dag.

Sedan ska ni vilseledda människor, ni som förkastade tron,

äta av Zaqqūm-trädet,

tills era magar fylls till brädden.

Därefter ska ni få skållhett vatten att dricka,

som ni klunkar i er som om ni vore kameler med osläckbar törst.”

Detta är deras mottagande på domens dag.

Vi har redan skapat er – så hur kommer det sig att ni inte tror [på att vi ska skapa er på nytt]?

Har ni tänkt på den sädesvätska som utgjuts ur er?

Är det ni som skapar den eller är vi dess sanna skapare?

Vi har fastställt döden för er och inget kan hindra oss

från att förändra era väsen och skapa er på nytt, i skepnader ni inte känner till.

Ni är medvetna om er första skapelse – så varför tar ni inte lärdom av det?

Har ni tänkt på det ni sår?

Är det ni som får det att växa eller är det vi som får det att växa?

Om vi ville kunde vi göra det till torra strån, och då skulle ni snopna stå där [och bittert beklaga er]:

”Vi är ruinerade!

Ja, vi är helt berövade!”

Har ni tänkt på vattnet ni dricker?

Är det ni som låter det falla från molnen, eller är det vi som låter det falla?

Om vi ville kunde vi göra det salt [och odrickbart] – så varför visar ni ingen tacksamhet?

Har ni tänkt på elden ni tänder?

Är det ni som har frambringat träden som används för den, eller är det vi som har frambringat dem?

Vi har gjort den till en påminnelse [om helvetet] och till nytta för resande.

Upphöj därför din Herres namn, den Väldige!

Jag svär vid stjärnornas banor –

och det är verkligen en mäktig ed, om ni bara visste –

att detta förvisso är en ädel Koran,

i en bevarad bok,

som ingen vidrör förutom de renade [änglarna].

Det är en uppenbarelse från världarnas Herre.

Är det alltså detta budskap ni avfärdar?

Och låter ni [tacket för] er försörjning vara att ni förnekar den?

Varför är det då så att när [själen] når strupen,

medan ni står och ser på –

och vi är honom närmare än ni, men ni ser det inte –

ja, varför, om ni verkligen inte ska återuppväckas för räkenskap,

återför ni inte [själen], om era påståenden stämmer?

Om den [döende] hör till de som förts nära Gud,

väntar vila och väldoftande växter och en lycksalighetens trädgård.

Och om han hör till de som tar emot sin bok med höger hand, [sägs det till honom]:

”Frid vare med dig; du är en av de som tar sin bok med höger hand.”

Men om han hör till de som vägrade tro, de vilseledda,

ska han mottas med skållhett vatten

och eldens förtärande lågor.

Detta är den obestridliga verkligheten.

Upphöj därför din Herres namn, den Väldige!

Allt i himlarna och på jorden upphöjer Gud; han är den Allsmäktige, den Vise.

Hans är herraväldet över himlarna och jorden; han ger liv och han tar liv. Ja, han har makt över allt.

Han är den Förste och den Siste, den Högste och den ständigt Närvarande, och han har full vetskap om allt.

Det är han som skapade himlarna och jorden på sex dagar, och därefter höjde han sig över tronen. Han vet vad som sjunker ned i jorden och vad som kommer upp ur den; vad som sänks ned från himlen och vad som stiger upp till den. Han är med er var ni än är. Ja, Gud har full insikt i allt ni gör.

Hans är herraväldet över himlarna och jorden, och till Gud återförs alla angelägenheter.

Han låter natten svepa in i dagen och dagen svepa in i natten, och han vet vad som döljs i människans inre.

Tro på Gud och hans sändebud och dela med er av det som han har låtit er förvalta. De av er som tror och delar med sig kommer att få en storslagen belöning.

Vad hindrar er från att tro på Gud, när sändebudet kallar er till att tro på er Herre – han som en gång slöt ett förbund med er [att ni ska acceptera tron] – om ni alls [är villiga att] tro?

Det är han som uppenbarar klara verser till sin tjänare för att föra er ut ur mörkren till ljuset. Gud är verkligen förbarmande och barmhärtig mot er.

Vad får er att tveka inför att ge för Guds sak, när allt det som himlarna och jorden lämnar efter sig i slutänden tillfaller Gud? De av er som spenderade och kämpade före erövringen kan inte jämställas med andra, nej, de har en högre ställning än de som spenderade och kämpade efteråt. Men Gud har lovat dem alla det högsta goda, och Gud är fullt medveten om allt ni gör.

Vem är den som vill ge Gud ett gott lån som han ska återbetala mångdubbelt och dessutom belöna frikostigt?

Den dag då du ser de troende männen och kvinnorna med sina ljus strålande framför sig och på sin högra sida [ska det sägas]: ”Ert glädjebudskap denna dag är [att ni ska träda in i] trädgårdar genom vilka floder rinner; där ska ni förbli. Detta är den väldiga segern!”

Den dagen ska de skenbart troende männen och kvinnorna säga till de sant troende: ”Vänta på oss, låt oss ta del av ert ljus!” Men då ska det sägas: ”Vänd tillbaka och sök ert eget ljus!” Och en portförsedd mur ska resas mellan dem; dess insida rymmer nåd medan utsidan vetter mot straff.

De [skenbart troende] ropar till dem: ”Var vi inte med er?” De svarar: ”Visst var ni det, men ni föll för frestelsen och dröjde [med att välja sida]; ni tvivlade, och era falska förhoppningar bedrog er tills Guds beslut [om dödens stund] kom. Ja, den store bedragaren lurade er [med tomma löften] om Gud.

I dag ska ingen lösen accepteras från er eller från de otrogna. Er boning är elden; den är er rättmätiga plats – vilket fasansfullt slut!”

Är det inte dags för de troendes hjärtan att mjukna inför Guds påminnelse och den sanning som har uppenbarats, så att de inte blir som de som tidigare fick skriften men vars hjärtan hårdnade med tiden? Ja, många av dem blev djupt trotsiga.

Var medvetna om att Gud återupplivar jorden efter att den varit död. Vi har klargjort tecknen för er, för att ni ska använda ert förstånd.

De män och kvinnor som skänker allmosor och ger Gud ett gott lån ska få det mångfaldigt åter och därtill en frikostig belöning.

De som tror på Gud och hans sändebud är de sannfärdiga; och martyrerna har sin lön och sitt ljus hos sin Herre. De otrogna däremot, som kallar våra budskap för lögn, ska bli den brinnande eldens folk.

Var medvetna om att detta jordiska liv består av lek och tidsfördriv, yttre glans, ömsesidigt skryt och en tävlan i [ansamlandet av] rikedomar och barn. Det liknar regnet, som får grödan att glädja bönderna. Sedan vissnar den, gulnar och förvandlas till torr, smulad halm. Men i det kommande livet väntar antingen ett strängt straff eller Guds förlåtelse och välbehag. Ja, det jordiska livet är bara en förledande njutning.

Tävla om er Herres förlåtelse och ett paradis lika vidsträckt som himlen och jorden – förberett för de som tror på Gud och hans sändebud. Detta är Guds nådegåva; han skänker den till vem han vill, och Guds gåvor är outsinliga.

Ingen olycka – varken på jorden eller i er själva – sker utan att den redan står nedtecknad i en bok innan vi låter den ske; detta är sannerligen lätt för Gud.

Detta är för att ni inte ska sörja över det ni går miste om och inte heller fröjdas högmodigt över det ni får. Gud tycker inte om självgoda översittare –

sådana som snålar och uppmanar andra till snålhet. Och den som vänder sig bort [från sin Herre skadar endast sig själv för] Gud är den Oberoende, den Lovprisade.

Vi sände våra sändebud med klara bevis, och med dem sände vi ned skrifterna och måttstocken så att människorna skulle upprätta rättvisa. Vi gav dem dessutom järnet, i vilket finns enorm styrka och stor nytta för mänskligheten. Detta för att Gud ska göra det känt vem som, utan att kunna se honom, väljer att stödja honom och hans sändebud. Gud är förvisso stark och mäktig.

Vi sände Noa och Abraham, och i deras ätt lät vi profetskapet och skrifterna gå vidare. En del [av deras avkomma] följde den rätta vägen men många av dem valde att trotsa.

Därefter lät vi andra sändebud följa i deras spår, och vi sände Jesus, Marias son. Vi gav honom Injīl och fyllde hans anhängares hjärtan med medkänsla och barmhärtighet. Klosterlivet däremot, det hittade de själva på. Vi föreskrev det inte för dem utan [beordrade dem] endast att söka Guds välbehag – men de fullföljde det inte som de skulle. Vi belönade de troende bland dem, men många av dem trotsade.

Troende! Frukta Gud och tro på hans sändebud så ska han ge er en dubbel andel av sin nåd, och skänka er ett ljus att vägledas av och förlåta er. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Detta klargörs så att skriftens folk ska inse att de inte förfogar det minsta över Guds nådegåvor; de ligger helt i Guds hand, och han skänker dem till vem han vill. Guds gåvor är outsinliga.

Gud har sannerligen hört kvinnan som vädjade till dig om sin make och lyfte sin klagan till Gud. Ja, Gud hörde ert samtal; han hör allt, ser allt.

De bland er som säger till sina hustrur att de är som deras mödrar gör dem inte till det; deras mödrar är endast de som har fött dem. Det de säger är förkastligt och lögnaktigt, men Gud är förvisso överseende, ständigt förlåtande.

De som säger sådant till sina hustrur och sedan vill återgå till dem, [och till det äktenskapliga umgänget], måste först befria en slav för att samlivet ska få återupptas. Till detta förmanas ni, och Gud är väl medveten om vad ni gör.

Den som inte har möjlighet till det ska fasta två månader i följd för att samlivet ska få återupptas. Kan han inte det ska han ge mat åt sextio behövande. Detta [är föreskrivet] för att ni ska ha en fast tro på Gud och hans sändebud. Dessa är Guds gränser. Och för de otrogna väntar ett smärtsamt straff.

De som motsätter sig Gud och hans sändebud ska förödmjukas precis som de som levde före dem. Vi har uppenbarat klara budskap. Och för de otrogna väntar ett förnedrande straff.

Den dag Gud uppväcker dem alla ska han låta dem veta vad de gjort. Gud har hållit räkningen på det, även om de själva har glömt bort det; Gud är vittne till precis allting.

Inser du inte att Gud vet om allt som finns i himlarna och på jorden? När tre för ett hemligt samtal är han den fjärde, och när fem för ett samtal är han den sjätte; vare sig de är färre eller fler är han med dem var de än är. På uppståndelsens dag ska han underrätta dem om deras handlingar. Gud har full vetskap om allt.

Har du inte lagt märke till de som förbjöds hemliga överläggningar – hur de ändå återgår till det som förbjudits dem? De konspirerar om synd, övergrepp och olydnad mot sändebudet. När de kommer till dig ger de dig en hälsning annan än den Gud gett dig och säger sinsemellan: ”Varför straffar inte Gud oss för det vi säger?” Helvetet är [straff] nog för dem! Där ska de brinna – och vilket eländigt slut!

Troende! Om ni vill föra hemliga samtal, låt dem inte kretsa kring synd, övergrepp och olydnad mot sändebudet, utan samtala om godhet och gudsfruktan. Och frukta Gud, som ni alla ska samlas inför.

Hemliga överläggningar är Satans sätt att bringa de troende sorg, men han kan inte skada dem det minsta utan Guds tillåtelse. Låt därför de troende sätta sin lit till Gud.

Troende! Om ni uppmanas att göra plats när ni sitter i en samling, gör då plats, så ska Gud ge er utrymme. Och om ni uppmanas att resa er upp, gör det då; Gud upphöjer de troende bland er och de som fått kunskap till högre rang. Gud är väl medveten om vad ni gör.

Troende! När ni vill föra ett enskilt samtal med sändebudet, ge då först en allmosa [till de behövande]. Detta är bättre för er och renare. Men om ni inte har något att ge är Gud ständigt förlåtande, barmhärtig.

Drog ni er för att ge allmosor före era enskilda samtal [av rädsla för fattigdom]? När ni nu lät bli och Gud har tagit emot er ånger, förrätta då bönen, ge den obligatoriska allmosan och lyd Gud och hans sändebud. Gud är väl medveten om vad ni gör.

Har du sett de som allierat sig med ett folk som dragit på sig Guds vrede? De hör varken till er eller till dem, och svär medvetet sina falska eder [att de är muslimer].

Gud har förberett ett strängt straff för dem; det de gjorde var sannerligen uselt.

De använde sina eder [om tro] som en täckmantel samtidigt som de hindrar andra från Guds väg. Ett förnedrande straff väntar dem.

Deras rikedomar och barn kommer inte att skydda dem det minsta mot Gud. De är eldens folk och där ska de förbli.

Den dag Gud uppväcker dem alla kommer de att svära inför honom såsom de svär inför er, i tron att det tjänar dem. Ja, de är de verkliga lögnarna!

Satan har fått övertag över dem och fått dem att glömma Guds åminnelse. De hör till Satans skara, och det är förvisso Satans skara som är förlorarna.

De som motsätter sig Gud och hans sändebud hör till de mest förnedrade.

Gud har fastslagit: "Jag ska sannerligen segra – jag och mina sändebud!" Gud är stark, mäktig.

Du kommer inte att hitta människor som tror på Gud och den yttersta dagen och som samtidigt hyser kärlek till de som motsätter sig Gud och hans sändebud – inte ens om det rör sig om deras egna fäder, söner, bröder eller släktingar. Dessa är de i vilkas hjärtan Gud har ingraverat tron och vilka han har stärkt med sitt särskilda stöd. Han ska föra dem in i trädgårdar genom vilka floder rinner, och där ska de förbli. Gud är nöjd med dem och de är nöjda med honom. De utgör Guds skara, och Guds skara är sannerligen de som det ska gå väl.

Allt som finns i himlarna och på jorden upphöjer Gud; han är den Allsmäktige, den Vise.

Det var han som drev ut de otrogna bland skriftens folk ur deras hem vid den första landsförvisningen. Ni trodde aldrig att de skulle ge sig av, och själva trodde de att deras fästningar skulle skydda dem från Gud. Men Gud nådde dem från ett håll de inte hade räknat med och ingjöt skräck i deras hjärtan så att de med sina egna och de troendes händer började riva sina hus. Ta lärdom av detta, ni med insikt!

Om inte Gud hade bestämt att de skulle fördrivas hade han straffat dem i detta liv; och i det kommande livet väntar dem eldens plåga.

Så går det för de som sätter sig upp mot Gud och hans sändebud; och den som sätter sig upp mot Gud [ska se] att Gud är sträng i sin bestraffning.

Att ni fällde dadelpalmer och att ni lät andra stå kvar, upprätta på sina stammar, var på Guds befallning, i syfte att förnedra de trotsiga syndarna.

Och det byte som Gud överlämnade till sändebudet från dem kom ni inte över [genom att storma fram] med hästar eller kameler, utan Gud ger sina sändebud överhanden över vem han vill; Gud har makt över allt.

Den egendom som Gud lät tillfalla sändebudet från byarnas invånare tillhör Gud och sändebudet samt hans nära släktingar, de faderlösa, de behövande och den resande i nöd. På så sätt cirkulerar den inte bara mellan de rika bland er. Det sändebudet ger er, ta det, och det han förbjuder er, avhåll er från det. Och frukta Gud; Gud är sannerligen sträng i sin bestraffning.

[En del av egendomen] tillhör också de fattiga utvandrare som fördrevs från sina hem och ägodelar, sökande Guds ynnest och välbehag, och som ger stöd till [kampen för] Gud och hans sändebud – dessa är de verkligt sannfärdiga.

De som redan hade funnit en hemvist i staden [Medina] och som antagit tron före [utvandrarna], älskar dem som utvandrar till dem, och de känner ingen avund i sina hjärtan över det som dessa fått. De sätter andra före sig själva även när de själva har det svårt. Den som skyddas mot sin egen girighet ska det helt visst gå väl.

Och de som kommer efter dem säger: ”Herre! Förlåt oss och våra bröder som föregick oss i tron. Och låt inte våra hjärtan hysa något agg mot de troende. Herre! Du är sannerligen förbarmande, barmhärtig.”

Har du inte lagt märke till de skenbart troende? De säger till sina otrogna bröder bland skriftens folk: ”Om ni fördrivs kommer vi absolut att följa med er och vi lyder ingen som går emot er. Och om ni attackeras kommer vi garanterat att hjälpa er!” Men Gud vittnar att de ljuger.

Om de fördrivs kommer de inte att följa med dem, och om de attackeras kommer de inte att hjälpa dem. Om de hade försökt hjälpa dem skulle de ändå ha vänt om i flykt. Därefter kommer de inte att få någon hjälp.

Fruktan för er är större i deras hjärtan än fruktan för Gud. Detta är för att de är människor som inte förstår.

De kommer aldrig att ta strid mot er som en samlad styrka förutom innanför befästa byar eller bakom murar. Deras inbördes strider är häftiga, ja, du må tro att de är eniga, men deras hjärtan är splittrade. Detta för att de är människor som inte använder sitt förnuft.

De är som de som kort före dem fick uppleva de svåra konsekvenserna av sina handlingar, och för dem väntar ett plågsamt straff.

Detta liknar Satan när han säger till människan: ”Förkasta tron!” När hon väl gjort det, säger han: ”Jag har inget med dig att göra; jag fruktar Gud, världarnas Herre!”

Slutet för dem båda blir att de ska vistas i elden, och där ska de förbli; detta är de orättfärdigas straff.

Troende! Frukta Gud och låt var och en av er tänka igenom vad han har förberett inför morgondagen. Ja, frukta Gud! Gud är väl medveten om allt ni gör.

Och var inte som de som glömde Gud, varpå han fick dem att glömma sig själva. Dessa är de verkligt trotsiga.

Eldens folk och paradisets folk är inte lika. Paradisets folk – de är de sanna vinnarna.

Om vi hade sänt ned denna Koran över ett berg skulle du se det skälva och rämna av vördnad för Gud. Sådana liknelser framlägger vi för människorna, så att de må reflektera.

Han är Gud; ingen är värd dyrkan utom han! Han känner väl till det som är fördolt och det som är synligt – han, den Nåderike, den Barmhärtige.

Han är Gud; ingen är värd dyrkan utom han; Konungen, den Helige, den Fullkomlige, den Trygghetsskänkande, den Övervakande, den Allsmäktige, den Oemotståndlige, den Överlägsne. Upphöjd är Gud, över vad de sätter vid hans sida!

Han är Gud, Skaparen, Frambringaren, Formgivaren. Honom tillhör de vackraste och mest fullkomliga namnen. Allt i himlarna och på jorden upphöjer honom. Han är den Allsmäktige, den Vise.

Troende! Ta inte mina fiender och era egna fiender till förtrogna. Ni visar dem tillgivenhet trots att de förnekar budskapet som har kommit till er, och de har fördrivit både sändebudet och er, enbart för att ni tror på Gud, er Herre. Gör inte detta, om ni verkligen har lämnat era hem för att kämpa för min sak och söka mitt välbehag. Ni visar dem tillgivenhet i hemlighet men jag vet vad ni döljer och vad ni öppet visar. Den av er som gör så har verkligen avvikit från den raka vägen.

Fick de makt över er skulle de bli era fiender och angripa er våldsamt med både händer och ord – de har ju [hela tiden] önskat att ni avföll från er tro.

Varken era släktingar eller barn kommer att kunna bistå er – på uppståndelsens dag ska han skilja er åt. Gud har full insikt i vad ni gör.

Ni har ett gott föredöme i Abraham och hans följeslagare, när de sa till sitt folk: ”Vi tar helt avstånd från er och från det ni dyrkar vid sidan av Gud. Vi förkastar er, och evig fiendskap och avsky ska råda mellan oss ända tills ni tror på Gud allena.” Men ta inte efter Abraham när han sa till sin far: ”Jag ska helt visst be Gud förlåta dig, men jag har ingen makt att skydda dig mot honom.” [Sedan bad de:] ”Herre! På dig förlitar vi oss, och till dig vänder vi oss, och du är slutmålet för allas färd.

Herre! Låt oss inte bli en prövning för de otrogna, och Herre, förlåt oss. Du är den Allsmäktige, den Vise.”

Ja, i dem finns verkligen ett gott föredöme för den som sätter sitt hopp till Gud och [ser fram emot mötet på] den yttersta dagen; men om någon vänder sig bort, då är Gud ändå den Oberoende, den Lovprisade.

Det kan hända att Gud låter vänskap uppstå mellan er och de som nu är era motståndare; Gud har makt över allt, och han är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Gud förbjuder er inte att vara goda och rättvisa mot de som varken har stridit mot er på grund av er tro eller fördrivit er ur era hem; Gud älskar de rättvisa.

Gud förbjuder er endast att alliera er med de som har stridit mot er på grund av er tro och fördrivit er ur era hem och bistått andra i att driva bort er. De som allierar sig med dessa är sannerligen orättfärdiga.

Troende! När troende, utvandrande kvinnor flyttar till er ska ni sätta dem på prov – Gud har full kännedom om deras tro – och om ni finner dem vara troende, ska ni inte skicka tillbaka dem till de otrogna. Dessa [kvinnor] är inte tillåtna för dem, och [männen] är inte tillåtna för dessa [kvinnor]. Ge deras [tidigare makar] den brudgåva de har gett. Ni gör inget fel om ni själva gifter er med dem, förutsatt att ni ger dem deras [nya] brudgåva. Håll heller inte fast vid era äktenskap med otrogna kvinnor, utan begär tillbaka vad ni har gett dem, och låt dem göra detsamma. Så lyder Guds dom; han dömer mellan er. Gud är allvetande, vis.

Om någon av era hustrur lämnar er för de otrogna och ni sedan får krigsbyte så ge dem, vars hustrur lämnat dem, en ersättning som motsvarar vad de lagt ut. Och frukta Gud, som ni ju tror på!

Profet! När troende kvinnor kommer till dig för att avlägga sitt lojalitetslöfte att inte dyrka något vid Guds sida, inte stjäla, inte begå otukt, inte döda sina barn, inte tillskriva någon ett barn som hon vet inte är hans, och inte trotsa dig i det som är rätt – ta då emot deras löfte och be Gud förlåta dem. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Troende! Visa ingen närhet till de som ådragit sig Guds vrede. De känner misströstan om det kommande livet, på samma sätt som de otrogna misströstar om [återuppståndelsen för] gravarnas invånare.

Allt i himlarna och på jorden upphöjer Gud; han är den Allsmäktige, den Vise.

Troende! Varför talar ni om handlingar som ni sedan inte utför?

Det är djupt förhatligt inför Gud att ni talar utan att handla därefter.

Gud älskar de som strider för hans sak i slutna led, som om de var en solid byggnad.

Minns när Mose sa till sitt folk: ”Mitt folk, varför skadar ni mig, när ni vet att jag är Guds sändebud, sänd till er?” När de avvek [från sanningen], lät Gud deras hjärtan avvika [ännu mer]; Gud vägleder inte trotsiga människor.

Och minns när Jesus, Marias son, sa: ”Israeliter! Jag är Guds sändebud, [som kommit] till er för att bekräfta Tawrāt, som uppenbarades före mig, och för att ge det glädjande beskedet om ett sändebud som ska komma efter mig, vid namn Ahmed.” Men när denne väl kom till dem med klara tecken sa de: ”Det här är uppenbart magi!”

Vem är mer orättfärdig än den som ljuger om Gud när han kallas till islam? Gud vägleder inte orättfärdiga människor.

De vill släcka Guds ljus med sina ord men Gud kommer att fullborda sitt ljus – även om de otrogna avskyr det.

Det är han som har sänt sitt sändebud med vägledning och den sanna tron, för att göra den överlägsen all annan tro – även om avgudadyrkarna avskyr det.

Troende! Ska jag visa er en handel som kan rädda er från ett plågsamt straff?

Det är att ni tror på Gud och hans sändebud och kämpar för Guds sak med era ägodelar och era liv; det är bättre för er, om ni bara visste.

Då kommer han att förlåta era synder och låta er träda in i trädgårdar genom vilka floder rinner, och i ädla boningar i Edens trädgårdar. Detta är den väldiga segern!

Men ni får även något annat som ni längtar efter: Guds hjälp och en snar seger. Ge de troende detta glädjebudskap!

Troende! Var Guds hjälpare, såsom när Jesus, Marias son, sa till lärjungarna: ”Vilka vill hjälpa mig [i kallet] till Gud?” Lärjungarna svarade: ”Vi är Guds hjälpare!” En grupp av israeliterna trodde, medan en annan vägrade att tro. Då gav vi de troende stöd mot deras fiender, och de stod som vinnare.

Allt i himlarna och på jorden upphöjer Gud – Konungen, den Helige, den Allsmäktige, den Vise.

Det är han som har sänt ett sändebud bland de olärda, ur deras egna led, för att recitera hans verser för dem, rena dem och lära dem skriften och [den profetiska] visdomen – dessa som dessförinnan var i uppenbar villfarelse.

Och [han har också sänt honom till] andra som ännu inte anslutit sig till dem; han är den Allsmäktige, den Vise.

Detta är Guds nådegåva, som han ger åt dem han vill; Guds nådegåvor är outsinliga.

De som anförtroddes Tawrāt men inte levde upp till den, liknar en åsna som bär på stora volymer. Uselt för detta folk, som förkastar Guds budskap, att de kan liknas vid detta. Gud vägleder inte orättfärdiga människor.

Säg: ”Ni som bekänner er till den judiska tron! Om ni verkligen menar att ni är Guds enda förtrogna bland alla människor, önska er då döden, om ni talar sanning.”

Men de kommer aldrig att önska sig den, på grund av [fruktan för straffet för] allt de har gjort. Gud har full vetskap om de orättfärdiga.

Säg: ”Den död som ni försöker fly från kommer oundvikligen att hinna ikapp er! Därefter ska ni föras tillbaka till den som känner väl till det som är fördolt och det som är synligt, och han ska då förkunna för er vad ni har gjort.”

Troende! När det kallas till bön på fredagen, skynda då till Guds åminnelse och lägg handeln åt sidan. Detta är bättre för er, om ni bara visste.

När bönen är avslutad kan ni bege er ut på jorden och söka Guds försörjning, men minns Gud ofta, så att ni må nå sann välgång.

Ändå, när [vissa av dem] fick syn på handel eller nöje, skyndade de sig dit och lämnade dig stående. Säg: ”Det som finns hos Gud är bättre än nöje och handel; Gud är den främste försörjaren.”

När de skenbart troende kommer till dig säger de: ”Vi vittnar att du verkligen är Guds sändebud.” Gud vet att du är hans sändebud, och Gud vittnar att dessa skenbart troende verkligen ljuger.

De använde sina eder [om tro] som en täckmantel och förde andra bort från Guds väg. Ont är vad de brukade göra!

Detta för att de trodde [till det yttre] men förnekade tron [i sitt inre]; och så förseglades deras hjärtan, och nu är de oförmögna att förstå.

När du ser dem, imponeras du av deras yttre, och när de talar, fängslas du av deras ord, men de är [själlösa] likt tomma, uppställda stockar. De inbillar sig att varje varningsrop gäller dem. De är de verkliga fienderna, var därför på din vakt mot dem! Må Gud förgöra dem! Hur förleds de så?

När de uppmanas: ”Kom, så att Guds sändebud må be om förlåtelse för er”, vrider de [föraktfullt] bort sina huvuden, och du ser hur de drar sig undan i högmod.

Vare sig du ber om förlåtelse för dem eller inte kommer Gud aldrig att förlåta dem. Gud vägleder inte de trotsiga överträdarna.

Det är de som säger: ”Spendera inte på de som följer Guds sändebud förrän de skingras [och överger honom].” Himlarnas och jordens skatter tillhör dock Gud – något dessa skenbart troende inte förstår.

De säger också: ”Om vi återvänder till Medina kommer de överlägsna där helt visst driva ut de underlägsna!” All överlägsenhet tillhör dock Gud och hans sändebud och de troende – något som dessa skenbart troende inte inser.

Troende! Låt inte era egendomar och barn distrahera er från Guds åminnelse. De som gör detta är de sanna förlorarna.

Ge av det som vi har försett er med innan döden når någon av er, och han utbrister: ”Herre! Om du bara ger mig lite mer tid ska jag ge till välgörenhet och leva rättfärdigt!”

Men Gud ger inte uppskov till den vars bestämda tid är inne; Gud är väl medveten om vad ni gör.

Allt i himlarna och på jorden upphöjer Gud; honom tillhör herraväldet och lovprisningen, och han har makt över allt.

Det är han som har skapat er; vissa av er är otrogna och andra är troende. Gud har full insikt i allt ni gör.

Han har skapat himlarna och jorden med ett verkligt syfte. Han gav er er form och fulländade den, och det är till honom allt ska återvända.

Han vet vad som finns i himlarna och på jorden, och han vet vad ni gömmer i era inre och vad ni visar utåt. Ja, Gud vet vad som döljs i människans inre.

Har ni inte hört berättelsen om de som förkastade tron före er? De fick känna på följderna av sina handlingar, och [i kommande liv] har de ett smärtsamt straff att vänta.

Det är för att deras sändebud kom till dem med klara tecken, men de sa: ”Ska en vanlig människa leda oss rätt?” De vägrade att tro och vände sig bort – men Gud är inte i behov [av deras tro]; Gud är oberoende, lovprisad.

De otrogna hävdar att de aldrig ska återuppstå. Säg: ”Jo, vid min Herre! Ni ska sannerligen återuppstå och underrättas om vad ni har gjort.” Detta är en lätt sak för Gud.

Tro därför på Gud och hans sändebud och det ljus vi har uppenbarat; Gud är väl medveten om vad ni gör.

Den dag han församlar er till samlingens dag är dagen för [de otrognas väldiga] förlust. Vad gäller de som tror på Gud och handlar rättfärdigt, ska han utplåna deras synder och föra in dem i trädgårdar genom vilka floder rinner, och där ska de förbli för evigt. Det är den väldiga segern!

Men de som framhärdar i otro och förnekar våra budskap, de ska bli eldens folk och där ska de förbli. Vilket eländigt slut!

Ingen olycka drabbar er annat än i enlighet med Guds beslut. Den som tror på Gud – ja, dennes hjärta vägleder han. Gud har full vetskap om allt.

Lyd Gud och lyd sändebudet! Men om ni vänder er bort, är vårt sändebuds plikt enbart att klart och tydligt förmedla budskapet.

Gud – ingen är värd dyrkan utom han! Låt därför de troende sätta all sin lit till Gud.

Troende! Bland era hustrur och era barn finns sådana som kan bli era motståndare [i utövandet av tron], så var på vakt mot dem. Men om ni ursäktar, överser och förlåter, är Gud förvisso ständigt förlåtande, barmhärtig.

Era ägodelar och era barn är blott en prövning, men hos Gud väntar en väldig belöning.

Frukta därför Gud efter bästa förmåga. Hör och lyd, och skänk [åt de behövande] – det är för ert eget bästa. De som skyddas från sin egen girighet, dem ska det gå väl.

Om ni ger Gud ett gott lån ska han mångdubbla det för er och förlåta er. Gud är högst uppskattande [för varje god gärning] och fördragsam.

Han känner väl till det som är fördolt och det som är synligt; han är den Allsmäktige, den Vise.

Profet! När någon av er vill skilja sig från sin hustru, skilj er då från dem vid [inledningen av] deras väntetid och håll noggrann räkning på väntetiden. Frukta Gud, er Herre! Driv dem inte ut från deras hem – och de ska heller inte själva ge sig av – såvida de inte begår en uppenbar, skamlös handling. Detta är Guds gränser och den som överträder Guds gränser gör sannerligen orätt mot sig själv. Du kan inte veta det, men kanske låter Gud en ny situation uppstå efter denna?

När de närmar sig slutet av sin väntetid, återta dem då på ett värdigt sätt, eller separera från dem med respekt. Kalla två rättvisa personer bland er för att bevittna detta, och verkställ vittnesmålet för Guds skull. Detta är en förmaning för den som tror på Gud och den yttersta dagen. Och för den som fruktar Gud ska Gud ge en väg ut [ur svårigheter],

och försörja honom från ett håll han inte ens kunnat föreställa sig. För den som förlitar sig på Gud, är Gud fullt tillräcklig. Gud genomdriver sitt beslut, och har gett allting sitt bestämda mått.

Om ni är osäkra kring väntetiden för de av era kvinnor vars menstruation har upphört [för gott], är den tre månader, och samma gäller för de som inte får menstruation. För gravida är väntetiden tills de föder sitt barn. Den som fruktar Gud ska han göra det lätt för.

Detta är Guds befallning som han har uppenbarat för er. Gud ska stryka ut synderna för den som fruktar honom och skänka honom en riklig belöning.

Låt dem bo kvar där ni själva bor, i den mån ni har möjlighet, och försök inte skada dem genom att försvåra deras tillvaro. Om de är gravida ska ni försörja dem tills de har fött. Om de sedan ammar barnet åt er så ge dem en skälig ersättning, och kom överens om detta på ett rimligt sätt. Men om ni inte kan enas ska en annan kvinna amma barnet.

Den som har det gott ställt ska betala underhåll efter förmåga och den som har det knappt ska ge av det Gud har skänkt honom. Gud ålägger ingen mer än vad han har skänkt honom. Gud låter svårighet följas av lättnad.

Hur många samhällen, som trotsat sin Herres och hans sändebuds befallning, har vi inte hållit strängt till svars och straffat med ett fasansfullt straff!

De fick känna på följderna av sina handlingar, och deras slut blev en total förlust.

Gud har ett strängt straff i beredskap för dem – så frukta Gud, ni med förstånd och tro! Gud har sänt er en påminnelse;

ett sändebud som reciterar Guds klara verser för er, för att föra de som tror och handlar rättfärdigt från mörker till ljus. De som tror på Gud och handlar rättfärdigt ska han föra in i trädgårdar genom vilka floder rinner, och där ska de förbli i all evighet. Ja, Gud ska skänka dem en utomordentlig försörjning!

Gud är den som skapat sju himlar och lika många jordskikt. Han låter sin befallning sänka sig mellan dem, för att ni ska inse att Gud har makt över allt och att hans kunskap omsluter allting.

Profet! Varför nekar du dig själv något som Gud har tillåtit dig, i strävan efter att behaga dina hustrur? Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Gud har föreskrivit för er hur ni ska upphäva de eder ni svurit. Gud är ert stöd; han är den Allvetande, den Vise.

Minns när profeten anförtrodde en av sina hustrur en hemlighet. När hon röjde den och Gud lät honom veta det, avslöjade han en del av det men utelämnade annat. När han påtalade det för henne, frågade hon: ”Vem har berättat det här för dig?” Han svarade: ”Den Allvetande, den väl Medvetne har låtit mig veta det.”

Ni båda [hustrur] bör ångra er inför Gud, då era hjärtan har avvikit [från det rätta]. Men om ni samarbetar mot honom, är Gud förvisso hans stöd, liksom Gabriel, och de rättfärdiga troende – i tillägg till änglarna som också är honom till hjälp.

Om han skulle skilja sig från er, kan det hända att hans Herre ger honom bättre hustrur i ert ställe – muslimska, troende kvinnor som är hängivna, botfärdiga och fromma i sin dyrkan; fastande kvinnor – såväl tidigare gifta som jungfrur.

Troende! Skydda er själva och era familjer från en eld vars bränsle är människor och stenar. Den övervakas av stränga, kraftfulla änglar som aldrig trotsar Guds befallningar utan alltid gör vad de blir tillsagda.

[På domedagen ska det sägas:] ”Otrogna! Kom inte med ursäkter i dag, ni ska endast skörda vad ni själva har sått.”

Troende! Vänd åter till Gud med uppriktig ånger; då ska er Herre utplåna era synder och föra er in i trädgårdar genom vilka floder rinner. Den dagen kommer Gud inte att förödmjuka profeten och de som trodde med honom. Deras ljus ska skina framför dem och till höger, medan de ber: ”Herre! Fullända vårt ljus och förlåt oss. Du har förvisso makt över allt.”

Profet! Kämpa mot de [öppet] otrogna och mot de skenbart troende, och visa dem obeveklig stränghet. Deras slutliga hemvist är helvetet – vilket eländigt slut!

Gud ger ett exempel för de otrogna: Noas och Lots hustrur. De var gifta med två av våra rättfärdiga tjänare men svek dem [i tron]. Deras män kunde inte hjälpa dem det minsta inför Gud, och det kommer att sägas till dem: ”Träd in i elden tillsammans med alla andra!”

Och Gud ger ett exempel för de troende: Faraos hustru, när hon sa: ”Herre! Bygg ett hem åt mig nära dig i paradiset. Rädda mig från Farao och hans gärningar, och rädda mig från detta orättfärdiga folk.”

Och [Gud ger även exemplet]: Maria, ʿImrāns dotter, som helt bevarade sin kyskhet. Vi lät blåsa in i henne av vår [för människan skapade] själ. Hon trodde på sin Herres ord och skrifter, och hon var oss troget hängiven.

Upphöjd är han från vilken all välsignelse kommer – han som har herraväldet i sin hand, och han har makt över allt.

Han är den som gav upphov till döden och livet för att pröva er [och uppenbara] vem av er som är bäst i sina gärningar. Han är den Allsmäktige, den ständigt Förlåtande.

Han har skapat sju himlar i skikt – inte minsta brist kan du se i den Nåderikes verk. Lyft blicken: ser du någon spricka?

Se efter igen, gång på gång – din blick kommer att vända tillbaka, kuvad och försvagad.

Vi har smyckat den lägsta himlen med lysande ljus som vi gjort till projektiler mot djävlarna. För dem har vi berett ett straff i den flammande elden.

För de som vägrar tro på sin Herre väntar straffet i helvetet – vilket eländigt slut!

När de kastas in dit hör de dess rytanden medan det sjuder [av ilska].

Det är nära att slitas sönder av raseri. Varje gång en skara kastas in frågar väktarna: ”Kom det ingen varnare till er?”

De svarar: ”Jo, en varnare kom till oss, men vi kallade honom lögnare och sa: ’Gud har inte uppenbarat något, ni är fullständigt vilse!’”

Och de säger: ”Om vi bara hade lyssnat eller använt vårt förnuft hade vi nu inte hört till den flammande eldens folk!”

Och där medger de sin skuld – så bort då med den flammande eldens folk!

För de som fruktar sin Herre även när ingen [annan människa] ser dem väntar förlåtelse och en storslagen belöning.

Dölj era ord eller säg dem öppet – han vet ändå vad som döljs i människans inre.

Skulle han som har skapat allt inte veta? Han är den Insiktsfulle, den väl Medvetne!

Det är han som har gjort jorden foglig för er, så färdas över dess vidder och ät av hans försörjning; till honom är er slutliga återkomst.

Kan ni vara säkra på att han som är ovanför himlen inte låter jorden sluka er – och genast sätter den i skakning?

Och kan ni vara säkra på att han som är ovanför himlen inte sänder en storm av stenar mot er? Då skulle ni inse allvaret i min varning!

Även de som levde före dem förnekade tron, och hur strängt blev inte mitt fördömande av dem!

Har de inte sett fåglarna ovanför sig, hur de breder ut sina vingar och drar in dem? Ingen annan än den Nåderike håller dem uppe; han har förvisso full insikt i allting.

Vem är den [som skulle kunna vara som en] krigshär för er, som kan skydda er mot den Nåderikes [straff]? Nej, de otrogna är bedragna [av sina egna föreställningar].

Vem kan försörja er om han håller tillbaka sin försörjning? Ändå framhärdar de i sitt trotsiga högmod och motstånd [mot sanningen]!

Är den som hasar fram med ansiktet mot marken bättre ledd än den som går stadigt upprätt på en rak väg?

Säg: ”Det är han som har skapat er och gett er hörsel, syn och ett hjärta, men ni visar nästan ingen tacksamhet!”

Säg: ”Det är han som har låtit er spridas ut på jorden, och till honom ska ni samlas åter.”

Och de frågar: ”När blir detta löfte verklighet, om det ni säger är sant?”

Säg: ”Endast Gud vet det – min uppgift är bara att varna er tydligt.”

När de ser [straffet] på nära håll, förmörkas de otrognas ansikten, och det ska sägas: ”Detta är vad ni så ivrigt brukade be om!”

Säg: ”Berätta för mig: Om Gud förgör mig och mina anhängare eller om han förbarmar sig över oss, vem ska då skydda de otrogna från ett plågsamt straff?”

Säg: ”Han är den Nåderike; vi tror på honom och på honom förlitar vi oss. Ni ska snart inse vem som är i klar villfarelse.”

Säg: ”Berätta för mig: om ert vatten plötsligt sjönk undan, vem skulle då kunna ge er friskt, rinnande vatten?”

Nūn.[1] Vid pennan och det som skrivs ned! ——— [1] Se fotnoten till vers 1 i sura al-Baqarah.

Du har, tack vare din Herres nåd, inte alls förlorat förståndet.

Och dig väntar förvisso en belöning utan slut.

Och du besitter sannerligen en storslagen karaktär.

Snart ska du se – och de likaså –

vem av er som faktiskt har förlorat förståndet.

Din Herre är sannerligen den som bäst vet vem som avvikit från hans väg, och som bäst vet vilka som är vägledda.

Så ge inte efter för de som förkastar [budskapet].

De önskar att du ska kompromissa [om sanningen], så att de kan kompromissa i sin tur.

Lyssna inte på den som ideligen svär eder och saknar heder –

en som baktalar och springer med skvaller för att så oenighet,

som sätter sig emot allt gott, överträder gränser och lever i synd,

hänsynslös i sin natur, och därtill vanryktad [och med ifrågasatt härkomst].

På grund av sin rikedom och sina många barn [avvisar han högmodigt sanningen].

När våra verser läses för honom, säger han: ”Det där är bara gamla sagor!”

Vi ska sätta ett förödmjukande kännetecken rakt på hans [arroganta] tryne.

Vi prövade dessa [avgudadyrkare] så som vi prövade ägarna till trädgården när de svor på att de i gryningen skulle skörda all dess frukt.

Men de sa inte att det endast kan ske med Guds vilja.

Så din Herre lät en förödelse drabba den medan de låg och sov.

[Den brändes] och blev alldeles svart.

När morgonen kom ropade de till varandra:

”Skynda er att odla, om det är så att ni ska skörda!”

Och de gav sig av, viskande till varandra:

”I dag släpper vi inte in någon fattig.”

Och de gick ut tidigt på morgonen, fast beslutna [att neka andra] och övertygade om sin förmåga.

Men när de såg den, utbrast de: ”Vi måste ha gått fel!

Nej, men vi har berövats [vår trädgård]!”

Den mest rättrådige bland dem sa: ”Sa jag inte till er att upphöja Gud [och ångra er inför honom]?”

De svarade: ”Upphöjd är vår Herre! Vi har verkligen handlat fel.”

Och så började de förebrå varandra.

De sa: ”Vi är förlorade! Vi gick över alla gränser.

Förhoppningsvis kommer vår Herre att ge oss något bättre i dess ställe – till vår Herre sätter vi nu vårt hopp.”

Sådant är straffet [i denna värld], men straffet i nästa liv är ännu svårare, om de [otrogna] bara visste.

För de gudfruktiga väntar lycksalighetens trädgårdar hos deras Herre.

Skulle vi behandla muslimerna som de obotfärdiga syndarna?

Vad är det för fel på ert omdöme egentligen?

Har ni någon skrift där ni läser

att ni ska få allt ni önskar?

Eller har ni löften från oss, giltiga till uppståndelsens dag, att ni får vad ni beslutar?

Fråga dem vem av dem som kan garantera detta.

Eller har de kanske gudar [som kan garantera detta]? Låt dem då kalla fram dessa sina gudar, om de nu talar sanning.

[Påminn er om] den yttersta skräckens dag då de uppmanas att falla ned i tillbedjan, men finner sig helt oförmögna.

[Där står de] med blicken sänkt och omsvepta av skam. De hade kallats till att falla ned i tillbedjan medan de ännu kunde.

Lämna åt mig [att ta itu med] de som förnekar detta budskap; vi ska gradvis [leda dem mot undergång] utan att de inser det.

Jag ger dem uppskov – min plan är orubblig.

Eller begär du någon ersättning av dem, så att de tyngs av skuld [och därför avvisar det]?

Eller har de tillgång till det fördolda, från vilket de själva nedtecknar?

Ha tålamod med din Herres beslut och var inte som mannen i valens buk som fylld av förtvivlan ropade [på sin Herre].

Hade han inte nåtts av sin Herres nåd, skulle han ha kastats upp på en öde strand, fortfarande lastad med skam.

Men hans Herre utvalde honom och gjorde honom till en av de rättfärdiga.

De otrogna är nära att fälla dig med sina hätska blickar när de hör påminnelsen, och de säger: ”Han är verkligen galen!”

Men detta är inget annat än en påminnelse för alla världar.

Den obestridliga stunden!

Vad är den obestridliga stunden?

Och vad kan få dig att förstå vad den obestridliga stunden är?

[Stammarna] Thamūd och ʿĀd förnekade den stund som slår skräck i hjärtan.

Vad beträffar Thamūd, så förintades de av ett förkrossande dån.

Medan ʿĀd förintades genom en våldsam, bitande storm.

Han lät den rasa mot dem i sju nätter och åtta dagar utan uppehåll. Därefter kunde man se folket ligga som omkullvräkta ihåliga palmstammar.

Ser du någon kvarleva av dem?

Farao, hans föregångare och [invånarna i] städerna som vändes upp och ner – alla begick de samma synd.

De trotsade sin Herres sändebud, så han straffade dem med ett förkrossande straff.

När vattnet steg över alla bräddar bar vi [era förfäder] på det seglande skeppet,

för att det skulle bli en påminnelse för er och så att varje lyhört öra må ta dess budskap till sig.

När det blåses i hornet – en enda stöt,

och jorden och bergen lyfts och krossas i ett enda slag;

den dagen inträffar den oundvikliga händelsen.

Himlen ska den dagen vara alldeles skör och brista

och änglarna ska stå vid dess kanter. Och åtta [mäktiga änglar] bär din Herres tron högt över dem alla den dagen.

Den dagen förs ni fram [inför er Herre] och ingenting av det ni höll hemligt ska förbli dolt.

Den som får sin bok i höger hand kommer att ropa: ”Här, läs min bok!

Jag var övertygad om att jag skulle möta min räkenskap.”

Han ska få leva i välbehag,

i en upphöjd trädgård,

och med fruktklasar inom räckhåll.

[Och det ska sägas till dem:] ”Ät och drick av hjärtans lust – som belöning för det ni gjorde i gångna dagar!”

Men den som får sin bok i vänster hand kommer att utbrista: ”Om jag ändå hade sluppit få min bok

och inte behövt veta något om min räkenskap!

Om döden ändå hade varit slutet!

Min rikedom har inte gagnat mig

och min [forna] styrka har svikit mig.”

[Det sägs till änglarna:] ”Grip honom och sätt honom i bojor!

Låt honom sedan brännas i den flammande elden.

Bind honom sedan med en kedja, sjuttio alnar lång.”

Han trodde inte på Gud, den Väldige,

och han uppmanade inte att ge mat åt den behövande.

Därför har han här i dag ingen nära vän [som skyddar honom],

och ingen föda annan än sårvätska –

som bara syndarna äter av."

Sannerligen, jag svär vid det ni ser,

och vid det ni inte ser,

att denna [Koran] är ord framförda av ett ädelt sändebud.

Det är inte en poets ord – så klen er tro är!

Inte heller en siares ord – hur lite ni tänker efter!

En uppenbarelse är den, från världarnas Herre.

Och om han hade tillskrivit oss ord vi inte sagt,

skulle vi ha gripit honom med kraft

och därefter skurit av hans pulsåder.

Ingen av er hade då kunnat avvärja det.

Den är en påminnelse för de gudfruktiga,

och vi vet mycket väl att några av er förnekar [att den är från Gud].

Det kommer dock att bli en källa till bitter ånger för de otrogna.

Den är förvisso den absoluta sanningen.

Upphöj därför din Herres namn, den Väldige!

En man bad [hånfullt] att det ofrånkomliga straffet skulle falla [över honom redan nu].

För de otrogna finns ingen som kan avvärja det.

[Ett straff] från Gud, de upphöjda stigarnas ägare.

Änglarna och anden [Gabriel] stiger upp till honom under en dag som motsvarar femtiotusen år.

Visa därför ett tålamod av det vackraste slag.

De ser [straffet] som avlägset,

men vi ser det som nära.

Den dagen ska himlen likna smält koppar

och bergen ska bli som ull,

och ingen nära vän ska fråga efter sin vän;

ens när de får syn på varandra. Den dagen önskar den obotfärdiga syndaren köpa sig fri från straffet med sina egna barn,

och med sin hustru och sin bror,

och med sin släkt som brukade stå vid hans sida,

ja, med alla människor på jorden – bara han själv kom undan.

Men nej! [Vad som väntar] är en flammande låga

som sliter av huden.

Den kallar på de som vände [sanningen] ryggen och drog sig undan;

som samlade rikedomar och staplade dem på hög.

Människan har skapats med en snål [och ängslig] natur.

När ont drabbar henne visar hon sig otålig.

Och när gott når henne, blir hon snål och självisk.

Men så är inte fallet för de som förrättar bönen;

de som är ståndaktiga i sin bön,

och som avsätter en bestämd andel av sin egendom

åt de som brukade be om hjälp och för de i nöd som inte bad om hjälp;

och som tror på domens dag,

och bävar för sin Herres straff –

för ingen kan känna sig säker för sin Herres straff –

och som inte ger efter för sin lust,

utom med sina hustrur eller med de som de rättmätigt besitter – för detta kan de inte klandras.

De som söker [tillfredsställelse] utöver detta har dock överträtt gränsen.

De som noggrant uppfyller sina åtaganden och löften

och de som är rättrådiga i sitt vittnesmål,

och som troget förrättar sina böner;

dessa människor ska äras i trädgårdar.

Vad är det med dessa otrogna som rusar fram mot dig,

från höger och vänster, i klungor?

Tror verkligen var och en av dem att han ska släppas in i lycksalighetens trädgård?

Nej, inte alls! De vet mycket väl vad vi har skapat dem från.

Så jag svär vid Herren över alla soluppgångar och solnedgångar: vi har förvisso makten

att byta ut dem mot bättre än dem, och ingen kan hindra oss.

Låt dem därför hållas, försjunkna i dispyter och lekar, tills de möter den dag som de har blivit lovade.

Den dagen skyndar de ut ur sina gravar, så som [de en gång skyndade] mot sina avgudabilder:

med blicken sänkt och omsvepta av skam – detta är dagen de varnades för.

Vi sände förvisso Noa till hans folk [med befallningen]: ”Varna ditt folk innan ett smärtsamt straff drabbar dem.”

Han sa: ”Mitt folk! Jag har kommit till er som en uppenbar varnare.

Dyrka Gud och frukta honom och lyd mig.

Då förlåter han era synder och låter er leva till en fastställd tid. Men när tidpunkten som Gud har fastställt väl infaller kan den inte skjutas upp, om ni bara visste!”

Han sa: ”Herre! Jag har kallat mitt folk natt och dag,

men mitt kall har bara fått dem att dra sig undan ännu mer.

Varje gång jag kallat dem till din förlåtelse har de stoppat fingrarna i öronen, svept sina kläder om sig, stått fast i sitt trots och uppträtt med stort högmod.

Därtill har jag kallat dem helt öppet,

och jag har tilltalat dem både med hög röst och i djupaste förtrolighet.

Jag sa: ’Sök er Herres förlåtelse; han är den oändligt förlåtande!

Då ska han låta regnet strömma från skyn i riklig mängd,

och förse er med rikedomar och barn, och skänka er trädgårdar och floder.

Vad är det med er – fruktar ni inte Guds storhet?

Han som skapat er stegvis, genom olika stadier.

Har ni inte sett hur Gud har skapat sju himlar, den ena ovanför den andra,

och han har placerat månen i [den lägsta av] dem, som ett ljus, och gjort solen till en skinande lampa?

Gud skapade er [fader Adam] av jord.

Till den ska han föra er tillbaka, och sedan ska han åter ta fram er ur den.

Och Gud har brett ut jorden för er

så att ni ska kunna färdas på den längs vida stigar.’”

Noa sa: ”Herre! De har trotsat mig och följer sådana vilkas rikedomar och barn bara för dem djupare i fördärv.

Och de har smitt stora och lömska planer.

De säger: ’Överge inte era gudar; varken Wadd, Suwāʿ, Yaghūth, Yaʿūq eller Nasr!’

De har vilselett många, låt därför dessa orättfärdiga sjunka allt djupare i sin villfarelse.”

För sina synder dränktes de och fördes sedan in i elden, och de fann ingen som kunde rädda dem undan Gud.

Noa sa: ”Herre! Låt inte en enda otrogen bli kvar på jorden.

Om du låter dem leva kommer de att vilseleda dina tjänare, och allt de föder fram kommer att vara förhärdade syndare och otrogna.

Herre! Förlåt mig och mina föräldrar och de som trätt in i mitt hus, som troende – ja, alla troende män och kvinnor. Och låt inte något utökas för de orättfärdiga annat än deras undergång.”

Säg: ”Det har uppenbarats för mig att en skara jinner lyssnade [till min recitation] och sa: 'Vi har hört en Koran som väcker djup förundran!

Den leder till det rätta; därför tror vi på den och vi kommer aldrig att dyrka någon vid vår Herres sida.

Upphöjt är vår Herres majestät – han har varken hustru eller barn!

De dåraktiga bland oss brukade tala om Gud på det grövsta, mest hädiska sätt.

Vi trodde aldrig att människor eller jinner någonsin skulle kunna ljuga om Gud.

Det fanns män bland människorna som tog sin tillflykt hos män bland jinnerna, men dessa [jinner] fick bara deras rädsla att öka.

Dessa [människor] menade, liksom ni [jinner brukade göra], att Gud inte skulle återuppväcka någon.

När vi undersökte himlen fann vi den fylld av stränga väktare och flammande eldklot.

Vi brukade förr inta positioner för att kunna lyssna men nu ligger där ett flammande eldklot på lur för var och en som försöker tjuvlyssna.

Vi vet inte om något ont är tänkt för dem på jorden eller om deras Herre vill dem väl.

Bland oss finns rättfärdiga och andra som inte är det; vi följer skilda vägar.

Vi insåg att vi aldrig kan undkomma Gud på jorden och inte någonsin fly från honom.

När vi hörde vägledningen trodde vi på den. Den som tror på sin Herre behöver varken frukta minskad belöning eller oförtjänt syndabörda.

Bland oss finns både muslimer och sådana som avviker från sanningen. De som har antagit islam är de som har funnit rätt väg.

Men de som avviker från sanningen ska bli helvetets bränsle.’”

Hade de hållit sig till den rätta vägen hade vi skänkt dem rikligt med regn

för att på så vis sätta deras [tacksamhet] på prov. Den som vänder sig bort från sin Herres påminnelse ska han leda mot ett outhärdligt straff.

Moskéerna tillhör Gud, tillbe därför inte någon vid Guds sida.

När Guds tjänare [Muhammed] stod upp för att tillbe honom, var [jinnerna] nära att fullständigt flockas kring honom.

Säg: ”Jag tillber endast min Herre och dyrkar ingen vid hans sida.”

Säg: ”Jag har varken makt att tillfoga er skada eller bringa er nytta.”

Säg: ”Ingen kan skydda mig från Gud [om jag skulle trotsa honom], och jag skulle aldrig kunna finna någon tillflykt utom hos honom.

Det jag kan göra är att förmedla Guds budskap. För den som trotsar Gud och hans sändebud väntar helvetets eld, och där ska han förbli för evigt.”

När de slutligen får se det [straff] de varnats för, ska de inse vilka som i själva verket har svagast stöd och vilka som är minst till antalet.

Säg: ”Jag vet inte om det ni varnats för är nära, eller om min Herre låter det dröja.”

Han är den som fullt känner det fördolda och han låter ingen få insyn i det,

undantaget det sändebud han har valt ut. Då placerar han änglavakter framför och bakom honom,

för att [sändebudet] ska inse att de [tidigare sändebuden] verkligen har framfört sin Herres budskap. Gud har omslutit allt som anförtrotts dem [med sin kunskap], och han har räknat allt i detalj.

Du som svept in dig [i dina kläder]!

Stå upp i bön under natten, förutom en liten del av den –

hälften av den, eller något mindre,

eller utöka [din bön] – och recitera Koranen klart och med eftertanke.

Vi ska anförtro dig ord av väldig tyngd.

[Dyrkan] under nattens stilla timmar gör djupare avtryck och främjar en klarare recitation.

Under dagen har du ju fullt upp med många åtaganden.

Prisa din Herres namn och ge dig fullständigt hän åt hans dyrkan.

Herre över öst och väst – ingen är värd dyrkan utom han – så förlita dig på honom i allt.

Ha tålamod med deras ord och dra dig ifrån dem på ett fint och värdigt sätt.

Låt mig handskas med de som vägrar tro, dessa välbeställda, och ge dem ett kort uppskov.

Hos oss väntar bojor och en brinnande eld,

samt kvävande föda och ett plågsamt straff,

på en dag då jord och berg skälver, och bergen blir till högar av rinnande sand.

Vi har sänt ett sändebud till er som ska vittna mot er, precis som vi sände ett till Farao.

Farao trotsade sitt sändebud så vi utsatte honom för ett förödande straff.

Om ni ändå framhärdar i er otro – hur ska ni då undkomma den dag som får spädbarn att bli gråhåriga [av fasa]?

Den får själva himlen att slitas sönder. Ja, hans löfte ska garanterat uppfyllas.

Detta är en varning; den som vill kan ta vägen som leder till sin Herre.

Din Herre vet att du står i bön något mindre än två tredjedelar av natten – och ibland hälften, och ibland en tredjedel – och så gör även några av dina följeslagare. Gud fastställer nattens och dagens längd. Han vet att ni inte kan fastställa den exakt, så han har lättat er börda. Läs därför ur Koranen det som ni enkelt klarar av. Han vet att några av er är sjuka, att somliga färdas i landet och söker Guds försörjning, och att andra strider på Guds väg. Läs därför det som ni enkelt klarar av och förrätta bönen och skänk [den obligatoriska] allmosan och ge Gud ett gott lån. Vilka goda handlingar ni än gör ska ni finna er lön hos Gud både bättre och rikligare. Be Gud om förlåtelse; Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Du som har höljt dig [i dina kläder]!

Res dig och förkunna varningen!

Prisa din Herres storhet

och rena dina kläder,

och förskjut all synd och avgudadyrkan.

Skänk inte till andra med avsikten att få mer

och visa tålamod, för din Herres skull.

När det blåses i hornet

påbörjas en dag av svår prövning,

som för de otrogna är allt annat än lätt.

Överlåt åt mig [att ta itu med] den som jag själv skapat.

Jag gav honom stora rikedomar

och söner vid hans sida,

och jag gjorde livet enkelt för honom.

Ändå förväntar han sig att jag ska ge honom mer!

Nej, aldrig! Han har envist motsatt sig våra bud.

Jag ska låta honom utstå ett outhärdligt straff.

Han grubblade och planerade [hur han skulle kunna vederlägga Koranens budskap].

Fördömd är han för det han planerade!

Ja, återigen: fördömd är han för det han planerade!

Därefter tänkte han vidare,

varpå hans panna rynkades och han mulnade.

Sedan vände han sig bort i högmod

och sa: ”Det här är inget annat än magi som gått i arv;

det är bara en vanlig människas ord!”

Jag ska slunga honom i Saqar.

Vet du vad Saqar är?

Den är en skoningslös [eld] som förtär allt

och förbränner huden.

Den bevakas av nitton.

Och vi har inte låtit annat än änglar vakta över elden och vi har endast angett deras antal som en prövning för de otrogna. Detta för att skriftens folk må nå full visshet och för att de troende ska stärkas i sin tro, ja, för att fullständigt utplåna varje rest av tvivel hos skriftens folk och hos de troende, och för att de med sjuka hjärtan och de otrogna ska säga: ”Vad vill Gud med detta antal?” Så låter Gud den han vill gå vilse och vägleder den han vill. Ingen känner till din Herres härskaror utom han själv. Detta är bara en påminnelse för mänskligheten.

Sannerligen, vid månen,

och vid natten när den drar sig tillbaka,

och vid gryningen när ljuset bryter fram:

[Saqar] är verkligen bland de allra största [fasorna]

och en skrämmande varning till mänskligheten,

både för de som vill avancera [i tro och goda gärningar] och de som vill dra sig tillbaka [i otro och synd].

Varje själ är bunden vid det den har förvärvat,

utom de som tar emot sin bok i höger hand.

De ska vistas i trädgårdar, och där ska de fråga varandra

om de obotfärdiga syndarna:

”Vad var det som ledde er till Saqar?”

Då svarar de: ”Vi brukade inte förrätta bönen

och vi gav inte de fattiga att äta.

Vi kastade oss in i meningslösa diskussioner med andra

och förnekade domedagens verklighet,

tills [dödens] visshet nådde oss.”

Så nu ska ingen medlares förbön hjälpa dem.

Vad är det då som får dem att vända sig bort från påminnelsen

som vettskrämda vildåsnor

som flyr från ett lejon?

Var och en av dem vill i stället få en alldeles egen [uppenbarad] skrift utbredd framför sig.

Nej! De fruktar helt enkelt inte det kommande livet.

Men detta är förvisso en påminnelse.

Så att den som vill må låta sig påminnas.

Men ingen tar till sig påminnelsen förutom den som Gud vill. Han är den som har rätt att åtlydas och han är den som förlåter.

Jag svär vid uppståndelsens dag,

och jag svär vid den självförebrående själen!

Tror människan att vi inte ska sätta samman hennes ben på nytt?

Jo, vi är kapabla att till och med återställa hennes fingerspetsar.

Men människan vill leva i trots och synda livet ut.

Hon frågar [hånfullt]: ”När infaller egentligen denna återuppståndelsens dag?”

[Det är dagen] då blicken stelnar [av fasa]

och månen blir alldeles mörk,

och solen och månen slås samman.

Den dagen ska människan ropa: ”Vart kan jag fly?”

Men nej, det finns ingenstans att fly!

Den dagen är det hos din Herre ni ska finna er slutdestination.

Då ska människan underrättas om allt hon gjort och allt hon försummat.

I själva verket är människan fullt medveten om [sanningen om] sig själv,

även om hon kommer med ursäkter.

Rör inte din tunga i hast för att upprepa [uppenbarelsen].

Det ankommer oss att bevara den [i ditt hjärta] och [underlätta för dig] dess recitation.

När vår [ängel] reciterar den för dig, lyssna då uppmärksamt.

Sedan åligger det oss att klargöra dess innebörd.

Men sanningen är att ni älskar det flyktiga [jordiska livet].

och försummar det kommande.

Den dagen strålar vissa ansikten [av glädje],

när de blickar mot sin Herre.

Medan andra ansikten är dystra;

förvissade om att ett förkrossande straff väntar dem.

Verkligen! När själen når halsgropen

och det sägs: ”Finns det ingen som kan bota honom?”,

och personen inser att slutet har kommit,

och svårighet läggs till svårighet;

den dagen är det till din Herre han ska föras.

Han varken trodde eller förrättade bönen,

utan förkastade sanningen och vände den ryggen,

och gick sedan tillbaka till sitt folk, full av högmod.

Elände över dig! Elände!

Ja, elände över dig! Elände!

Tror människan verkligen att hon ska lämnas vind för våg [utan bud och räkenskap]?

Var hon inte en utgjuten droppe säd?

Sedan blev hon en fast blodklump, från vilken han sedan formade och fulländade henne.

Och ur detta skapade han så de två könen, mannen och kvinnan.

Skulle då inte denne [som gjort detta] vara kapabel att återuppväcka de döda?

Har det inte funnits en tid då människan inte var någonting man ens talade om?

Vi skapade människan från en droppe av blandade vätskor för att pröva henne, så vi gav henne hörsel och syn.

Vi har visat henne den rätta vägen, [och sedan är det upp till henne] att vara tacksam [genom att tro] eller otacksam [genom otro].

För de otrogna har vi kedjor, bojor och en flammande eld i beredskap.

Men de fromma ska dricka ur en bägare vars dryck är spetsad med kamfer

[sprungen] ur en källa som Guds tjänare dricker från och som de kan få att välla fram [var de än vill].

De uppfyller sina eder och fruktar en dag vars fasor breder ut sig över allt.

Och de skänker bort mat trots sin kärlek till den [och sitt eget behov] – åt de fattiga, de faderlösa och krigsfångarna.

[De säger inom sig:] ”Vi ger er mat enbart sökande Guds ansikte; vi vill varken ha ersättning eller tack från er.

Sannerligen fruktar vi att vår Herre [ska låta oss möta] en bister och mycket svår dag.”

Men Gud ska skydda dem från den dagens fasor och skänka dem lyster och glädje.

Och för deras tålamod ska han belöna dem med paradiset och siden [att klä sig i].

Där ska de vila på divaner, utan att behöva utstå brännande sol eller bitande kyla.

Skuggor ska tätt omsluta dem och frukter ska hänga alldeles inom räckhåll.

De ska betjänas med silverkärl och bägare klara som kristall;

kristallklara men av silver – exakt måttade efter deras önskan.

Och där ska de serveras en dryck blandad med ingefära,

från en källa som kallas Salsabīl.

Och evigt unga gossar ska tjäna dem; om du såg dem, skulle du tro att de var utspridda pärlor.

Vart man än vänder blicken möts man av outsäglig lycka och ett storslaget rike.

De ska kläs i gröna dräkter av siden och brokad och prydas med silverarmband, och deras Herre ska bjuda dem på en ren dryck.

[Och det ska sägas till dem:] ”Detta är er belöning – er strävan har värderats högt.”

Vi har sannerligen sänt ned Koranen till dig, steg för steg.

Ha därför tålamod med din Herres beslut och lyd ingen av dem, vare sig syndare eller otrogen.

Minns din Herres namn morgon och kväll.

Och fall ned i tillbedjan inför honom under natten och upphöj honom länge.

Dessa människor älskar det flyktiga [jordiska livet], och försummar helt den svåra dag som väntar dem.

Det är vi som har skapat dem och gett dem kraft; om vi vill kan vi byta ut dem mot andra av samma slag.

Detta är en påminnelse – så må den som vill ta en väg som leder till sin Herre.

Men ni kan inte vilja något utan att Gud själv vill det; Gud är allvetande, vis.

Han tar in den han vill i sin nåd och för de orättfärdiga har han förberett ett plågsamt straff.

Vid de [vindar] som sänds ut en efter en,

och vid de som far fram med rasande styrka,

och vid de som sprider [regnet],

och vid de [änglar som stiger ned med budskapet] som skiljer [sanning från lögn],

och vid de som förmedlar uppenbarelsen,

till rättfärdigande [för den troende] och som varning [för den otrogne] –

det ni varnats för ska med säkerhet inträffa!

När stjärnorna släcks,

och himlen rämnar,

och bergen mals till stoft,

och sändebuden samlas till en bestämd tidpunkt –

till vilken dag har detta skjutits upp?

Till avgörandets dag!

Och vad kan få dig att förstå vad avgörandets dag är?

Olyckliga denna dag är de som förnekade tron!

Har vi inte förintat tidigare [otrogna] folk?

Vi ska låta efterkommande möta samma öde.

Så behandlar vi de obotfärdiga syndarna.

Olyckliga denna dag är de som förnekade tron!

Har vi inte skapat er av en oansenlig droppe

och placerat den i ett tryggt förvar

till en bestämd tid?

Sedan formar vi [fostret]; vilka mästerliga formgivare vi är!

Olyckliga denna dag är de som förnekade tron!

Har vi inte gjort jorden till en samlingsplats,

för både levande och döda?

Och vi förankrade höga, orubbliga berg i den och gav er friskt vatten att dricka.

Olyckliga denna dag är de som förnekade tron!

[Det ska sägas till de otrogna på domedagen:] ”Bege er nu mot det [straff, vars verklighet] ni förnekade!

Bege er mot en skugga [av rök] i tre skikt,

som varken svalkar eller skyddar mot lågornas hetta.”

Den kastar gnistor höga som slott,

[till färgen] som gulsvarta kameler.

Olyckliga denna dag är de som förnekade tron!

Den här dagen får de inte säga ett ord,

och de får ingen chans att lägga fram några ursäkter.

Olyckliga denna dag är de som förnekade tron!

[Och det ska sägas till dem:] ”I dag avgörs allt – vi har nu samlat både er och tidigare folk.

Om ni har någon list [att undkomma straffet], sätt den då i verket mot mig!”

Olyckliga denna dag är de som förnekade tron!

De gudfruktiga ska vistas i skuggor, och vid källor,

omgivna av frukter, av vilken sort de än önskar sig.

[Och det sägs till dem:] ”Ät och drick av hjärtans lust – detta är belöningen för era handlingar!”

Så belönar vi de som gör gott.

Olyckliga denna dag är de som förnekade tron!

[Och det sägs:] ”Ät och njut en kort stund, ni obotfärdiga syndare!”

Olyckliga denna dag är de som förnekade tron!

När de uppmanas att buga sig [inför Gud], vägrar de att buga.

Olyckliga denna dag är de som förnekade tron!

Så vilket budskap, efter denna [Koran], ska de då tro på?